Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 19/11

Hes 39:1-40:27, Ps 117:1-2, Ords 28:2, Jak 2:18-3:18

Hes 39:1-40:27

1Och du människoson [Hes 2:1], profetera mot Gog och säg: "Så säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Här är jag emot dig, Gog, du ledare över Rosh, Meshech och Tubal (hebr. Toval) [Hes 38:2], 2och jag ska vända dig om och leda (dra; driva) dig vidare och ska få dig att komma från de yttersta (bortersta) delarna i norr, och jag ska föra dig upp på Israels berg, 3och jag ska slå din båge ur din vänstra hand, och ska se till att dina pilar faller ur din högra hand. 4Du ska falla på Israels berg, alla dina arméer och folket som är med dig. Jag ska ge dig till alla slags rovgiriga fåglar och fältets djur ska sluka dig. 5Du ska falla på det öppna fältet, för jag har talat det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). 6Och jag ska sända en eld över Magog och över dem som vistas i trygghet på öarna, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh).
     7Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh), den Helige i Israel. 8Se, den kommer och det ska ske (verkligen hända), förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh). Detta är dagen som jag har talat (berättat) om.
     9De som bor i Israels städer ska gå ut och göra eld av vapnen och använda dem som bränsle, både de stora sköldarna och de små sköldarna, bågarna och pilarna och dolkarna och spjuten, och de ska elda dem i sju år (oavbruten eld), 10så att de inte ska behöva använda några av fältens träd som ved och inte heller behöva några träd i skogen (till ved), för de ska elda sina vapen, och de som tog dig som byte ska du nu ta som byte, och de som rövade ska ni nu beröva, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh).
     11Och det ska ske på den dagen att jag ska ge Gog en plats som är lämpad för begravning i Israel, deras dal som passerar öster om havet [troligtvis öster om Döda havet och kungsvägen från Amman, via Petra till Egypten], och den ska hindra (stoppa) dem som passerar och där ska de begrava Gog och hans skaror, och de ska kalla (namnge) den "Hamon Gogs dal". [Hebr. hamon betyder "stor mängd" men även oljud, tumult, vrål och dån. Betydelsen kan vara dalen där hela Gogs talrika armé är begravd, eller dalen där det sista vrålet från Gog hördes.]
     12I sju månader ska Israels hus begrava dem så att landet bli (rituellt) rent. 13Ja, allt folket i landet ska begrava dem, och det ska bli ett rykte om dem på den dag då jag ska bli förhärligad, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh).
     14Och de ska avskilja män för detta uppdrag (att kontinuerligt göra detta), som ska vandra genom landet tillsammans med dem som ska begrava dem som finns kvar på marken (landets ansikte) och rena det [rituellt]. Efter de sju månaderna ska de utforska [söka igenom landet]. 15Och när de som vandrar genom landet ser människoben ska de sätta upp en markering så att de som begraver kan begrava dem i Hamon Gogs dal. 16Hamona ("en stor skara") ska också vara namnet på en stad. Så ska de rena landet (rituellt). [Hamona är den feminina formen för ordet för "en stor skara", se även vers 11. Den grekiska översättningen översätter med det grekiska ordet "begravningsplats".]
     17Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. 18Ni ska få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens furstar, som av baggar och lamm, bockar och tjurar, alla gödda i Bashan. 19Ni ska få äta er mätta av fett och dricka tills ni är berusade av blod från det slaktoffer som jag ordnar åt er. 20Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud.
     21Jag ska uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag låtit min hand drabba dem. 22Israels folk ska inse att jag är Herren deras Gud, från den dagen och för all framtid. 23Hednafolken ska förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand så att de alla föll för svärd. 24Jag handlade med dem som deras orenhet och brott förtjänade, och jag dolde mitt ansikte för dem.
     25Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn. 26De ska glömma sin skam och all trolöshet de visat mig, då de nu bor i trygghet i sitt land utan att någon skrämmer dem. 27När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, visar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon. 28Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där. 29Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud."

Guds härlighet återvänder till templet

Templet mäts
1

Hesekiels vision av det nya templet är väl strukturerad i sju delar som formar en kiasm. Den första, den centrala och den sista delen handlar om hur landet mäts ut.

A Templet mäts, Hes 40:1-42:20
  B Guds härlighet från öster, Hes 43:1-12
    C Stadgar för tempeltjänsten, Hes 43:13-44:31
      D Landets mått, Hes 45:1-12
    C´ Stadgar för tempeltjänsten, Hes 45:13-46:24
  B´ Den dubbla floden österut, Hes 47:1-12
A´ Landets gränser, Hes 47:13-48:35

I det 25:e året av vår fångenskap, vid årets början [vårmånaden aviv/nisan, se 2 Mos 12:2], på 10:e dagen i månaden [då påskalammet skulle väljas, se 2 Mos 12:3] i det 14:e året sedan staden hade blivit intagen [10 april 573 f.Kr.], på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit. 2I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad. 3Han förde mig dit, och se, jag såg en man vars utseende var som koppar [han glänste och strålade]. I handen hade han ett linnesnöre [för att mäta långa avstånd, kanske liknande mätsnöret i Sak 2:1] och en mätstav [för att mäta portar och mur, se Upp 21:15]. Han stod vid porten.

[Mätstav är uppbyggt av ordet för stav (hebr. qaneh) och ordet för mått (hebr. middah). Ordet för stav, som även kan betyda gren eller vass, har också blivit ett grekiskt låneord kanna och kanon. Ordet har kommit att få betydelsen rättesnöre och används om Bibelns böcker och den kristna kanon.]

4Mannen talade till mig: "Människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, för du har förts hit för att jag ska visa dig detta. Berätta för Israels hus allt du får se."

Muren
5Och se, där var en mur runt omkring templet. Mätstaven som mannen hade i sin hand var 6 alnar [totalt 3,1 meter] lång, där varje aln var en handsbredd [ca 7-8 cm] längre än en vanlig aln.

Himmelsk-aln
En vanlig (mänsklig) aln var 44,5 cm lång och motsvarar underarmens längd från armbågen till spetsen av långfingret, se 5 Mos 3:11. Här används en "himmelsk-aln" som är en handsbredd (7-8 cm) längre, vilket gör att den nya långa alnen är 52 cm lång. Mätstavens totala längd blir då 3,1 meter. Troligtvis är alla måtten i kapitel 40-48 mätta med denna längre himmelska-aln.

I Uppenbarelseboken nämns om änglars och människors mått (Upp 21:17), vilket kan handla om dessa olika mått.

Han mätte murens bredd, den var en stav [3,1 meter bred], och höjden, som också den var en stav [3,1 meter hög].
     6Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg. Han mätte portens ena tröskel, som var en stav [3,1 meter] bred, och sedan den andra tröskeln, som också var en stav [3,1 meter] bred. 7Varje vaktkammare var en stav [3,1 meter] lång och en stav [3,1 meter] bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var 5 alnar [2,6 meter med det nya längre alnmåttet, mätstaven är 6 alnar lång, se vers 5]. Tröskeln vid portens förhus på inre sidan var en stav [3,1 meter].

Östra porten
8Han mätte upp portens förhus på den inre sidan. Det var en stav [3,1 meter]. 9Han mätte upp portens förhus. Det var 8 alnar [4,2 meter med det nya längre himmelska alnmåttet], och pelarna var 2 alnar [1 meter]. Portens förhus låg på inre sidan.
     10Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora. 11Han mätte portöppningens bredd, den var 10 alnar [5,2 meter], och portens längd, den var 13 alnar [7 meter]. 12Framför vaktkamrarna fanns en mur som var 1 aln [0,5 meter]. Och 1 aln [0,5 meter] var också muren på motsatta sidan Varje vaktkammare på båda sidorna var 6 alnar [3,1 meter]. 13Han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras. Den var 25 alnar [13 meter] bred, och dörr låg mot dörr. 14Han mätte upp pelarna till 60 alnar [31 meter]. Fram till pelaren nådde förgården runt omkring portbyggnaden. 15Avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var 50 alnar [26 meter]. 16Det fanns gallerförsedda fönster till vaktkamrarna och till deras pelare invändigt i porten runt omkring och likaså i förhusen. Fönstren satt runt omkring invändigt, och pelarna var prydda med palmer.

Förgården
17Han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att ett stengolv täckte den, och 30 tempelkamrar var uppbyggda på stengolvet. 18Detta gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd. Detta var det nedre stengolvet. 19Sedan mätte han avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida. Det var 100 alnar [52 meter] både på östra sidan och på norra.

Norra porten
20Sedan mätte han också längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården. 21Också den hade tre vaktkamrar på var sida samt pelare och förhus, lika stora som den förra portens. Den var 50 alnar [26 meter] lång och 25 alnar [13 meter] bred. 22Fönstren, förhuset och palmdekorationerna i den var lika stora som i den port som låg mot öster, och man steg upp till den på 7 trappsteg, och förhuset låg framför dessa. 23En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var 100 alnar [52 meter].

Södra porten
24Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra. 25Det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var 50 alnar [26 meter] lång och 25 alnar [13 meter] bred. 26Trappan dit upp utgjordes av 7 trappsteg, och förhuset låg framför dessa. Den var på båda sidor prydd med palmer på sina pelare. 27En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var 100 alnar [52 meter].

Ps 117:1-2

Psalm 117 – Prisa Herren alla folk

Den sjunde av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den femte i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden.
    Bland alla psaltarpsalmer är denna psalm den kortaste. Det är även det kortaste kapitlet i hela Bibeln. Det finns olika sätt att räkna ut Bibelns mittpunkt, men vad gäller kapitel så är denna psalm det centrala kapitlet (det 595:e kapitlet av Bibelns 1 189 kapitel)! Den består av två verser med totalt 16 hebreiska ord. I den judiska traditionen finns denna psalm med och citeras under alla högtiderna. Eftersom psalmen är så kort har det föreslagits att den kan vara en avslutning av Psalm 116 eller en inledning till Psalm 118, men det finns många textuella bevis i tidiga manuskript som visar att det är en enskild psalm. Vissa rabbiner har förklarat att dess enkelhet visar på hur det kommer vara när Messias regerar – inga fiender, alla folk tillber och prisar Gud, precis som det var tänkt att vara från början.

Författare: Okänd

Citeras: Vers 1 citeras av Paulus i Rom 15:11.
En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26

Struktur:
1. Alla nationer och folk ska prisa Gud, vers 1
2. Israel prisar honom, och fortsätter göra det i evighet, vers 2.

Psalmen är också en kiasm som ramas in av ordet prisa, följt av gudsnamnet Jahveh. Centralt står ordparet nåd och sanning!

1Prisa (hebr. hallelu) Herren (Jahveh) alla hednafolk (nationer),
    stå i stum beundran inför honom (prisa, vila i honom – hebr. shavach) alla folk (stammar)!
    [5 Mos 32:43; 2 Sam 22:50; Jes 11:10; Rom 15:11]

[Uppmaningen att prisa Herren görs med två parallella verb. Det ovanligare shavach har betydelsen att bli stilla och lugn, men också att upphöja och prisa. Ordets rika betydelse blir en stum beundran av Gud inför hans storhet. I Ps 65:8 används ordet för hur Gud stillar havens brus, jfr även Luk 8:22-25 där Jesus stillar stormen.]

2För mäktig (väldig, stark, överflödande) över (mot) oss är
    hans nåd (omsorgsfulla kärlek)
    och sanning (trofasthet) – Herrens (Jahvehs),
som varar i evighet!

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

Ords 28:2

2När ett land syndar [gör uppror mot Gud], får det många ledare [som kämpar om makten, eftersom Guds välsignelse och beskydd är borta],
    men när ledaren är en man med förstånd (kunskap, insikt), blir det långvarig stabilitet.

Jak 2:18-3:18


     18Men någon kommer istället att säga [Jakob introducerar nu en tredje part som med ett retoriskt påstående invänder]: "Du har tro, och jag har gärningar [har du tro, så har jag goda gärningar]."
    Visa mig din [påstådda] tro utan (åtskild från) gärningar, så ska jag visa dig min tro genom (utifrån) mina gärningar. 19Du tror att Gud är en, det gör du rätt i. Så tror även demoner och de är skräckslagna [ordagrant: håret reser sig på armarna].
     20Men inser du inte (är du ovillig att se till fakta), tanklösa (tomma, dåraktiga) människa [utan något andligt liv], att tro utan [goda] gärningar är utan verkan.

Två exempel – Abraham och Rahab
21[Två exempel på hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.]

Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se 1 Mos 12:1-3. Han var villig att offra sin ende son, Isak, se 1 Mos 22.]

22Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23Så uppfylldes Skriften som säger:
Abraham trodde Gud,
    och det tillräknades honom som rättfärdighet. [1 Mos 15:6]

Han kallades Guds vän. [2 Krön 20:7; Jes 41:8] 24Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

25[Ännu ett exempel från GT.] Blev inte den prostituerade Rahab (gr. Raav) på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden (spejarna) och släppte ut dem en annan väg?

[Berättelsen om hur Rahab gömmer de två israeliska spejarna i sitt hus i Jeriko finns i Jos 2. Hon finns även med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5, och är en av troshjältarna i Heb 11:31.]

26Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Tungans makt
1Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom.

Vad vi säger spelar roll.

2Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.

Två exempel när något litet styr något stort
3När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst
    för att den ska lyda oss
    styr vi också hela dess kropp.
4Se (tänk) också på fartygen,
    som är så stora och drivs av hårda vindar,
    ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.

5På samma sätt är tungan en liten lem men med stora anspråk (som kan skryta över stora ting och sin makt). [Tungan är som hästens betsel eller rodret på ett skepp – den bestämmer färdriktningen.]

Ett tredje exempel visar hur något litet kan förgöra något stort
Se (tänk) på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.
6Tungan är [som] en eld,
    en värld av ondska bland våra lemmar.
        Den smutsar ner hela vår kropp
    och sätter hela livet i brand
och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).
7Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur
    låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
8Men tungan kan ingen människa tämja,
    den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.

Ormens tunga är tvådelad. Jakob använder den bilden för en otyglad människas tunga som både kan prisa Gud och spy ut förbannelser.

9Med den välsignar vi Herren och Fadern,
    och med den förbannar vi människor
    som är skapade till Guds avbild.
10Från samma mun kommer välsignelse
    och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).

11En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
    ge både sött och bittert (gr. pikros) vatten? [Nej, det är omöjligt. Ordet för "bitter" är ovanligt och används bara här och i vers 14 om bitter avund.]
12Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
    kan väl inte ge (producera) oliver
    eller en vinstock
fikon? [Nej, det är omöjligt.]

Inte heller kan en salt källa (saltvatten – gr. halukos) ge (producera) sött vatten.

[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]

Vishet
13[Följande två stycken (Jak 3:13-18 och Jak 4:1-10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17-18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.]

Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: ´vishetens mildhet/saktmod´) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].

[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]

Falsk vishet
14Men om ni nu har
    bitter avund
    och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
        i ert hjärta
ska ni inte
    skryta [ha en överlägsen attityd]
    och ljuga mot sanningen.

15Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
    utan är jordisk,
    själslig (sinnlig, världslig, oandlig),
    ja, rent utav demonisk (djävulsk).

16För där det finns avund och själviskhet,
där finns det [också]
    oordning (där råder det förvirring, anarki, tumult)
    och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.

Sann vishet
17[Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten till världslig vishet (som är demonisk och orsakar oordning, se vers 16) är stor och detta tydliggörs genom struktur och grekiska ordval. Visheten från ovan beskrivs i fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon (ε), omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa (α).]

Men visheten från ovan är först och främst
    ren [Guds vishet är helig, obefläckad],

därefter (den är dessutom):
    fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),
    mild (försonlig, överseende)
    tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),
fylld av
    barmhärtighet
    och goda frukter,

opartisk
och uppriktig.
18Rättfärdighetens frukt sås (sprids/strös) ju [ut] i frid (fullständig harmoni) av (för, åt) dem som skapar (producerar, åstadkommer) [aktivt verkar för] frid (fullständig harmoni).

[Uttrycket "rättfärdighetens frukt" är hämtat från GT, se Ords 11:30; Amos 6:12 och återkommer även i Fil 1:11. Rättfärdighet och frid hör ihop, se Jes 32:17; Heb 12:11. Grekiskan kan här tolkas som att rättfärdighetens frukt (i singular) kan sås både av och för fredsmäklare, se även Matt 5:9. Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att sås i frid av/åt dem som aktivt verkar för frid – den frid som ger fullständig harmoni, se Joh 14:27.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel