¹⁹ En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
    göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.

²⁰ Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
    i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).

²¹Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
    då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]

Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
    för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).

²³ Även då furstar sitter och talar emot mig,
    har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).

²⁴Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
    de är mina rådgivare.

ד – dalet

Piktogrammet för bokstaven Dalet ser ut som en stängd tältdörr.

²⁵[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
    I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:16; 30:10; 104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]

Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
    skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

²⁶ Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
²⁷Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.

²⁸Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
    upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

²⁹Falskhetens (lögnens) väg – vänd mig bort från (ta bort) den,
    och låt din undervisning (Torah) ge mig nåd (oförtjänt kärlek).
³⁰Sanningens väg har jag valt,
    dina domar (hebr. mishpat) har jag inför mig (vill jag likna, är jag engagerad i – hebr. shavah) [Ps 16:8].

[Falskhet (hebr. sheqer) i vers 29 och sanning (hebr. emet) här i vers 30 är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]

³¹Jag håller fast vid (följer efter, "är som limmad mot" – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
    Herre, låt mig inte komma på skam!
³²Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,
    för du har vidgat mitt hjärta.

[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]

Tillbaka upp

---

Ords 28:11

¹¹Den rike är vis i sina egna ögon [tror sig ha gjort allt rätt],
    men en fattig man med förstånd utforskar (genomskådar) honom.

Tillbaka upp

---

1 Pet 1:13-2:10

En framtid i Gud
¹³[Huvudverbet, och det enda imperativet, i följande vers är "sätt ert hopp" till nåden, vilket binder ihop detta stycke med föregående på ett fint sätt.]

Därför [utifrån grunden i frälsningen, se vers 1-12], efter att ha tagit bort allt som hindrar ert sinne att tänka rätt [ordagrant: "efter att ha bundit upp kläderna", för att vara redo att röra sig framåt obehindrat, se Luk 12:35], var samlade (nyktra, alerta i sinnet, ha självkontroll). Sätt ert hopp helt och fullt (utan att tvivla) till den nåd (gåva, kraft) som kommer över er när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är uppenbarad. ¹⁴Var som lydiga barn. Låt er inte formas av (följa, iklä er) de onda begär som ni förut levde i, då ni var okunniga (andligt blinda). ¹⁵Var i stället som honom som kallade er, den Helige. Bli heliga personer (lev heligt) i allt ni gör. ¹⁶Det står ju skrivet:

Ni ska bli heliga (avskilda)
    för jag är helig. [3 Mos 19:2]

¹⁷Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden]. ¹⁸Ni måste förstå (vara medvetna om) att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, såsom silver eller guld, från den fruktlösa (meningslösa) livsstil som ni ärvt från era fäder, ¹⁹utan genom den Smordes (Messias, Kristi) dyrbara blod, som från ett lamm [offerlamm] utan fel och fläck [2 Mos 12:5; 3 Mos 17:11; 22:18-25]. ²⁰Han var utsedd före världens nedkastande [gr. pro kosmos katabole – dvs. före syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], men uppenbarades [här på jorden] i dessa sista dagar (slutet på tiden) för er skull. ²¹Genom honom tror (litar, förtröstar) ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom ära (härlighet), så att er tro och ert hopp är i Gud [är centrerad och vilar på Gud].

Ordet som består

Få platser på jorden kan illustrera Jes 40 bättre än Petrus hemtrakt vid Galileiska sjön. Under några korta vårveckor grönskar landskapet. Bara någon månad senare har gräset vissnat och blommorna förtorkat.

²²[Petrus första brev passar bra att läsa vid ett dop. I så fall skulle man ha läst föregående avsnitt, förrättat dopet, och sedan läst följande stycke.]

Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek (genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra [osjälviskt och utgivande] uthålligt (gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.

[Ordet "uthålligt" är det grekiska ordet ektenos, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43-44. Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra. Adjektivet ektenes används i 1 Pet 4:8.]

²³Ni har [ju] blivit pånyttfödda [ni är födda på nytt från ovan, se vers 3], inte av (utifrån, utav) förgänglig (ömtålig) säd [på ett mänskligt sätt], utan av en oförgänglig, genom Guds ord [gr. logos – singular] som lever och består (förblir; stannar kvar). ²⁴För [och här citerar Petrus från profeten Jesajas bok]:

Allt kött [allt mänskligt] är som gräs,
    och all dess härlighet som blomman i gräset.
Gräset vissnar
    och blomman faller av,
²⁵men Herrens ord (gr. rhema) består för evigt.
[Jes 40:6-8]

Detta är också det ord (gr. rhema) som har förkunnats för (det goda budskapet – evangeliet – som förts fram till) er.

[Petrus plockar troligen också upp ordet euangelizo från Jes 40:8. Evangeliet är det glada budskapet. I citatet i vers 25 används det grekiska ordet rhema, till skillnad mot i vers 23 där det står logos. Dessa grekiska ord används båda om Guds levande ord. Rhema kan ibland förstås som enskilda ord citerade från Skriften – levandegjorda av den helige Ande – till tröst, förmaning och uppmuntran.]

¹[Vers 1-3 är en mening i grekiskan. Även om verbet "lägg bort" kommer först är det inte huvudverbet. I stället är det "längta efter" i vers 2 som är uppmaningen, och som står i imperativ i grekiskan.]

Så [eftersom ni har blivit födda på nytt, se 1 Pet 1:23] lägg bort (avkläd er):

all ondska (illvilja, alla onda planer),
all falskhet (oärlighet, allt svek – gr. dolos),
hyckleri (alla former av falskhet mot människor, skådespeleri),
avundsjuka (alla former av missunnsamhet)
och allt förtal (alla former av ryktesspridning och ondskefullt tal) [som förstör relationer, se Rom 13:13; Ef 4:25-32; Kol 3:8].

[De tre sista orden: hyckleri, avundsjuka och förtal står i grundtexten i plural och syftar på alla olika yttringar av dessa.]

²Som nyfödda barn, längta (törsta) efter den rena (oförfalskade) andliga mjölken [ordet "andlig" är på grekiska logikos och syftar på Guds ord (gr. logos), se även 1 Pet 1:23-25; den andliga mjölken är ren (gr. adolon) i kontrast till falsk (gr. dolon), den andra punkten i listan i vers 1],
    det gör att ni kan växa upp till [fullständig] befrielse (frälsning),
         ³ni har [ju redan] "smakat (upplevt) att Herren är god" [Ps 34:9].

[Det första verbet "lägg bort" är i formen medium, en verbform som varken finns i det svenska eller det engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna aktiv (jag gör något) och passiv (något görs åt mig). Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas "middle" på engelska, medium på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag "aktivt" gör är viktigt eftersom jag "passivt" kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur själva drivkraften för att lägga bort ondskan kommer från en hunger och törst efter Gud. De fyra verben är:

1. "lägg bort" – medium, en självpåverkande handling
2. "längta efter" – aktiv imperativ, huvudverbet och själva uppmaningen
3. "växa upp" – subjunktiv passiv, ett möjligt resultat
4. "smakat" – indikativ, något verkligt som har hänt.]

Jesus den levande stenen

Hörnstenen är den första stenen i ett husbygge och den sten som alla de andra stenarna riktas upp mot. Ruiner från staden Tsippori, 6 km norr om Nasaret. Staden hade raserats under oroligheterna år 4 f.Kr. och byggdes upp under Jesu uppväxtår. Jesus kan ha följt med Josef och arbetat där, se Mark 6:3.

⁴Kom till honom (dra er nära gång på gång), den levande stenen, som är förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud, ⁵då blir även ni som levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som offrar andliga offer som är välbehagliga för Gud genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus). ⁶Just därför innefattar (innesluter, inkluderar – gr. periecho) man [Jesaja] det i ett skriftstycke:

Se, jag lägger i Sion [en poetisk term för Jerusalem] en sten,
    en utvald, dyrbar (ärad, prisad, kär; högt aktad/värderad) hörnsten,
och den som tror på den (honom) borde aldrig [behöva] skämmas [behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära].

[Här citerar Petrus Jes 28:16 från den grekiska översättningen Septuaginta.]

⁷Ni som tror ser hans värde [den levande stenen Jesus är dyrbar för er], men för dem som inte tror står det

"stenen som byggnadsarbetarna förkastade
    har blivit en hörnsten" [Ps 118:22],

⁸och

"en mindre sten [på vägen som man råkar stöta emot] som gör att man snubblar,
    och en klippa som väcker anstöt." [Jes 8:14]

De stöter emot därför att de inte tror på (inte lyder) Ordet. Så var de [som avvisar honom] förutbestämda att göra. [Deras otro och olydnad är inte förutbestämd, men tar man anstöt av Jesus och inte tror på honom är det ofrånkomligt att man snavar, och fallet är förutbestämt. Se även Klag 3:38-39; Amos 3:6; Jes 45:7; Ords 21:1; Rom 9:14-23.]
     ⁹Men ni är "ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap [ordet användes för det levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar", han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från 2 Mos 19:5-6; 23:22.] ¹⁰Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [Hos 1:6, 9; 2:23]

Tillbaka upp