Den åttonde och sista av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den sjätte och sista i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Psalmen ramas in av den kortaste psalmen ([Ps 117]) och den längsta ([Ps 119]).
Det är troligt att det är just denna psalm som Esra refererar till att man sjöng under invigningen av det återuppbyggda templet, se [Esra 3:10-11]. Psalmen har en viktig roll i den judiska liturgin. David nämns i [Esra 3:10] och antas ofta vara författaren. Även om psalmen var en av Davids psalmer, så är det också en triumfsång med messianska undertoner. Det var denna lovsång som Jesus och lärjungarna sjöng när de avslutat påskmåltiden och var på väg mot Getsemane, se [Matt 26:30; Mark 14:26]. Här finns bland annat strofen om den föraktade stenen som blir en hörnsten, se vers 22.
Författare: Okänd
Citeras:
Vers 6 citeras i [Heb 13:6]
Vers 22-23 om hörnstenen citeras av Jesus i [Matt 21:42] och i [Apg 4:11] och [Ef 2:20-21]
Vers 25-26 citeras när Jesus rider in i Jerusalem, se [Matt 21:9; 23:39; Mark 11:9-10; Luk 13:35; 19:38; Joh 12:13]
Struktur:
1. Inledande uppmaning till lovprisning, vers 1-4
2. Prövning, vers 5-18
3. Avslutande lovprisning, vers 19-29
Tacka Herren
1[Psalmen inleds med lovprisning. En försångare kan ha sjungit den första strofen och sedan har församlingen svarat "för i evighet varar hans nåd".]
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
2Sjung, du Israels folk,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
3Sjung, du Arons släkt [alla präster],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
4Sjung, ni som fruktar (vördar) Herren (Jahveh) [[Mal 3:16; Ords 1:7]],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Prövning
5[Vers 5-18 handlar om prövning. Här ges bakgrunden till den inledande lovprisningen i vers 1-4. Subjektet skiftar till första person singular (jag/min) i denna sektion och blir mer personligt. Troligtvis sjungs denna del av en solist.]
I mitt trångmål ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jah),
Herren (Jah) svarade mig och förde mig ut till en rymlig plats.
6Herren (Jahveh) är för mig (vid min sida), jag fruktar inte. [[Rom 8:31]]
vad kan människor (ordagrant "Adam", en människa) göra mig? [[Heb 13:6]]
7Herren (Jahveh) är för mig (vid min sida), min hjälpare,
därför kan jag i triumf se på dem som hatar mig.
8Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahveh),
än att förlita sig på människor (hebr. adam).
9Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahveh),
än att förlita sig på furstar (gåvor).
[Ordet furste (hebr. nadiv) kommer från verbet "att ge". Det är lätt att sätta sin förhoppning till människor och deras gåvor. Ett exempel finns i Esra bok där Kyros gav gåvor, men hur andra ledare senare vill hindra bygget, se [Esra 1:4-5; 3:7; 4:1-24].]
10Alla hednafolk (nationer) omringar mig.
I Herrens (Jahvehs) namn ska jag förgöra dem.
11De omringar mig, ja, de omringar mig
I Herrens (Jahvehs) namn ska jag förgöra dem.
12De omringar mig som bin, de slocknar som eld i törne
I Herrens (Jahvehs) namn ska jag förgöra dem.
13Ni [fientliga nationer] stöter (knuffar, tränger) mig aggressivt, för att få mig på fall,
men Herren (Jahveh) – han hjälper mig.
14Herren (Jah) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
och han blev mig till frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua). [[2 Mos 15:2; Jes 12:2]]
15Segerjubel (glädjerop) och frälsningsglädje hörs i de rättfärdigas tält (deras boningar).
Herrens (Jahvehs) högra hand visar sin kraft (militära styrka).
16Herrens (Jahvehs) högra hand ger seger.
Herrens (Jahvehs) högra hand visar sin kraft.
[Dessa tre strofer i vers 10-16 är psalmens strukturella mittpunkt. De förstärker huvudbudskapet i denna psalm som är att det är Herren som har kraft och vinner seger!]
17Jag ska inte dö,
utan leva och återberätta (räkna upp) [vittna om] vad Herren (Jah) har gjort.
18Herren (Jah) prövade mig hårt,
men han överlämnade mig inte till döden.
Ords 28:3-5
3En fattig stridsman (en stark man) som förtrycker de svaga (andra fattiga människor)
är som ett skyfall som förstör skörden [plundrar dem på allt de har].
4De som överger undervisningen (hebr. Torah) lovordar (talar väl, prisar och upphöjer) syndaren,
men de som håller fast vid undervisningen [Guds lag, Bibelns instruktioner] tar upp striden mot de ogudaktiga.
5Onda människor förstår inte hur man dömer rättvist (vad dom och rätt är),
men de som söker (hänger sig åt, frågar efter) Herren (Jahveh) får full insikt.
Jak 4:1-17
Älska Gud och älska människor
Strider och konflikter – mord
1[Följande stycke hör tematiskt ihop med kapitel 2. Där citeras buden att inte begå äktenskapsbrott och inte mörda, se [Jak 2:11]. Nu upprepas och förklaras dessa i omvänd ordning. Mord i vers 2 och äktenskapsbrott i vers 4.]
Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er?
Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar?
2Ni vill ha (brinner av iver), men får inget, ni mördar [[Jak 2:11]] och avundas,
men vinner inget,
ni kämpar och strider.
Ni har inget
därför att ni inte ber (frågar).
3Ni ber, men får inget, därför att ni ber illa [av fel motiv] – för att sedan slösa bort det på era njutningar.
Vänskap med världen – äktenskapsbrott
4Ni äktenskapsbrytare (otrogna)! [Ni älskar världen och bedrar Gud, se [Jak 2:11].]
Vet ni inte att vänskap med världen
är fiendskap mot Gud?
Den som vill vara vän med världen
blir fiende till Gud.
5Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: Svartsjukt längtar Anden
som han låtit bo i oss?
[Inget exakt citat, men samma innehåll som [2 Mos 20:5; 1 Mos 6:3-5; Jes 63:8-16].]
6Men han [den helige Ande] ger oss mer och mer nåd (kraft, oförtjänt favör från Gud) [när vi vänder oss bort från vår själviskhet och övervinner ondska och avundsjuka]. Det är därför det står: Gud står emot [gör sig redo att gå ut till strid mot] de arroganta (högmodiga),
men ger nåd (favör) till de ödmjuka. [[Ords 3:34]]
7Underordna er därför Gud [ställ er frivilligt under hans vija] – stå emot (ta ställning i fasthet mot) djävulen [den som fram och tillbaka kastar anklagelser, smädar och baktalar],
så ska han (kommer han att) fly [bort] från er. [[1 Pet 5:9]]
8Närma er Gud,
så ska han (kommer han att) närma sig er. [[Matt 7:7]]
[Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]
Rengör era händer [handlingar], ni syndare,
och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka], ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].
9[När ni drar er närmare Gud:]
Känn djup ånger och gråt [över er trolöshet],
låt era skratt bytas ut till sorg,
och glädjen till bedrövelse [för era synder].
10Ödmjuka er [böj er inre människa] inför Herren,
så ska han upphöja er [[Matt 23:12; 1 Pet 5:6]].
Tala inte illa om varandra – Gud är vår domare
11[Följande stycke handlar om att "göra", se vers 11, 13, 15. Huvudpoängen är att det bara är en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med [Jak 3:1-12] som handlar om tungan. Vers 11-13 formar också en kiasm.]
Tala inte illa om (anklaga inte, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron).
Den som förtalar eller dömer en annan troende förtalar lagen [Moseböckerna – Torah] och dömer lagen [eftersom [5 Mos 6:5] och [3 Mos 19:18] befaller att älska Gud och sin nästa, se [Matt 22:37-40; Jak 2:8]].
Men om du dömer lagen [om du inte själv står under lagen], då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare. 12 En är lagstiftare (givare av undervisningen) och domare –
han som har kraft att frälsa (rädda) och att förgöra.
[Kiasmens centrum.]
Men du – vem är du som dömer din nästa (din medmänniska)?
[Gud är både lagstiftare (gr. nomo-thetes – den som gett undervisningen med alla budord) och domare. Han känner också alla människors hjärtan och intentioner och kan därför döma rättvist, se [Rom 2:12-16; Matt 7:1-5].]
Varning – skryt inte om morgondagen
13[Uttrycket "Lyssna nu" återfinns bara här och i [Jak 5:1]. Det binder ihop dessa stycken och ger en skarp varning. I nästa stycke, [Jak 5:1-6], varnas det för att förtjäna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Här i [Jak 4:13-16] nämns inte rikedom. Däremot handlar det om den bakomliggande drivkraften som är kärleken till pengar. Det är inte pengarna i sig som är problemet, utan kärleken till dem, se [1 Tim 6:10]. Problemet som Jakob lyfter fram i exemplet nedan är när Gud utelämnas från det dagliga livet och kärleken till ekonomisk vinning blir större än önskan att göra Guds vilja.]
Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som säger: "I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar."
14Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 15I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det."
16I stället skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. 17Den som alltså förstår (vet; har förstått) att göra det goda men inte gör det, han begår (för honom är det) en synd [han syndar]. [[Luk 12:47; Rom 14:23]]