Parallell - måndag 24/11
Gal 4-6
1Vad jag menar är att så länge arvingen är ett barn (omoget barn, 5-9 år gammal), är det ingen skillnad mellan honom och en slav, även om han är herre över allt. 2Han står under förmyndare (som överser barnen) och förvaltare (som överser hushållet) fram till den dag hans far har bestämt. 3På samma sätt är det med oss [alla, judar, kristna eller hedningar], när vi var omogna barn var vi slavar under den grundläggande läran i ett strukturerat system av regler och lagar (världen – gr. kosmos). [De judiska reglerna och ritualerna eller hedniska religioner.] 4Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av en kvinna, och född in under lagen, 5för att friköpa dem som står under lagen, för att vi ska kunna välja att bli söner [bli adopterade och få söners rätt]. 6Eftersom ni nu är [Guds] söner sände Gud sin Sons Ande in i våra hjärtan, som ropar: Abba (pappa)! Fader! [Abba betyder pappa på arameiska, vardagsspråket på Jesu tid. De första ord ett litet barn lär sig säga var pappa och mamma, abba och immah. Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.] 7Därför är du inte längre slav utan son, och om du är son, då är du också arvinge genom Gud. [Rom 8:15]8Tidigare, när ni inte kände (såg med era hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) Gud, var ni [hedningar] slavar under gudar [avgudar av trä och sten] som i verkligheten inte finns (i sin natur inte är gudar). 9Men nu, när ni har lärt känna (fått en personlig erfarenhet av) Gud, eller snarare, Gud har lärt känna (fått en personlig relation med) er, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och tomma krafter (element, primitiva religioner, vidskepelse)? Vill ni bli slavar under dem igen? 10Ni iakttar noga [särskilda] dagar och månader, och tider (tidsperioder) och år! 11Ni skrämmer mig (jag är orolig för er), jag är rädd att allt mitt hårda arbete hos er är helt bortkastat.
Paulus personliga vädjan
12Syskon (bröder och systrar i tron), jag ber er: Bli som jag [fri från slaveriet av de judiska ceremoniella lagarna], för jag har blivit som ni är [en hedning]! Ni har inte sårat mig. 13Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag [var kvar och] predikade evangeliet för er den första gången, 14och även om mitt fysiska tillstånd måste ha frestat er [att inte respektera och lyssna på mig], så föraktade ni mig inte eller förkastade (stötte bort) mig, i stället tog ni emot mig som en Guds ängel (budbärare), som om jag var den Smorde (Messias, Kristus) Jesus själv! 15Vad har hänt med er glädje (saligprisning) [i det jag undervisade er om]? Jag kan vittna om hur ni då skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det var möjligt. 16Har jag nu blivit er ovän (fiende) eftersom jag ständigt (gång på gång) säger er sanningen?
17Dessa [de falska lärarna som undervisar om regler och lagar] brinner av iver för er, men deras motiv är fel. Vad de vill är att isolera er [från oss], så att ni ivrigt följer dem. 18Det är gott (bra) att ha någon som brinner av iver för er [galater], i det som är gott (rätt), [det gäller] alltid, och inte bara när jag är med er. [Paulus har inget emot att andra leder dem, bara de gör det av rätt motiv.] 19Mina barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], som jag på nytt känner födslovånda över, tills den Smorde (Messias, Kristus) tagit form i er (ni blivit lika Jesus). 20Jag önskar jag var hos er (ansikte mot ansikte) och kunde förändra mitt röstläge, för jag vet inte vad jag ska göra med er.
Två förbund
21Säg mig, ni som vill stå under lagen (gr. nomos) [som ett legalistiskt lärosystem]: hör (lyssnar) ni inte på lagen? [Förstår ni inte vad undervisningen i Moseböckerna egentligen handlar om?] 22Det står ju att Abraham hade två söner, en med slavkvinnan [Hagar] och en med den fria kvinnan [Sarah, sin hustru]. 23Slavkvinnans son var född på naturligt sätt (efter köttet), däremot var den fria kvinnans son född genom löftet.
24Nu, låt oss ta en bild (analogi) från detta. Ett förbund (testamente) har sitt ursprung från berget Sinai [där lagen gavs] och föder sina barn in i slaveri, detta är Hagar. 25Ordet Hagar representerar berget Sinai i Arabien [öknen; Arava], det är också en bild av det nuvarande Jerusalem, för hon tjänar som en slav tillsammans med sina barn. [Jerusalem var ockuperat och förslavat dels under Romarriket, dels under ett religiöst slaveri som huvudstad för judendomen med alla dess lagar och förordningar.] 26Men det högre (övre) Jerusalem [Jesu rike] är fritt, och hon är vår moder. 27För det står ju skrivet [Jes 54:1]:
Gläd dig, du ofruktsamma kvinna som inte fött några barn,28Syskon (bröder och systrar i tron), vi är nu barn [inte naturliga barn som Ismael, utan] som Isak, barn från ett löfte. 29Men på samma sätt som det var då, att barnet som fötts på naturligt sätt [efter köttet av slavkvinnan] förföljde (trakasserade) den som var född genom Anden, så är det också nu. 30Men vad säger Skriften? Kasta ut slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte dela arvet med den fria kvinnans son. [1 Mos 21:10]
brist ut och jubla högt, du som inte har födslovåndor,
för den ensamma kvinnan har många fler barn än den som har en man.
31Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron), vi [som är födda på nytt] är inte barn till slavkvinnan, utan till den fria kvinnan.
PRAKTISKA KONSEKVENSER (5:1-6:10)
Hur lever man det kristna livet i nåd?
1Till [den] friheten befriade (frigjorde) den Smorde (Messias, Kristus) oss. Stå därför [fortsatt] fasta och låt inte ett nytt slavok läggas på er (låt er inte snärjas under ett slavok igen).
[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Moses tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4.]
2Se (lyssna noga nu), jag, Paulus, säger er, om ni låter er omskäras så blir den Smorde (Messias, Kristus) till ingen nytta för er. 3Jag försäkrar er igen att den som låter sig omskäras är skyldig att fullgöra hela lagen. 4Ni som försöker bli förklarade rättfärdiga genom lagen har blivit separerade från den Smorde (Messias, Kristus). [Han kan inte verka i er.] Ni har förlorat (fallit ur) nåden. 5För genom [den helige] Anden, genom tro (förtröstan), väntar vi (hoppas vi ivrigt) på rättfärdigheten som är vårt hopp. 6För [om vi är] i den Smorde (Messias, Kristus) betyder omskuren eller oomskuren ingenting. Det enda som spelar någon roll är om vi har en tro som ständigt visar sig (gång på gång kommer till uttryck) genom osjälviskt utgivande kärlek.
7Ni löpte loppet väl, vem har hindrat er (gjort att ni ändrat riktning) från att följa sanningen? 8Denna övertalning (som förleder er) är inte från honom som har kallat er [till friheten i Jesus]. 9Det räcker med lite jäst [ett litet fel, några få falska lärare] för att hela degen ska jäsa (syras) [hela tron ska förvrängas, eller hela församlingen bli missledd]. 10Jag har förtroende för er i Herren att ni tänker på annat sätt. Men den som ständigt förvirrar er (stör er frid, rör upp era känslor), vem det nu än är, så ska han få bära sin dom.
11Syskon (bröder och systrar i tron), om jag fortfarande predikade omskärelse [som några anklagar mig för], varför förföljs jag fortfarande? I så fall skulle korsets stötesten vara borta. 12Jag önskar att de som sprider oro bland er (skapar förvirring, försöker driva bort er från tron) [gick hela vägen och] kastrerade sig.
Anden – inte köttet!
13För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron), men inte till den frihet som ger köttet något tillfälle [som leder till en startpunkt för den gamla mänskliga naturen], utan tjäna i stället [ständigt] varandra genom [den osjälviskt utgivande] kärleken. 14För hela lagen [allt vad Mose undervisade] har uppfyllts i detta enda ord [kan sammanfattas i budordet]:
"Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." [3 Mos 19:18]15Men om ni [kontinuerligt] biter och sliter i (ordagrant: biter och "äter ner"/förtär) varandra, se [då hela tiden] till att ni inte uppslukas av (förbrukar; gör slut på) varandra.
16Jag säger er: Vandra (gr. peripateo) hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust]. 17För köttet [den fallna mänskliga naturen] har [ständigt] en stark längtan att undertrycka Anden, och Anden [har ständigt en stark längtan] att undertrycka köttet. De står emot varandra [motarbetar varandra och ligger i konstant konflikt] så att ni inte kan göra de saker ni skulle vilja. 18Men om ni leds av Anden, står (är) ni inte under lagen. [Gal 3:23-25]
Köttets gärningar
Det är stor skillnad mellan gärningar och frukt. En maskin i en fabrik utför ett arbete och producerar en produkt, men den kan inte göra en frukt. Frukt är inte en "gärning" utan växer och kommer naturligt. I en troende kommer frukt som ett resultat av ett liv i Anden, se vers Gal 5:25.
sexuell omoral (otukt – gr. porneia),som jag [redan nu] i förväg säger er [varnar er angående] – precis som jag [också] sa förut: de som verkligen gör [sig skyldiga till] sådana saker [rutinmässigt ger sig hän åt köttets gärningar – sexuell omoral, avgudadyrkan, hat, omåttlighet osv., se vers 19-21] ska inte ärva Guds rike (kungarike). [Apg 10:42]
[Porneia härstammar från ett grekiskt ord för att sälja, som i sin tur kommer från ett verb som betyder "att trafikera" och som inbegrep slavhandel. Pornografi – porneia och grafo (där det senare betyder "något skrivet eller tecknat") är en beskrivning av någon som säljer sin kropp.]
orenhet (smutsighet) [här avses troligen rituell orenhet som kom av olika tillstånd som gjorde en person oren, men även ens orena "uppblandade" tankar/sinne],
lössläppthet (tygellöshet, sensualitet – gr. aselgeia) [vältrande i lyx; ett sexuellt utsvävande liv i orgier; total frånvaro av avhållsamhet – den primära synden i Sodom och Gomorra, se 1 Pet 4:3; 2 Pet 2:6],
20avgudadyrkan [tillbedjan av en mänskligt framställd bild, avbild, avgud eller idol, dvs. något som tar Guds rättmätiga plats],
drogbruk (ockultism, trolldom – gr. pharmakeia),
[Det grekiska ordet för drog, medicin eller medicinsk behandling är pharmakon och kommer ursprungligen av att ge dryck med hjälp av trollformler. Ordet för apotekare är pharmakeus. Det beskrev någon som tillredde droger eller gifter och som i förlängningen även kunde kallas trollkarl. Droger användes vid hednatemplen för att försätta sig i trans]
fientligheter [hat, avsky, bitterhet och ovänskap],
gräl (kiv, ordstrider, gnabb) [som orsakar splittring i sin iver och stridslystnad],
avund (avundsjuka, svartsjuka, ofördragsamhet; ordagrant: hetta – gr. zelos),
vredesutbrott [temperamentsfulla, okontrollerade och upprörda känsloyttringar],
intriger (stridigheter, partikäbbel) [rivalitet och själviska ambitioner för egen vinnings skull],
splittringar (meningsskiljaktigheter, delningar, uppdelningar) [som resulterar i att man lämnar någon man varit lojal mot, att man överger och agerar rebelliskt och uppviglande],
falska läror (villoläror, partier – gr. haireseis) [elittänkande sekter som föredrar slutenhet i grupp],
21illvilja [starka känslor av avund – eller svartsjuka, missunnsamhet som leder till en önskan att ta ifrån någon annan det den har],
fyllerier (berusningsmedel – gr. methai) [alkohol eller drogkonsumtion],
vilda fester (gr. – komoi) [vilt firande som bara gick ut på att i onyktert tillstånd få sina begär tillfredsställda, se 1 Pet 4:3]
och [allt] annat sådant (liknande saker)
Andens frukt
Andens frukt omnämns i singular på samma sätt som en vindruvsklase är en frukt med många druvor.
kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],24Och de som tillhör den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har korsfäst (korsfäste) sitt kött [sin fallna mänskliga natur] med dess lidelser (impulser) och begär (lustar, åtrå). [Rom 6:6; Gal 2:20; 6:14] 25Om vi lever [Guds rika liv] genom Anden, ska (skulle, borde) vi också marschera (följa; vandra i linje) [vara synkroniserade] med Anden.
glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se 1 Pet 4:13],
frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [Joh 14:27],
tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],
godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra],
trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),
23mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
självbehärskning (avhållsamhet, återhållsamhet, måttlighet, nykterhet) [förmågan att behärska sina känslor och impulser].
[Det grekiska ordet för frukt (karpos) står i singular. Den helige Ande producerar bara en sorts frukt och den presenteras här med nio komponenter där kärleken står främst. De tre första bor i den troendes hjärta, de följande tre har mer att göra med förhållandet till andra människor och de tre sista är generella inre kvaliteter för att möjliggöra ett liv i helgelse. Precis som vid uppräkningen av köttets gärningar finns inte heller här konjunktionen "och" mellan punkterna. Detta skrivsätt (som kallas asyndeton) betonar därför slutsatsen:]
Mot [allting] sådant [alla dessa egenskaper och kvaliteter i Andens frukt] finns ingen lag (är inte lagen).
[Däremot är Moseböckernas undervisning emot varje köttslig gärning. Den som bryter mot ett enda bud är skyldig i allt, se Jak 2:10.]
[Här används ett annat ord för att vandra än i vers 16. Grekiskans stoicheo härstammar från ordet för "rad" och är en militär term för att marschera i takt på raka led. Varje steg är aldrig kortare, aldrig längre, utan alltid exakt anpassat till personen framför. På samma sätt ska den troende följa den helige Ande i jämn takt. Ordet beskriver ett lärjungaskap och ett liv som rättar sig efter Jesus, under Andens ledning.]
26Låt oss inte söka tom ära (förgänglig härlighet; vara egenkära/fåfänga), inte heller utmana (provocera; kalla fram sig själv – gr. prokaleo) [och tävla mot] varandra eller avundas (vara missunnsamma mot) varandra.
[Som en motpol till att leva och vandra i Anden refererar Paulus till stridigheterna som han nämner om i vers 15, och i nästa stycke ger instruktioner för, se Gal 6:1-10. Eftersom Galaterbrevet skickades som ett rundbrev till flera församlingar inom samma område, gäller uppmaningen även rivalitet mellan olika församlingar som är förödande för Jesu kropp.]
Ett liv i tjänst för andra
1Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och faller i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]
2Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.] 3För om någon tror (tycker) sig vara något, fast han ingenting är [tycker sig vara förmer än andra och inte vill bära sin broders börda], bedrar han sig själv.
[Det grekiska ordet för börda i vers 2 är baros – en tung vikt eller sten som någon måste bära en längre sträcka. Det blev ett begrepp för att beskriva hårt arbete och svåra situationer, som i t.ex. Matt 20:12 där Jesus talar om vingårdsarbetarna som slet i hettan en hel dag. Här ligger betoningen på "varandras bördor". Paulus skriver om att man kan bedra sig själv – ordet har en grundbetydelse i sin substantivform "en som förleder sinnet", dvs. någon som vilseför sättet att tänka.]
4Men var och en ska pröva (undersöka, testa) sina egna gärningar (handlingar) och sedan bara hålla sin stolthet för sig själv [orsaken till varför man är stolt – det man kan ståta med och berömma sig av] utan att jämföra sig med någon annan. 5För var och en måste bära (lyfta) sin egen ryggsäck (portion, packning, börda; en militärisk term för den utrustning som en soldat normalt själv bar).
Här i vers 2-5 finns många sanningar:
• Alla, även kristna, kommer att möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se Rom 8:18-28.
• En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att "ensam är stark". Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser.
• Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen phortion (jfr med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se Apg 27:10 och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: "den som inte arbetar, ska inte heller äta", se 2 Thess 3:10.
89Och låt oss inte tröttna på att [vi borde inte vara så dåliga på att alltid] göra gott, för när tiden är inne (i sinom tid) [gr. kairo ideo, dvs. i vars och ens egen unika tid och när rätt säsong/tillfälle kommer] får vi skörda om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].Den som sår i (in i) sitt kött [som gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur]
får av (ska utifrån/ur) köttet skörda förgängelse (undergång; andligt förfall),
men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden
får av (ska utifrån/ur) Anden skörda evigt liv.
10Så låt oss (vi borde) därför, medan vi har (äger) tillfälle (gr. kairos) [när rätt tid/säsong är inne], göra (verka) gott mot alla [hjälpa varje människa – göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje åt andra], och särskilt (speciellt; mest av allt) mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: "mot dem av trons hushåll/familjer") [i synnerhet mot dem som tillhör de troende familjerna].
[Paulus tillämpar nu lagen (principen) om sådd och skörd (utifrån utläggningen i vers 7-9) när han åter igen använder det grekiska ordet kairos (som beskriver tid, säsong och tillfälle). På samma sätt som skörden kommer vid rätt säsong så finns det en lämplig tid att så i Anden. "Att ha" (gr. echo) har även innebörden att äga, vilket gör att betydelsen inte bara behöver vara att göra gott mot andra när möjlighet ges, utan också söka efter tillfällen att göra gott. Precis som en lantbrukare ivrigt söker det bästa och mest gynnsamma tillfället att beså sina fält.]
Avslutning
Rekonstruktion av Galaterbrevet som en drygt 2 meter lång papyrusrulle (gjord av Steve Reece, professor i klassiska språk, Minnesota, USA). I den sista högra kolumnen illustreras hur Paulus tar över från sin skrivare och skriver med större grekiska bokstäver.
[Det var vanligt att brev dikterades, se 1 Kor 16:21; 2 Kor 10:1; 2 Thess 3:17; Kol 4:18. Nu fattar Paulus själv pennan och skriver med versaler, för att sammanfatta och betona huvudpunkten i brevet: Jesu kors!]
12De som vill visa upp en fin yttre fasad (alla de som önskar få ett gott anseende) i köttet försöker tvinga (tvingar) er att bli omskurna, bara för att de inte ska bli förföljda för den Smordes (Messias, Kristi) kors. 13För inte ens de som själva låter omskära sig håller (vaktar) undervisningen (gr. nomos) [de följer inte alla förordningar i Moseböckerna], men de vill att ni blir omskurna så att de kan skryta med er kropp (berömma sig av ert kött) [få ära för att ni böjer er för deras yttre riter]. 14Men vad gäller mig – må det aldrig ske att jag skulle berömma mig av något annat än av vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) kors, genom vilket världen har blivit korsfäst för mig, och jag för världen. [Jag har inte längre något intresse av den här världens system (med dess lockelser och mänskliga gärningslära) och världens intresse för mig är också dött.] 15För varken omskärelse eller förhud [den oomskurna delen] betyder (är) något, däremot handlar det om [att vara] en ny skapelse [i Jesus, se 2 Kor 5:17.] 16Åt alla dem som vill (kommer att) vandra efter denna regel (leva i linje med denna ordning; följa denna princip, se Gal 5:25): Frid och barmhärtighet över dem, och (ja) över Guds Israel [Jesu efterföljare oavsett om man varit jude eller hedning före omvändelsen].
17I fortsättningen (härefter; den tid som är kvar) får ingen orsaka mig oro (slag på slag), för jag bär Jesu märken på min kropp.
[Paulus brukar här samma grekiska ord som användes om de bomärken slavar och djur brännmärktes med av sin ägare. Rent symboliskt, men även fysiskt, var han märkt som Jesu egendom och hade ofta blivit misshandlad och slagen för det budskap han frambar. En del av brevets mottagare i Galatien kunde själva komma ihåg hur Paulus varit nära att bli dödad när han kom till dem, se Apg 14:19.]
18Må vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) nåd (favör) vara med er ande, mina syskon (bröder och systrar i tron).
Amen (låt det ske så).
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
