Jag vill sjunga till Herren,
    för han har vunnit en överväldigande seger.
Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.
²Herren (Jah, kortformen av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
    han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
    min faders Gud (Elohim) och jag vill upphöja honom.
³Herren (Jahveh) är en stridsman,
    Herren (Jahveh, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.
⁴Faraos vagnar och hans armé
    har han kastat i havet;
hans högsta befälhavare
    dränktes också i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
⁵Djupen har täckt dem,
    de sjönk till botten som stenar.

⁶Din högra hand, Herre (Jahveh),
    var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat).
Din högra hand, Herre (Jahveh),
    krossade fienden.
⁷I din stora härlighet (upphöjdhet, majestät)
    slog du ner dem som reste sig upp mot dig.
Du släppte lös din förtärande eld (vrede)
    som förtärde dem som halm.

[Samma verb "släpp lös" användes genomgående i kravet mot farao att "släppa" israeliterna fria. Ironiskt nog släpps nu Guds eld lös över honom själv då han vägrade lyda Gud.]

⁸En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se 2 Mos 14:21]
    dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
    vattenströmmarna stelnade i havets djup.

⁹Fienden sa:
    "Jag ska jaga,
    jag ska hinna i kapp,
    jag ska fördela bytet,
    min vilja ska ske med dem,
    jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska utrota dem."
¹⁰men du [Herre] blåste med din vind (andades),
    och havet övertäckte dem.
De sjönk (virvlade ner)
    som bly i de väldiga vattnen.

¹¹Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, Herre (Jahveh)?
Vem är som du –
    majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd],
    värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,
    du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?

¹²Du sträckte ut din högra hand
    och jorden slukade dem.
¹³Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket
    som du återlöst (hebr. gaal) [2 Mos 6:6]. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.
¹⁴När folken hör bävar de.
    Ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
¹⁵Edoms ledare är skräckslagna.
    Ångest har gripit Moabs mäktiga män.
Alla Kanaans invånare smälter bort.

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

¹⁶Skräck och fruktan ska falla över dem,
    genom din arms storhet
    ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat, Herre (Jahveh),
    till dess folket som du friköpt passerat förbi.
¹⁷Du förde dem in och planterade dem
    på bergen av ditt arv,
platsen, Herre (Jahveh), som du har gjort för dig själv att bo på,
    det heliga (templet), Herre (Adonai), som dina händer har förberett.
¹⁸Herren ska regera från evighet till evighet!

En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet "Jahveh" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4-5. De ogudaktiga beskrivs med sex olika ord: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4-5 och 9.

Författare: David

Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.

A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b-2
 B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3-5
  C Renhet – templet, vers 6-8
 B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9-11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12

Av David. [På samma sätt som Psalm 25, inleds även denna psalm med bara Davids namn.]

Försvara mig [regera i mitt liv, döm mig – avgör vad som är rätt], Herre (Jahveh), för
    jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
    jag har förtröstat på Herren (Jahveh),
    jag snubblar inte (tappar inte fotfästet).

[Det hebreiska ordet för "att snubbla" är det ovanliga maad. Det beskriver en smal stig längs en ravin, och används så i Ps 18:37. Det fungerar antingen som ett adverb (som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla), eller så är det en försäkran om att inte avvika från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som renas genom upphettning då orenheterna tas bort.]

²Pröva (granska – hebr. bachan) mig, Herre (Jahveh),
    utforska (hebr. nasah) mig,
    rannsaka (rena med eld – hebr. tsaraf) mina njurar och mitt hjärta.
    [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]

³För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,
    och jag vandrar i din sanning.

⁴Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
    och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
⁵Jag avskyr de ondas församling,
    bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.

⁶Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
    och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahveh),
⁷för att låta tacksägelsen ljuda,
    och för att räkna [vittna om] alla dina under.
⁸Herre (Jahveh), jag älskar din boning,
    den plats där din härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) bor.

⁹Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
    ta inte bort mitt liv (min existens) med blodtörstiga män (män av blod – hebr. enósh damm) [mördare som spillt oskyldigt blod],
¹⁰människor med ondska (en ond plan) i sina händer,
    och vars högra hand är full av mutor.

[Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Navot, se 1 Kung 21:1-16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]

¹¹Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
    befria (återköp) mig och ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör).

¹²Min fot står
    på jämn (plan, säker, trygg) mark,
    i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahveh)!

[Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till Ps 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är barach och har sitt ursprung i ordet för knä, berech, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]

Tillbaka upp

---

Ords 6:16-19

Sju saker Gud avskyr
¹⁶Här är sex ting som Herren (Jahveh) hatar,
    ja, sju saker som är en styggelse för honom (något han anser vara avskyvärt, motbjudande och vidrigt):

• ¹⁷Två ögon [dual-form] som är stolta (en högfärdig blick; arrogant, överlägsen attityd).
• En tunga med falskhet (lögn – hebr. sheqer).
• Två händer [dual-form] som utgjuter oskyldigt blod.
• ¹⁸Ett hjärta som smider (planerar) onda planer (tankar). [Kiasmens centrum]
• Två fötter [dual-form] som kvickt rusar (hastar, snabbt löper) mot ondska (elände, katastrof, olycka).
• ¹⁹En som andas ut (häver ur sig, flåsar ut) lögner (osanningar, illusioner, inbillning – hebr. kazav), ett falskt (hebr. sheqer) vittne. [Någon som talar osanning i allt han säger, även under ed.]
• En som sår (sprider; släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (disharmoni, splittring) bland (mellan sina) bröder.

[Denna uppräkning är skriven för att lätt kunna memoreras. De första fem punkterna illustreras med hjälp av fem kroppsdelar som nämns uppifrån och ner (ögon, tunga, utsträckta händer, hjärta och fötter) – de två sista beskriver två karaktärstyper (ett falskt vittne och den som skapar splittring).
    Det finns även ett kiastiskt mönster där ordet sheqer upprepas som andra och sjätte punkten. Andra punkten med tungan hör ihop med sjätte punkten med verbet andas. Händer som utgjuter oskyldigt blod hör ihop med fötter som rusar till ondska. Centralt, och i kiasmens centrum, finns hjärtat som smider onda planer. De sex första punkterna börjar med substantiv för kroppsdelar och den sjätte är verbet för att andas/flåsa. Den sjunde punkten handlar om osämja mellan bröder – som kan liknas vid en kropp. Det binder fint ihop bilden av en mänsklig gemenskap som en kropp som hör ihop, se även 1 Kor 12:12-14.
    Om Gud hatar dessa sju saker så är deras motsatser välsignade och önskvärda. Gud vill se: ödmjukhet, sanning, upprätthållande av liv, rena tankar, iver att göra gott, ärliga vittnen och försoning. Dessa punkter (och fler) tar Jesus upp i Bergspredikan, se Matt 5. Den första punkten i Jesu undervisning (om "fattiga i anden", se Matt 5:5) utgör motsatsen till den första punkten här (om "stolta ögon", se vers 17), och det Jesus lyfter fram som sjunde punkt i sin predikan (om "fredsmäklare", se Matt 5:7) har också här sin motpol (om "att så osämja", se vers 19) på sjunde plats.]

Tillbaka upp

---

Matt 21:23-46

Jesus i templet – hans auktoritet ifrågasätts
²³När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom [avbröt hans undervisning] och frågade: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?"

[De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja. Ett sådant svar skulle dock leda till att Jesus blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]

²⁴Jesus svarade: "Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. ²⁵Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
    De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', svarar han: 'Varför trodde ni då inte på honom?' ²⁶Men om vi svarar: 'Från människor', får vi folket emot oss (måste vi frukta folket), för alla anser ju att Johannes var en profet." ²⁷Därför svarade de: "Vi vet inte."

[De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se Mark 12:14; Matt 11:7-10. Jesus vägrar spela med i deras spel.]

Jesus sa till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra detta."

1 (av 3) Liknelsen om de två sönerna
²⁸[Jesus frågar översteprästerna och folkets äldste:] "Vad säger ni om det här?

En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sa: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
     ²⁹Pojken svarade: 'Jag vill inte', men efteråt ångrade han sig och gick.
     ³⁰Fadern vände sig till den andra sonen som svarade: 'Ja, herre' [Ja, jag ska gå], men han gick inte.
     ³¹Vem av dessa två gjorde faderns vilja?"

[Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]

De svarade: "Den första."
    Jesus sa till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er. ³²För Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom."

2 (av 3) Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

Mellan Jerusalem och Tel Aviv ligger Yad Hashmona. Här finns en biblisk trädgård med bl.a. ett agrikulturellt vakttorn, byggt som på Bibelns tid. Byn grundades 1971 av åtta finländska volontärer.

³³[Jesus fortsätter att tala till översteprästerna och folkets äldste och ger ännu en liknelse följd av en fråga:] "Lyssna till en annan liknelse:

En husbonde (en välbärgad landägare, familjefar) planterade en vingård [som är en bild på Israel, se Jes 5:1-7]. Han byggde en mur kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut vingården till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort. ³⁴När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare [tre stycken, se vers 35] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Vinodlarna som arrenderade marken förväntades ge en viss del av skörden till ägaren som hyra.]

En uthuggen vinpress. Denna flera tusen år gamla vinpress tros ha tillhört Nabot, se 1 Kung 21. Den hittades vid utgrävningar 2013 i Jisreel och är en av de största man hittills funnit i Israel.

³⁵Men arrendatorerna grep tjänarna och misshandlade en, dödade en annan [med svärd] och stenade en.

[Kan syfta på Jer 37:15; Jer 26:20-23; 2 Krön 24:21 där Guds profeter just misshandlades, dödades med svärd och stenades. Se även Matt 23:37.]

³⁶Igen skickade han dit andra tjänare, fler än första gången, och de behandlade dem likadant. [Gud hade sänt profeter till sitt folk, bl.a. Johannes Döparen, se Matt 17:12-13.] ³⁷Till sist skickade han sin egen son. Han sa: 'De kommer att ha respekt för min son.'
     ³⁸Men när vinodlarna fick se sonen sa de till varandra: 'Här har vi arvtagaren. Kom, vi dödar honom så får vi hans arv.' ³⁹De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom.

⁴⁰[Jesus avslutar nu liknelsen med en fråga:] När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa vinodlare (arrendatorer)?"

⁴¹De [översteprästerna och de äldste] svarade honom: "Dessa ondskefulla män får möta en ondskefull död. Vingården arrenderar han sedan ut till andra vinodlare som ger honom hans del av skörden i rätt tid."

⁴²Jesus sa: "Har ni aldrig läst vad som står i Skrifterna [Ps 118:22-23]:

Stenen som husbyggarna förkastade
    har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
    och underbar är den i våra ögon.

[Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter.]

⁴³Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt. ⁴⁴Den som faller på denna sten blir krossad, men den som stenen faller på blir söndersmulad."

[Jesus knyter an till Gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i Jes 8:14-15, och stenen som krossar finns i Dan 2:34-35, 44-45.]

⁴⁵När översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om. ⁴⁶De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.

Tillbaka upp