[Måltiden har just avslutats ([Joh 14:31]). Jesus och lärjungarna är på väg från det övre rummet inne i Jerusalem till Kidrondalen och Getsemane som ligger strax utanför ([Joh 18:1]). I följande tre kapitel tar Johannes med ytterligare detaljer från samtalet denna kväll; dessa knyter troligtvis an till platser de passerar längs med vägen. När Jesus lite senare ber för lärjungarna lyfter han sin blick mot himlen, vilket också antyder att de är utomhus ([Joh 17:1]).
Över porten till templet fanns en utsmyckning i guld som avbildade en vinranka med flera stora druvklasar. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver detta i sina skrifter. Vinstocken var också en symbol på Israels folk och då speciellt deras särställning som Guds egendomsfolk ([Ps 80:9; Jes 5:7; Matt 21:33-41]). Vanligtvis stängdes portarna till tempelområdet på kvällen, men just på påsknatten var tempelområdet öppet eftersom det fanns så många pilgrimer i staden. Det är alltså möjligt att Jesus och lärjungarna tog den rakaste vägen till Getsemane över tempelområdet. I så fall utspelar sig följande tre kapitel där. Påsken (som de andra stora högtiderna) infaller alltid i mitten av den judiska månaden (den 14:e och 15:e dagen, se [3 Mos 23:5, 6, 34]). Eftersom månaderna börjar vid nymåne är det alltid fullmåne under högtiderna (en praktisk detalj som underlättar att röra sig utomhus). Vid klart väder (vilket det oftast är vid den här tiden) glimrar de förgyllda vinrankorna ovanför porten i månljusets sken. Jesus säger att han är den äkta vinstocken, till skillnad från de konstgjorda vinrankorna. Även den prästerliga välsignelsen i kapitel 17 kan Jesus ha uttalat på just den platsen där folket tog emot översteprästens välsignelse.]
"Jag är den sanna (äkta, genuina) vinstocken [stammen med dess sav]
och min Fader är vinodlaren (vingårdsarbetaren, jordbrukaren).
Ovanför ingången till templet hängde druvklasar av guld. Det var här prästerna uttalade den prästerliga välsignelsen. Illustration från Tempelinstitutet i Jerusalem.
2Varje gren i mig som inte bär frukt,
tar han bort (lyfter han upp – gr. airo)
och varje gren som [kontinuerligt] bär frukt
rensar (tuktar, ansar) han,
så att den kan bära mer (bättre, rikare) frukt.
[Det grekiska ordet airo kan betyda att ta bort, ta upp, resa upp eller lyfta upp. I [Joh 20:1] används det om stenen som var borttagen, medan det i [Joh 5:8] översätts att lyfta upp om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken och stöttas så att den får en ny chans att bära frukt.]
3Ni [de elva lärjungarna] är redan ansade (beskurna, fostrade, renade) genom det ord (gr. logos) som jag har talat till er [den undervisning som jag gett er]. 4Förbli (var kvar) [lev] i mig, så förblir jag [också] i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir (skulle vara kvar) i vinstocken, så kan inte heller ni [bära frukt] om ni inte förblir [skulle vara kvar och kontinuerligt leva] i mig.
5Jag är vinstocken [se vers 1], ni är grenarna. Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.
6Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.
7Om ni förblir (skulle vara kvar) [vill leva] i mig, och mina ord (gr. rhemata) förblir (skulle vara kvar) i er, så fråga om (be om; begär, önska) vad ni vill, så ska det ske er [och ni ska få det]. [När Jesus talar om "mina ord" används rhema i plural till skillnad mot vers 3 där det står logos i singular.] 8Min Fader förhärligas (blir upphöjd, prisad) när ni bär rikligt med frukt och [på det sättet visar att ni] blir mina lärjungar.
9Precis som Fadern älskade mig, så älskade jag också er [osjälviskt utgivande]. Förbli (var kvar) [lev] i min kärlek! 10Om ni håller mina bud [vill följa mina instruktioner] så kommer ni att förbli (vara kvar) [leva] i min kärlek, på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och förblir (är kvar) [alltid lever] i hans kärlek [gr. agape – som är en osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek]. 11Detta [allt detta] har jag talat till (sagt) er för att min glädje ska vara i er och [för att] er glädje ska bli fullkomlig (överflödande).
[Jesus undervisade ofta väldigt praktiskt och använde för lärjungarna välkända bilder. Jesus är vinstocken, Fadern är trädgårdsmästaren och hans lärjungar är grenarna. De som samlar ihop grenarna och kastar dem i elden är troligtvis änglar, se [Matt 13:41-43, 49-50]. Jesus är den som står mellan Fadern och grenarna, det är i honom livet flödar. Målet är att bära frukt, se vers 2, 4, 5, 8, 16. Johannes använder samma ord för frukt som han tidigare använt för gröda i [Joh 4:36]. Att bära frukt handlar om människors eviga frälsning.]
Älska varandra
12[Vers 12-17 bildar ett kiastiskt mönster. Det ramas in av uppmaningen att "älska varandra", se vers 12b-13 och 17b. I vers 14 och 17a används ordet "befaller". I vers 15 och 16b är temat relationen med Fadern och centralt finns vers 16.]
Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er. [[Joh 13:34]]
13Ingen har större kärlek än den som offrar (ger, lägger ner) sitt liv för sina vänner. [Detta är det största exemplet på utgivande kärlek, se [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8].] 14Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er (följer mina instruktioner). 15Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),
för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.
Jag kallar er vänner,
för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.
16Ni har inte utvalt mig,
utan jag har utvalt er.
Jag har satt er till [som utlöpare som slår rot] att gå ut [i världen]
och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
då [resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se vers 7]
ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.
17Detta är vad jag befaller (förmanar) er,
att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande]." [[Joh 13:34]]
Världens inställning
18"Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er. 19Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er. 20Kom ihåg vad jag sa till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer; har inte högre position) än sin herre. Om de har förföljt (jagat) mig,
kommer de att förfölja er också.
Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord,
kommer de också bevara ert ord.
21Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
22Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant 'att missa målet'].
23Den som hatar mig, han hatar också min Fader.
24Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader. 25Detta hände för att det ord som står skrivet i deras lära [gr. nomos syftar ofta på den första delen i GT (Torah), men här är det helheten och specifikt den tredje delen Skrifterna där Psaltaren ingår] skulle uppfyllas:
De hatade mig utan orsak [citat från [Ps 35:19; 69:5]]."
Löftet om den helige Ande
26"Men när Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren) kommer (ska komma), som jag ska sända er från Fadern – sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader – ska han [alltid] vittna om (ge ett gott vittnesbörd kring det som rör) mig. 27Men ni vittnar [ju] också, eftersom ni är med mig från början.
1Detta har jag sagt till er [att världen kommer att hata er men också löftet om den helige Ande, se [Joh 15:18-27]] för att ni inte ska bli sårade (känna er förolämpade, förvånade över det som kommer att hända, bli stötta och tappa tron). 2De kommer att utesluta er (förvisa er) från synagogorna, ja, den tiden kommer när den som dödar er tror att han tjänar Gud (gör Gud en tjänst, utför Guds uppdrag). 3De kommer att göra detta mot er därför att de inte har lärt känna (inte har en personlig relation med) Fadern eller mig. 4Men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sa det till er. Jag sa det inte till er från början, eftersom jag var hos er."
Sanningens Ande
5"Nu går jag hem till honom som har sänt mig,
och ingen av er frågar mig vart jag går.
6I stället, eftersom jag sagt detta,
fylls ert hjärta med sorg (känner ni smärta och är nedstämda).
7Men jag säger er sanningen:
Det är bättre för er att jag går bort,
för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, Rådgivaren, Advokaten) komma till er.
Om jag går bort ska jag sända honom till er.
8När han kommer ska han överbevisa världen (människosläktet) om synd, rättfärdighet och dom. [Ordet 'överbevisa' är att föra fram allt i ljuset, som i en rättegång när helt uppenbara bevis läggs fram. Detta är en av den helige Andes uppgifter.] 9Om synd (att missa målet), för de tror inte på (litar inte, lutar sig inte emot) mig.
[All synd har sitt ursprung i otro, så den största synden är att ta avstånd från Jesus. Att inte ta emot syndernas förlåtelse är att missa målet som är gemenskap med Gud.] 10Om rättfärdighet, för jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre (med era fysiska ögon).
[Fadern tog emot Jesus som var helt utan synd. Att tro på Jesus är enda sättet för en människa att bli rättfärdig.]
11Om dom, eftersom denna världens herraväldes furste [Satan] har blivit dömd (är nu under domen).
[Alla människor kommer en dag att stå inför Gud. Satan, som också kallas åklagaren, är redan dömd. Han har inte längre någon makt och kan inte längre fördöma dem som är i Jesus.]
12Jag har fortfarande mycket att säga er,
men ni kan inte förstå (greppa, bära, acceptera) det nu.
13Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda (lära, visa) er fram till hela sanningen (all sanning).
För han ska inte tala av sig själv (sitt eget budskap),
utan bara vad han hör [från Fadern], och berätta för er vad som ska hända i framtiden.
14Han ska ära (förhärliga) mig, eftersom han ska ta emot (ta från, dra) från det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er.
15Allt som Fadern har är mitt. Därför sa jag att Anden ska ta det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er."
En kort tid
16[Jesus fortsätter att tala och nämner "en kort tid". Lärjungarna frågar vad han menar. Mest naturligt är att uttalandet syftar på tiden mellan Jesu död och uppståndelse. Jesus skulle snart dö, men också snart uppstå. Samtidigt finns det även en djupare innebörd som gäller väntetiden fram till hans återkomst. För en enskild kristen ger orden också hopp under tider av betryck att sorg ska vändas i glädje.]
"Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen [för jag går till Fadern]."
17Då sa några av hans lärjungar till varandra: "Vad är det han säger till oss:
'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen',
och när han säger:
'Jag går till Fadern?'
18Vad menar han med:
'snart (en kort tid)'?
Vi förstår inte vad han talar om."
19Jesus visste att de ville fråga honom så han sa till dem: "Ni frågar varandra om det jag sa:
'Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen.'
Från sorg till glädje
20Jag säger er sanningen (amen, amen):
Ni ska gråta och sörja (gråta som ett barn och ljudligt visa sorg),
men världen ska glädja sig.
Ni kommer att känna smärta (tyngd, bedrövelse),
men er sorg ska vändas i glädje. 21När en kvinna ska föda (frambringa – gr. tikto) känner hon smärta för hennes tid har kommit,
men när hon har fött (gr. gennao) sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande
i glädjen över att en människa har fötts till världen.
22Nu har ni smärta (tyngd, bedrövelse),
men jag ska se er igen och då ska ni glädja er i ert hjärta,
och ingen ska ta er glädje ifrån er [[Jes 66:14]].
23När den dagen kommer [efter uppståndelsen, när Anden blir utgjuten, se [Joh 14:16-20]], ska ni inte [behöver ni inte] fråga mig om någonting.
[Huvudbetydelsen är att ställa en fråga, så används ordet i vers 19, men det kan också innebära att be om något i bön. När Jesus inte längre är hos lärjungarna kroppsligen behöver de inte fråga eller be honom om något, den helige Ande ska leda dem in i hela sanningen, se vers 13, och Jesus är medlaren mellan Gud Fadern och människan och den som ber för oss, se [Rom 8:34].]
Jag säger er sanningen (amen, amen):
Vad ni än begär (ber, frågar) Fadern om i mitt namn, det ska han ge er.
24Hittills har ni inte begärt något i mitt namn.
Begär (fortsätt att be och fråga gång på gång) och ni ska få,
så att er glädje blir fullkomlig (kontinuerligt fylld till brädden, överflödande, ni blir kvar i glädje).
Från tvivel till tro
25Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att tala dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i [Joh 15].] Men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tydligt (öppet, rakt på sak) berätta (förkunna – gr. apaggello) för er om Fadern. 26När den dagen kommer [efter uppståndelsen] ska ni be (begära) i mitt namn, och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er [det behövs inte], 27för Fadern själv håller av (har ett starkt vänskapsband med) er eftersom ni har hållit av mig och trodde (litade) på att jag kom från Gud. 28Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
Seger över världen
29Hans lärjungar sa till honom: "Äntligen, nu talar du rakt på sak (öppet) och inte med hjälp av liknelser. 30Nu vet vi att du vet allt och behöver inte höra någon som ställer frågor till dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud."
31Jesus svarade dem: "Ja, nu tror ni [men det kommer inte att dröja länge innan tron vacklar igen]. 32Se, den stunden kommer, ja den är redan inne, när ni kommer att bli kringspridda (fly i skräck), var och en till sitt eget [hem] och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. 33Detta [allt detta] har jag sagt (talat till) er för att ni ska (så att ni kan) ha frid (fullständig harmoni) i mig. I världen får ni lida (ordagrant: har ni betryck), men var vid gott mod, jag har övervunnit (segrat över) världen." [[Joh 14:27]]
Jesus ber att Fadern ska förhärliga honom
1[Jesus är i Jerusalem, de har stannat till på vägen mot Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se [Joh 18:1]. Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se [4 Mos 6:22-27]:
• Välsignar och bevarar, se vers 1, 11, 15.
• Låter sitt ansikte lysa och är nådefull, se vers 17, 21.
• Vänder sitt ansikte och ger frid, se vers 24, 26.]
När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp sina ögon mot himlen och sa [bedjande]: "Fader, stunden har kommit (tiden är inne). Förhärliga (ära, upphöj) din Son, så att din Son kan förhärliga (ära, upphöja) dig. 2Du har gett honom auktoritet (makt) över hela mänskligheten (allt kött), [förhärliga nu Sonen] så att han kan ge evigt liv till alla som du har gett honom.
3Detta är det eviga livet: att känna (ha en personlig relation med) dig,
den ende sanne (verklige) Guden,
och honom som du har sänt, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
4Jag förhärligade (upphöjde, ärade) dig på jorden, genom att slutföra det uppdrag (arbete, verk) som du gav till mig. 5Och nu, Fader, förhärliga mig intill (bredvid) dig med den härlighet jag ständigt hade hos dig innan världen (universum) fanns till.
[Jesus ber för sina lärjungar:]
6Jag har uppenbarat (manifesterat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för de människor du har gett mig. De var dina och du gav dem till mig och de har hållit (lytt) ditt ord. 7Nu har de förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att allt du gett mig kommer från dig, 8eftersom jag gett dem de ord du gav mig. [Gr. rhema – specifika ord levandegjorda av den helige Ande.] De har tagit emot orden och i sanning förstått att jag kommit från dig, och de har trott att du har sänt mig.
9Jag ber för dem, jag ber inte för världen, utan för dem som du [min Far] har gett mig, för de tillhör dig. 10Allting jag har är ditt, och allt du har är mitt, och jag har blivit förhärligad i (genom) dem. 11Jag är nu inte längre kvar i världen, men de är fortfarande i världen. När jag kommer till dig, helige Fader, skydda (bevara) dem i ditt namn, dem som du har gett till mig, så att de kan vara ett, på samma sätt som vi är ett. 12Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [[Ps 109:8]].
13Nu kommer jag till dig. Men jag säger dessa saker [ber den här bönen] medan jag ännu är i världen, för att de ska ha min fullkomliga (ett tillstånd av ständigt överflödande) glädje i sig. 14Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, på samma sätt som inte heller jag är av världen. 15Jag ber inte att du ska ta dem ur (lyfta upp dem från) världen, utan att du väljer att skydda (bevara) dem från den onde [djävulen och ondska]. 16De är inte av världen, på samma sätt som inte heller jag är av världen. 17Avskilj dem (rena, helga, gör dem heliga) genom din sanning; ditt ord är sanning. 18På samma sätt som du har sänt mig (på ett uppdrag) till världen, så har jag också sänt dem (på ett uppdrag) till världen. 19För deras skull avskiljer (renar, helgar) jag mig, så att de kan välja att bli avskilda (renade, helgade) i sanning.
20[Jesus ber för alla som tror på honom:]
Men jag ber inte bara för dem, utan för alla som kommer att tro på mig genom deras ord (undervisning), 21att de alla väljer att bli ett, på samma sätt som du, Fader, är i mig och jag i dig. Jag ber att de också väljer att vara ett i oss, för att världen ska kunna välja att tro (lita på) att du har sänt mig. 22Och den härlighet (ära) som du har gett mig, den har jag gett till dem, så att de ska vara ett precis som vi är ett: 23Jag i dem och du i mig,
för att de ska bli ett och [välja att] bli fullkomligt förenade,
så att världen kan [välja att] förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har sänt mig, och att du älskat dem,
på samma [osjälviska, utgivande] sätt som du har älskat mig.
24Fader, jag vill att de som du gett mig också ska vara där jag är, så att de kan välja att se min härlighet (ära, glans) som du har gett mig, för du har älskat mig [osjälviskt och utgivande] före världens nedkastande [gr. pro kosmos katabole – dvs. före syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades]. 25Rättfärdige Fader, även om världen inte har lärt känna dig (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet av dig), känner jag dig, och de [alla de som tror] har förstått att du har sänt mig (på ett uppdrag). 26Jag har förklarat (uppenbarat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för dem, och kommer att fortsätta att göra dig känd, så att de kan välja att ha den kärlek som du älskat mig med inom sig och jag själv kan vara i dem."