Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 27/10

Jer 51:1-53, Ps 97:1-98:9, Ords 26:17, Tit 2:1-15

Jer 51:1-53

¹Så säger Herren (Jahveh):

Se, jag ska resa upp mot Babel
    och mot dem som bor i Lev-Qamaj [Babylon], en fördärvande vind.

[Namnet Lev-Qamaj är ett kryptogram. Metoden för att kryptera som används är speglade bokstäver. Varje bokstav byts ut mot motsvarande bokstav från andra änden av alfabetet. På svenska skulle det bli innebära att A byts ut mot Ö, B med Ä, C med Å osv. Ett annat exempel finns i Jer 25:26 och Jer 51:41 där Babylon byts ut mot Sheshach.]
²Och jag ska sända främlingar till Babel,
    som ska blåsa på henne
och de ska göra hennes land tomt,
    för på ondskans dag ska jag vara emot henne runtom.
³Låt bågskytten spänna sin båge mot henne
    och låt honom lyfta sig upp mot henne i sin pansarskjorta,
och skona inte hennes unga män,
    fördärva alla hennes härar fullständigt.
⁴Och de ska falla ner slagna i kaldéernas land,
    och slängas ut på hennes gator.
⁵För Israel ska inte bli övergiven (som en änka), inte heller ska Juda bli det,
    av sin Gud (Elohim), av Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
för deras [babyloniernas] land är fullt av skuld
    mot de heliga i Israel.

⁶Fly från Babels mitt
    och rädda varje man sin själ (sitt liv),
    bli inte avhuggen i hennes synd,
för det är tid för Herrens (Jahvehs) hämnd,
    han ska vedergälla henne.
⁷Babel har varit en guldskål i Herrens (Jahvehs) hand
    som har berusat hela jorden,
folkslagen har druckit av hennes vin,
    därför är alla folk dåraktiga (galna).
⁸Babel har plötsligt fallit och fördärvats,
    jämra er över henne,
ta balsam på hennes smärta,
    om hon kan bli helad.
⁹Vi skulle ha botat Babel,
    men hon är inte botad,
överge henne och låt oss gå var och en till sitt eget land,
    för hennes dom når till himlarna och är upplyft till skyarna.
¹⁰Herren (Jahveh) har fört fram vår rättfärdighet.
    Kom och låt oss återberätta i Sion [Jerusalem]
    vad Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har gjort!
¹¹Gör pilarna glänsande,
    fyll kogren!
Herren (Jahveh) har väckt anden i medernas kungar,
    eftersom hans beslut är emot Babel för att fördärva det.
För det är Herrens (Jahvehs) hämnd,
    hämnden för hans tempel.
¹²Sätt upp ett standard mot Babels murar,
    gör väktarna starka (fasta, säkra, tappra),
ställ väktarna (på plats),
    gör i ordning bakhåll,
för Herren (Jahveh) har bestämt det
    och gjort det som han har talat om Babels invånare.
¹³Du som bor på många vatten [Babylon låg vid Eufrat, och var omgärdat av vattenkanaler],
    överflödar i rikedom,
ditt slut har kommit,
    måttet för din girighet.
¹⁴Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har svurit vid sig själv:
    Jag ska verkligen fylla dig med människor, som med gräshoppslarver,
    och de ska häva upp ett rop (härskri) emot dig.

¹⁵[Vers 15-19 upprepas från Jer 10:12-16; förutom att "Israel" inte nämns i Jer 51:19. I Jer 10:1-25 är kontrasten mellan avgudarna och Gud; här är den mellan det folkrika Babylons makt och Guds makt.]

Han som har gjort jorden med sin styrka och makt,
    som har etablerat världen med sin vishet
    och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [Jer 10:12] [Här används det hebr. nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum, se 2 Sam 22:10.]
¹⁶Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset) av [mäktiga] vatten i himlarna,
    får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar.
Han gör blixtar till regnets tid
    och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
¹⁷Helt okänslig (urskillningslös som djur) är hela mänskligheten [alla människor som tillverkar eller tillber avgudar] – helt utan kunskap,
    alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder,
att hans gjutna avgudar är falska,
    det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
¹⁸De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
    när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
¹⁹Jakobs del är inte som dessa,
    för han är den som format (skulpterat, designat – hebr. jatsar) allt,
och hans arvedels stam, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
    är hans namn.
²⁰Du är min slägga
    och stridens vapen
och med dig ska jag förskingra folkslagen,
    och med dig ska jag förgöra kungariken,
²¹och med dig ska jag förskingra hästar och ryttare,
    och med dig ska jag förskingra vagnarna och ryttarna som kör dem,
²²och med dig ska jag förskingra män och kvinnor,
    och med dig ska jag förskingra de gamla männen och de unga,
    och med dig ska jag förskingra de unga männen och jungfrurna,
²³och med dig ska jag förskingra herden och hans flock,
    och med dig ska jag förskingra de äkta männen och hans oxars ok,
    och med dig ska jag förskingra styresmän och härskare.

²⁴Och jag ska ge tillbaka till Babel och till alla Kaldéens invånare, all deras ondska som de har gjort i Sion inför dina ögon, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

²⁵Se, jag är emot dig, fördärvande berg,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som fördärvar hela jorden,
    och jag ska sträcka ut min hand över dig
    och rulla ner dig från klipporna
    och ska göra dig till ett bränt berg.
²⁶Och från dig ska man inte ta en sten till ett hörn (en hörnsten),
    inte en sten till grunden (en grundsten),
    utan du ska vara öde för alltid,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
²⁷Res upp ett baner i landet,
    blås shofar bland folkslagen,
förbered folkslagen mot henne,
    kalla samman mot henne kungarikena från Ararat, Minni och Ashkenaz.
Utse en härförare (general, marskalk) mot henne,
    låt hästarna komma upp som de lurviga gräshoppslarverna.
²⁸Avskilj länderna mot henne,
    medernas kungar och deras ämbetsmän,
och alla deras styresmän
    och alla länder i deras välde.
²⁹Och landet skakar och är i vånda,
    för Herrens (Jahvehs) planer verkställs mot Babel
för att göra Babels land öde,
    utan invånare.
³⁰Babels mäktiga män (hebr. ish gibbor) upphör att strida,
    de stannar i sina fästningar,
deras mäktiga har misslyckats,
    de har blivit som kvinnor,
hennes boning är eldhärjad,
    hennes bommar är sönderbrutna.
³¹En löpare möter en annan springande löpare,
    budbärare möter budbärare [från alla håll kommer budbärare],
för att berätta för Babels kung
    att hans stad är intagen i varje kvarter (ände, utkant).
³²Vadställena är belägrade,
    och palatsen är nedbrända i eld
    och stridsmännen är livrädda.

³³För så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim):

Babels dotter är som en tröskplats
    vid tiden när den trampas,
    lite till och tiden för skörd kommer till henne.
³⁴Nebukadnessar, Babels kung, har slukat mig,
    han har krossat mig,
    han har satt ner mig som ett tomt kärl,
han har slukat mig som en drake,
    han har fyllt sitt gap med mina läckerheter,
    han har tvättat mig ren (tagit allt ifrån mig, berövat mig allt).
³⁵Våldet som utövats mot mig ska komma över Babel,
    säger Sions invånare,
och mitt blod ska komma över kaldéernas invånare,
    säger Jerusalem.

³⁶Därför säger Herren (Jahveh) så:

Se, jag ska föra din talan
    och ta hämnd för din räkning,
och jag ska torka upp hennes hav
    och göra hennes källa torr.
³⁷Och Babel ska bli högar,
    en boplats för schakaler,
en häpnad och ett fräsande,
    utan invånare.
³⁸De ska ryta tillsammans som unga lejon,
    de ska morra som lejonungar.
³⁹Med deras hetta ska jag göra i ordning deras fest
    och jag ska göra dem berusade,
så att de får kramp och sover en evig sömn
    och inte vaknar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

⁴⁰Jag ska föra ner dem som lamm till slakten,
    som baggar med getabockar.
⁴¹Hur har inte Sheshach [Babylon; ett kryptogram, se Jer 25:26; 52:2] tagits,
    och hela världens beröm tystnat!
Hur har inte Babel blivit till häpnad
    bland folkslagen!
⁴²Havet har kommit upp över Babel,
    hon är täckt med dess översvallande vågor.
⁴³Hennes städer har blivit öde,
    ett torrt land och en öken,
ett land där ingen man bor
    och ingen människas son går förbi.
⁴⁴Och jag ska straffa Bel i Babel,
    och jag ska föra ut ur hans mun det som han har slukat,
och folkslagen ska inte längre fly till honom,
    Babels mur har fallit.
⁴⁵Mitt folk, gå ut från hennes mitt och rädda er
    var man från Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.
⁴⁶Och låt inte ditt hjärta bli modfällt,
    frukta inte för ryktet som ska höras i landet,
för ett rykte ska komma ett år och efter det ett annat år ett (nytt) rykte,
    och våld i landet, härskare mot härskare.
⁴⁷Därför, se, dagar kommer
    då jag ska döma Babels skurna avgudar
och hela hennes land ska skämmas,
    och alla hennes slagna ska falla i hennes mitt.
⁴⁸Då ska himlarna och jorden och allt som är i dem
    sjunga av glädje över Babel,
för tillspillogivarna ska komma till henne från norr,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

⁴⁹Som Babel har fått Israels slagna att falla,
    så ska Babels slagna i hela landet falla.
⁵⁰Ni som har flytt svärdet,
    gå, stå inte still,
kom ihåg Herren (Jahveh) från långt borta
    och låt Jerusalem komma i ert sinne.
⁵¹Vi skäms
    eftersom vi har hört förebråelser,
    förvirring har täckt våra ansikten,
för främlingar har kommit in i
    Herrens (Jahvehs) helgedoms hus.
⁵²Därför, se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    när jag ska döma över hennes skurna avgudabilder,
och genom hela hennes land
    ska de skadade stöna.
⁵³Fast Babel höjer sig upp till himlarna,
    och hon befäster sin styrkas höjder,
    ska likväl tillspillogivarna från mig komma till henne,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Tillbaka upp

Ps 97:1-98:9

Psalm 97 – Herrens makt

Gud är allsmäktig. Han kommer uppenbara sig och komma till jorden. Psalmen beskriver denna händelse och jordens respons. Temat om Gud som rättvis domare finns med i vers 8 och hela sista stycket, se vers 10-12. Gud är världens skapare och kungen som är värd att lovprisas.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Gud uppenbarar sig, vers 1-5
2. Respons, vers 6-9
3. Guds omsorg om de rättfärdiga, vers 10-12

Gud uppenbarar sig
¹Herren (Jahveh) regerar (är kung)!
Låt jorden jubla,
    låt de fjärran kusterna (öarna) [jordens mest avlägsna platser] glädja sig.
²Moln och mörker är kring honom,
    rättfärdighet och rätt (rättvisa domar – hebr. mishpat) är grunden för hans tron.
    [Tronen symboliserar här hur Gud regerar.]
³Eld går framför honom,
    förtär hans motståndare på alla sidor.
    [Fienderna är både människor (vers 6 och 10) och avgudar (vers 7 och 9).]
⁴Hans blixtar lyser upp världen (den bebodda delen av jorden),
    jorden ser det och bävar [folken blir skräckslagna].
⁵Bergen smälter som vax inför Herren (Jahveh),
    inför hela jordens Herre (Adonai).

Respons
⁶Himlarna berättar om hans rättfärdighet,
    och alla folk ser hans härlighet [hans manifesterade närvaro].
⁷Låt dem komma på skam, alla som tjänar bildstoder [statyer i trä eller sten, samma ord som i 2 Mos 20:4],
    de som skryter om sig själva med ting som är ingenting,
    böj er inför honom [Gud] alla gudar (elohim) [avgudar].
⁸Sion hörde det och gladdes,
    Juda döttrar fröjdades över dina domar (rättvisa beslut – hebr. mishpat), Herre (Jahveh).
⁹För du, Herre (Jahveh), är den Högste (Elion) över hela jorden,
    du är upphöjd högt över alla gudar (avgudar).

Guds omsorg om de rättfärdiga
¹⁰Ni som älskar Herren (Jahveh),
    hata det onda!
Han bevarar sina heligas liv (deras själar).
    Han räddar (rycker bort) dem ut ur den ondes hand.
¹¹Ljus är sått för de rättfärdiga,
    och glädje för dem som är rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan).
¹²Gläd er i Herren (Jahveh), ni rättfärdiga,
    och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher).
    [Guds helighet, men även när man uttalar hans heliga namn, se Ps 6:6; 30:5.]

Psalm 98 – Sjung en ny sång!

En kröningspsalm. Psalm 98 är snarlik Psalm 96 och beskriver hur himmel, jord och hela skapelsen prisar Gud som är kung, skapare, frälsare och domare.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Uppmaning att sjunga om Guds storhet, vers 1-6
2. Uppmaning att prisa med instrument, vers 4-6
3. Uppmaning till naturen att prisa, vers 7-9

¹En psalm.

Sjung en ny sång till Herren (Jahveh),
    för han har gjort och gör fantastiska under.
Hans högra hand [hans militära styrka]
    och hans heliga arm [hans godhet, rättvisa och sanning – Jesu syndfria liv]
    har gett honom segern (befrielsen, frälsningen).
²Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
    Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolkens åsyn.
³Han kommer ihåg sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och trofasthet mot Israels folk,
    [folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud (Elohim) frälser (räddar).

⁴Ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahveh), alla länder (hela jorden).
    Brist ut i jubel (höj gälla triumferande jubelrop) och lovsång!
⁵Lovsjung Herren (Jahveh) med kinnor-harpa (kithara) [ren instrumental musik],
    med kinnor-harpa och melodistämma [sång ackompanjerad med instrument],
     ⁶med trumpeter (trumpetstötar) och shofarer (vädurshorn, basuners ljud).
Ropa i glädje inför kungen, Herren (Jahveh)!

⁷Låt havet och allt som är i det ropa (brusa),
    tillsammans med världen och de som bor i den.
⁸Låt floderna klappa sina händer,
    låt bergen jubla (höja gälla triumferande jubelrop) tillsammans ⁹inför Herren,
    för han kommer för att döma [och regera på] jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet och folken (nationerna) med rättvisa.

Tillbaka upp

Ords 26:17

Lägg dig inte i andras bråk
¹⁷Den som stannar upp för att lägga sig i andras angelägenheter (brusar upp och ventilerar sina personliga åsikter överallt där han går fram),
han är som en som rycker en vildhund i öronen [han skapar oreda].

Tillbaka upp

Tit 2:1-15

¹Men vad gäller dig [Titus, i kontrast till de falska lärarna] ska du ständigt tala (kommunicera) det som hör till den sunda (hälsosamma, rätta) läran.

Vad ska undervisas?

Äldre män
²Äldre män ska vara nyktra, värdiga och förståndiga, sunda i tro, i kärlek och i uthållighet (ståndaktighet, tålamod).

Äldre kvinnor
³Äldre kvinnor ska på samma sätt bete sig som det anstår de heliga, inte sprida skvaller eller missbruka vin (ordagrant: "vara slav till mycket vin"). De ska vara lärare i det som är gott, ⁴så att de fostrar de unga kvinnorna till att älska man och barn, ⁵att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.

Yngre män
⁶Förmana på samma sätt de yngre männen att visa gott omdöme i allt, ⁷och var själv ett föredöme i goda (ärbara) gärningar. Din undervisning ska förmedla oförfalskad sanning och värdighet. ⁸Den ska vara sund och oklanderlig, så att din motståndare måste skämmas när han inte har något ont att säga om oss.

Slavar
⁹Förmana tjänarna att underordna sig sina härskare (gr. despotes) i allt, att tjäna dem helhjärtat och inte säga emot, ¹⁰att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet så att de i allt är en heder för Guds, vår Frälsares, lära.

Guds nåd ger kraft att leva rättfärdigt

Kyrkogård på Kreta. Den kristna tron har ett hopp om en framtid med Jesus som även påverkar livet här på jorden.

¹¹Guds nåd (kraft, favör) har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹²Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är, ¹³medan vi väntar på det saliga (lyckliga, välsignade) hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska träda fram i härlighet. ¹⁴Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda (ärbara) gärningar. ¹⁵Så ska du tala (kommunicera), förmana och tillrättavisa med eftertryck (all auktoritet).

Låt ingen se ner på dig.

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng