Jag ska fördärva avgudarna
    och jag ska låta de värdelösa tingen försvinna från Nof [Memfis],
och inga fler ledare ska komma från Egypten,
    och jag ska ge fruktan i Egyptens land.
¹⁴Och jag ska göra Patros [övre Egypten; dalgången längs med Nilen söder om Kairo] öde
    och jag ska sätta eld på Tsoan [stad i östra Nilens delta]
    och ska verkställa domarna i No [staden Thebe i övre Egypten; nära den moderna staden Luxor].
¹⁵Och jag ska hälla ut mitt raseri över Sin [Pelusiom],
    Egyptens starka fäste,
och jag ska hugga av [sätta stopp för] överflödet (massorna, sorlet, tumultet) [rikedomen – folket] i No.
¹⁶Och jag ska starta en eld i Egypten,
    Sin ska komma i starka krampryckningar
och No ska rivas söner
    och i Nof ska motståndarna komma mitt på dagen.
¹⁷Unga män från On (Aven) [Heliopolis, stad norr om Kairo, se 1 Mos 41:45, 50] och Piveset [Bubatis; stad i nordöstra Egypten, längs med en av Nilens floder] ska falla för svärd
    och dess städer ska gå i fångenskap.
    [Hebr. aven är ogudaktighet. Heliapolis var centrum för soldyrkan av solguden Ra.]
¹⁸Och i Techafneches ska dagen dra sig undan (hålla tillbaka sig själv)
    när jag där bryter sönder Egyptens ok
och hennes makts stolthet ska upphöra i henne,
    ett moln ska täcka henne och hennes döttrar ska gå i fångenskap.

[Techafneches var en by och gränspost i östra Nilens delta. Under exilen bosatte sig judar här efter Jerusalems fall 586 f.Kr. De tar med sig Jeremia hit, mot hans vilja, se Jer 43:7.]

¹⁹Så ska jag verkställa domarna i Egypten,
    och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

²⁰Och det skedde i det 11:e året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

²¹Människobarn, jag har brutit av faraos arm, kungen i Egypten, och den har inte blivit omlagd så att den kan botas, den har inte blivit spjälad och fått styrka att hålla svärdet. ²²Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se, jag är emot farao, kungen i Egypten, och ska bryta hans armar, den starka och den som var bruten, och jag ska få svärdet att falla ur hans hand. ²³Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna. ²⁴Och jag ska styrka Babels kungs armar och lägga mitt svärd i hans hand, men jag ska bryta faraos armar och han ska stöna framför honom med stönandet från en dödligt sårad man. ²⁵Och jag ska hålla upp Babels kungs armar och faraos armar ska falla ner, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh) när jag ska lägga mitt svärd i Babels kungs hand och han ska sträcka ut det över Egypten. ²⁶Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Tillbaka upp

---

Ps 111:1-10

Psalm 111 – Alef-bet om Guds gärningar

Den första av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118). Psalm 111 och 112 hör ihop. Båda är alfabetiska psalmer som följer det hebreiska alfabetet. Jämfört med Psalm 119 (som har åtta verser för varje bokstav) är Psalm 111 och 112 kortare och har två till tre bokstäver för varje vers. För en djupare beskrivning av de 22 hebreiska bokstävernas tecken med bilder, se Ps 119.

Författare: Okänd

Struktur: Alfabetisk – en halv eller tredjedels vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8.

¹Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

א – alef, ב – bet
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) av hela hjärtat,
    tillsammans med dem som lever rätt [lever helhjärtat för Gud], i församlingen.

[Ordet "jag vill tacka" börjar på den första hebreiska bokstaven alef, det förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud. Frasen "tillsammans med" börjar på bokstaven bet som avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Ordet och bokstaven förstärker hur viktig gemenskapen med andra troende är då vi tillsammans får tacka och lovprisa Gud.]

ג – gimel, ד – dalet
²Stora är Herrens (Jahvehs) gärningar (ageranden – hebr. maaseh) [används ofta för att beskriva händelserna kring uttåget ur Egypten],
    de studeras (ett sökande som leder till mer och mer förståelse) av alla dem som älskar det han gör.

[Ordet "Stora" börjar på bokstaven dalet och "studeras" med gimel.]

ה – he, ו – vav
³Majestätiskt och fantastiskt är [allt] vad han gör (hans verk – hebr. poal),
    och hans rättfärdighet består för evigt.

[Det dubbla sammansatta hebreiska ordet hod-vehadar översatt till "Majestätiskt och fantastiskt" börjar på bokstaven he. Ordet "och" börjar med vav.]

ז – zajin, ח – chet
⁴Till ett minnesmärke (minnesverk) [för att han ska äras] har han gjort otroliga under,
    nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande) är Herren (Jahveh).

[Substantivet för verbet att "komma ihåg" börjar på bokstaven zajin och "nådefull" med chet. Orden "nådefull och barmhärtig" återfinns som de två första attributen när Gud beskrivs för Mose, fast i omvänd ordning, se 2 Mos 34:6.]

ט – tet, י – jod
⁵Mat (byte, kött) ger han till dem som fruktar (vördar) honom,
    han kommer aldrig glömma sitt förbund.

[Det lite ovanliga ordet för mat (hebr. terep) börjar på bokstaven tet. Ordet används för ett byte som är jagat och fångat och kommer från verbet att "slita isär", men kan också betyda mat i allmänhet. Här beskriver det hur Gud förser den som fruktar honom. Frasen "han kommer" börjar på jod.]

כ – kaf, ל – lamed
⁶Kraften (styrkan) i hans gärningar har han berättat om för sitt folk,
    genom att ge dem hedningarnas (nationernas) arvedel. [Jos 1-12]

[Ordet "Kraften" börjar på bokstaven kaf och "genom att ge" på lamed.]

מ – mem, נ – nun
⁷Gärningarna i hans händer [allt han utför] är sanning (trofasthet – hebr. emet) och rätt (rättvisa – hebr. mishpat),
    trofasta (stabila, oföränderliga) är alla hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

[Ordet "gärningar" börjar på bokstaven mem och "trofasta" på nun. Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]

ס – samech, ע – ajin
⁸De står fasta för alltid och evigt [Matt 5:18],
    de utförs (ska verkställas) i sanning (trofasthet) och rättvisa (uppriktighet).

[Ordet "står fasta" börjar på samech och "utförs" börjar på ajin.]

פ – pe, צ – tsade
⁹Befrielse (återlösning, åtskillnad – hebr. pedot) sände han för sitt folk,
    han befallde (slöt, stadgade) sitt förbund för evigt.

[Ordet "befrielse" börjar på pe och "befallde" på tsade. Guds förbund (hebr. brit) tillsammans med Guds namn (hebr. shem) i nästa fras är fundament i den judiska tron.]

ק – Qof, ר – Resh
Heligt och fruktansvärt är hans namn,
     ¹⁰början (begynnelsen; det allra första steget) till vishet är fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh). [Ords 1:7; 9:10]

[Ordet "Heligt" börjar på qof och "början" börjar på resh. Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Ordspråksboken inleds också med hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se Ords 1:7. Ämnet utvidgas sedan i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10. Den första delen av denna vers "början till vishet är fruktan för Herren" är den första bönen en ortodox jude ber varje morgon.]

ש – Shin, ת – Tav
Ett gott förstånd (insikt, förståelse – hebr. sechel) – får alla som gör dem [följer Herrens förordningar, se vers 7].
    Hans lov består (går upp) för evigt!

[Ordet "förstånd" börjar på bokstaven shin och till sist som avslutning "lov" på den tjugoandra och sista bokstaven tav. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar.]

Tillbaka upp

---

Ords 27:17

Järn skärper järn
¹⁷Som järn skärper järn,
    så skärper en människa sin väns karaktär (uppsyn; ordagrant: ansikte).

[Järn skärper järn, den ena människan skärper den andra.]

Tillbaka upp

---

Heb 11:32-12:13

³²Vad ska jag säga mer?

Jag skulle inte hinna med att berätta om
    Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se Dom 6-8],
    Barak [som lydde domaren Deborahs profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se Dom 4-5],
    Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se Dom 13-16],
    Jefta (Jiftach) [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se Dom 10:6-12:15],
    David [Israels mest berömda kung, se 1 Sam 16-31; 1 Kung 1-2],
    Samuel [Israels stora profet, se 1 Sam 1-16]
    och profeterna,

³³som i tro

besegrade kungariken,
utövade rättfärdighet (styrde landet på ett rättfärdigt sätt),
fick se [Guds] löften gå i uppfyllelse,

stängde lejons gap [Dan 6],
³⁴släckte rasande eld,
undkom svärdets egg,

var svaga men fick kraft,
blev starka i strid,
drev främmande härar på flykten.

³⁵Kvinnor fick [i tro] sina döda tillbaka
    genom uppståndelse,
andra blev torterade och accepterade inte befrielsen [som erbjöds om de förnekade tron],
    för de ville nå en bättre uppståndelse.

[Gamla testamentet har två exempel på kvinnor som fått sina döda söner tillbaka. Elia uppväckte en änkas son i Sarefat, se 1 Kung 17:17-24, och Elisha uppväckte en kvinnas son i Shunem, se 2 Kung 4:17-37. Grekiska ordet för tortyr är tumpanizo som ursprungligen beskriver hur man slår på en trumma. Ordet kan specifikt beskriva hur offret blir slagen på eller får sin kropp fastbunden och utsträckt på ett hjul, men användes generellt för olika former av tortyr.]

Exempel på människor som dött i tro
³⁶[På samma sätt som Abel dödades av sin bror på grund av sin tro, följer nu en rad exempel på kvinnor och män utan namn som fått lida och dö för sin tro. Ibland krävs det mer tro att stå fast i sin övertygelse än att bli befriad från besvärande omständigheter, på samma sätt som de tre unga hebréerna vägrade släppa sin tro även om Gud inte skulle befria dem från ugnen, se Dan 3:16-18.
    Ordet för "andra" i föregående vers är allos medan denna vers börjar med hetros.]

Andra (en annan kategori av människor) fick utstå
    hån och piskrapp,
    ja, även bojor och fängelse.
³⁷De blev stenade,
    söndersågade [enligt judisk tradition blev Jesaja dödad på det sättet],
    dödade med svärd.
De gick runt i fårskinn och gethudar,
    nödlidande,
    plågade
    och misshandlade.

³⁸Världen var inte värdig att ta emot dem.

De irrade omkring i
    öknar och bergstrakter,
    i grottor och hålor.

Alla dessa vittnar om tron
³⁹[Nu sammanfattas resonemanget som startade i kapitel 11. Ordet vittnesbörd som används i vers 2 återkommer här och ramar in hela stycket.]

Även om alla dessa [exempel på personer från Gamla testamentet som nämnts] hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. [De fick inte se Messias, hans rike och den slutgiltiga upprättelsen och frälsningen som sker när Jesus kommer igen, se Heb 9:28.] ⁴⁰Gud har nämligen förberett något bättre för oss [Heb 8:6]: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet.

[En dag ska de som förlorat familjemedlemmar för tidigt återse dem, se Heb 11:35. Alla rättfärdiga ska stå upp på den yttersta dagen, se Dan 12:2, 13.]

Uthållighet

Löp loppet

Tävlande löpare avbildade på ett antikt lerkärl. Amforor fyllda med olja (ofta med en avbildning på respektive idrottsgren på utsidan) utgjorde segerpriset vid de panatenska spelen i Aten.

¹[Följande kapitel handlar om uthållighet och inleds med en liknelse från de grekiska löpartävlingarna. Spelen i Olympia var de största och mest prestigefyllda, men liknande tävlingar anordnades även i andra städer såsom Korint, Delfi och Nemea. I de olympiska spelen, som under nära 1 300 år hölls på samma plats, fick endast fria grekiska män tävla, vilket år 146 f. Kr. även kom att innefatta de män som hade romerskt medborgarskap. Det finns en koppling till den himmelska staden som Abraham och Sarah såg fram emot i föregående kapitel, se Heb 11:10, 16. En troende har himmelskt medborgarskap, se Fil 3:20.]

Just därför, eftersom vi [nu] är omgivna (har omgärdats) av en så stor sky av vittnen [några exempel gavs i förra kapitlet, se Heb 11] och har lagt av (kastat bort) varje [onödig och hindrande] vikt – även synden som så lätt tynger ner oss [författaren inkluderar sig själv] – borde vi uthålligt [i jämn takt] löpa det lopp som ligger framför oss, ²samtidigt som vi fixerar blicken på trons upphovsman (pionjär) och fullkomnare, Jesus, som för (alt. översättning: som i stället för) [att möta] den glädje som låg framför honom uthärdade ett kors utan att bry sig om dess skam – han som också har satt sig på höger sida om Guds tron: ³Tänk därför [analyserande och reflekterande] på honom som har uthärdat (stannat kvar uthålligt under) sådan rebelliskhet (motsägelse – gr. antilogia) [fiendskap som opponerar sig och avsiktligt kommer fram till motsatt slutsats] mot (in i) sig själv från (under) syndare, [begrunda detta] så att ni inte tröttnar [skulle slita ut er och blir helt utmattade] och tappar modet (ger upp; blir själsligt utmattade).

[Bilden som målas upp är inte ett sprinterlopp utan ett längre distanslopp som kräver uthållighet. Författaren kan också ha ett stafettlopp i åtanke, där vi nu löper vår delsträcka med stafettpinnen som var en brinnande fackla. Åskådarna är de som gått före och redan löpt sina lopp. Dessa har vittnat om vad de hört och sett, ofta med livet som insats och de sitter nu på idrottsarenan, som är fullsatt från nedersta läktaren ända upp till översta balkongerna (som man på den tiden just benämnde "skyn"). Under den förberedande träningen användes vikter för att öka belastningen, men ingen atlet skulle komma på tanken att tävla med dessa vikter på sig – dessa lade man av sig. Innan deltagarna klev in på stadion klädde de av sig eftersom man tävlade helt naken.]

Guds fostran

Antik skola i Mellanöstern där unga pojkar skriver på lertavlor. Målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

⁴[I följande stycke fortsätter brevskrivaren undervisa med hjälp av termer från sportens värld. För att kunna löpa uthålligt krävs förberedelse och träning. I vers 11 används det grekiska verbet gymnazo för att tränas och i vers 5, 7, 8 och 11 talas det om paideia – fostran. Här görs associationer till antikens gymnasium. Gymnastik härstammar från gymnazo, som i sin tur kommer från ordet för naken (gr. gymnos). Ett gymnasium var antikens institution för kroppslig träning, men även för utbildning och litterär skolning. Brevets mottagare hade fått lida för sin tro.]

Än har ni inte gjort motstånd ända till blods [de hade förlöjligats, misshandlats och deras tillgångar hade konfiskerats, se Heb 10:32-34, dock hade de ännu inte lidit martyrdöden] när ni kämpar mot synden, ⁵och ni har helt (fullständigt) glömt den uppmaning (uppmuntran) som riktas till er som söner [som kommer till er på samma sätt som en far argumenterar, resonerar och för en dialog – gr. dialegomai – med sina söner/barn]:

Min son, förakta inte (ta inte lätt på) Herrens fostran (disciplinering, tuktan),
    tappa inte heller modet (duka inte under) när han tillrättavisar dig,
⁶för den Herren älskar fostrar (disciplinerar, tuktar) han,
    han pryglar (straffar, agar) ju var (varje) son som han tar emot [välkomnar nära sitt hjärta och har kär].
[Citat från Ords 3:11-12, se även Job 5:17; Ps 89:31-33; Ps 118:18; Ords 15:10; Jak 1:2.]

⁷När [andra handskrifter: om – i grekiskan skiljer bara en bokstav] ni håller ut [ända fram till slutmålet] under fostran (disciplinering, tuktan) – [tänk på att] Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far? ⁸Får ni inte fostran (disciplinering, tuktan) – något som alla de andra har fått [sin] del av – då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. ⁹Dessutom hade vi våra jordiska (köttsliga) fäder som uppfostrare, och vi respekterade (vördade) dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? ¹⁰För det var verkligen så att de [våra fäder här på jorden] fostrade oss en kort tid (ordagrant: några korta dagar) så som de ansåg lämpligt (efter det som enligt dem verkade bra).

[Mänsklig fostran baseras på ofullständiga bedömningar och tillfälligt temperament. Ibland orättvist, ibland för hårt, andra gånger för släpphänt.]

Han [Gud], däremot [som vår himmelske Fader som känner allas hjärtan, se Matt 6:9; 1 Kung 8:39; 1 Sam 16:7], gör det för vårt bästa [på ett kombinerat sätt som ger oss fördelar på alla områden], för att vi ska få del av hans helighet. ¹¹För stunden (gr. paron) verkar ju ingen fostran (disciplinering, tuktan) vara till glädje utan [snarare] till sorg (bedrövelse, smärta), men efteråt ger den – för dem som har tränats (gr. gymnazo) genom den – [avkastning i form av] rättfärdighetens fridsamma (rofyllda, välgörande) frukt. [Frukt står liksom i Gal 5:22 och Jak 3:18 i singular.] ¹²Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän [Jes 35:3].

¹³Gör stigarna raka för era fötter [Ords 4:26], så att det som haltar inte går (skulle gå) ur led, utan istället (ännu hellre) blir (skulle bli) botat (helat).

[I många beskrivningar av antikens tävlingar, särskilt i pankration som var en kombination av brottning och boxning – beskrivs hur fötter vrids ur led.]

Tillbaka upp