"Detta är [Jesus från Nasaret]
    judarnas konung."

[De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod "judarnas konung" på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: "Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung", vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Joh 19:19. De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH. Kanske anledningen till varför de judiska ledarna ville ändra texten, se Joh 19:20-22.]

Den ene av förbrytarna som hängde där [stämde in i cynismen och] smädade honom och sa upprepade gånger: "Är inte du den Smorde (Messias)? Hjälp (rädda) då dig själv och oss."
     ⁴⁰Men den andre [brottslingen] tillrättavisade honom: "Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? ⁴¹Vi får vad vi förtjänar eftersom vi har begått brott, men den här mannen har inte gjort något ont alls."
     ⁴²Sedan sa han till Jesus: "Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike." [Andra manuskript har "kommer med ditt rike".]
     ⁴³Jesus svarade: "Sannerligen (Amen), säger jag dig [jag lovar dig med säkerhet], i dag ska du vara med mig i paradiset."

[Gr. paradeisos har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I 2 Kor 12:4 beskriver det den "tredje himlen", och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.]

Jesus dör
⁴⁴Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre), ⁴⁵och solen förmörkades. [Detta profeterades i Amos 8:9.] Förhänget i templet brast (delades) mitt itu.

[Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet, se Heb 9:3. Matteus noterar att det revs itu uppifrån och ända ner (Matt 27:51) vilket betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se 2 Mos 26:30-33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se 1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan ha haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Det är intressant att i den judiska skriften Talmud nämns flera oförklarliga händelser i templet 40 år innan det förstördes 70 e.Kr.]

⁴⁶Och när Jesus hade ropat med hög röst sa han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50; Joh 19:30].

⁴⁷När officeren (centurionen) [som förde befälet vid Golgata] såg vad som skedde, prisade han Gud och sa: "Denne man var verkligen oskyldig (rättfärdig)!"
     ⁴⁸Folkskaran som hade samlats som åskådare för att se på detta skådespel vände hem igen när det var över och slog sig för bröstet [som är ett tecken på sorg och ånger]. ⁴⁹Och alla Jesu vänner (de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i Galileen, stod på avstånd och såg allt detta.

Jesus begravs i Josefs grav
⁵⁰Nu fanns där en rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man ⁵¹som inte samtyckt till vad de beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen och han väntade på Guds rike. ⁵²Josef gick till Pilatus och frågade om han fick ta hand om Jesu kropp. [Han ville ge honom en värdig begravning.] ⁵³Sedan tog han ner kroppen, svepte den i en linneduk och lade den i en uthuggen klippgrav där ingen ännu hade blivit lagd. ⁵⁴Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. [Solen var på väg ned, vid den här tiden på året sker det vid 18-tiden. Sabbatshögtiden höll på att inledas.] ⁵⁵Kvinnorna som hade följt Jesus från Galileen följde tätt efter [Josef från Arimatea och Nikodemus som tog Jesu döda kropp till en klippgrav nära Golgata] och såg graven och hur hans kropp lades i den. ⁵⁶Sedan vände de hem och tillredde aromatiska (väldoftande) kryddor och balsam.

[De köper även mer kryddor på lördagskvällen efter veckosabbaten, se Mark 16:1. De ville slutföra det Josef och Nikodemus hade påbörjat och ge Jesus en fullständig judisk begravning, se Joh 19:38-42. Kryddorna användes för att dölja lukten från den döda kroppen.]

15:e – 16:e nisan (torsdag kväll – lördag eftermiddag)
[Jesus vilar i graven. År 30 e.Kr. är det två sabbater efter varandra. Den första dagen i det osyrade brödets högtid 15:e nisan är en höghelig sabbat. Den följs av veckosabbaten 16:e nisan som varar från fredag kväll till lördag eftermiddag, se Matt 28:1.]

På sabbaten höll de sig i stillhet efter lagens bud.

Tillbaka upp

---

Joh 18-19

Jesus blir förrådd och grips

Jerusalem på Jesu tid, till höger på bilden syns Olivberget. Modell av Ingemar Eklöv.

©Anna Carlsson

¹När Jesus hade sagt detta [bett bönen i kapitel 17 högt] gick han tillsammans med sina lärjungar ut [från Jerusalem] till andra sidan av bäcken Kidron [Kidrondalen (hebr. nachal Qidron) öster om Jerusalem]. Där låg en trädgård [Getsemane, se Matt 26:36; Mark 14:32] som han och lärjungarna gick in i. ²Judas som förrådde honom kände också till det stället, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade mötts (träffats) där. ³Judas fick tag i (tog med sig) en romersk bataljon [kohort – som bestod av omkring 600 romerska soldater, se Apg 10] och tempeltjänare [judiska män tjänstgjorde som ordningsvakter i templet] från översteprästerna och fariséerna. De kom dit med facklor, lyktor och vapen.

⁴Jesus, som visste om allt som väntade (skulle komma över) honom, gick fram till dem och frågade: "Vem söker ni?" ⁵De svarade honom: "Jesus från Nasaret." Jesus svarade dem: "Det är jag (Jag Är)." Judas som förrådde honom var också där bland dem.

[Detta är sjunde gången frasen "Jag Är" används i Johannesevangeliet, se Joh 4:26. Det finns en tydlig koppling till hur Gud uppenbarar sig för Mose som den evige, se 2 Mos 3:14. Ordet "förrådde" är i en verbform som indikerar att det inte var första gången Judas förrådde Jesus, utan något som han hade som vana att göra.]

Petrus drar sitt svärd.

©FreeBibleImages.org

⁶När Jesus sa till dem: "Jag Är", ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken.
     ⁷Han frågade dem igen: "Vem söker ni?"
    De svarade: "Jesus från Nasaret."
     ⁸Jesus svarade: "Jag har sagt er att "Jag Är", om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!" ⁹Han sa detta för att ordet skulle fullbordas: "Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig." [Joh 6:39; 17:12] ¹⁰Då drog Simon Petrus ett kort svärd som han hade, och högg till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. [Läkaren Lukas beskriver hur Jesus helar honom i Luk 22:51.]
     ¹¹Då sa Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"

Jesus hos översteprästen
¹²Den romerska bataljonen (kohorten) med sin kapten och de judiska tempeltjänarna grep nu Jesus och band honom. ¹³De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året. ¹⁴Det var Kaifas som hade gett rådet till judarna att det var bättre att en man dog i folkets ställe [Joh 11:50].

Petrus förnekar Jesus
¹⁵Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring]. ¹⁶Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
     ¹⁷Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sa till Petrus: "Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?"
    Han svarade: "Nej, det är jag inte."
     ¹⁸Tjänarna [som arbetade i huset] och vakterna (tempelvakterna) stod och värmde sig vid kolelden de gjort upp, eftersom det var kallt. Petrus var också tillsammans med dem och värmde sig.

Jesus förhörs hos översteprästen

Jesus inför översteprästen Hannas.

©FreeBibleImages.org

¹⁹Översteprästen [Hannas] frågade (begärde svar från) Jesus om hans lärjungar och om hans lära (doktrin).

[Detta verkar vara ett preliminärt förhör. Inga vittnen förs fram och normala procedurer följs inte. Hannas var ökänd för sin girighet, rovlystnad och sitt maktmissbruk. Alla hans fem söner blev överstepräster. I Talmud, det judiska kommentarverket till Torah, finns ett stycke som fördömer familjen: "Ve över Hannas familj! Ve över deras ormliknande väsande." Den första frågan Hannas ställde till Jesus gällde hans lärjungar. Trogen sin karaktär verkar Hannas vara mer intresserad av hur stort inflytande Jesus hade, än vad han lärde.]

²⁰Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet för världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet [tempelområdet] där judarna brukar samlas, jag har inte sagt något i hemlighet. ²¹Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. De vet ju vad jag har sagt."
     ²²När Jesus sa detta, gav en av vakterna (tempelvakterna) som stod bredvid honom ett slag i ansiktet och sa: "Är det så man svarar översteprästen?"
     ²³Jesus svarade: "Om jag har sagt någonting fel (orätt, grovt, talat ondska) så bevisa att det är fel! Men om det är sant (rätt, gott), varför slår du mig?" ²⁴Hannas sände sedan Jesus, fortfarande bunden, till översteprästen Kaifas.

Petrus förnekar Jesus för andra och tredje gången
²⁵Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sa de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
    Han förnekade det och sa: "Det är jag inte."
     ²⁶En av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus huggit av örat på, sa: "Såg jag inte (med egna ögon) dig tillsammans med honom i trädgården?"
     ²⁷Petrus nekade igen, och i samma ögonblick gol en tupp.

Jesus hos Pilatus

Jesus förs till Pilatus som frågar vad de anklagar honom för.

©FreeBibleimages.org

²⁸De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena, utan kunna äta påskmåltiden. ²⁹Pilatus gick ut till dem och frågade för att bli upplyst (gr. phemi): "Vad anklagar ni den här mannen för?"
     ³⁰De svarade: "Om han inte vore en förbrytare (en som medvetet gör ondska) skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig."
     ³¹Då sa Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag!"
    Judarna svarade: "Det är inte lagligt för oss att avrätta någon." ³²Detta skedde för att de ord Jesus hade sagt, när han visade på vilket sätt han skulle dö, skulle uppfyllas. [Joh 12:32-33]

³³Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: "Är du judarnas konung?"
     ³⁴Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv (på eget initiativ), eller har andra sagt det om mig?"
     ³⁵Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude, eller hur? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad har du gjort (vad är ditt brott, bekänn nu)?"
     ³⁶Jesus svarade [Pilatus]: "Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa i) den här världen."
    

"Vad är sanning?" Målning av Nikolaj Ge, 1890.

³⁷Pilatus sa till honom: "Då är du alltså en kung?"
    Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
     ³⁸Pilatus sa till honom: "Vad är sanning?" [Här står Jesus som är Sanningen, se Joh 14:6, framför Pilatus och när han ställer frågan tittar han bokstavligen på svaret. Pilatus förväntar sig inget svar eftersom han går ut. Frågan ger uttryck för både förakt och medlidande – vem är Jesus som tror sig veta sanningen?]
    När han sagt detta gick han ut till judarna igen och sa till dem: "Jag ser inte att han har begått något brott.

Barabbas friges – Jesus fängslas
³⁹Nu är det tradition kring påsk att jag friger en fånge. Vill ni att jag friger judarnas konung till er?"
     ⁴⁰Då skrek de alla högt tillbaka igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rånare (våldsman, revolutionär).

[Utifrån källor hur detta ord används i annan samtida litteratur är det troligt att Barabbas inte bara var en enkel rånare. Snarare var han en revolutionär ledare och våldsman som med blandade motiv av nationalism och eget begär hade begått rån och satt Judeen i skräck.]

Pilatus försöker frige Jesus

Ziziphus spina-christi, enligt traditionen det träd från vilket man gjorde en törnekrona och satte på Jesus.

¹Så tog Pilatus Jesus och lät honom bli hårt pryglad (piskad med fyrtio slag). [Romarna utdelade tre typer av straff, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda bestod av piskslag och var det straff Jesus utsattes för. Jesus piskades troligen med en romersk flagrum. Piskan bestod av läderremmar försedda med inbäddade metallkulor eller vassa benfragment utformade för att slita upp huden. Det var inte ovanligt att offret dog.] ²Soldaterna vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud, och klädde honom i en purpurröd [konungslig] mantel. ³Sedan gick de fram till honom och sa: "Länge leve (frid, var hälsad), judarnas konung!" och slog honom gång på gång [i ansiktet] med handflatorna.
     ⁴Pilatus gick ut igen och sa till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för." ⁵Jesus kom ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln.
    Pilatus sa till dem: "Se, här är mannen!"
     ⁶När nu översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sa till dem: "Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för."
     ⁷Judarna svarade honom: "Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."
     ⁸När nu Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad (rädd). ⁹Han gick tillbaka in i palatset och frågade Jesus: "Varifrån är du [Vilken värld tillhör du]?"
    Men Jesus svarade honom inte.
     ¹⁰Då sa Pilatus till honom: "Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har auktoritet (makt) att antingen frisläppa dig eller korsfästa dig?"
     ¹¹Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd."
     ¹²Från den stunden försökte Pilatus (letade han gång på gång förtvivlat efter en utväg för) att frige Jesus, men de judiska ledarna ropade: "Friger du honom är du inte Caesars (kejsarens) vän! Den som gör sig själv till konung sätter sig upp mot Caesar (kejsaren)."

Domen
¹³När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig ner på domarsätet, på en plats som kallades "den stenlagda plattformen", på hebreiska Gabbata. ¹⁴Nu var det förberedelse inför påskhögtiden [då påskalammet, den ettåriga baggen, undersöktes så det var felfritt och sedan slaktades, se 2 Mos 12:2], omkring sjätte timmen. Han sa till de judiska ledarna: "Se, här är er konung!"

[De övriga evangelierna anger fler tider och skriver hur Jesus korsfästs den tredje timmen judisk tid, klockan nio på morgonen. Tre timmar senare infaller ett mörker som varar tre timmar fram till klockan tre på eftermiddagen. Jesus hänger alltså totalt sex timmar på korset och dör vid den nionde timmen, se Mark 15:25, 33-34. Att Johannes anger att Pilatus dom ges ungefär vid sjätte timmen, omkring mitt på dagen enligt judisk tideräkning, för med sig en kronologisk problematik. Rättegången måste ju ha hållits innan Jesus hänger på korset.
    En förklaring är att Johannes anger romersk tid, som började vid midnatt. I så fall skedde rättegången omkring klockan sex på morgonen. Dock verkar övriga tidsangivelser vara judisk tid, se Joh 1:39; 4:6; 4:52. Tidsangivelsen skulle också kunna syfta på "efter sex timmars förhör" i de olika judiska och romerska instanserna som påbörjades under natten, och då är det omkring åttatiden på morgonen.
    Det finns dock en enklare förklaring. Detta är det enda klockslaget Johannes ger i kapitel 5-22. Syftet är inte att mäta tid eftersom han skriver omkring sjätte timmen, i jämförelse med helandet i Joh 4:52 som sker exakt vid sjunde timmen. Utifrån sammanhanget verkar anledningen till tidsangivelsen "sjätte timmen" snarare ha att göra med kopplingen till att det var då påskalammen började slaktas i templet. Mitt på dagen, den sjätte timmen, avslutades allt arbete och hela Jerusalem började förbereda påskmåltiden då man skulle äta påskalammet. Johannes fokuserar hela sitt evangelium på tecken och kopplingen mellan "Se, här er konung" och "Se, Guds Lamm" i Joh 1:29 är slående.]

¹⁵Men de ropade högt: "Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!"
    Pilatus sa till dem: "Ska jag korsfästa er Konung?"
    Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än Caesar (kejsaren)."

Korsfästelsen

Pilatus lät texta en skylt: "Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung" på hebreiska, latin och grekiska.

¹⁶Då överlämnade han honom till dem för att bli korsfäst, och de tog Jesus med sig, ¹⁷och han bar sitt kors på väg ut till en plats som kallades Skallen (gr. Kranion), på hebreiska Golgata [på latin Calvaria]. ¹⁸Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
     ¹⁹Pilatus lät också göra en skylt (inskription, anslag) [på latin titulus, innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] och satte den på korset. På den stod det skrivet:

[Detta är] Jesus från Nasaret,
judarnas konung.

[De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod "judarnas konung" på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: "Detta är Jesus från Nasaret judarnas konung", vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Luk 23:38. Skylten nämner alltså Jesu namn och även hans brott – judarnas konung.]

Jesus korsfästes utanför staden, se Heb 13:12. Troligtvis låg Golgata på en höjd vid någon av huvudvägarna, väl synligt för alla som passerade in och ut ur staden.

²⁰Många av de judiska invånarna i Jerusalem läste skylten, för platsen där Jesus korsfästes var nära staden, och den var skriven på hebreiska [judarnas och landets officiella språk], latin [Romarrikets officiella språk] och grekiska [det gemensamma språket inom hela romerska riket].
     ²¹Då sa judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung. Skriv i stället: Den här mannen sa att han var judarnas konung."
     ²²Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."

[Pilatus visste att de judiska ledarna hade manipulerat honom, se Joh 19:12. Han visste också att det var anspråket att vara Guds Son som var orsaken till deras ilska. Johannes ger sju ord från den grekiska texten i vers 19. Översatt på latin blir det Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum. Begynnelsebokstäverna i orden blir INRI, vilket ofta syns på krucifix och tavlor. Även på hebreiska blir det fyra ord. Det är naturligt att ordet "och" (hebr. Vav) binder ihop titeln och brottet. Då blir texten Jeshua Hanotsri Vemelek Hayehudim. Begynnelsebokstäverna bildar alltså tetragrammet JHVH, som är Guds personliga namn. Det kan ge ytterligare en förklaring till varför ledarna var så upprörda och ville ändra texten.]

Soldaterna delar Jesu kläder
²³När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder [ytter- och innerplagg] och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat. De tog också hans tunika (långt skjortliknande underklädesplagg). Den hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke uppifrån och ner.

[Här används två olika grekiska ord för kläder. Det första ordet är himation och är det vanliga generella ordet för kläder. Det andra är chiton och beskriver tunikan som var ett underplagg. Pluralformen av himation innefattar både tunikan och manteln som var ytterplagget och i detta fall även sandaler, bälte och kanske en sjal för huvudet. Tunikan fångade soldaternas uppmärksamhet eftersom den var vävd i ett stycke. I normala fall var den sydd, men detta var den mer exklusiva sorten som var vävd i ett stycke.]

²⁴Så de sa till varandra: "Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den." Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad." [En profetia från Ps 22:19.] Så soldaterna gjorde detta.

Jesu omsorg in i det sista
²⁵Vid Jesu kors stod [följande kvinnor]: hans mor [Maria], hans mors syster [troligtvis Salome, Sebedeus fru, Jakobs och Johannes mor], Maria, Klopas fru, och Maria från Magdala. ²⁶När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade [Johannes], sa han till sin mor: "Kära kvinna, se [här är] din son." ²⁷Sedan sa han till lärjungen: "Se, [här är] din mor." Från den stunden tog lärjungen henne in till sitt hem. [Johannes tog hand om och försörjde Jesu mor.]

Det är fullbordat
²⁸Efter detta visste Jesus att allt nu (redan) var fullbordat. För att Skriften skulle uppfyllas, sa han: "Jag är törstig." [Ps 22:16; Ps 69:22.] ²⁹Ett kärl fullt med surt vin stod där [ett billigt ättikvin som antagligen tillhörde soldaterna som korsfäste Jesus], och de fäste en svamp indränkt i det sura vinet runt en isopstjälk [ca 0,5 m lång stjälk] och förde den till hans mun. [Ett knippe av isop användes när påskalammets blod ströks på dörrposten, se 2 Mos 12:22. Tidigare hade Jesus nekat att ta emot vin blandat med galla/myrra för att lindra smärtan, se Matt 27:34; Mark 15:23.] ³⁰När nu Jesus [därför, se vers 28] hade tagit emot det sura vinet sa han: "Det är fullbordat [priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas]!" Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan [överlämnade sin ande].

[Dödsorsaken vid korsfästning är kvävning. Kroppen hamnar i ett sådant läge att offret ständigt måste pressa sig upp för att hämta luft, vilket leder till utmattning och kvävning.]

³¹Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se 3 Mos 23:7], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna. ³²Soldaterna kom och krossade benen på den förste och sedan den andre som var korsfäst med honom. ³³När de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, ³⁴men en av soldaterna stack in ett spjut i hans sida, och genast kom (strömmade) blod och vatten ut.

[Den tortyr som Jesus utsatts för med prygling och sedan själva korsfästelsen måste lett till stora blodförluster. Rent medicinskt gör den låga blodvolymen att offret drabbas av hypovolemisk chock. Det innebär att hjärtat skenar för att pumpa blod som inte finns. Eftersom kroppen behöver vätska för att ersätta blodförlusten, är också törst ett av symtomen, vilket Johannes noterar, se vers 28. Lungsäcken fylls också med vatten. I kroppen finns annars knappast vatten i fri form. När soldaten stack sitt spjut i Jesu sida kom troligtvis först lite vatten ut följt av en större mängd blod. Ordföljden i grekiskan behöver inte ange ordningsföljd. Att blod nämns först kan ange att det var mest blod, vilket stämmer rent medicinskt.]

³⁵Den som har sett (erfarit, varit med som ögonvittne) ger sitt bevis (vittnesbörd) för att ni också ska kunna välja att tro. [Johannes själv var med och såg korsfästelsen.] Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. ³⁶Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas:

"Inget av hans ben skulle brytas." [2 Mos 12:46]

³⁷På ett annat skriftställe står det också:

"De ska se på honom som de har genomborrat." [Sak 12:10]

Jesu begravning
³⁸Efter detta frågade Josef från Arimatea Pilatus om lov att få ta ner Jesu kropp. Josef var en Jesu lärjunge, fast i hemlighet av rädsla för de judiska ledarna. Pilatus tillät det. Då gick han och tog ner Jesu kropp. ³⁹Nikodemus, som hade kommit till Jesus på natten, följde också med honom dit med en blandning av myrra och aloe, drygt trettio kilo. [Ordagrant hundra romerska "litra", där en "litra" motsvarade 325 gram. En väldig mängd, tillräckligt mycket för en kunglig begravning, se 2 Krön 16:14. Johannes gör det tydligt att Jesus verkligen var en kung.] ⁴⁰Sedan tog de Jesu kropp och lindade in den i linnedukar med de välluktande kryddorna, så som judarna brukar förbereda en kropp för begravning.
     ⁴¹Nu fanns det en trädgård intill den plats där han hade blivit korsfäst, och i trädgården fanns en ny grav (större grav byggd som ett monument, en minnesplats), där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴²Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära. [Sabbaten började klockan sex på kvällen, och då fick inget arbete utföras, så de hade inte mycket tid på sig att förbereda kroppen och begrava den.]

Tillbaka upp

---