Parallell - fredag 14/11
Luk 24
17:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)Uppståndelsen
1På första dagen i veckan, tidigt vid gryningen [på söndagen vid sextiden] kom de [kvinnorna, se Luk 23:56] med de aromatiska kryddorna som de hade gjort i ordning. 2När de kom fram var stenen bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte se Herren Jesu kropp någonstans.
4När de förvånade funderade på vad de skulle tro om detta, stod plötsligt två män i ljusa skinande kläder nära dem. 5De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken.
Då sa männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?
Han är inte här, han är uppstånden! I trädgårdsgraven i Jerusalem finns denna klippgrav daterad från 700-talet f.Kr. Eftersom Jesus lades i en nyligen uthuggen grav, se Matt 27:57-60, så var det inte denna.
9När de hade återvänt från graven berättade de allt detta för de elva och de andra [som var samlade, antagligen i det övre rummet där de tidigare firat påsken och nu hade för vana att träffas, se Apg 1:13]. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor, och de andra kvinnorna som var med dem som talade om det för apostlarna. 11Men dessa ord lät som rena galenskapen (hysteriskt nonsens), och de trodde inte alls på kvinnorna. 12Men Petrus [och Johannes, se Joh 20:3-9] steg upp och sprang till graven. När han lutade sig in (böjde sig ner och tittade in), såg han bara linnebindlarna [men ingen kropp]. Han gick i väg, fylld av förundran över vad som hade hänt.
Emmausvandrarna
Vid arkeologiska utgrävningar i Kirjat-Jearim (just intill Abu Gush) där arken stod 20 år innan den fördes in till Jerusalem av David, hittades 2018 fynd som visar att staden även var bebodd under romartiden. Det gör denna stad, 13 km väster om Jerusalem, till en mer trolig plats än den traditionella platsen Emmaus Nicopolis som ligger 26 km väster om Jerusalem.
[En grekisk stadie motsvarar omkring 192 meter som var längden på löparbanan på den antika stadion i Olympia. Sträckan som anges tar två timmar att vandra till fots från Jerusalem. Enligt tradition är platsen Emmaus Nicopolis, 26 km väster om Jerusalem, men det kan inte stämma. Mer troligt är i så fall Kirjat-Jearim 13 km väster om Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se vers 18. Kleopas är troligen en kortform av det grekiska mansnamnet Kleopatros som betyder: ´av en berömd far´. Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se Joh 19:25.]
14De samtalade med varandra (delade sina upplevelser, känslor, och tankar) om allt det som hade hänt. 15Under tiden de samtalade och förde en livlig diskussion med varandra, hade Jesus kommit nära dem och gick med dem, 16men något hindrade deras ögon från att känna igen honom.
17Jesus sa till dem: "Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?" Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut. 18Den ene, som hette Kleopas, svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar."
19Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: "Det som har hänt med Jesus från Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sa inför Gud och alla människor. 20Hur våra överstepräster och ledare [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] utlämnade honom till [de romerska makthavarna för] att bli dömd till döden, och sedan korsfäste honom. 21Vi hoppades (såg fram emot) att han var den som skulle befria (återlösa) Israel [från romarnas förtryck]. Förutom detta så är det nu den tredje dagen sedan detta hände. 22Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse, 23och när de inte hittade hans kropp kom de tillbaka och sa att de hade sett änglar (budbärare) i en syn, som sa att han levde! 24Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde [graven var tom], men de såg inte Jesus."
25Då sa han till dem: "Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt? 26Måste inte den Smorde (Messias) lida [allt] detta innan han går in i sin härlighet (sitt majestät)?" [Den negativa partikeln i grekiskan förväntar sig ett underförstått svar – "ja, det var helt nödvändigt att han led på korset innan han förhärligades."]
27Sedan började han från början med Moseböckerna och gick vidare genom alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom i Skrifterna.
[Några av de referenser som Jesus tog upp var kanske:
1 Mos 22 – Berättelsen som inom judendomen kallas Akedah – "bindandet" av Isak (hebr. aqad). Här finns många profetiska skuggbilder mellan Isak och Jesus. Abraham förde sin ende son Isak till Moria berg, vilket är samma plats som tempelberget i dagens Jerusalem dit Fadern förde sin ende Son Jesus. Isak bar själv veden, Jesus bar korset; båda var i 30-årsåldern; en bagge fastnade med huvudet i ett törnsnår och fick bli ett ställföreträdande offer, Jesus kröntes med en törnekrona och dog en ställföreträdande död för hela mänskligheten.
2 Mos 12 – Påskhögtiden instiftas. Klockan tre på eftermiddagen offrades det felfria ettårslammet, samma klockslag som Guds Lamm dog på korset.
3 Mos 16 – som talar om syndabocken som tog Israels skuld på sig och skickades ut i vildmarken.
4 Mos 21 – kopparormen i öknen, se Joh 3:14-16.
5 Mos 21:23 – där det sägs att förbannad är var och en som hängs upp på trä, se Gal 3:13-14.
Jes 53 – Han var föraktad, förtrogen med lidande, genomborrad, bar våra överträdelser, lagd i en rik mans grav, osv.]
28När de nu närmade sig byn [Emmaus] dit de var på väg, låtsades han som om han skulle gå vidare. [Jesus är artig och tvingar sig aldrig på någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.] 29Men de övertalade honom och sa: "Var kvar hos oss, det blir snart kväll och dagen är snart slut." Då gick han in och stannade kvar hos dem. 30När han låg till bords med dem, tog han ett bröd och tackade (välsignade) Gud, sedan bröt han det och gav det till dem. [Den inbjudne gästen Jesus, tar nu rollen som herre och leder måltiden.] 31Nu öppnades deras ögon och de kände igen honom. [Samma fras används bara en gång tidigare och det är efter syndafallet, då Adams och Evas ögon öppnas, se 1 Mos 3:5.] Då försvann han ur deras åsyn.
32De sa till varandra: "Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?"
33De bröt omedelbart upp [från måltiden] och återvände till Jerusalem [samma kväll, se vers 29]. [De judiska högtiderna firas alltid mitt i månaden, då det är fullmåne. I månskenet vandrade de två timmar tillbaka, se vers 13.] De kom till de elva och de andra församlade, 34som sa: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon [Petrus]!" 35Då berättade också de [Emmausvandrarna] detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.
Jesus visar sig för lärjungarna
36Medan de talade om detta [de olika rapporterna lärjungarna fått om att Jesus kanske var uppstånden], stod Jesus själv mitt ibland dem och sa: "Frid över er." [Den vanliga judiska hälsningsfrasen, en önskan om frid, välgång och allt gott på alla områden. Man kan tro att lärjungarna skulle bli glada över att se Jesus.] 37Men de blev rädda och skräckslagna och trodde (var helt övertygade, tänkte gång på gång) att de såg en ande. 38Då sa han: "Varför är ni så skrämda (bekymrade), varför reser sig tvivel (inre tankar och ifrågasättande resonemang) i era hjärtan? 39Se mina händer och mina fötter, det är verkligen jag. Ta på mig och se, en ande har ju inte kött och ben som ni ser att jag har."
[Jesus säger inte "kött och blod", eftersom blodet hör till den förgängliga kroppen, se 1 Mos 9:4. Kött och blod kan inte ärva Guds rike, se 1 Kor 15:50. Jesu blod är framburet i det allra heligaste i himmelen, se Heb 9:12. Uttrycket "kött och ben" visar att Jesus är samma person som tidigare, fast med en uppståndelsekropp.]
40När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sina fötter. 41Men då de upprymda av glädje och förundran ännu inte kunde tro frågade han: "Har ni något att äta (något ätbart här)?" 42De räckte honom en bit stekt fisk [i vissa manuskript står det att de också räckte honom en honungskaka], 43och han tog den och åt inför deras ögon.
44Sedan sa han till dem: "Detta är vad jag sa till er när jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses undervisning [Torah – gr. nomos], hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas." 45Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna, 46och sa till dem:
"Det står skrivet att den Smorde (Messias, Kristus) ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47och att omvändelse till syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48Ni ska vittna om detta [Apg 1:8]. 49Och se, jag sänder er vad min Fader har lovat (ordagrant: löftet från min Fader över er) [den helige Ande, se Joh 14:16-17, 26]. Men stanna här i staden [Jerusalem] tills ni är iklädda (till dess att ni rustats med) kraft från höjden."
Jesus far upp till himlen
Olivberget på vänster sida med sluttningen till höger ner mot Kidrondalen och Jerusalem på höger sida. Längst till vänster skymtar tornet på det rysk-ortodoxa himmelsfärdsklostret.
[Lärjungarnas sorg över Jesu död var bytt i glädje, se Luk 24:17. Lukasevangeliet både börjar och slutar med att beskriva vad som sker i templet, se Luk 1:9. Berättelsen fortsätter på ett naturligt sätt i Lukas andra verk Apostlagärningarna. I Lukasevangeliet redogör han för vad Jesus började göra och lära, se Apg 1:1-2. I Apostlagärningarna är Jesus uppstånden men fortsätter att verka genom kristna i den helige Andes kraft.]
Joh 20-21
UppståndelsenDen tomma graven
Johannes och Petrus vid graven. Modell av Jesu grav som finns på Skapelsemuseet i Cincinnati, USA.
3Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven. 4De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först. 5Han böjde sig ner och såg linnedukarna ligga där, men han gick inte in. [Öppningen på denna typ av klippgrav var ofta inte högre än 1 meter.] 6Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där. 7Gravduken som hade täckt [lindats runt] hans huvud låg inte med de andra linnedukarna, utan var ihoprullad på ett ställe för sig. [Detta är en detalj i ögonvittnesberättelsen som visar på orimligheten i att någon rövat bort kroppen (Matt 27:64). Varför i så fall ta sig tid att rulla av och vika ihop gravduken? Linneband och gravduk nämns även vid Lasarus begravning, se Joh 11:44.] 8Då gick den andre lärjungen [Johannes], han som hade kommit till graven först, också in, och han såg (blev överbevisad) och trodde. 9För ännu hade de inte förstått (fått en klar förståelse av) Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
Jesus uppenbarar sig för Maria
Maria gråter vid graven.
©FreeBibleimages.org
Hon sa till dem: "Därför att de lyft undan min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 14När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Emmausvandrarna kände inte heller igen den uppståndne Jesus, se Luk 24:15-16, 31.]
15Jesus sa till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
Maria får möta den uppståndne Jesus!
©FreeBibleImages.org
Då vände hon sig om och sa till honom på hebreiska (arameiska): "Rabbouni!" Det betyder lärare.
[Johannes fångar det korta men djupa samtalet på två ord. Jesus kallar henne vid namn. För Jesus var hon Mirjam, vilket är det ursprungliga hebreiska namnet vars grekiska och latinska form är Maria. För Maria var han "Rabbouni". Johannes översätter ordet till lärare, det är korrekt men samtidigt bär det arameiska ordet en djupare vördnad och har betydelsen "min älskade Mästare" och är en förstärkning av den vanligare titeln "Rabbi".]
17Jesus sa till henne: "Håll inte fast vid mig [konkret fysiskt, eller bildligt "vid gamla mönster"], jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och berätta att jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud."
[Alternativ översättning är "Rör mig inte", men det skulle i så fall gå emot hans andra uttalande att faktiskt röra vid honom, se Luk 24:39; Joh 20:27; Matt 28:9. Uttalandet har troligare att göra med ett nytt sätt att relatera till Jesus, inte längre fysiskt utan andligt, se Joh 20:29.]
18Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon sett (erfarit, med egna ögon sett) Herren, och att han sagt detta till henne.
Jesus uppenbarar sig för lärjungarna
19[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i Jerusalem, se Matt 28:11. Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se Luk 24:36.]
På kvällen samma dag, den första veckodagen [söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sa: "Frid vare med er!" [Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.]
20När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sin sida. När lärjungarna såg (fick en klar förståelse av) Herren jublade de (var de glada, upprymda av glädje).
21Jesus sa därför till dem igen: "Frid vare med er! [Joh 14:27] Precis som Fadern har sänt ut (gr. apostello) mig, så skickar (gr. pempo) jag också er."
[Två olika verb används här för att sända. Orden används synonymt genom hela evangeliet ett trettiotal gånger vardera. Apostello är lite rikare i nyansen och innebär att bli utsänd med auktoritet, medan pempo mer har betydelsen av att skicka iväg. Detta är den första av Jesu tre missionsbefallningar. Den andra och mest kända sker på berget i Galileen, se Matt 28:16-20; 1 Kor 15:6, och den tredje på Olivberget, se Luk 24:44-51; Apg 1:3-11.]
22När han sagt detta andades han på dem och sa:
"Ta emot den helige Ande.Jesus uppenbarar sig för Tomas
[På samma sätt som Gud blåste in sin ande i sin skapelse, se 1 Mos 2:7, gör han det på nytt med sin nya skapelse.]
23Om ni väljer att förlåta någon hans synder [löser honom från hans synd, utför Guds uppdrag, berättar att Jesus kan förlåta], så är de redan förlåtna.
[Verbformen indikerar att synderna är lösta i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu är förlåtna.]
Om ni binder (håller fast) någon [genom att inte förlåta hans synder], så är han bunden." [Verbformen indikerar att synderna har bundits i dåtid med ett nuvarande resultat att de binder.]
I en judisk klippgrav i nordöstra Jerusalem hittades 1968 ett skelett av en korsfäst person från Jesu tid. På benkistan fanns namnet Jehonhanan (Johannes) inristat. Bilden visar hälbenet, ankeln och den 18 cm långa spiken som verkar suttit så hårt att foten amputerats när de romerska soldaterna tog ner kroppen från korset.
Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro."
[Det grekiska ordet cheir används både om hand och handled, se Apg 12:7 där bojorna föll från Petrus handleder. På arameiska är Tomas Tauma och ordet för tvilling taama, vilket blir en ordlek: "Tauma kallades taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se Joh 20:20. Tomas är en realist som ställer frågor, se Joh 11:16; 14:5.]
26Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: "Frid vare med er."
27Sedan sa han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
28Tomas svarade och sa till honom: "Min Herre och min Gud!"
29Jesus sa till honom: "Du tror eftersom du sett (upplevt, erfarit) mig. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som inte ser [med sina fysiska ögon] men ändå tror [har trott och tror på mig]."
Syftet med evangeliet och slutsats
30Jesus gjorde många fler tecken [mirakel som bekräftar Guds karaktär], i lärjungarnas närvaro, som inte är uppskrivna i denna bok. 31Men dessa [sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro (lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn.
[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se Joh 21:24-25. Det grekiska ordet för tecken semeion fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud.
• Vinundret, se Joh 2:1-11.
• Helandet av kungens tjänares son, se Joh 4:46-54.
• Helandet av den lame vid Betesdadammen, se Joh 5:1-18.
• Matundret för 5 000, se Joh 6:5-14.
• Jesus går på vattnet, se Joh 6:16-24.
• Helandet av den blindfödde mannen, se Joh 9:1-7.
• Uppväckandet av Lasarus, se Joh 11:1-45.]
EPILOG
Jesus uppenbarar sig för lärjungarna vid Galileiska sjön
Ett tomt nät längs med strandkanten.
23Simon Petrus sa till dem: "Jag ger mig ut och fiskar."Följande [sju] personer var samlade:
Simon Petrus,
Tomas, som kallades Tvillingen (gr. Didymus),
Natanael, från Kana i Galileen,
Sebedeus söner [Jakob och Johannes]
och två andra av Jesu lärjungar.
[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i Joh 6:7-8 och Joh 12:22.]
De svarade: "Vi följer med dig." Så de gick ut och steg i en större båt (gr. ploion), men den natten fångade de ingenting. 4Tidigt på morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus.
5Så Jesus sa till dem: "Pojkar (små barn, fortfarande under föräldrarnas uppsikt och behov av träning), har ni ingen fisk?" De svarade: "Nej."
6Han sa till dem: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten så ska ni få." [Inom judisk tolkningstradition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se Matt 25:33-34, 41.] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet.
7Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sa till Petrus: "Det är Herren!" När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och sprang vadande mot land]. 8De andra lärjungarna kom med den lilla båten (en mindre roddbåt – gr. ploiarion) med fångsten på släp. De var inte långt från land, bara ungefär 200 alnar [ca 90 meter]. [Två olika ord för båt används i vers 3 och 8. Kan syfta på samma båt, men också att de bytte från den större båten till en mindre roddbåt för att ta sig i land.]
Det var en tryckt stämning under frukosten den där morgonen då Petrus skulle upprättas, först efter måltiden bryter Jesus tystnaden.
[Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se Joh 18:18. Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]
10Jesus sa till dem: "Ta med några av de småfiskar ni fångat." 11Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder.
[Två olika ord för fisk används i vers 10 och 11. Stora fiskar är grekiska ichthys med förstärkningen mega för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska opsarion som beskriver en mindre fisk, se också vers 9 och 13. Tidigare användes också samma ord om de två småfiskarna vid matundret med 5 000, se Joh 6:9. Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts på talet 153. Jerome (en av kyrkofäderna på 300-talet e.Kr.) antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se Joh 2:6, som har viss symbolisk tolkning. Det kan noteras att talvärdet 153 återfinns i namnet Betsalel, den förste personen som omnämns bli fylld med Guds Ande (2 Mos 31:2-3). Även hebr. haPesach (påsken) (2 Mos 12:21) och frasen "Jag är Gud" hebr. Ani Elohim har detta talvärde.]
12Jesus sa till dem: "Kom och ät (gr. aristeros)!" [Ordagrant: "dagens första måltid", se även Luk 11:37.] Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var, för de förstod att det var Herren. 13Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken (gr. opsarion). 14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna efter att han uppstått från de döda.
[Petrus är tillbaka vid samma sjö där han ungefär tre år tidigare fick kallelsen att lämna allt och följa Jesus. Enligt traditionen sker det också på samma plats, vid stranden utanför fiskebyn Tagba strax söder om Kapernaum. Då som nu hade han fiskat en hel natt utan att ha fått något, men på Jesu ord lagt ut näten och fått en mirakulöst stor fångst, se Luk 5:4-11. Det verkar som om Petrus efter Jesu död gett upp kallelsen och gått tillbaka till sitt tidigare yrke som fiskare. Jesu godhet är tydlig då han trots detta välsignar dem med en stor fiskfångst, se vers 11. Det verkar vara en tyst och spänd stämning under måltiden. Ingen vågade fråga honom vem han var, se vers 12. Det är också först efter att de ätit som Jesus inleder samtalet, se vers 15.]
Petrus upprättelse
Första frågan – Simon, älskar du mig?
15[Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i vers 15, 16 och 17. Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik "du vet allt" ändras till det mer personliga "du känner allt" i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se Joh 13:38; 18:25-27.]
När de nu ätit (frukosten) sa Jesus till Simon Petrus:
"Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?"
[Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se Mark 3:16; Matt 16:18.
"Dessa" kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se Matt 26:33. Oavsett vad "dessa" syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.]
Han svarade honom:
"Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!"
Andra frågan – Simon, älskar du mig?
16Jesus frågade honom en andra gång:
"Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek]?"
[Jesus använder "älskar" ännu en gång, kanske för att ge Simon ännu en chans att säga "Ja, jag älskar dig"?]
Han svarade honom:
"Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
"Fortsätt vara en herde för (ta hand om, vakta) mina får!"
[Petrus svarar på samma sätt igen att han håller av Jesus. I vers 15 svarade Jesus att Petrus skulle "föda lamm", nu befordras Petrus till att vara en herde och ta hand om vuxna får.]
Tredje frågan – Simon, håller du av mig?
17Jesus frågade honom en tredje gång:
"Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?"
[Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket "håller du av mig". Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: "Håller du åtminstone av mig?"]
Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, "håller du av mig?"
Han svarade honom:
"Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!"
[Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se Luk 22:31-32, lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sa också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se Matt 4:18-20; Matt 28:19. Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att "lära" de troende att hålla buden, se Matt 28:20. I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.]
Jesus talar om Petrus död
18[Jesus fortsätter att tala till Petrus:]
[Enligt traditionen dog Petrus martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Det äldsta omnämnandet finns i ett brev från biskop Clemens av Rom till församlingen i Korint omkring år 95. Den romerska historiken Tacitus skriver hur kristna under Neros förföljelse kläddes i ”elds-kläder” och brändes som facklor. Ordvalet att någon annan ska klä honom kan antyda att Petrus kan ha dödats på detta sätt, kanske på ett kors. I den apokryfiska texten "Petrus gärningar" (180-190 e.Kr.) beskrivs att Petrus korsfästes upp och ner. Anledningen kan ha varit att han inte ansåg sig värdig att dö på samma sätt som sin Herre.]
Sedan sa han till honom: "Följ mig!" [Jesus börjar gå i väg längs med stranden, och Petrus går med honom.]
Petrus och Johannes
20Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
21Då Petrus såg honom sa han till Jesus: "Herre, vad kommer att hända med honom?"
22Jesus svarade honom: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!" 23Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Slutord
Om allt som Jesus gjort skulle skrivas ner skulle inte ens hela världen rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas!
[Johannes identifierar sig själv här. "Vi" kan syfta på de äldste i församlingen i Efesos där Johannes var den sista delen av sitt liv.]
25Nu finns det också många andra saker som Jesus gjorde. Om allt skulle bli nedskrivet [i detalj] tror jag inte ens hela världen skulle kunna rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas.
[Johannes fokuserar bara på några få händelser från Jesu liv. Allra sist kommer kanske just därför en reflektion som vill påminna om att det finns mer att hämta i de andra evangelierna. Trots dessa fyra redogörelser, har bara en bråkdel av allt som Jesus gjorde blivit nedtecknat. Evangelieförfattarna beskriver bara drygt sextio enskilda dagar under Jesu offentliga tjänst. Dock kan vi vara trygga att allt som är nödvändigt att veta för att få den gemenskap med Jesus som öppnar vägen till Fadern finns nedtecknat.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
