Helbibel - tisdag 10/11
Hes 21:1-22:31, Ps 107:1-43, Ords 27:12, Heb 10:1-17
Hes 21:1-22:31
Budskap – Herrens svärd1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
[Det är nu sjätte gången frasen "Människobarn, sätt ditt ansikte mot" återkommer i Hesekiel, se Hes 13:17; 20:46; 21:2; 25:2; 28:21; 29:2; 35:2; 38:2. Frasen används alltid när det gäller dom, och här gäller det Jerusalem. Det finns en parallell i Luk 9:51 där Jesus "sätter sitt ansikte" för att gå mot Jerusalem.]
2Människobarn, sätt (vänd) ditt ansikte mot Jerusalem och predika i riktning mot helgedomen och profetera mot Israels land 3och säg till Israels land: Så säger Herren (Jahveh): Se jag är emot dig och ska dra fram mitt svärd [den babyloniska armén] ut ur dess skida och utrota (hugga av) både rättfärdiga och onda hos dig. 4Se då att jag ska utrota (hugga av) de rättfärdiga och de onda från dig, därför ska mitt svärd gå fram ur sin skida mot allt kött från söder till norr, 5och allt kött ska veta att jag Herren (Jahveh) har dragit fram mitt svärd ur dess skida, det ska inte vända tillbaka igen. 6Sucka (stöna, sörj) därför, du människobarn, med sönderbrutna höfter [total förkrosselse, som en kvinna som ska föda] och i bitterhet ska du sucka (stöna, sörj) inför deras ögon. [Uttrycket "brutna höfter" beskriver både smärta (Jer 30:6) och sorg (1 Kung 20:31; Amos 8:10). De starkaste benen (Job 40:16) är brutna och uttrycker en fullständig oförmåga att göra något i egen styrka.] 7Och det ska bli när de säger till dig: "Varför suckar du?" att du ska säga: "Eftersom budskapet om det har kommit och alla hjärtan ska smälta och alla händer ska bli kraftlösa och alla ska tappa modet (varje ande ska bli matt) och alla knän ska flyta med vatten [darra, flyta av svett eller bli våta av urin], se, det kommer och det ska bli gjort, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)."
Svärdets sång
8Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 9Människobarn, profetera och säg: Så säger Herren (Adonai):
Ett svärd, ett svärdEller ska vi glädja oss åt min sons [Judas] stav som föraktar alla träd?
har blivit slipat och även putsat.
10Det har blivit slipat för att genomföra en stor slakt,
det är putsat för att det ska glänsa.
1113Det är en prövning (något som prövar, utrannsakar – hebr. bachan), och vad (händer) om även staven föraktas? Den ska inte finnas mer (alternativ översättning: Det får inte ske), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Och det är givet för att bli putsat
så att det kan användas,
svärdet är slipat, det är putsat
för att ges i dina slaktares händer.
12Ropa och klaga, människobarn,
för det är över mitt folk,
det är över Israels furstar,
de är nedstötta av svärdet
[tillsammans] med mitt folk,
slå dig därför på dina länder (höfter).
14Nebukadnessar i antågandeOch du människobarn, profetera därför
och slå ihop dina händer,
och svärdet ska slå två gånger,
även tre gånger,
de slagnas svärd,
ett svärd för en stor slakt,
det omringar dem.
15Jag har satt spetsen på svärdet mot alla deras portar,
så att deras hjärtan ska smälta [av ångest – de kan inte stå emot förändringen]
och många ska snubbla
och falla.
Ve! Det har gjorts glänsande,
det är slipat för slakt.
16Ta en väg åt höger eller vänd dig själv åt vänster,
vart än ditt ansikte är vänt,
17ska jag slå ihop mina händer
och jag ska tillfredsställa mitt raseri.
Jag, Herren (Jahveh), har talat det.
18Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
19Och du människobarn, gör dig två vägar som Babels kungs svärd kan komma på, de två ska komma ut från ett land. Gör (karva till) ett vägmärke, gör det tydligt vid huvudvägen till staden. 20Du ska göra en väg så att svärdet kan komma till Ammons söners Rabbah [amoréernas huvudstad – moderna Amman i Jordanien], och till Juda i det befästa Jerusalem.
Offer framför Jupitertemplet i Rom omkring 120 e.Kr. Prästen undersöker levern och rådfrågar gudarna. Marmorreliefen finns på Louvren i Paris.
[I antika texter från Mari (Tell Hariri) från ca 2000 f.Kr. beskrivs hur en förfrågan till gudarna sker vilken av tre vägar som ska tas. Nebukadnessar använder sig här av tre vanliga dåtida ockulta metoder. Den första kallas belomansi (från grekiska ordet belos som betyder "pil") och då skrev kaldéerna namnen på de städer som fanns som alternativ på pilarna. Pilarna blandades i kogret och den första pilen som sköts visade dem vart de skulle gå. Den andra metoden var att fråga husgudar (hebr. teraphim) som kunde vara avgudar eller bilder på förfäder som man frågade om råd genom ockulta seanser. Till sist använde han sig också av metoden där spåmännen undersökte levern från får som offrats (hepatoskopi). Denna metod var så vanlig att lermodeller av levrar skapades för att undervisa unga präster i denna konst. En sådan från Babylon, daterad 1900–1600 f.Kr., finns på Brittiska museet i London.]
22I hans högra hand är Jerusalems lott för att sätta murbräckorna till att öppna munnen för slakten, till att höja rösten med härskri, till att sätta murbräckorna mot portarna, och kasta upp belägringsvallar. 23Och det ska bli som en falsk spådom i deras ögon vecka efter vecka, men det för fram synden till hågkomst så att de kan bli tagna.
24Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom ni har gjort era synder till minnen i det att era överträdelser är uppenbara (inte är övertäckta), så att era synder visar sig i alla era gärningar, eftersom ni har kommit ihåg, ska ni bli tagna i handen.
25Och du, dödsdömde onde ledare över Israel, snart kommer dagen då det är tid för synden att få ett slut. 26Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Tiaran ska flyttas och kronan tas av, detta ska inte längre vara detsamma, det som är lågt ska bli upphöjt och det som är upphöjt ska förödmjukas. 27En ruin, en ruin, en ruin ska jag göra det till, inte heller detta ska bestå till dess han kommer som rätten tillhör och jag ska ge den till honom. 28Och du människobarn, profetera och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Ammons söner och till deras hån, och säg du:
Ett svärd, ett svärd,Budskap – Jerusalem åtalas
ett draget svärd till slakt,
det är putsat till att bli mätt
och för att blixtra.
29Medan de ser falskhet i dig
då dina spådomar ljuger för dig,
för att lägga dig på de ondas nackar
som ska bli slagna,
vars dagar kommer
då det är tid för synden att få ett slut.
30Låt det återvända till sin skida.
På platsen där du skapades,
i ditt ursprungsland
ska jag döma dig.
31Och jag ska hälla ut min harm över dig,
jag ska blåsa på dig med min vredes eld,
och jag ska ge dig i de brutalas hand,
män som är skickliga i förintelse.
32Du ska bli bränsle till elden,
ditt blod ska vara mitt i landet,
du ska inte mer bli ihågkommen,
för jag, Herren (Jahveh), har talat det.
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2Och du människobarn [Hesekiel], vill du döma, vill du döma blodstaden [nu]? [Den upprepade frågan blir till ett otåligt imperativ, se även Hes 20:4.] Låt henne lära känna alla sina styggelser. 3Och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Stad, som utgjuter blod i din mitt så att din tid kommer, och som gör avgudar åt dig för att orena dig. 4Du har blivit skyldig i ditt blod som du har utgjutit och är befläckad (skändad) i dina avgudar som du har gjort, du har fått dina dagar att komma nära (bli få) och har kommit till dina år (fullbordat din tid), därför har jag gjort dig till en förebråelse för folken och till ett hån för alla länder. 5De som är nära och de som är långt borta från dig ska håna dig, du skändade bland namn och full av förvirring (oreda, tumult). 6Se, Israels furstar, varje man efter sin makt (arm) [sin egen godtyckliga auktoritet], har varit hos dig [Jerusalem] och utgjutit blod.
7Far och mor har de tagit lätt på (vanärat) hos dig, i din mitt har de handlat med förtryck mot främlingen, hos dig har de gjort fel mot de faderlösa och änkan. [2 Mos 22:22; 5 Mos 10:18; 16:14; 24:17, 19, 21] 8Du har föraktat mina heliga ting och vanhelgat mina sabbater. 9Män som förtalar (sprider lögner) har utgjutit [oskyldigt] blod hos dig och i dig har de ätit [offerkött] på bergen, i din mitt har de begått äktenskapsbrott (sexuella skändligheter). 10I dig har de blottat sina fäders nakenhet. I dig har de förödmjukat henne som var oren i sin orenhet (under sin menstruation). 11Och varje man har begått äktenskapsbrott med sin grannes hustru, och varje man har vanärat sin svärdotter, och i dig har varje man förödmjukat sin syster, sin fars dotter. [3 Mos 18:9, 15, 20] 12I dig har de tagit gåvor [mutor] för att utgjuta blod [5 Mos 27:25]. Du har tagit mutor och oskälig ränta [Hes 18:13, 17; 3 Mos 25:36] och du har girigt roffat åt dig genom förtryck av dina grannar, och mig glömmer du, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
13Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt. 14Kan ditt hjärta bestå eller dina händer vara starka i de dagar då jag ska gå till rätta med dig? Jag, Herren (Jahveh), har talat och jag ska göra det. 15Och jag ska förskingra dig bland folken och sprida dig bland länderna, och jag ska rensa bort all din orenhet. 16Och du ska bli vanhelgad i dig själv i folkslagens ögon och du ska veta att jag är Herren (Jahveh).
17Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
18"Människobarn, Israels hus har blivit till slagg för mig, alla är koppar och tenn och järn och bly mitt i smältugnen. De är alla slagg av silver. 19Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla er till Jerusalems mitt. 20Som man samlar silver och koppar och järn och bly och tenn till mitten av smältugnen för att blåsa eld över det till att smälta det, så ska jag samla er i min vrede och i mitt raseri och jag ska kasta in er och smälta er. 21Och jag ska samla dig och blåsa på dig med min vredes eld och ni ska smälta i dess mitt. 22Som silver smälter mitt i smältugnen så ska ni smälta i dess mitt, och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag, Herren (Jahveh), har hällt ut mitt raseri över er."
23Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
24Människobarn, säg till henne: Du är ett land som inte är renat, inte sköljts av regn (hebr. goshem) på vredens dag. 25Profeterna konspirerar i hennes mitt, som ett rytande lejon ryter över bytet, så har de slukat själar, de tar (stjäl) skatter och dyrbara ting, de har gjort änkorna många i hennes mitt. 26Hennes präster har våldfört sig på min undervisning (hebr. Torah) och har vanhelgat mina heliga ting, de har inte gjort skillnad på det heliga (avskilda) och det vanliga och de har inte undervisat om skillnaden mellan orent och rent och har stängt sina ögon för mina sabbater och jag är vanhelgad bland dem. 27Hennes furstar i dess mitt är som vargar, ylande över bytet, för att spilla blod och fördärva själar för att få oärlig vinning. 28Och hennes profeter har vitmenat (kladdat över dem med vit färg) [försöker dölja sina handlingar, se Hes 13:10-15], ser falskhet och lögnaktiga spådomar åt dem och säger: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), men Herren (Jahveh) har inte talat. 29Landets folk har använt förtryck och utövat röveri och har handlat fel mot de fattiga och behövande och har förtryckt främlingen utan rätt.
30Och jag sökte efter en man ibland dem som kunde återställa skyddet [Hes 13:5] och stå i gapet för dem inför mitt ansikte för landet, så att jag inte skulle fördärva det, men jag fann ingen. 31Och jag utgjuter över dem mitt raseri i eld, jag krossar dem i min vrede, deras vägar låter jag komma över deras huvuden, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
Ps 107:1-43
FEMTE BOKEN (Psalm 107-150)Den femte boken i Psaltaren består av 44 psalmer, Psalm 107-150.
Psalm 107 – Guds godhet
1
Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmisten lär oss att bön fungerar i alla situationer: i den torraste öken, i fångenskap, på sjukbädden eller mitt på ett stormande hav.
Författare: Okänd
Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. Vers 6 återges snarlikt i vers 13, 19 och 28. Vers 8 återges exakt i vers 15, 21 och 31. De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse.
Inledande uppmaning till tacksägelse, vers 1-3
1 – Vilsna ökenvandrare, vers 4-9
2 – Fångar som blivit fria, vers 10-16
3 – Sjuka som blivit helade, vers 17-22
4 – Sjömän som räddats, vers 23-32
Gud förser, vers 33-42
En sista uppmaning, vers 43
I den hebreiska texten finns ett inverterat nun (׆) i marginalen på sju verser, se vers 21-26 och vers 40. Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i 4 Mos 10:34-35. Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just vers 23-26 anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se Matt 12:39.
Inledande uppmaning
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),
för han är god [Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
[Psalmen inleds med ett verb (hebr. jada) som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tóv, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.]
2Så ska de återlösta (befriade) säga,
de som Herren (Jahveh) har återlöst (befriat) från fiendens hand,
3och samlat från [avlägsna] länder:
från öster (där solen går upp),[Här förväntar man sig de fyra väderstrecken, men det sista ordet är havet som i vanliga fall brukar syfta på väst. Det kan vara en referens till Röda havet och uttåget ur Egypten, och då är det syd som avses. Oavsett tolkning av havet, så leder dessa fyra ord här upp till de fyra sektioner som nu följer: Öknen öster om Israel, se vers 4-9; fångenskapen (också bildligt för mörker) motsvaras av väst där solen går ner, se vers 10-16; sjuka som blivit helade i norr (kan syfta på gudaberget Tsafon i norr och avgudadyrkan), se vers 17-22 och till sist havet och sjömännen, se vers 23-32.]
från väster (där solen går ner),
från norr (hebr. tsafon) [Ps 48:3]
och från havet.
1. Vilsna ökenvandrare tackar
4De vandrade genom öknen på en öde väg,
de fann ingen stad att bo i.
5De var hungriga och törstiga,
deras själ försmäktade (de gick under av utmattning).
6[Bön:]
och han räddade (ryckte upp; förde ut) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Frasen återkommer snarlikt i vers 13, 19 och 28.]
7[Befrielse:]
så att de kunde hitta en stad där de kunde bo.
8[Tacksägelse:]
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Exakt samma fras återkommer i vers 15, 21 och 31.]
9För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även "strupe") som törstat,
och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10-11; Jer 31:25; Luk 1:53]
2. Fångar som blivit fria tackar
10Som den som sitter i mörkret och i dödens skugga,
som är bunden i lidande och järnkedjor.
11Eftersom de gjorde uppror mot Guds ord,
och föraktade den Högstes (Elions) råd.
12Därför har han ödmjukat deras hjärtan med födslovåndor,
de snubblade och där fanns ingen som kom till hjälp.
13[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Se vers 6, 19 och 28.]
14[Befrielse:]
Han förde dem ut
ur mörkret och dödens skugga;
ja, deras bojor
slet han loss.
15[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jfr vers 8, 21 och 31.]
16För han har brutit sönder portarna av brons,
och huggit sönder bommarna av järn.
3. Sjuka som blivit helade tackar
17Dårar [moraliskt fördärvade var de], eftersom de vandrar på överträdelsens väg
och olyckliga på grund av sina synder.
18De tappade aptiten för all mat,
och drogs nära dödens portar.
19[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Se vers 6, 13 och 28.]
20[Befrielse:]
Han sände sitt ord och helade dem,
och räddade dem från fällan (gropen, graven) de var fångade i.
21[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jfr vers 8, 15 och 31.]
22Låt dem bära fram tackoffer
och med starkt jubel återge [ropa ut] vad han gjort.
4. Sjömän som räddats tackar
23[I marginalen till följande sex verser (vers 23-28) finns ett inverterat nun (׆), se inledningen.]
De som går ner till havet i skepp,
som gör affärer (sjömännen) på de stora vattnen,
24de såg Herrens (Jahvehs) verk
och hans under i djupen.
25Han talade och frambringade stormvinden,
som lyfte upp dess (havets) vågor,
26de reste sig mot himlen, de kom ner i djupen.
Deras själ smälte bort på grund av skräck.
27De vinglade (rörde sig i cirklar, dansade) och raglade som en berusad (drucken man),
all deras vishet var uppslukad.
[Ordet för att smälta i vers 26 betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen. Hebreiskan växlar ofta mellan plural och singular. Genom att beskriva hur "de" betedde sig som "en berusad man" målas en inre detaljrik bild upp för läsaren av en berusad man som vinglar fram på en gata, inte en grupp berusade på avstånd.]
28[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
och han förde ut (befriade) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Se vers 6, 13 och 19.]
29[Befrielse:]
Han tystade stormen,
och stillade vågorna. [Jesus stillade stormen, se Matt 8:26]
30[Tacksägelse:]
Sedan blev de glada när sjön blev lugn,
och han förde dem säkert till den hamn dit de ville. [Jona 1:11-12; Joh 6:21]
31Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jfr vers 8, 15 och 21.]
32Må de upphöja honom i församlingen,
och prisa (lova) honom inför folkets ledare (de äldste).
Gud förser
33Han gjorde floder till öken
och vattenkällor till törstig mark.
34Ett fruktbärande land till saltavfall,
på grund av ondskan hos dem som bodde där. [1 Mos 19]
35Han gjorde öknen till en vattenrik sjö
och torrt land till vattenkällor.
36Där lät han de hungriga bo
och de gjorde en stad där man bor,
37de besådde fälten och planterade vingårdar,
som bar riklig frukt.
38Han välsignade dem så att de förökades rikligt
och deras boskap led inte av att bli färre (förminskades inte).
39Åter blev de svaga och krympte ihop
genom förtryck och ondska och sorg.
40Han utgöt förakt över furstar och lät dem vandra i meningslöshet,
där det inte fanns någon väg. [I marginalen finns ett inverterat nun (׆), se inledningen.]
41Han sätter de behövande högt över (långt ifrån) lidande,
och gör sin familj till en fårhjord (flock av småboskap).
42De med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ser det och är glada,
och all missgärning upphör (ordagrant: stoppar hennes mun).
En sista uppmaning
43Den som är vis, låt honom lägga märke till (bevara, skydda) dessa ting,
och låt dem förstå (uppfatta, se) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek). [Hos 14:9]
Ords 27:12
12Den förståndige ser faran och tar skydd,men de oförståndiga (omedvetna, frigjorda, utan hämningar) går på och blir straffade (får böta, betala).
Heb 10:1-17
Jesu offer1Lagen [undervisningen i Moseböckerna] ger en skuggbild [en föraning, de grova konturerna] av det goda som kommer [i Jesus som överstepräst, se Heb 9:11], men inte av tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen, genom de offer som man år efter år bär fram på samma vis [på försoningsdagen – jom kippur, 3 Mos 16:12-16], fullkomna dem som träder fram [till altaret]. 2I så fall skulle man väl ha slutat offra [dessa årliga offer], eftersom de som tjänstgör då redan hade varit renade en gång för alla och inte längre skulle ha haft några synder på sitt samvete? 3Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4för tjurars och bockars blod kan omöjligt (har ingen kraft att) utplåna synder. 5Därför säger den Smorde (Messias, Kristus) när han träder in i världen [blev en människa]:
Offer [med djur] och gåvor [mat- och dryckesoffer] ville du inte ha,8Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte." Det trots att de frambärs enligt lagen. 9Sedan säger han: "Se, jag har kommit för att göra din vilja." Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10Och i kraft av den viljan är vi helgade (avskilda till tjänst för Gud), genom att Jesu den Smordes (Messias, Kristi) kropp har offrats en gång för alla.
men du har berett mig en kropp [för att offras].
6Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
7Då sa jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud.
I bokrullen står det skrivet om mig.
[Ps 40:7-9]
11[I vers 1 beskrevs det årliga offret "år efter år", här det dagliga offret, se Heb 7:27.]
1617Sedan säger han [i nästa vers]:Detta är det förbund som jag ska sluta med dem
efter dessa dagar.
Jag ska lägga mina lagar [min undervisning] i deras hjärtan,
och jag ska skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras sinnen (förstånd, tankar).
[Jer 31:33. Samma citat som i Heb 8:10, dock är hjärta och sinne i omvänd ordning. Det förnyade förbundet är inte skrivet på stentavlor utan i hjärtat och förvandlar inifrån och ut, se 2 Kor 3:1-3.]
Deras synder (vandring bort från Gud) och deras laglöshet (överträdelser mot budorden)
ska jag inte längre komma ihåg.
[I det första förbundet var den ihågkommen varje år, se vers 3.]
[Jer 31:34]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
