Psalm 119 är Bibelns längsta kapitel och är en hyllning till Guds ord. Psalmen är alfabetisk. I ordningsföljd genom hela det hebreiska alfabetet följer åtta verser som alla börjar på samma bokstav. Den första och femte versen i varje sektion har ofta samma tema. Den sjätte är ofta en kontrast till den femte och den sista (åttonde) tenderar att introducera nästa stycke.
De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
Åtta hebreiska uttryck för Guds ord återkommer ofta:
Imrah (singular, 19 ggr) – löftesord, tal.
Davar (singular, 24 ggr) – ord, uppenbarelse; pluralformen davarim används några gånger (det finns vissa skillnader i manuskript, se vers 57, 130, 139 och 161) och även om de tio budorden, se [2 Mos 34:28; 5 Mos 4:13; 10:4].
Chuqim (plural, 21 ggr) – förordningar; ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring.
Mitzvot (plural, 22 ggr) – budord, tydliga befallningar; den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i de fem Moseböckerna.
Mishpatim (plural, 23 ggr) – påbud, bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra.
Edot (plural, 23 ggr) – stadgar, vittnesbörd; Guds grundläggande regler.
Piqudim (plural, 21 ggr) – föreskrifter, påbud, uppdrag; ordet återfinns bara här och i tre andra psalmer.
Torah (singular, 25 ggr) – undervisning, vägledning med instruktioner. Ordet Torah (som Kärnbibeln genomgående skriver med stor begynnelsebokstav p.g.a. dess centrala roll) kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning. Användningen är bred, ibland syftar ordet generellt på hela Guds ord, ibland endast på de fem Moseböckerna. I Torah ingår chuqim, mitzvot och mishpatim och även halacha, den juridiska aspekten av "lagen".
Bara 4 av psalmens 176 verser har inte med något av dessa orden, se vers 3, 37, 90 och 122. I 6 av psalmens 22 sektioner finns alla dessa åtta ord med, se he, vav, chet, jod, kaf och pe.
Författare: Okänd
Struktur: Alfabetisk – Åtta verser för varje bokstav. Här finner vi en kiastisk struktur i sju steg där varje sektion består av tre bokstäver, förutom den i mitten som har fyra. Psalmen har ibland kallats Menora-psalmen, då ljusstaken i templet, menoran, är dekorerad med 22 mandelblommor som har samma strukturella mönster: tre på de sex grenar som sträcker sig från lampstaken och fyra på den centrala, se [2 Mos 25:31-40].
א – alef, vers 1-8
ב – bet, vers 9-16
ג – gimel, vers 17-24
ד – dalet, vers 25-32
ה – he (har alla 8 ord), vers 33-40
ו – vav (har alla 8 ord), vers 41-48
ז – zajin, vers 49-56
ח – chet (har alla 8 ord), vers 57-64
ט – tet, vers 65-72
י – jod (har alla 8 ord), vers 73-80
כ – kaf (har alla 8 ord, vers 88b mittpunkt), vers 81-88
ל – lamed, vers 89-96
מ – mem, vers 97-104
נ – nun, vers 105-112
ס – samech, vers 113-120
ע – ajin, vers 121-128
פ – pe (har alla 8 ord), vers 129-136
צ – tsade, vers 137-144
ק – qof, vers 145-152
ר – resh, vers 153-160
ש – shin (kiasm kring talet sju), vers 161-168
ת – tav, vers 169-176
När en psalm är alfabetisk är det ett tecken på att psalmisten vill vara allomfattande. I t.ex. Psalm 145, som är en lovsång, vill David prisa Gud på alla tänkbara sätt från A till Ö. Här i Psalm 119 är psalmistens önskan att leva ett heligt liv. Genom att följa den alfabetiska strukturen (gånger åtta) uttrycker psalmisten sin överväldigande önskan att tjäna Gud på alla möjliga sätt som går att uttrycka med ord! Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se [Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8].
א – alef

Från början skrevs de hebreiska bokstäverna som piktogram. Den första bokstaven är Alef och har sitt ursprung från en bild av ett oxhuvud. Vänd på vår bokstav A så ser man likheterna.
1[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se [Ps 1:1]. Ordet för att vandra (hebr. halach) används i vers 1 och 3 (dock med olika verbformer) och ramar in vers 2. Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: "vandrar" och "har vandrat". Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum "kommer att fråga efter", används i den inramade versen, vers 2. Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I vers 4 används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: "ska följa". Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah).
2Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
3De som inte heller gör något orättfärdigt,
de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].
4Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant "mycket").
5O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [[Fil 4:12-14]]
6Då ska jag inte skämmas
när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).
7Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
8Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
överge mig inte fullständigt (ordagrant "mycket").
[Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet "hålla" (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]
ב – bet

Bokstaven Bet kommer från ett piktogram som avbildar ett hus/tält sett från ovan med en ingång och två rum.
9[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen "b" och som översatts: "Hur" (vers 9), "Med" (vers 10, 13), "i" (vers 11, 14, 16) och "över/på" (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet "lär" används också i vers 7 och där tillsammans med "tacka".
Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: "Genom att följa Guds ord!" Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]
Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
10Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
11I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se [Matt 6:21]],
så att jag inte ska synda mot dig.
12Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
13Med mina läppar
har jag återgett (räknat upp)
alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun.
[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se [Jes 50:4]. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven "mina läppar" och "din mun" ramar in versen och inneslutna däremellan är "uttalade beslut". Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
14Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg,
lika mycket som över all [världens] rikedom.
[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även [Ords 10:22]. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
15Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)
och skåda
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).
[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]
16I dina förordningar (hebr. chuqim)
har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har "dina ord" i plural.]
Ords 28:8-10
8Den som ökar sin rikedom genom att ta ut ockerräntor (skyhöga räntor, använder tvivelaktiga metoder, utpressning),
samlar sin förmögenhet till någon som kommer att ta sig an (visa nåd mot) de fattiga [och ge tillbaka pengarna].
[Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech ("genom" ränta), indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Det är genom räntan man vill öka sitt välstånd. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se [Hes 18:13]. Torah (Moses undervisning) uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se [3 Mos 25:35-37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19-20].]
9Den som vänder bort sitt öra från att höra undervisningen [vägrar att lyssna och leva efter Guds bud],
även hans bön är avskyvärd [inför Gud].
Den som gräver en grop ...
10Den som leder de rättfärdiga in på en ond väg faller själv i sin grop,
men de renhjärtade kommer att få ett gott arv.
1 Pet 1:1-12
FÖRSTA PETRUSBREVET
Petrus har ibland kallats hoppets apostel. I tredje versen introduceras bokens tema – ett "levande hopp", eftersom den troendes tro och hopp är i Gud, se [1 Pet 1:21]. Ett ämne som återkommer är förföljelsen på grund av tron, men också hoppet i Jesus.
Struktur:
1. Ett nytt liv i Jesus, kapitel 1.
2. Uppmaning att leva heligt, kapitel 2-4.
3. Sammanfattning, kapitel 5.
Skrivet: Omkring år 63-64 e.Kr.
Till: Kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se [1 Pet 1:1].
Från: Babylon, som troligen är ett täcknamn för Rom, se [1 Pet 5:13].
Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.
Petrus var fiskaren från Galileen som blev en människofiskare. Han hette Simon, men Jesus gav honom ett nytt namn – Petrus, som betyder flintsten/småsten, se [Matt 16:18; Joh 1:42]. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i [Apg 2:8-10] och [1 Pet 1:1]. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se [1 Kor 9:5]. Enligt traditionell kyrkohistorisk uppfattning dog han martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse. Den första referensen till hans död finns redan i [Joh 21:18]. Biskop Clemens av Rom nämner om Petrus martyrdöd i sitt brev till Korint (95 e.Kr.). I den apokryfiska texten "Petrus gärningar" från 180-190 e.Kr. beskrivs Petrus önskan om att bli korsfäst upp och ner.
Introduktion

Petrus skriver till de kristna i nuvarande Turkiet från Rom.
1[Från] Petrus,
Jesu den Smordes (Messias, Kristi) apostel (sändebud, ambassadör).
Till de utvalda främlingar (gäster, pilgrimer) som är kringspridda (sådda som säd; ordagrant: "av diasporan") [mitt i en hednisk kultur] i Pontus,
Galatien,
Kappadokien [östra Turkiet],
Asien och
Bithynien,
[Fem romerska provinser i nuvarande Turkiet räknas upp i den ordning en budbärare skulle ha gått med detta brev. Två av regionerna nämns i [Apg 2:8-10]. Bland brevets mottagare fanns troligtvis flera judar som omkring 30 år tidigare varit i Jerusalem och personligen hört Petrus predika på pingstdagen. Under senare tid hade Paulus och andra missionärer besökt dessa områden, så församlingarna bestod även av omvända hedningar.]
2utvalda av Gud, Fadern,
förutbestämda till att helgas (bli avskilda) genom Anden
för att lyda Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
och bli bestänkta med hans blod [räddade genom hans blodsförbund, anspelar på [2 Mos 24:6-8]].
Låt nåd (favör) [kraft] och frid (harmoni) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).
Nytt liv i Jesus
3Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader, som efter sin stora nåd (barmhärtighet) [i enlighet med sitt förbund] födde oss (har fått oss att födas) på nytt [ovanifrån, se [Joh 3:5-8]] till (in i) ett levande hopp, genom Jesu den Smordes (Messias, Kristi) uppståndelse från de döda, 4till (in i) ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller blekna och som finns förvarat (reserverat) åt er i himlarna. 5I Guds kraft (styrka, förmåga) blir ni beskyddade genom tro (tillit, trofasthet) fram till den befrielse (frälsning, räddning) som är redo att bli uppenbarad i den sista tiden [när den yttersta tiden är inne].
6Gläd er i detta [som väntar er] med jubel, även om ni nu måste lida i olika prövningar under en kort tid. 7Syftet med dessa prövningar är att pröva äktheten i er tro (trofasthet, karaktär). Er tro är långt mer dyrbar än förgängligt guld som även det prövas i eld, trots att det förgås. Allt detta [genuin, äkta tro som bestått prövningar] ska bli till lov, pris och ära, när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) uppenbaras.
8Ni har inte sett honom,
men älskar honom ändå (med en osjälvisk, utgivande kärlek).
Ni ser honom ännu inte,
men tror på (litar på, är trogna) honom,
och kan jubla i outsäglig, himmelsk (härlig) glädje,
9eftersom ni är på väg mot målet med er tro – [en slutgiltig] befrielse (frälsning) för era själar (er livsande).
10Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11De försökte förstå vem eller vilken tid den Smordes (Kristi) Ande i dem syftade på när han förutsade den Smordes (Messias, Kristi) lidanden och den härlighet som skulle följa. 12Det blev sedan uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förmedlats (återberättats) för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet. Detta budskap [att människor kan ha gemenskap med Gud] längtar även änglar ivrigt efter att få se (blicka in i, stå på tå och kika in).
[Profeterna såg detta på avstånd. Även änglarna förundras över detta när de ser vad Gud har gjort i Jesus. På liknande sätt som keruben ovanför nådastolen blickar ner och förundras över vad blodet som stänkte betydde.]