Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 7/11

Hes 16:42-17:24, Ps 106:1-12, Ords 27:7-9, Heb 8:1-13

Hes 16:42-17:24

42Och jag ska tillfredsställa mitt raseri över dig och min nitälskan ska lämna dig och jag ska vara tyst och ska inte längre vara vred.
     43Eftersom du inte har kommit ihåg din ungdoms dagar utan har oroat mig med alla dessa ting, därför ska också jag låta allt du gjort drabba dig (föra dina vägar över ditt huvud), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), har du inte begått denna oanständighet över alla dina styggelser?

Till ett ordspråk
44Se, alla som använder ordspråk ska använda detta ordspråk mot dig och säga: "Sådan mor – sådan dotter." 45Du är din mors dotter som avskyr sin man och sina söner, och du är dina systrars syster, som hatar sina män och sina söner, er mor var en hettit och er far var en amoré. 46Och din äldre [större – mest inflytelserika] syster är Samarien, hon och hennes döttrar [tillhörande städer] som bor på din vänstra sida [norrut – enligt det antika sättet att ange väderstreck vänd mot öster], och din yngre (mindre) syster bor på din högra sida [söderut], Sodom och hennes döttrar. 47Och inte har du vandrat deras vägar och gjort efter deras styggelser, men en kort stund har du agerat värre än dem på alla deras vägar. 48Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), Sodom, din syster, har inte gjort, inte hon, inte hennes döttrar, som du har gjort och dina döttrar.
     49Se, detta var din syster Sodoms synd: Stolthet, frosseri (ordagrant: mätt på bröd) och sorglös lättja fanns i henne och hennes döttrar, hon stärkte inte händerna för den fattige eller nödställde. 50De var högfärdiga och begick överträdelser inför mitt ansikte, därför tog jag bort dem när jag såg det. 51Samarien har inte begått hälften av dina synder, men du har mångdubblat dina styggelser mer än de och har rättfärdigat dina systrar med alla dina styggelser som du har gjort. 52Du bär även din egen skam i det du har gett domskäl för dina systrar. Genom dina synder som du har begått mer avskyvärt än de, är de mer rättfärdiga än du, därför ska du skämmas och bära din skam i det att du har rättfärdigat dina systrar.

Upprättelse för hennes "tre systrar"
53Jag ska vända deras fångenskap, Sodoms fångenskap och hennes döttrars, och Samariens fångenskap och hennes döttrars och dina fångars fångenskap i deras mitt, 54så att du bär din egen skam och skäms för allt som du har gjort i det att du har tröstat dem. 55Och dina systrar Sodom och hennes döttrar ska återvända till sin tidigare egendom och Samarien och hennes döttrar ska återvända till sin tidigare egendom och du och dina döttrar ska återvända till er tidigare egendom. 56Och din syster Sodom hördes inte (blev inte omnämnd) av din mun på din stolthets dag. 57Innan din ondska blev avtäckt vid tiden för Arams döttrars hån och alla runtom henne, filistéernas döttrar som föraktar dig runtom, 58har du burit din oanständighet och dina styggelser, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Upprättelse
59Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska göra med dig som du har gjort, som har föraktat eden och brutit förbundet. 60Likväl ska jag komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och jag ska upprätta till dig ett evigt förbund. 61Då ska du komma ihåg dina vägar och skämmas när du tar emot dina systrar, dina äldre systrar och dina yngre, och jag ska ge dem till dig som döttrar, men inte på grund av ditt förbund. 62Och jag ska upprätta mitt förbund med dig och du ska veta att jag är Herren (Jahveh), 63för att du ska komma ihåg och skämmas och aldrig igen öppna din mun på grund av din skam, när jag förlåter dig allt som du har gjort, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Liknelse – två örnar och vinet
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2Människobarn, lägg fram en gåta (hebr. chod childah) och berätta i en liknelse (likna i en liknelse – hebr. meshól mashal) för Israels hus 3och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): En stor örn [Babylon, se Hes 16:29]med stora vingar och långa vingpennor fulla av fjädrar med olika färger [Hes 16:10] kom till Libanon och intog toppen på en ceder. 4Han beskar toppen av dess unga kvistar och bar dem till Kanaans land, han satte dem i en stad med köpmän.
     5Han tog också av landets säd och planterade det i bördig jord, han placerade det över många vatten och satte det som en pilkvist. 6Och det växte och blev en utbredd vinstock med låg höjd vars klängen kunde vända sig mot honom och dess rötter var under honom. Så blev det en vinstock och fick grenar och skickade ut kvistar.
     7Där var också en annan stor örn [Egypten]med stora vingar och många fjädrar, och se, denna vinranka [Sidkia, se 2 Krön 36:13] vände sina rötter mot honom och sköt ut sina grenar mot honom från platsen där den planterats för att han skulle vattna den. 8Den var planterad i bördig jord med mycket vatten för att den skulle kunna skjuta ut grenar och skulle kunna bära frukt till ett välsmakande vin.
     9Säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ska den blomstra? Ska han inte dra upp dess rötter och hugga av dess frukt så att den vissnar, vissnar i alla sina blomstrande löv? Det ska inte vara stor kraft (ordagrant ingen arm) och mycket folk när den dras upp med sina rötter. 10Och se, ska den frodas när den omplanteras? Ska den inte vissna när östanvindarna rör den? I fåran där den gror ska den vissna.
     11Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig han sa: 12Säg, jag ber dig, till det upproriska huset: Vet ni inte vad dessa ting betyder? Berätta för dem: Se, Babels kung kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar och förde dem till Babel, 13och han tog den kungliga säden och skar ett förbund med honom och förde honom under ed och landets mäktiga förde han bort, 14så det skulle vara ett lågt (litet, obetydligt) kungarike som inte skulle kunna resa sig upp [göra revolt], utan tvingas hålla (bevara) hans förbund, för att kunna bestå. 15Men han gjorde uppror mot honom när han skickade sina sändebud till Egypten för att de skulle ge honom hästar och mycket folk. Ska han blomstra? Ska han fly som gör sådana ting? Ska han bryta förbundet och lyckas fly?
     16Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), med säkerhet, på platsen där kungen bor som gör honom till kung vars ed han föraktar och vars förbund han bryter med honom mitt i Babel, han ska dö. 17Men farao ska inte med sin mäktiga armé och stora skaror undsätta honom i striden när de kastar upp belägringsvallar och bygger fästningar för att förgöra (hugga av) många människoliv (själar). 18Ja, han [Sidkia] föraktade eden genom att bryta förbundet, se [uppmärksamma vad som kommer att ske] – han gav sin hand [bekräftade förbundet] och gjorde allt detta [förräderi] – han ska inte kunna fly.
     19Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Så sant jag lever, mina eder som han har föraktat och mitt förbund som han har brutit, ska jag föra över hans eget huvud. 20Och jag ska sprida mitt nät över honom och han ska fångas i min snara, och jag ska föra honom till Babel och ska döma honom där för hans förräderi som han har begått mot mig. 21Och alla hans mäktiga män i alla hans trupper ska falla för svärdet och de som blir kvar ska skingras för alla vindar och ni ska veta att jag, Herren (Jahveh), har talat det.
     22Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Och jag, jag ska ta cederns höga toppar och ska plantera dem, jag ska beskära från topparna på de unga grenarna en ödmjuk [späd planta, se Jes 53:2] och ska plantera den på ett högt och upphöjt berg [Jerusalem]. 23I bergen på Israels höjder ska jag plantera den och den ska få grenar och bära frukt och bli en ståtlig ceder. Och under den ska fåglar av alla sorter (bokstavligt vingar) bo i dess skugga och bland dess grenar ska de bo. 24Och alla markens träd ska veta att jag, Herren (Jahveh), har fört ner de höga träden och upphöjt de låga träden, har torkat ut de gröna träden och fått de torra träden att grönska. Jag, Herren (Jahveh), har talat och jag har gjort det.

Ps 106:1-12

Psalm 106 – Guds trofasthet genom historien

Detta är den sista psalmen i den fjärde boken. Psalm 105 och 106 hör ihop och båda reflekterar över Israels historia, dock med lite olika perspektiv. Föregående fokuserar på de positiva delarna och patriarkerna Abraham, Isak och Jakob, medan denna mer på syndens konsekvenser som exilen – då israeliterna blivit förskingrade bland nationerna.

Författare: Okänd

Struktur:
Introduktion – uppmaning att prisa, vers 1-5
1. Israels synd och Guds trofasthet i Egypten, vers 6-12
2. Israels synd och Guds trofasthet i öknen och på Horeb, vers 13-23
3. Israels synd och Guds trofasthet från Horeb till landet, vers 24-33
4. Israels synd och Guds trofasthet i landet, vers 34-46
Avslutande vädjan och lovprisning, vers 47



Introduktion – uppmaning att prisa Herren
1Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [1 Krön 16:34; Ps 107:1; 118:1; 136:1]
2Vem kan förklara Herrens (Jahvehs) mäktiga gärningar
    eller låta all hans lovprisning bli hörd?
3Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som håller rätten [gör och skyddar det som är rätt],
    som alltid gör det rättfärdiga.
4Kom ihåg mig, Herre (Jahveh), när du ger ditt folk nåd (hebr. ratson),
    tänk på mig när du ger frälsning,
5så att jag får se framgången hos dina utvalda,
    så att jag får glädja mig i ditt folks (hebr. goj) glädje,
    så att jag får lovprisa med ditt arv (alla de som tillhör Herren).

1. Israels synd och Guds trofasthet i Egypten
6Vi har syndat med våra fäder [på samma sätt som de],
    vi har handlat orättfärdigt, vi har agerat ondskefullt.
7Våra fäder i Egypten uppmärksammade inte dina under,
    de glömde din rikliga nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    de var upproriska vid havet, ja vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet]. [Ps 78:13; 2 Mos 14-15]
8Likväl frälste (räddade) han dem för sitt namns skull,
    för att han skulle göra sin mäktiga kraft känd.
9Han tillrättavisade Vasshavet och det torkade upp;
    han ledde dem genom djupen liksom genom öknen.
10Han frälste dem från hans hand som hatade dem;
    han återlöste (beskriver en frivillig handling) dem från deras fiendes hand.
11Vattnet övertäckte deras åklagare [en beskrivning av farao och hans armé som utplånades fullständigt],
    inte en enda av dem undkom.
12Sedan trodde de (Israels barn) hans ord,
    de sjöng hans lov.

Ords 27:7-9

7Den som är mätt [har mättat sin själ med sensuella upplevelser] trampar (stampar, förkastar) honung under fötterna,
    men för den hungrige smakar även det som är bittert sött.

8Som en fågel som är på flykt från sitt näste [exponerad för fara och ett obevakat bo],
    på samma sätt är det med en människa som irrar omkring borta från sitt hem.

9Olja och parfym gör hjärtat glatt,
    på samma sätt fördjupas vänskapen när en vän ger uppriktiga råd från sitt hjärta (de ger god eftersmak).

Heb 8:1-13

Jesus är vår överstepräst
1Här är huvudpunkten (det viktigaste) i det vi säger:
Vi har en sådan överstepräst som sitter
    på högra sidan om Majestätets tron i himlarna,
2och som tjänar i helgedomarna,
    det sanna tabernaklet som Herren själv och ingen människa har rest.

[Detta är brevets huvudpunkt, det är även det kiastiska centrumet. Två huvudtankar finns här: Jesus sitter ner och han tjänar.
    1. Uttrycket "att Jesus sitter" kommer från Ps 110:1. Detta har beskrivits i Heb 5:1-10 och Heb 7:1-28. Det fanns inga stolar i tabernaklet eftersom prästen aldrig blev klar med sina sysslor. Varje upprepat offer var en påminnelse om att inget offer gav fullständig frälsning. Blodet från djur som offrades tog inte bort skulden, den bara täckte den. Jesus är den som tar bort världens synd, se Joh 1:29. Att Jesus som överstepräst sitter ner beskriver att hans verk är fullbordat, i kontrast till Aron som står och gör tjänst, se Heb 10:11.
    2. Att han tjänar i det himmelska tabernaklet beskrivs i nästa sektion, se Heb 9:1-10:18.]

3En överstepräst blir insatt för att frambära gåvor och offer, och därför måste också den Smorde (Messias, Kristus) ha något att bära fram. 4Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen [Torah] föreskriver. 5De gör tjänst i en helgedom som bara är en kopia (prototyp, modell) och en skuggbild av den [verkliga och sanna] himmelska helgedomen. För även när Mose höll på att bygga tabernaklet blev han varnad av Gud:
Se till att du gör allt efter den förebild (det mönster, den ritning)
    som du har fått se på berget. [2 Mos 25:40]

6Men nu har den Smorde (Messias, Kristus) ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund [än det gamla] som är grundat på bättre löften. [Alla Guds löften är goda, men dessa har än större välsignelser.]

Löftet om ett förnyat förbund
7För om det första förbundet [kontraktet som gavs till Israel genom Mose på berget Sinai] hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra. 8Men Gud förebrår dem när han säger [genom profeten Jeremia]:
Se, dagar ska komma, säger Herren,
    då jag ska sluta ett nytt (bättre) förbund (kontrakt)
    med Israels hus [de tio norra stammarna] och med Juda hus [i söder].

[Jeremia levde i en tid då israeliterna var splittrade i det norra riket, Israel, och det södra, Juda. Löftet om ett förnyat förbund handlar också om att läka såren mellan Guds folk, i Jesus finns försoning, se 2 Kor 5:19.]

9Det ska inte vara som det förbund jag slöt med deras fäder
    den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land,
    för de blev inte kvar i förbundet med mig,
    så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.

10Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
    ska sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar [min undervisning, Torah – gr. nomos] i deras sinne
    och skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
    och de ska vara mitt folk.
11Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga:
    "Lär känna Herren!"
Alla kommer att känna mig,
    från den minste av dem till den störste,
12för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar (orättfärdighet, allt felaktigt handlande)
    och aldrig mer minnas deras synder.

[Jer 31:31-34. Detta är det längsta GT-citatet i NT.]

13När han talar om något nytt (bättre) [det förnyade förbundet], har han därmed förklarat det första [förbundet] föråldrat (utslitet, gammalt). Det som blir gammalt och föråldrat är på väg att (nära att) försvinna.

[Templet i Jerusalem blev förstört av romarna 70 e.Kr. Den judiske historikern Josefus skriver att de dagliga offren upphörde 5 augusti det året. Uttalandet att det gamla "är på väg att försvinna", och presensformen i Heb 9:6-9, att prästen "tjänar nu" i templet, kan antyda att templet fortfarande stod i Jerusalem när Hebreerbrevet skrevs.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel