Helbibel - onsdag 18/11
Hes 37:1-38:23, Ps 116:1-19, Ords 28:1, Jak 1:19-2:17
Hes 37:1-38:23
Dal med döda ben1Herrens hand (Guds kraft och hans närvaro) kom över mig, och av hans Ande leddes jag bort till en dal, och den var full med [förtorkade] ben.
[Inte hela skelett, utan förtorkade mänskliga benrester. Bilden som målas upp är en glömd krigsscen där ett slag har utkämpats. Ingen har begravt kropparna och de har förmultnat och benrester ligger kringspridda.]
2Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade.
[Detta är en bild på en andlig torka över ett folk, se vers 11. Benen står för död, och många ben för en omfattande död, och enligt judisk tradition är det något avskyvärt att lämna benen öppna utan att gräva ner dem. En mer hopplös situation än detta går inte att tänka sig.]
3Han sa till mig: "Människobarn, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
4Då sa han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord. 5Detta är vad Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) säger till dessa ben. Se på detta, jag ska göra så att ande (anda) kommer in i dig och du ska leva. 6Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och muskler och täcka er med hud. Jag ska ge er ande, och ni ska leva. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh)."
7Jag profeterade så som jag blivit befalld. Under tiden jag profeterade hördes ett [dundrande] ljud och ett rassel, och benen kom tillsammans, ben till ben. 8Under tiden jag tittade, såg jag hur senor och muskler kom fram, och hud täckte dem ovanifrån, men det var ingen ande i dem.
9Då sa han till mig: "Profetera [en andra gång] och tala till anden – ja, profetera, du människobarn – och säg till anden: Detta säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Kom från de fyra väderstrecken och blås (andas) på dessa döda kroppar så att de får liv!"
10Jag profeterade så som jag blivit befalld. Då kom anden in i dem, och de fick liv och de ställde sig upp på sina fötter, en enormt stor skara. 11Och han sa till mig: Människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är uttorkade och vårt hopp är förlorat, vi är helt avhuggna [som grenar från ett träd]. [Ordagrant: ´avhuggna från oss´. Benen är avhuggna och separerade från varandra. En helt omöjlig situation beskrivs, se även Jes 53:8 där samma ovanliga ord för "avhuggen" används om Messias.] 12Profetera därför och säg till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. 13Då ska ni inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk. 14Jag ska låta min Ande (vind) komma in i er så att ni på nytt får liv, och jag ska låta er bo i ert land. Sedan ska ni veta att jag, Herren (Jahveh), har talat detta, och att jag också gjort detta", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
En framtida nation under en kung
15Herrens ord kom till mig:
16Du människobarn, tag en trästav och skriv på den [på samma sätt som gjorts tidigare, se 4 Mos 17:2]:
"För Juda och alla israeliter som hör till honom." [Sydriket – Juda stam tillsammans med några norra stammar (Benjamin, Levi och delar av Simeon).]Ta sedan en annan trästav och skriv på den:
"För Josef, Efraim och alla israeliter som hör till honom." [Det norra riket – representeras av Josef eller Efraim (vers 19) tillsammans med Manasse.]17För dem samman som en trästav, så att de blir förenade till ett i din hand.
18Och den som säger till dig när ditt folks söner säger: "Ska du inte berätta för oss vad detta betyder?" 19Tala till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Se, jag ska ta Josefs trästav som är i Efraims hand och alla israeliter som hör till honom och lägga den på Judas trästav, och göra dem till en trästav – de ska bli ett i min hand."
20Trästavarna som du skriver på ska du hålla i din hand framför dem. 21Tala sedan till dem: Detta är vad Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) säger: Se jag ska föra israeliterna från hednafolken dit de har vandrat bort. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras land. 22Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en kung ska regera över dem alla. De ska aldrig mer vara två folk och aldrig mer vara delade i två riken. 23Och de ska inte mer befläcka sig med sina avgudar och sina osmakliga ting och inte med några överträdelser. Och jag ska rädda dem från alla de platser där de vistats och där de har syndat, och jag ska rena dem. Så ska de vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim).
24Och min tjänare David ska vara kung över dem och de ska alla ha en herde. De ska vandra i mina påbud (bindande juridiska beslut) och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och göra (leva efter) dem. 25Och de ska bo i landet som jag har gett till min tjänare Jakob, där era fäder bodde, och de ska bo där, de och deras söner och deras söners söner för evigt. Och min tjänare David ska vara deras furste för evigt. 26Och jag ska skära ett fridsförbund med dem, det ska vara ett evigt förbund med dem. Och jag ska rota dem och föröka dem och placera min helgedom i deras mitt till evig tid. 27Mitt tabernakel (min boning – hebr. mishkan) ska vara över dem och jag ska vara deras Gud (Elohim) och de ska vara mitt folk. 28Och länderna ska veta att jag är Herren (Jahveh) som helgar Israel, när min helgedom är i deras mitt till evig tid.
Gog och Magog
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2"Människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land [nuvarande Turkiet], mot ledaren över Rosh, Meshech [folk i östra Mindre Asien] och Tubal (hebr. Toval) [Kappadokien, också i nuvarande Turkiet, se 1 Mos 10:2], och profetera mot honom 3och säg: Så säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Se, jag är emot dig, Gog, du ledare över Rosh, Meshech och Tubal (hebr. Toval).
[Det hebreiska ordet rosh är vanligt och betyder huvud. Det kan antingen vara ett namn på ett land eller tolkas som ett förstärkande adjektiv till ordet ledare i vers 1-2 så att Gog blir en storfurste. När det grekiska översättningen Septuaginta gjordes ca 250 f.Kr. i Alexandria översatte man inte rosh till huvud, utan till landområdet Rosh, som då var känt. När den latinska översättningen gjordes på medeltiden valdes dock att tolka ordet som "huvud". Det gjorde att den engelska översättningen King James översatte till chief prince. Antika källor beskriver dock ett land Resh. Även rent grammatiskt så talar konstruktionen för att det är tre länder som nämns.]
4Jag ska föra dig [Gog] omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag ska föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand. 5Persien [nuvarande Iran], Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] och Put [nuvarande Libyen] är med dem, alla med sköld och hjälm, 6Gomer [områden i nuvarande centrala Turkiet] och alla dess härar, Togarmas folk (hus) [hebr. Bet Togerma – östra delen av nuvarande Turkiet] längst upp i norr och alla dess härar – många folk har du med dig.
[Denna koalition av sju nationer i vers 2-6 representerar norr (Meshek, Tubal, Gomer, Togarma), sydväst (Sudan, Libyen) och öst (Persien/Iran).]
7Rusta dig [Gog] och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och ta befäl över dem. 8Efter lång tid ska du kallas till tjänst. I kommande år ska du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. [Israel ska leva i fred.] De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, och alla bor där nu i trygghet. 9Dit ska du dra upp. Du ska komma som ett oväder och vara som ett moln som täcker landet, du med alla dina härar och med de många folk som följer dig."
[Det hebreiska ordet för att "gå upp" är alija, se t.ex. Ps 120-134. I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]
10Så säger Herren Gud: "Den dagen ska tankar komma upp i ditt hjärta [du ledare Gog], och du ska tänka ut onda planer. 11Du ska säga: "Jag ska dra upp mot det obefästa landet, jag ska angripa dem som bor där i trygghet, alla som bor där utan murar, bommar eller portar."
[Fram till 1700-talet planlades nya städer med ringmurar. Portar med bommar fungerade som försvar ända fram till första världskriget, då nya vapen hade utvecklats som gjorde dem verkningslösa. Gamla staden i Jerusalem var befäst med mur ända till 1898 då en öppning gjordes i muren, intill Jaffaporten, inför ett besök av den tyska kejsaren Wilhelm II.]
12Du vill plundra och röva och vända din hand mot ödelagda platser som nu är bebodda igen, och mot ett folk som har samlats från hednafolken och nu har boskap och ägodelar där de bor i landets navel (upphöjda platå; centrala delar, mitt). [Sedan sexdagarskriget 1967 bor många judar i Jerusalem och mer centralt i landet.] 13Då ska Sheva (Saba) och Dedan [nuvarande Saudiarabien; hebr. Sheva och Dedan, se 1 Mos 10:7; 25:3] och Tarshishs köpmän [i väst, nära Gibraltar] och dess unga lejon [yngre ledare – en ung nation] fråga dig: "Har du kommit för att röva? Har du samlat dina skaror för att plundra, för att hämta silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?"
14Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, ska du veta det. 15Du ska komma från ditt land längst upp i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar – en stor skara, en talrik här. 16Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln för att täcka landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig komma över mitt land, för att hednafolken ska lära känna mig när jag inför deras ögon visar mig helig på dig, Gog.
17Så säger Herren Gud: Är du inte den som jag talade om i forna tider genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de att jag skulle låta dig komma över dem. 18Och det ska ske på den dagen när Gog ska komma mot Israels land, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh), då ska min brinnande vrede resa sig i mina näsborrar. 19För i min nitälskan och i min vredes eld har jag talat: Sannerligen, på den dagen ska det bli en stor skakning i Israels land,
20så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på jordens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken. 21Och jag ska kalla på svärdet mot honom över alla mina berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). Varje mans svärd ska vara (vändas) mot hans bror. 22Och jag ska ivra mot honom med pest och med blod, och jag ska låta det regna över honom och över hans armé och över mycket folk som är med honom, ett häftigt störtregn och stora hagelstenar, eld och svavel. 23Så ska jag förhärliga mig själv och helga mig själv och jag ska göra mig själv känd (intimt förtrogen) i ögonen på många folk, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh)."
Ps 116:1-19
Psalm 116 – De levandes landDen sjätte av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den fjärde i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Psalmen är en tacksägelsepsalm. Gud omnämns i nästan alla verser. Gudsnamnet Jahveh används 15 gånger och Elohim en gång i vers 5. Detta mer generella ordet används om Gud i skapelsen där hans egenskaper blir synliga i naturen. Formen som används här är Eloheinu, som betyder "vår Gud". Det förstärker att Gud är synlig, men inte bara opersonligt som i skapelsen utan personligt engagerad som "vår Gud". I vers 5 beskrivs också tre egenskaper hos Gud. De två första (nådefull och rättfärdig) är beskrivande adjektiv. Att Gud är nådefull innebär att han ger oss välsignelser vi inte förtjänar men också att han måste agera utifrån sin rättfärdiga natur. Den tredje egenskapen är dock ett verb. Gud är inte bara "barmhärtig" som en egenskap, han agerar barmhärtigt. Han ger oss barmhärtighet genom att aktivt göra något. Detta är unikt för denna vers. Här är enda gången i hela GT verbet "agerar barmhärtigt" används tillsammans med adjektivet "nådefull". Denna vers är alltså ett specialfall i ett specialfall! Gud har inte bara attributen nådefull och barmhärtig, han är nådefull och agerar barmhärtigt och utför nådefulla handlingar på ett personligt sätt mot oss.
Författare: Okänd
Citeras: Vers 10 citeras i 2 Kor 4:13
En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26
Struktur:
1. Introduktion, vers 1-2
2. Beskrivning av vad som hänt, vers 3-11
3. Prisa Gud för befrielse och beskydd, vers 12-19
I den grekiska och latinska översättningen är psalmen uppdelad i två egna psalmer, vers 1-9 är en psalm och vers 10-19 är nästa psalm.
för Herren (Jahveh) har hört min röst,
mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
2Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv.
[Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar" (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]
3Dödens band omslöt mig mer och mer,
Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp.
Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg,
4då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahvehs) namn:
"O, Herre (Jahveh),
rädda min själ (mitt liv)."
5Nådefull (full av kärleksfull omsorg – hebr. chanon) är Herren (Jahveh)
och rättfärdig,
ja, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet – hebr. racham).
[Gud har inte bara attributen nådefull och rättfärdig – han agerar också barmhärtigt!]
6Herren (Jahveh) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade),
jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant "förd lågt ner"), och han räddade mig.
7Återvänd till din vila, min själ,
för Herren (Jahveh) har varit god mot dig.
8Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar,
min fot från fall.
9Jag ska vandra inför Herren (Jahveh),
i de levandes land.
"Jag är mycket prövad."
11Jag sa i min brådska (flykt, oro – impulsivt) [Ps 31:23]:
"Alla människor är lögnare."
12Hur kan jag återgälda Herren (Jahveh)
alla hans överflödande välgärningar mot mig?
13Jag ska lyfta upp frälsningens bägare,
och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahvehs) namn.
[Frälsningens bägare (ordagrant "frälsningar" i plural) kan syfta på dryckesoffer eller en offergåva i samband med högtider (4 Mos 29:19). Fortsättningen i vers 14 kan tala för det. En annan tolkning är den bildliga betydelsen av bägare – dvs. portion, lott, som i Ps 16:5. Här anas också en profetisk dimension. Eftersom Psalm 113-118 ingår i Hallel (psalmerna som sjöngs kring påsken) finns en anknytning till nattvarden, se Matt 26:27.]
14Jag ska infria mina löften till Herren (Jahveh),
i närvaro av (framför) hela hans folk.
15Dyrbart i Herrens (Jahvehs) ögon
är hans benådades död.
16Jag ber dig, Herre (Jahveh),
för jag är din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son [Ps 86:16],
du har lossat mina band.
[Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på psalmistens ödmjuka inställning.]
17Jag ska offra tackoffer till dig,
jag ska åkalla (höja min röst och be i) ditt namn Herre (Jahveh),
18jag ska infria mina löften till Herren (Jahveh),
i närvaro av (framför) hela hans folk,
19i gårdarna till Herrens (Jahvehs) hus,
i din mitt, Jerusalem.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Ords 28:1
Överge inte undervisningen1Den onde flyr även när ingen förföljer honom,
men de rättfärdiga är oförskräckta (frimodiga) som lejon.
Jak 1:19-2:17
19Förstå nu detta, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron): Varje människa [var och en] ska varasnar till (snabb, redo) att höra (lyssna) [främst till Guds ord, se vers 18, men också när andra människor talar],21Ni måste själva ta beslutet att ta bort (klä av) all er orenhet (smuts) och all överflödande ondska [hat och illvilja som bubblar upp, manifesteras och befläckar hela själen] från era liv [permanent ta bort och medvetet skjuta ondskan utom räckhåll för alltid på samma sätt som man skulle ta av sig smutsiga kläder]. Ta i ödmjukhet emot (var villiga och öppna för) ordet [Guds ord] som är planterat i er och som kan frälsa (bevara, hela) era själar.
sen till att tala [avsiktligt vänta med att yttra sig],
sen till vrede [medvetet avvakta med ett upprört inre ställningstagande gentemot någon/något, se Pred 7:9] –
20för en människas vrede uträttar inget som är rättfärdigt (rätt) inför Gud [den leder inte till en karaktär som kännetecknas av den rättfärdighet som kommer från Gud].
[Vrede (gr. orge) kommer från verbet orgao – "att svälla/svälla upp" (av en inneboende drift eller lidelse), betecknar en sjudande vrede, avgjord ilska och upprördhet och används ofta om Guds kontrollerade vrede och berättigade motstånd, se Joh 3:36; Rom 1:18; Upp 19:15. Paulus uppmanar att bli vred över rätt saker, se Ef 4:26, dock inte förbanna människor, se Jak 3:9; Kol 3:8; Ords 29:11; Rom 12:19-21.]
En rekonstruktion av en romersk spegel från fynd i Pompeji. Ytan är polerad och ger en spegelbild, om än dimmig. Finns på Nationalmuseet i Napoli. Jakob liknar Guds ord vid en spegel.
[Dåtidens speglar var av brons. De bästa speglarna var av korintisk brons, men inga speglar från den tiden gav den klara spegelbild som vi är vana vid idag (jfr "dunkel spegel" i 1 Kor 13:12). Det var få som hade tillgång till en egen spegel, men både vägg- och handspeglar av metall har hittats i utgrävningar i välbeställda kvarter och palats. Ett sätt att tolka liknelsen är en man som ser sitt otvättade ansikte och rufsiga hår. Han ser sitt bedrövliga tillstånd, men gör inget åt det, istället glömmer han det och går vidare. Guds ord är en fullkomlig spegel som människan kan spegla sitt liv i. Spegelbilden är dunkel och dimmig (som dessa antika speglar) och behovet av en frälsare blir uppenbart. Liknelsen kan också syfta på majoriteten av befolkningen som sällan såg sin egen spegelbild, och som med tiden glömde bort sitt eget utseende.]
25Men den som ständigt fäster sin blick på (stannar upp och böjer sig ner för att undersöka) frihetens fullkomliga undervisning [lära, lag – gr. nomos, se Matt 5:17], som inte är en glömsk hörare utan en aktiv görare [som lyder Guds ord], han blir salig (lycklig) i det han gör [får uppleva Guds glädje och välsignelse i sitt liv].
26Om någon menar sig (själv tror sig) vara from (gudfruktig) [tjäna Gud genom att på ett religiöst sätt vara observant och plikttrogen i sin tillbedjan] men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans fromhet (gudstjänst) ingenting värd. 27En fromhet (gudsfruktan, tillbedjan, gudstjänst) [som är] ren och obefläckad inför Gud och Fadern är detta:
att ta sig an (se till; besöka) föräldralösa (faderlösa, efterlämnade, övergivna) barn och änkor i deras nöd [5 Mos 14:29; Hes 22:7; Ps 68:6; Matt 23:23; 25:36] – att [hela tiden] bevara sig själv obesmittad (fläckfri, okorrumperad) av världen.[I hela detta stycke betonas att det finns en helhet mellan hörande/görande och tal/handlingar. Detta förstärks av att grekiskan inte har ordet "och" i den sista delen. Det är inte två separata handlingar av fromhet – att praktiskt visa barmhärtighet och att bevara sig från världslighet – utan de hör ihop i en helhet och bekräftar varandra. Se även Matt 25:35-40; Heb 13:16.]
Kärleken är inte partisk
1Mina syskon (bröder och systrar i tron), ni kan inte tro på vår förhärligade Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och samtidigt göra skillnad på människor (vara partiska). 2Låt säga att en man skulle komma in i er synagoga (församling) med guldringar på händerna och iklädd fina kläder, och samtidigt en fattig man (helt beroende av andra för sin försörjning) i smutsiga kläder. 3Om ni då ger all uppmärksamhet till den som bär de fina kläderna och säger till honom: "Sätt dig på den här ärofyllda platsen", medan ni säger till den fattige: "Stå där", eller "Sätt dig där på golvet (vid mina fötter)." 4Om det är så, gör ni då inte skillnad och blir domare på felaktiga grunder (ondskefulla motiv)?
5Lyssna, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron). Har inte Gud utvalt dem som i världens ögon är fattiga (helt beroende av andra för sin försörjning) till att bli rika i tro (ha stor, överflödande tro), och ärva det rike som han har lovat till dem som älskar honom? 6Men ni har förolämpat (föraktat) den fattige. Är det inte de rika som är era slavherrar (utövar makt, trycker ner er)? Är det inte de som släpar er till domstolarna? 7Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda (vackra, dyrbara) namnet som är nämnt över er (ni är uppkallade efter)? [5 Mos 28:10; Matt 28:19; Apg 11:26]
8Om ni uppfyller den kungliga (förnämsta) lagen [undervisningen] som den är uttryckt i Skriften:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska)Då gör ni det som är rätt. 9Men om ni diskriminerar (dömer en människa efter det yttre) så syndar ni och blir överbevisade av lagen [undervisningen i t.ex. 5 Mos 1:17] som överträdare (brottslingar). 10För om någon håller hela lagen [alla Guds bud] men faller på ett område [bryter ett bud], då är han skyldig i allt. [Då har han brutit mot Guds undervisning som helhet. I exemplet ovan, se vers 2-4, handlar det om buden om opartiskhet i 3 Mos 19:15 och den bakomliggande generella principen om kärlek i 3 Mos 19:18.]
som [du älskar] dig själv."
[3 Mos 19:18; Matt 22:37-40. Detta bud sammanfattar undervisningen i Moseböckerna och Profeterna. Att den kallas "kunglig" beror främst på att den utgår ifrån kungen Jesus.]
11För han som sa:
"Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka)." [2 Mos 20:14]Han sa också:
"Du ska inte mörda." [2 Mos 20:13]Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, så har du ändå blivit en överträdare av lagen [brutit mot Moses undervisning].
12Så tala och agera som de som ska dömas under frihetens lag. 13För den som inte har visat barmhärtighet (nåd) blir domen obarmhärtig, men barmhärtigheten (nåden) triumferar (gläder sig, segrar, skryter) över domen.
Visa din tro genom dina gärningar
14Mina syskon (bröder och systrar i tron), till vilken nytta (vinst) är det om någon säger sig ha tro men inte har några gärningar? Den nyss nämnda tron [som inte resulterar i goda gärningar] kan ju inte frälsa honom, eller hur? 15Om en [troende] broder [eller syster] visar sig vara utan kläder och saknar mat för dagen, 16och någon av er säger till honom: "Gå i frid!" [Den vanliga judiska frasen för farväl.] "Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt", till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen? 17På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar [handlingar som backar upp den].
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
