Hesekiel är en av de större profetiska böckerna tillsammans med Jesaja och Jeremia. Hesekiels bok består av en rad profetiska budskap till den judiska befolkningen i exilen i Babylon före och efter Jerusalems fall 586 f.Kr. Hesekiel var en av de 10 000 som fördes bort av Nebukadnessar 597 f.Kr. (den andra av de tre exilerna, se 2 Kung 24:14). Han var gift, se Hes 24:18. Hesekiels namn kommer från ett hebreiskt verb med betydelsen "hålla fast" vilket är ett passande namn i den tid av osäkerhet och oro som mötte de bortförda judarna när de fick höra nyheterna om vad som hände i deras hemland Juda. Deras tankar och böner handlade säkert om släktingar och vänner som var kvar och förstås om templet i Jerusalem.

Struktur:
Boken består av en rad budskap som är daterade. Det finns tretton referenser till "år efter exilen". Alla dessa är i kronologisk ordning förutom det sjunde (centrala) Hes 29:17. De tretton datumen är:

1. Hes 1:2 – 5:e året, 4:e månaden, 5:e dagen; 31 juli 593 f.Kr.
2. Hes 8:1 – 6:e året, 6:e månaden, 5:e dagen; 17 sept. 592 f.Kr.
3. Hes 20:1 – 7:e året, 5:e månaden, 10:e dagen; 14 aug 591 f.Kr.
4. Hes 24:1 – 9:e året, 10:e månaden, 10:e dagen; 15 jan 588 f.Kr.
5. Hes 26:1 – 11:e året, (månad anges inte), 1:a dagen; omkring april 587 – april 586 f.Kr.
6. Hes 29:1 – 10:e året, 10:e månaden, 7:e dagen; 7 jan 587 f.Kr.
7. Hes 29:17 – 27:e året, 1:a månaden, 1:a dagen; 26 april 571 f.Kr.
8. Hes 30:20 – 11:e året, 1:a månaden, 1:a dagen; 29 april 587 f.Kr.
9. Hes 31:1 – 11:e året, 3:e månaden, 1:a dagen; 21 juni 587 f.Kr.
10. Hes 32:1 – 12:e året, 12:e månaden, 1:a dagen; 3 mars 585 f.Kr.
11. Hes 32:17 – 12:e året, (månad anges inte), 15:e dagen; omkring april 586 – april 585 f.Kr.
12. Hes 33:21 – 12:e året, 10:e månaden, 5:e dagen; 8 jan 585 f.Kr.
13. Hes 40:1 – 25:e året, 1:a månaden, 10:e dagen; 28 april 573 f.Kr.

Boken består av sju stora sektioner, som i sin tur är indelade i sju mindre sektioner vardera:

1. Hesekiels kallelse och första samlingen budskap om en kommande dom (Hes 1:1-7:27)
2. Andra samlingen budskap om en kommande dom (Hes 8:1-13:23)
3. Tredje samlingen budskap om en kommande dom (Hes 14:1-19:14)
4. Fjärde samlingen budskap om en kommande dom (Hes 20:1-24:27)
5. Profetord mot nationer (Hes 25:1-32:32)
6. Budskap om Israels straff och framtida upprättelse (Hes 33:1-39:29)
7. Syn av det nya templet och det nya landet (Hes 40:1-48:35)

Skrivet: 592-570 f.Kr.

Berör tidsperioden: Sin samtid och framtiden

Författare: Hesekiel

Författaren identifierar sig själv i Hes 1:3; 24:24 och första person singular används i hela boken, vilket indikerar att det är ett verk av en och samma författare.

Citeras:
Hes 5:11 citeras i Rom 14:11
Hes 11:20 citeras i Upp 21:7
Hes 37:5 citeras i Upp 11:11
Hes 37:10 citeras i Upp 11:11
Hes 37:27 citeras i 2 Kor 6:16

¹[Årtalen i Hesekiels bok utgår från Jojachins fångenskap och exil år 597 f.Kr., se 2 Kung 24:12; 15. Inledningen (vers 1-3) är strukturerad med parallellism och har även ett kiastiskt mönster som rör sig inåt från år till månad och centralt den dag då Hesekiel fick se syner från Gud.]

Och det hände i det 30:e året [i Hesekiels liv]

i den 4:e [månaden]

på den 5:e [dagen] i månaden,

när jag [Hesekiel] var bland fångarna vid floden Kevar,
att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).

²På den 5:e [dagen]

i månaden [troligtvis den 4:e, vilket är tamuz – juni/juli],

som var det 5:e året av kung Jojachins fångenskap [juli år 593 f.Kr.].

³Då kom (ordagrant: "kommande kom") Herrens (Jahvehs) ord till prästen Hesekiel, Bozis son, i kaldéernas land [Babylon] vid floden Kevar, och Herrens (Jahvehs) hand [kraft, se 1 Kung 18:46; 2 Kung 3:15] var över honom på den platsen. [Kevar var en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon.]

[Detta är den andra exilen och bokens författare Hesekiel är en av dem som också förs bort. Han var då 25 år. Här i bokens inledning har det nu gått 5 år sedan dess och han är 30 år. I den första exilen (605 f.Kr.) fördes en mindre grupp bort, bl.a. Daniel. Då regerade Jojakim (hebr. Jehojaqim) i Juda, se Dan 1:1. Nu regerar hans son Jojakin (hebr. Jehojachin; samma namn, men med "n" på slutet istället för "m"). Här i Hesekiel är stavningen av Jehojachin det snarlika Jojachin (Hes 1:2).
    Hesekiel var (som även Jeremia) av prästerlig släkt och ättling till Levi. Hans far Buzi nämns inte någon annanstans, eventuellt kan det finnas någon koppling med landet Boz (Job 32:2, 6). Hade Hesekiel inte förts bort från Jerusalem skulle han börjat tjänstgöra som präst i templet när han fyllde 30 år (4 Mos 4:47). Istället kallar Herren honom nu till profet (Hes 2:3-5). Frasen "kom Herrens ord" används 50 ggr i boken.]

Första samlingen budskap (kap 1-7)

Första synen
⁴Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se Jer 23:19], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.

Fyra levande varelser
⁵[Medan profeten såg den annalkande stormen trädde fyra levande varelser fram. De introduceras på nytt i Hes 10:5 och Hes 10:20 där de kallas keruber. Dessa änglalika väsen hade Guds uppdrag att bevaka Guds helighet. Dessa indikerar att i stormen finns Guds helighet. Efter Adams fall stationerades keruber vid ingången till Eden för att förhindra synd att komma inför Guds helighet, se 1 Mos 3:22-24. Vers 5-14 räknar upp tio beskrivningar av dessa varelser.]

Och ut från mitten [av molnet] kom det som liknade fyra varelser [keruber, se Upp 4:6-8] och deras utseende (uppenbarelse) hade likhet (hebr. demot) med en människa. ⁶Och var och en hade fyra ansikten och var och en av dem hade fyra vingar. [De 4 keruberna hade totalt 16 ansikten och 16 vingar.] ⁷Och deras fötter var raka fötter [utan någon led], och deras fotsulor var som fotsulan på en kalvs fötter [klövar], och de gnistrade som färgerna i polerad brons [Upp 1:15]. ⁸Och de [de fyra keruberna] hade människohänder under sina vingar på sina fyra sidor. Och alla fyra hade sina ansikten och vingar på följande sätt: ⁹Deras vingar var sammanfogade med varandra [på samma sätt som de två keruberna i Salomos tempel, se 1 Kung 6:27]. De vände sig inte när de gick, de gick var och en rakt fram.

¹⁰[Ansiktena såg ut så här:]
    Var och en hade ansikten som liknade en människa,
    och alla fyra hade ett lejons ansikte till höger,
    och alla fyra hade en oxes ansikte till vänster,
    alla fyra hade också en örns ansikte [på baksidan av deras huvuden]. [Upp 4:7]
¹¹Detta var deras ansikten.

Och deras vingar sträcktes uppåt, två vingar på var och en var sammanfogade med varandra och med två täckte de sina kroppar. ¹²Och de gick var och en rakt fram [i den riktning ansiktet var vänt], dit Anden gick, dit gick de, de vände inte på sig när de gick. ¹³Och de levande varelserna hade ett utseende som liknade brinnande kol som såg ut som facklor, det flammade upp och ner bland de levande varelserna och det var strålglans i elden och från elden kom blixtar. ¹⁴Och de levande varelserna rörde sig hastigt (sprang) fram och tillbaka som utseendet hos blixtens ljus.

Hjulen
¹⁵[Intill dessa keruber beskrivs något som liknas vid hjul. Det är samma ord (hebr. ofan) som används för vagnshjul, se 2 Mos 14:25. Dock är de mer komplexa och beskrivs som "hjul i ett hjul", se vers 16. I senare judisk litteratur (Henoksböckerna, 1 Enok 61:10 och 2 Enok 29:3) utvecklas ofannim (plural av ofan) till en tredje typ av änglar, tillsammans med serafim och cherubim. Anledningen är att på "hjulen" finns ögon, se vers 18. Den mest grundläggande tolkningen av hjulen som kan röra sig i alla riktningar är att visa på Guds allmakt och förmåga att se och förflytta sig överallt på jorden samtidigt.]

Och jag såg de levande varelserna och se, ett hjul i (mot) marken vid sidan av de levande varelserna vid deras fyra ansikten. ¹⁶Hjulens utseende och deras konstruktion var som färgen av krysolit [troligtvis gul/guldfärgad – hebr. tarsis; troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll; se även 2 Mos 28:20; Hes 10:9; Dan 10:6], och de fyra såg likadana ut, och deras utseende och deras konstruktion var som om det var ett hjul inuti ett hjul. [Detta möjliggör rörelse i alla riktningar. Kanske rör det sig om någon gyroskopisk konstruktion med sfäriska hjul.] ¹⁷De [hjulen] kunde röra sig i alla fyra riktningarna (sidorna), utan att vända sig. [De kunde byta riktning utan att vända sig om.] ¹⁸Och deras fälgar (ringar; något välvt – hebr. gav) var höga och de var skräckinjagande (respektingivande), och deras fälgar (ringar) [de sfäriska hjulen] var fulla av ögon [kan syfta på ljus, ädelstenar, verkliga ögon] runt om – alla fyra [hjulen eller de fyra varelserna]. [Upp 4:7; 11:12]
     ¹⁹Och när de fyra levande varelserna gick, gick hjulen tätt intill dem, och när de fyra varelserna lyfte sig från marken lyftes hjulen upp (med dem). ²⁰Dit Anden ville gå (över den plats dit Anden ville gå), dit gick de, och hjulen lyftes tillsammans med dem, för varelsernas ande [singular] var i hjulen. ²¹När dessa (varelserna) går, går de (hjulen) och när de står (stilla), står de. Och när de lyfts upp från marken lyfts hjulen upp bredvid dem, för de levande varelsernas ande är i hjulen.

Plattformen
²²Ovanför huvudena på de levande varelserna fanns det något som liknade något utspänt (expanderat), det strålade som med färger av is och var utspänt över deras huvuden.

[Här används först det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt och sedan det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, vara utspänt. Här anas fler än de tre rumsdimensionerna och tid, se 2 Sam 22:10.]

²³Och under det utspända (det utsträckta välvda fästet, expansionen) var deras vingar utsträckta mot varandra (tillsammans; ordagrant: "en kvinna till hennes syster"). Var och en hade två [vingar] som täckte [ena sidan av deras kroppar], och var och en hade två [vingar] som täckte [den andra sidan av] deras kroppar. [Se även vers 11.] ²⁴Och när de gick hörde jag ljudet av deras vingar som ljudet av stora vatten, likt den Allsmäktiges (Shaddajs) röst, ett ljud av tumult som ljudet av en armé. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar. ²⁵Och det var en röst ovanför det utspända som var ovanför deras huvuden. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.

²⁶Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa. ²⁷Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag något som liknade en glänsande bronsfärgad ring av eld runtomkring honom (skinande som smält metall). Från hans höfter och nedåt såg jag något som liknade eld, som gav ett strålande ljus omkring honom. ²⁸Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig.

När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Kallelse
¹Han sa till mig: "Du människobarn (hebr. ben-adam), ställ dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig."

[Herren använder termen ben adam som betyder människobarn eller Adams son när han tilltalar Hesekiel. Frasen används 93 ggr.]

²Medan han talade med mig kom en ande (vind) i mig och reste mig upp på mina fötter, och jag hörde honom tala.
     ³Han sa till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de folk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag, ⁴och sönerna har bronsfärgade ansikten och styva hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: "Så säger Herren Herren (Adonai Jahveh)."
     ⁵Och oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är ett upproriskt hus, ska de veta att en profet har varit ibland dem. ⁶Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus. ⁷Och du ska tala mina ord till dem, oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är mycket upproriska.
     ⁸Men du, människobarn, hör nu på vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför det sedan.] ⁹Sedan tittade jag och såg en hand som sträcktes ut mot mig, och i den låg en bokrulle. ¹⁰Han rullade ut den framför mig. På både fram- och baksidan var det skrivet klagan (uttrycker sorg), suckar (uttryck för smärta) och jämmer. [Vanligtvis skrev man bara på insidan av rullen, men så stor var Israels synd och dom att det var skrivet på båda sidor av skriftrullen.]

¹Och han sa till mig: "Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och gå och tala till Israels hus." [Hes 2:8-9] ²Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta bokrullen.
     ³Och han sa till mig: "Människobarn, låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [Jer 15:16; Upp 10:9, 10]
     ⁴Och han sa till mig: "Människobarn, gå till Israels hus och tala med mina ord till dem, ⁵för du är inte sänd till ett folk med obegripligt språk och långsam tunga, utan till Israels hus, ⁶inte till många folk med obegripligt språk och långsam tunga, vars ord du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de med säkerhet ha lyssnat till dig. ⁷Men Israels hus ska inte samtycka till att lyssna till dig, för de samtycker inte till att lyssna till mig, för hela Israels hus har en hård panna och ett styvnackat hjärta. ⁸Se, jag har gjort ditt ansikte hårt (fast – hebr. chazaq) mot deras ansikten och din panna hård mot deras pannor. ⁹Som en diamant som är hårdare än flinta, har jag gjort din panna. Frukta inte (var inte förfärad, modfälld) för dem och bli inte missmodig av deras uppsyn (deras ansikten), för de är ett upproriskt hus (släkte)." [Tre gånger upprepas hebr. chazaq (hård). Ordet anspelar på Hesekiels namn (hebr. Jechezqel) som betyder "Herren gör hård/stärker".]
     ¹⁰Och han sa till mig: "Människobarn, alla mina ord som jag ska tala till dig, ta emot i ditt hjärta och hör med dina öron. ¹¹Och gå du till de fångna sönerna av ditt folk och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)', om de vill lyssna eller om de vill avstå."

Andra synen
¹²Och jag lyftes upp av en ande (vind) och jag hörde bakom mig rösten av ett stort brus: "Välsignad är Herrens (Jahvehs) härlighet från hans plats" ¹³och ljudet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet av hjulen bredvid dem och ljudet av en stor rörelse (skakning, jordbävning – raas). ¹⁴Och en ande (vind) lyfte upp mig och tog bort mig och jag gick med en het bitterhet i min ande och Herrens (Jahvehs) hand var stark över mig. ¹⁵Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Job 2:13; även tiden för prästinvigningen, se 3 Mos 8:33].

[Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se Hes 1:3. Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder "högen/avlagringarna från den stora floden". Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra från en gammal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se 2 Mos 13:4; 23:15. I vers 23 nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen "vårens kulle".]

Tillbaka upp

---

Ps 103:1-22

Psalm 103 – Välsigna Herren, min själ

Strofen "Välsigna Herren, min själ!" – som tillhör en av de mest kända i hela Psaltaren – inleder och avslutar Psalm 103. Även Psalm 104 inleds och avslutas på samma sätt (Ps 104:1, 35), vilket kopplar ihop de två psalmerna. Psalm 103 är en maning till lovprisning som rör sig utifrån psalmistens perspektiv, vidare till hela Guds folk (vers 6-18) för att till sist riktas till hela skapelsen (vers 19-22).

Författare: David

Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1-2
2. Personlig erfarenhet av Guds nåd, vers 3-8
3. Gemensam erfarenhet av Guds nåd, vers 9-16
4. Guds nåd mot mänskligheten, vers 17-19
5. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 20-22

¹Av (för) David.

Välsigna Herren
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
    min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
    och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...

[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]

²Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
    min själ (hela min varelse),
    och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].

[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]

Personlig erfarenhet av Guds nåd
³Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
    som helar alla dina sjukdomar (brister),
⁴som återlöser (köper tillbaka) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
    som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (medkännande nåd),
⁵som mättar (fyller) ditt liv (din utsmyckning) med allt gott [sätter guldkant på tillvaron],
    som förnyar (återskapar) din ungdom [så att du blir ung på nytt] som örnen.

[Den inledande frasen är ordagrant "som mättar/tillfredsställer gott/vacker din utsmyckning". Substantivet adi har oftast betydelsen smycke, ornament eller juvel (även en hästs betsel, vilket dock inte är betydelsen här, se Ps 32:9). En del tolkar det som en omskrivning för "längtan" och att Gud uppfyller önskningar. Andra ser parallellismen med ordet ungdom och att smyckningen syftar på kroppen som får vara vid god hälsa även under ålderdomen. Ordet för att mätta (hebr. sava) delar rot med talet sju (som står för fullkomlighet). Det används parallellt med ordet för att förnya (hebr. chadesh), som delar rot med ordet för månad och nymåne (hebr. chodesh). Här används alltså både vecka och månad i en medveten konstruktion som visar hur Gud regelbundet varje vecka mättar alla behov och även ger det där lilla extra som blir en guldkant på tillvaron. Varje månad sker också en förnyelse! Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Uttrycket "som örnen" kan också syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt.]

⁶Herren (Jahveh) gör det som är rätt,
    han ger rättvisa åt alla som är förtryckta.
⁷Han visade sina vägar för Mose [2 Mos 34:5-7],
    sina gärningar för Israels folk.
    [Vägar visar på förtrolighet och en nära relation.]
⁸Herren (Jahveh) är barmhärtig (ger oändlig nåd; är förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och stor i (överflödande rik på) nåd (kärlek, omsorg) [han är trofast och trogen sina löften].
    [Denna vers innehåller tre olika ord som alla betyder nåd, med lite skilda aspekter.]

Gemensam erfarenhet av Guds nåd
⁹Han går inte ständigt till rätta,
    och behåller inte sin vrede för evigt.
    [Ps 86:15; 145:8-9; 2 Mos 34:6-7; Neh 9:17, 31; Joel 2:13; Jona 4:2]
¹⁰Han behandlar oss inte efter våra synder (felsteg),
    och ger inte igen för den skuld vi förtjänar [verkställer inte domen mot oss].
¹¹För lika höga som himlarna är över jorden,
    lika väldig (stark, mäktig) är hans nåd (omsorgsfulla kärlek) mot dem
    som fruktar (vördar) [tillber] honom. [Ords 1:7]

¹²Lika långt som öster är från väster [en oändligt lång och omätbar sträcka],
    lika långt förvisar han (har han flyttat) våra upproriska överträdelser från oss.
¹³Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,
    så förbarmar sig Herren (Jahveh) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.

¹⁴För han vet hur vi är skapade (hur vi är),
    han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera).
    [1 Mos 2:7; 3:19; Job 4:19; 10:9; 34:15; Pred 3:20; 12:7]
¹⁵Människans dagar är som gräset [Ps 90:5-6; Jes 51:12],
    som en blomma på fältet blomstrar hon.
¹⁶Vinden drar förbi över den och den är borta,
    dess plats är inte längre känd.

Guds nåd mot hela mänskligheten
¹⁷Men Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet
    över dem som fruktar (vördar) honom,
    och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).
¹⁸För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
    och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].
¹⁹Herren (Jahveh) har rest sin tron i himlarna [Matt 6:9],
    och hans kungarike råder över allt. [Ps 93:1; 96:10; 99:1]

Välsigna Herren
²⁰Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahveh),
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
²¹Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahveh),
    alla hans härar (alla änglar),
    alla hans tjänare som utför hans vilja (villkorade nåd – hebr. ratson).
²²Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahveh),
    alla hans verk,
    överallt (på alla områden) i hans välde.

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh)
    min själ (hela min varelse).

Tillbaka upp

---

Ords 26:24-26

²⁴Den som hatar förställer sitt tal [för att smickra],
    men inom sig bär (lagrar, funderar) han på svekfulla (falska, förrädiska) tankar.
²⁵När (även om) han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt) [ordagrant: när hans röst visar godtycklig nåd],
    så tro inte på honom, för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.
²⁶Hans hat kanske kan döljas genom list,
    men hans ondska (galenskap, bedrövliga tillstånd) blir till sist uppenbar för alla (helt synlig i församlingen).

Tillbaka upp

---

Heb 3:1-19

Jesus är mäktigare än Mose (3:1-4:13)
¹Därför, heliga syskon (bröder och systrar i tron), delaktiga i den himmelska kallelsen, se noga på den apostel (budbärare) och överstepräst som vi bekänner, Jesus. ²Se hur han alltid är trogen mot Gud som insatte honom [till apostel och överstepräst], på samma sätt som Mose var trogen i hela Guds hus (Guds andliga familj) [4 Mos 12:7].

Arkitekten förtjänar mer ära än huset han bygger.

³För Jesus förtjänar mycket större ära än Mose, på samma sätt som den som bygger ett hus förtjänar mycket större ära än själva huset.

[Jesus kallas ofta överstepräst, men detta är enda gången i NT han benämns apostel. Samma grekiska ord apostello används i berättelsen där Mose kallas och "sänds" av Gud att gå till farao, se 2 Mos 3:10.]

⁴Alla hus har en byggmästare, men Gud är den som byggt allt (han är arkitekten och den som uppfört och inrett allt). ⁵Visst var Mose trogen i Guds hus som en tjänare, för att vittna om det som skulle talas om senare. ⁶Men den Smorde (Messias, Kristus) var trogen över Hans [sin egen Fars] hus [inte bara som en tjänare som Mose, utan] som en Son. Det är vi som nu är detta hus, om vi behåller (är uthålliga och håller fast vid) den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss (det vi fritt och glatt talar om).

Varning – förhärda inte hjärtat och tappa inte tron (3:7-4:13)
⁷[Nu följer den andra varningen av fem i detta brev. Till skillnad från den första varningen som handlade om att ouppmärksamt driva ifrån tron, se Heb 2:1-4, handlar denna om att inte medvetet förhärda sitt hjärta. Författaren tar israeliternas uttåg ur Egypten och deras ökenvandring som varnande exempel.
    Israeliterna var fast i Egyptens slaveri, som är en bild på synden. På samma sätt som de blev befriade genom ett lamms blod, befriar Jesus – Guds Lamm – från syndens slaveri, se Kol 1:13-14. Det var inte Guds vilja att de skulle vara kvar i öknen, men när de kom fram till gränsen till Kanaans land började de tvivla på löftet, se 4 Mos 13-14. En vandring som kunde ta 11 dagar tog 40 år, och en hel generation dog i öknen utan att inta landet och komma in i vilan. Att korsa Jordanfloden och komma in i trons vila representerar för en kristen att få del av det andliga arvet i Jesus, se Ef 1:3, 11, 15-23. På samma sätt beskriver ökenvandringen en kristen som tvivlar på Guds löften.]

Därför säger den helige Ande [som inspirerade psaltarpsalmens författare att skriva]:

I dag, om ni hör hans röst,
     ⁸förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen) [vid Refidim, då man var utan vatten, se 2 Mos 17:1-7],
    under prövningens dag i öknen,
     ⁹där era fäder frestade mig
    och prövade mig fast de sett mina gärningar i 40 år.
¹⁰Därför var jag förbittrad (vred – gr. prosochthizo) på det släktet,
    och jag sa: De är ständigt vilsna i sina hjärtan,
    de känner inte mina vägar.
¹¹Så svor jag i min vrede:
    De ska aldrig komma in i min vila.

[Citat från Ps 95:7-11. På samma sätt som Paulus skriver att hela Skriften är utandad och inspirerad av Gud, se 2 Tim 3:16, bekräftar Hebreerbrevet att den helige Ande inspirerade författaren av denna psalm, se även 2 Pet 1:21.]

¹²Se till (var ständigt på er vakt), syskon (bröder och systrar i tron), så att ingen av er har ett ondskefullt hjärta av otro (att ni inte drivs av utstuderad otro i hjärtat) och avfaller från den levande Guden.

[Det är skillnad på att tvivla ibland och att "ha otro i hjärtat", det är inte vad brevets författare har i åtanke här. Ordet för ondskefull är inte det abstrakta ondska (gr. kakos) utan en utstuderad, aktiv ondska (gr. poneros). Otro (gr. apistia) står i genitiv, vilket beskriver ett hjärta kontrollerat av otro. Där den sammanslagna meningen blir "ett ondskefullt otroshjärta".]

¹³Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter "i dag" [då det är möjligt att bli frälst, se vers 7], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. ¹⁴Vi har del av (är vän med) den Smorde (Messias, Kristus), om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet.

¹⁵Det heter:

I dag, om ni hör hans röst,
    förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen).
[Ps 95:7-8, första delen i psalmen som citeras i vers 7-11.]

¹⁶[Nu kommer tre frågor som successivt följer nyckelorden från Psalm 95 (uppror, förbittrad och vila, se Ps 95:8, 9, 10, 11). Frågorna besvaras med en ny fråga. Se även 4 Mos 14.]

Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror (förbittrade, provocerade) [vers 8 och 15]?
Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten?

¹⁷Vilka var han förbittrad (vred – gr. prosochthizo) [vers 10] på i 40 år?
Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen?

¹⁸Vilka gällde hans ed "att de aldrig skulle komma in i hans vila" [vers 11],
    om inte dem som [hade lyssnat på Guds ord men] vägrade lyda?

¹⁹Vi ser alltså att de inte kunde komma in på grund av otro (gr. apistia). [Ordet "otro" är placerat sist i versen och ger betoning. Jfr vers 12 som talar om ett hjärta styrt av otro.]

Tillbaka upp