Helbibel - måndag 26/10
Jer 49:23-50:46, Ps 95:1-96:13, Ords 26:13-16, Tit 1:1-16
Jer 49:23-50:46
Damaskus23Till Damaskus.
Chamat skäms och Arpad,
för de har hört onda rykten,
de har smält bort,
deras ångest är i havet, den kan inte tystas (stillas, lugnas).
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
24Damaskus har blivit svagt [släppt taget – är handlingsförlamade],
hon vänder sig för att fly
men fruktan har belägrat henne,
ångest och födslovärkar har tagit sitt grepp om henne,
som en kvinna när hon föder.
25Hur övergiven ska inte den prisade staden [Damskus] bli,
min glädjes stad!
26Därför ska hennes unga män falla på hennes torg (öppna platser)
och alla stridsmän ska tystas på den dagen,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
27Och jag ska tända en eld i Damaskus mur
och den ska sluka Ben-Hadads palats.
Kedar
28Till Qedar och till Chatsors kungarike som Nebukadnessar, Babels kung, slog. Så säger Herren (Jahveh):
Res dig, gå upp mot Qedar
och ödelägg österns söner.
29Deras tält och deras flockar ska ni ta,
de ska själva bära bort sina tältdukar
och alla sina redskap
och sina kameler
och de ska ropa ut över dem:
"Fruktan (terror) på alla sidor."
30Fly, flyg långt bort,
göm (rota) er djupt [nere i grottor eller långt ut i ödemarken], Chatsors invånare,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
för Nebukadnessar, Babels kung, har tagit råd mot dig
och har tänkt ut en plan mot dig.
31Stå upp, gå upp mot ett land som är lugnt (lever i ro),
som bor utan bekymmer,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som varken har portar eller bommar,
som bor avskilt.
32Och deras kameler ska bli till ett byte
och deras myckenhet av boskap tillspilloges,
och jag ska förskingra till alla vindar (väderstreck),
dem som har [som yttre bevis på sin avgudadyrkan] klippt kanterna [klippt håret kort vid tinningarna, se Jer 9:26; 25:23; 5 Mos 14:1],
och från alla deras sidor ska jag låta deras olycka komma,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
33Och Chatsor ska bli en boplats för schakaler,
en öde plats för alltid,
ingen man ska vistas där
och ingen människas son ska bo där.
Elam
34Herrens (Jahvehs) ord som kom till profeten Jeremia, till Elam [nuvarande sydvästra Iran, regionen där Susa låg, se Dan 8:2], i början av Juda kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho). Han sa: 35Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Se, jag ska bryta Elams båge,
ledaren för deras styrka.
36Och jag ska föra mot Elam de fyra vindarna
från himlarnas fyra hörn,
och ska förskingra dem
mot alla dessa vindar (väderstreck)
och det ska inte finnas något folkslag
dit inte Elams förskingrade ska komma.
37Och jag ska göra Elam förfärade inför deras fiender
och framför dem som söker deras själar (liv),
och jag ska föra ondska över dem,
min häftiga vrede,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och jag ska sända svärdet efter dem
till dess jag har slukat dem.
38Och jag ska ställa min tron i Elam
och ska utrota därifrån kungar och furstar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
39Men det ska ske i kommande dagar,
att jag ska föra tillbaka Elams fångna,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Babylon
1Ordet som Herren (Jahveh) talar angående Babel, om kaldéernas land, genom profeten Jeremias hand.
2Berätta bland folkslagen och låt dem höra,
res upp ett baner,
låt dem höra, dölj det inte, säg:
"Babel är intaget,
Bel är satt i skam,
Merodach är förskräckt,
hennes avgudabilder är satta i skam,
hennes avgudar är förskräckta."
3Ut från norr kommer ett folk emot henne [det medo-persiska riket]
som ska göra hennes land öde
och ingen ska bo där
– från människa till djur – de har flytt, de är borta.
4I de dagarna och på den tiden,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ska Israels söner komma och Juda söner tillsammans,
de ska gå sin väg gråtande och ska söka Herren sin Gud (Jahveh Elohim).
5De ska fråga om Sion [Jerusalem]
med sina ansikten vända längs vägen:
"Kom och förena er med Herren (Jahveh)
i ett evigt förbund som inte ska glömmas bort."
6Mitt folk har blivit försvunna får,
deras herde har fått dem att irra iväg,
de har vänt sig bort på bergen,
de har gått från berg till kulle,
de har glömt bort sin viloplats.
7Alla som har funnit dem har slukat dem,
och deras motståndare säger: "Vi är inte skyldiga",
eftersom de har syndat mot Herren (Jahveh), rättfärdighetens hem,
och deras fäders hopp (hebr. miqveh), Herren (Jahveh).
8Fly från Babels mitt och gå framåt,
ut från kaldéernas land
och var som bockarna
framför flocken.
9För se, jag ska uppvigla och få en samling av stora länder från norr
att komma upp mot Babel,
och de ska göra sig redo mot henne,
därifrån ska hon bli tagen,
deras bågar ska vara som en mäktig man
som gjorts barnlös, ingen ska återvända fåfängt.
10Och Kaldéen ska bli tillspillogivet,
alla som tillspilloger henne ska bli tillfredsställda,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
11Eftersom ni är glada, eftersom ni fröjdar er,
ni som plundrar mitt arv,
eftersom ni hoppar (kesar) som en kviga på grönbete
och brölar som starka oxar,
12ska er mor få skämmas grundligt,
hon som födde er ska bli förbryllad.
Se, de bortersta folkslagen ska bli en öken,
ett torrt land, en vildmark.
13På grund av Herrens (Jahvehs) vrede ska det inte bli bebott
utan det ska vara fullständigt öde.
Alla som går förbi Babel ska bli förskräckta
och vissla [häpna av chock] över alla hennes plågor.
14Ställ dig i stridsordning mot Babel runtom,
alla ni som spänner bågen,
ropa mot henne,
spara inga pilar för hon har syndat mot Herren (Jahveh).
15Ropa mot henne på alla sidor,
så att hon överlämnar sig,
hennes stödjepelare har fallit,
hennes murar är nedrivna,
det är Herrens (Jahvehs) hämnd, hämnas på henne,
som hon har gjort, gör [likadant] mot henne.
16Utrota (hugg av) såningsmännen från Babel
och honom som håller i skäran under skörden,
av fruktan för det förtryckande svärdet
ska var och en vända sig till sitt eget folk,
och de ska fly var och en till sitt eget land.
17Israel är en förskingrad fårhjord,
lejonen har drivit bort honom.
Först slukade Assyriens kung honom
och sist har Nebukadnessar, Babels kung, krossat hans ben.
18Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), så:
Se, jag ska straffa Babels kung och hans land,
så som jag straffade Assyriens kung.
19Jag ska föra tillbaka Israel till sin betesmark,
och han ska beta på Karmel och Bashan,
och hans själ ska bli mättad
i Efraims bergsbygd och i Gilead.
20I de dagarna och på den tiden,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då ska man leta efter Israels synd,
men det ska inte finnas någon,
och Juda synd,
men den ska inte bli funnen,
för jag ska förlåta dem som jag har lämnat kvar som en kvarleva.
21Gå upp mot Meratajims land,
gå upp mot det,
och mot Pekods invånare.
Ödelägg och fördärva fullständigt, förfölj dem,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och gör i enlighet med allt som jag har befallt er.
22Hör! Striden är i landet
och stor förödelse.
23Hur är inte världens hammare sönderskuren och bruten!
Hur har inte Babel blivit en ödemark bland folkslagen!
24Jag har lagt en snara för dig
och du är fångad, Babel,
du var inte vaksam,
du är funnen och fångad
eftersom du har stridit mot Herren (Jahveh).
25Herren (Jahveh) har öppnat sin rustningskammare
och har tagit fram sin vredes (ordagrant sin fradgas) vapen.
Det är ett verk som Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har gjort
i Kaldéernas land.
26Kom emot henne från alla håll,
öppna hennes spannmålsmagasin,
kasta upp henne som en stenhög
och fördärva henne fullständigt,
låt inget av henne bli kvar.
27Slå alla hennes tjurar,
låt dem gå ner till slakten.
Ve över dem, för deras dag har kommit,
tiden för deras besökelse (inspektion, räkenskap och straff).
28Hör! De flyr och undkommer från Babels land
för att berätta för Sion [Jerusalem],
Herren (Jahveh) vår Guds (Elohims) hämnd,
hämnden för hans tempel.
29Samla ihop bågskyttarna mot Babel,
alla dem som spänner bågen,
slå läger mot henne runtom,
låt ingen av dem undkomma,
vedergäll henne efter hennes gärningar,
i enlighet med allt som hon har gjort, gör [likadant] mot henne.
För hon har varit stolt (arrogant) mot Herren (Jahveh),
mot den Helige i Israel.
30Därför ska hennes unga män falla på hennes öppna platser (torg),
och hennes stridsmän ska bli tystade den dagen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
31Se, jag är emot dig du stolta (arroganta),
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
för din dag har kommit,
tiden då jag ska straffa dig.
32Och den stolta (arroganta) ska snubbla och falla
och ingen ska resa upp honom.
Och jag ska tända min eld i hans städer
och den ska sluka allt runt omkring honom.
33Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Israels söner
och Juda söner är förtryckta tillsammans,
och alla som har tagit dem till fånga
håller fast dem och låter dem inte gå.
34Deras Återlösare är stark,
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
Han ska med kraft föra deras talan,
så att han kan ge jorden (marken) vila
och förvirra Babels invånare.
35Ett svärd är över kaldéerna,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och mot Babels invånare
och mot hennes furstar och nära hennes visa män.
36Ett svärd är nära skrävlarna (de skrytsamma)
och de ska bli dårar,
ett svärd är nära hennes mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
och de ska bli förfärade (modlösa).
37Ett svärd kommer mot deras hästar och mot deras vagnar
och nära alla blandfolk (icke-judar) som är i hennes mitt,
och de ska bli som kvinnor [som inte strider, se Nah 3:13].
Ett svärd mot hennes skatter
och de ska bli bortrövade.
38Torka är över hennes vatten
och de ska bli uttorkade,
för det är en avgudabilds land
och de är galna (löper) efter det skräckinjagande.
39Därför ska vildkatterna bo där med schakalerna
och strutsen ska bo där
och det ska aldrig mer vara bebott för evigt,
ingen ska bo där från generation till generation.
40Som när Gud (Elohim) omstörtade Sodom och Gomorra
och deras grannstäder,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
så ska ingen man bo där
och ingen människas son ska vistas där.
41Se, ett folk kommer från norr
och ett stort folkslag och många kungar
ska resas upp från jordens yttersta hörn.
42De lägger beslag på båge och lans,
de är grymma och har inget medlidande.
Deras röst är som det rytande havet
och de rider på hästar i uppställning,
som en man till strid
mot dig, Babels dotter.
43Babels kung har hört ryktet om dem
och hans hand har blivit svag (matt, klen),
ångest har gripit tag om honom
och smärta som hos en kvinna i födslovånda.
44Se, han ska komma upp som ett lejon
från Jordans buskar
mot den starka bebyggelsen,
för jag ska plötsligt få dem att rusa ifrån den,
och den som är utvald,
honom ska jag utse över det,
för vem är lik mig?
Och vem vill bestämma en tid åt mig?
Och vem är den herde som ska stå framför mig?
45Därför lyssna du till Herrens (Jahvehs) råd,
som han har fastställt mot Babel,
och hans syften som han har fastslagit mot kaldéernas land.
Med säkerhet ska den minsta i flocken dra iväg med dem,
säkerligen ska deras boplatser bli en förskräckelse för dem.
46För ljudet av Babels erövring ska jorden darra
och skriket ska höras bland folkslagen.
Ps 95:1-96:13
Psalm 95 – Kom prisa en helig GudPsalmen uppmanar att komma inför Gud och prisa honom för hans storhet, men påminner också om att Gud är helig. Denna psalm inleder en serie kröningspsalmer som uppmanar till lovprisning, Psalm 95-100.
Författare: Inte angiven i den hebreiska texten, men utifrån NT anges att psalmen är inspirerad av den helige Ande och nedskriven av David, se Heb 3:7; 4:7.
Citeras:
Vers 7-11 citeras i Heb 3:7-11, 15, 18; 4:1, 3, 5, 7
Struktur: Psalmen är uppdelad i två huvudsektioner, vers 1-7 och en avslutande varning i vers 8-11. Det går att se tre sektioner:
1. Kom – prisa Gud, vers 1-5
2. Gå in – närma er Gud i tillbedjan, vers 6-7
3. Varning – ni går in på helig mark, vers 7-11.
Kom – en uppmaning att glädja sig
1Kom (börja gå, vandra; sätt igång)!
Låt oss sjunga (höja gälla triumferande jubelrop)
till Herren (Jahveh).
Låt oss ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri)
till vår frälsnings klippa.
[Det hebreiska ordet jesha som betyder frälsning, räddning, befrielse, säkerhet, vård och välgång används sextio gånger i Psaltaren och är detsamma som Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus.]
2Låt oss träda fram inför hans ansikte (inför honom; i hans närvaro)
med tacksägelse [som ett gemensamt hyllningsoffer]
med sånger (psalmer, sång och spel) ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till honom.
3För en stor [allsmäktig] Gud (El) är Herren (Jahveh)
och en stor kung över alla gudar (hebr. elohim). [Ps 47:3; 96:4]
4I hans hand är jordens djup,
och bergstopparna tillhör honom.
5Hans är havet, för han gjorde det,
hans händer formade torra land.
[Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat – djup och höjd, hav och land. Det vanliga ordet för "torrt land" är jabasha, se 1 Mos 1:9-10; 2 Mos 14:16; Jos 4:22. Här används dock det ovanligare jabeshet som annars bara påträffas i 2 Mos 4:9, där Gud berättar för Mose hur han ska ta vatten från floden som ska förvandlas till blod på "torra land". Gud är större än alla egyptiska avgudar! Ordet "torra land" för också tankarna till uttåget ur Egypten och hur israeliterna korsade Röda havet, en berättelse som återknyter till varningen i psalmens senare del.]
Kom – i vördnadsfull tillbedjan
6Kom (kom in, gå in)!
Låt oss falla ner (buga oss djupt ner; kasta oss till marken)
och böja oss (böja våra knän);
låt oss knäböja (välsigna) inför Herrens (Jahvehs), vår Skapares, ansikte.
[Tre olika hebreiska ord används för att beskriva ödmjuk tillbedjan: shacha, kara och barach. Denna trefaldiga upprepning ger extra betoning på denna vers som en central vers i psalmen.]
7För han är vår Gud (Elohim)
och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark),
en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd]. [Joh 10:27]
En varning
[Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den helige Ande, se Heb 3:7. Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom. I Mellanöstern drivs inte får på bakifrån, de följer efter sin herde och lyssnar till hans röst.]
Idag, om du hör hans röst:
8"Förhärda inte ert hjärta, som vid Meriva [hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se 2 Mos 17:7],
som [den där] dagen i Massa [hebreiska för prövning, frestelse, test och förtvivlan] i öknen (vildmarken) [då israeliterna var utan vatten],
9där era fäder satte mig på prov, de prövade mig,
fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet].
[De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: "Är Herren med oss eller inte?", se 2 Mos 17:7. En liknande händelse inträffade även en generation senare när Mirjam hade dött i öknen Sin, se 4 Mos 20:1, 13. Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se Heb 3:7-14. Se även 5 Mos 6:16; 9:22; 32:51; 33:8; Ps 81:8; 106:32.]
10I fyrtio år var jag förbittrad på (avskydde, föraktade, sörjde jag) detta släkte (den generationen),
och jag sa: 'De är ett folk som far vilse i sitt hjärta [ett folk med vilsna hjärtan].
De känner inte mina vägar.'
11Därför svor jag i min vrede:
'De ska aldrig komma in i min vila.' " [4 Mos 14:21-23; 5 Mos 1:34, 35]
[Denna psalm har ett allvarligt budskap. Både Paulus och Hebreerbrevets författare tar upp texten som ett varnande exempel, se 1 Kor 10:1-10, 13; Heb 3-4. Budskapet är att vi ska prisa Gud med glädje i sång och jubel, men också med vördnad. Anledningen är att vår Skapare och Herde är en allsmäktig och helig Gud. Psalmen påminner oss även om att tillbedjan och lydnad går hand i hand. Ord och handlingar hör ihop, se Jak 2:17. Det är viktigt att se förhållandet mellan den första delen i vers 1-7 och varningen i vers 8-11. Uppmaningen som inledde psalmen – att lova Gud – är något att verkligen hörsamma. Att sluta lovprisa Gud utgör det första steget till ett förhärdat och hårt hjärta. Den som vill bevara sitt hjärta, se Ords 4:23, gör väl i att alltid ödmjuka sig, prisa och lova Herren (Jahveh).]
Psalm 96 – Gud ska döma med rättvisa!
Psalm 96 är en lämplig fortsättning på Psalm 95, där den som vill följa och lyda Gud blivit påmind om Guds helighet. Frasen "en ny sång" återfinns här och i Ps 98:1. I sammanhanget är det en ny sång som kommer utifrån en djup medvetenhet om den svaga mänskliga naturen. Med denna klangbotten får sången också messianska undertoner. I vers 11 finns Guds personliga namn inkodat i den första radens ord som i ordningsföljd börjar på jod, he, vav och he – JHVH.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Uppmaning att sjunga om Guds storhet, vers 1-6
2. Uppmaning till folken, vers 7-10
3. Uppmaning till skapelsen, vers 11-13
Sjung till Herren
1[Stycket inleds med tre uppmaningar att sjunga.]
Sjung till Herren (Jahveh), hela jorden.
2Sjung till Herren (Jahveh), välsigna hans namn.
Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. jesha), dag efter dag.
3Återberätta om hans ära bland hednafolken,
hans under bland alla folk.
4För Herren (Jahveh) är stor och högt är han prisad,
han ska fruktas högt över alla gudar (elohim).
5Folkets alla gudar (elohim) är avgudar,
men Herren (Jahveh) är den som har gjort himlarna.
6Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
Ge till Herren
7[Stycket inleds med tre uppmaningar att "ge till Herren".]
Ge till Herren (Jahveh), alla folkens familjer (släkter).
Ge till Herren (Jahveh), ära och makt.
8Ge till Herren (Jahveh), den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer, och kom till hans gårdar [templet i Jerusalem]. [Motsvarande fras i 1 Krön 16:29 har "inför hans ansikte"; templet fanns inte när psalmen skrevs. Gårdar (pluralis) syftar på både inre och yttre gården i templet.]
9Tillbe Herren (Jahveh) i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden.
10Säg bland hednafolken (hebr. goj): "Herren (Jahveh) regerar (är kung),
världen står fast och vacklar inte.
Han ska döma folken (hebr. am) med rättvisa."
Herren kommer
11[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
[De fyra första hebreiska orden är Jishmuho Ha´shamaim Ve´tagel Ha´erets (glädja sig – himlen – och fröjda sig – jorden). Begynnelsebokstäver formar ett akrostiskt mönster för Guds namn JHVH. Fler exempel är Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7.]
Må havet brusa, med allt som fyller det.
12Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.
Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje),
13inför Herren, för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet,
och folken med sin sanning (trofasthet). [Ps 98:9]
Ords 26:13-16
Den late är full av ursäkter13Den late säger: "Det är ett lejon på vägen!
Ett lejon på gatorna!"
[En ursäkt för att inte gå framåt eller utföra ett arbete, se även Ords 22:13.]
14Som dörren svänger på gångjärnen,
så vänder sig den late i sin säng.
[På samma sätt som dörren sitter fast på gångjärnen och inte rör sig från sin plats, är den late fast i sin säng.]
15Den late gömmer (begraver) [stoppar ner och har kvar] sin hand i ett fat,
men orkar inte föra upp den till munnen igen. [Snarlikt ordspråket i Ords 19:24.]
16En lat man anser sig vara visare i sina egna ögon
än sju män som kan ge logiska slutledningar (förståndiga svar, resonera).
Tit 1:1-16
TITUSBREVETDe tre pastoralbreven, första och andra brevet till Timoteus och Titusbrevet, är riktade till församlingsledare. Titusbrevet har likheter med första Timoteusbrevet och skrevs troligtvis strax efter det. Brevet till Titus är det näst sista brevet Paulus skriver. Paulus har troligen nyss lämnat Timoteus i Efesos, och nu Titus på ön Kreta. Han hoppas återse Titus i Nikopolis före vintern, se Tit 3:12. Paulus hade stannat till på Kreta under sin resa på väg till Rom några år tidigare, se Apg 27:12.
Anledningen till brevet är att hjälpa Titus med vad han ska undervisa och göra. Ett huvudtema är hur nåden resulterar i goda gärningar, se Tit 2:11-3:8.
Struktur:
1. Församlingens ledare – kap 1.
2. Församlingens inre liv – kap 2.
3. Församlingens ansvar utåt – kap 3.
Skrivet: Troligen 64-66 e.Kr.
Till: Titus, se Tit 1:4, och församlingarna på Kreta, se Tit 1:5.
Från: Troligen Makedonien, se 2 Tim 1:17.
Författare: Paulus, se Tit 1:1.
Hälsning
Paulus har lämnat kvar Titus på Kreta för att hjälpa till i församlingarna på ön, han hoppas att få återse honom i Nikopolis till vintern, se Tit 3:12.
och apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
sänd att föra Guds utvalda [de troende] till tro och insikt
om den sanning som hör till gudsfruktan 2och ger hopp om evigt liv.
Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid (innan kronologisk tid började räknas), 3och när tiden (en särskild tid som börjar vid en specifik händelse) var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
Kreta är en av de större öarna i Medelhavet, 26 mil lång och 6 mil bred.
[Det grekiska ordet för barn som används här är inte huios, en vuxen son, utan teknon. Ordet betyder ordagrant "att vara född av någon" och betonar relationen mellan föräldern och barnet, en älskad familjemedlem. Samma fras används även om Timoteus som på samma sätt som Titus också var en andlig son till Paulus, se 1 Tim 1:2; 2 Tim 1:2. Titus var en icke-jude som troligen blev omvänd under Paulus första missionsresa, se Gal 2:1-4. Han fanns med under Paulus tre år i Efesos och blev sänd till Korint vid flera tillfällen, se 2 Kor 7:6; 7:13-14; 2 Kor 8:16-9:5. Han fanns troligen också med i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom, eftersom han rest tillsammans med Paulus till Kreta, se vers 5.]Nåd (kraft, gudomlig favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag)
från Gud Fadern och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Frälsare.
Församlingens ledarskap
5Anledningen till att jag [Paulus] lämnade kvar dig [Titus] på Kreta var att du skulle slutföra det som ännu inte var ordnat, och att du skulle tillsätta äldste (gr. presbyteros) [för att leda församlingarna] i varje stad efter mina anvisningar.
[Kreta var en central handelsplats där många olika filosofier, religioner och influenser möttes. Huvudstaden var Gortyn. Andra städer som Paulus och Titus troligen startat församlingar i var Faistos, Salmone m.fl. Två städer som nämns i Apostlagärningarna är Lasea och Foinix, se Apg 27:8, 12.]
Kvalifikationer för församlingsledare
Ett kapell i den lilla fiskebyn Kolimbari, nordvästra Kreta.
©Annika Bergström
fläckfri,7Församlingsledaren (gr. episkopos) ska som Guds förvaltare (en tjänare ansvarig för sin herres hus) vara fläckfri.[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister. På frukten ska trädet kännas igen, se Matt 7:15-20.]en enda kvinnas man,[Det är troligt att begreppet "en enda kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en enda mans kvinna" används i 1 Tim 5:9 om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se 1 Tim 5:14; Rom 7:2-3; 1 Kor 7:39. Paulus själv var ogift, se 1 Kor 7:7-8, och hans rekommendationer, se 1 Kor 7:1; 7:32-35, verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.]ha troende (trogna) barn
som inte kan beskyllas för att vara vilda [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia vilt leverne; ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd] eller rebelliska (upproriska, uppstudsiga).
[De tre punkterna i listan ovan har att göra med en ledares familjeliv och hur han har skött det, se 1 Tim 3:4-5. Paulus fortsätter och ger nu fem negativa och sex positiva egenskaper.]
Han ska
inte vara självgod (ordagrant "en som njuter och har sitt välbehag i sig själv", en självcentrerad person utan förmåga att sätta sig in i andra människors situationer),Karaktärsdrag hos falska lärare
inte vara häftig (impulsiv, hetlevrad),
inte missbruka vin (ordagrant "inte någon som sitter länge vid vinet"),
inte vara våldsam (stridslysten),
inte vara ute efter pengar (ordagrant "skamlös girighet"),
8[han ska i stället:]
vara gästfri,
godhjärtad,
förståndig,
hederlig,
gudfruktig,
behärskad,
9hålla fast vid lärans tillförlitliga ord,
så att han både kan uppmuntra med sund (hälsosam, rätt) undervisning
och tillrättavisa motståndarna.
10Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna. 11Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde. 12En av deras egna, en profet, har sagt:
"Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata."13Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda (hälsosamma) i tron 14och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen. 15För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena. 16De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning.
[Paulus citerar en strof ur dikten Cretica, av den grekiska poeten Epimenides som levde i staden Faistos på Kreta, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: "De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till." Paulus citerar den sista strofen i sitt tal på Areopagen, se Apg 17:28. Dikten var riktad till den största grekiska guden Zeus. Paulus var inte rädd för att citera kända verk för att visa på den för grekerna okända Gud som skapat världen, se Apg 17:23-24. Här tar han en annan strof där Epimenides uttalar sig om kreterna.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
