"Behåll dina fina gåvor själv eller ge dem till någon annan! Men skriften [på väggen] ska jag läsa för dig och berätta vad den betyder (ge uttydningen).

[Att Daniel inte vill ta emot kungens gåvor beror nog inte på stolthet eller oartighet, snarare vill han undvika missförstånd att man kan köpslå med Guds gåvor. Innan texten tolkas talar Daniel några allvarsord med kungen. Han börjar med att påminna om högmodets konsekvenser hos Babylons största kung, Nebukadnessar, i vers 18-21. Han avslutar med att fördöma Belshassars medvetna handling att häda den högste Guden i vers 22-24. I Nebukadnessars fall gav Gud en 12 månaders nådatid innan domen föll, se Dan 4:25-28. För Belshassar, som borde vetat bättre, rör det sig om timmar innan orden besannas, se Dan 5:30. Att Gud skriver på väggen visar ändå på att han vill omvändelse.]

¹⁸O kung, den högste Guden gav din företrädare (far, förfader, kanske farfar) Nebukadnessar ett rike, storhet, ära och majestät. ¹⁹Eftersom Gud hade låtit honom få så stor makt, darrade människor från alla folk, stammar och språkgrupper inför honom.
Den han ville blev dödad,
    den han ville blev skonad.
Den han ville blev upphöjd (ärad, befordrad),
    den han ville blev avsatt (förödmjukad).

²⁰Men när Nebukadnessar blev högmodig och arrogant (hans hjärta lyftes upp och hans ande förhärdades så han agerade stolt), störtades han från sin kungatron och blev fråntagen sin ära. ²¹Han drevs bort från människor, och hans hjärta blev som ett djurs. Han levde bland vildåsnor och åt gräs som en oxe och hans kropp fuktades av himlens dagg. Detta pågick ända tills han insåg att Gud den Högste råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.

Detta administrativa dokument är daterat till den 24:e kislev (nov/dec) i det 11:e året av Nabonidus, kung i Babylon. Texten nämner en slav tillhörande Bel-sharra-usur (Belshassar), kungens son. Lertavlan är från Borsippa i södra Irak från 545 f.Kr. och bekräftar att Belshassar agerar som regent, även om hans far Nabonidus är borta i oasen Teima i Arabien och fortfarande officiellt är kung. Finns på Brittiska museet i London, ME 26740.

²²Men du Belshassar, hans efterträdare (son, ättling, kanske barnbarn), har ändå inte ödmjukat ditt hjärta trots att du visste allt detta.

[Enligt babyloniska historiska texter var Belshassar officer i armén under Neriglissars styre redan 560 f.Kr. Det betyder att Belshassar var gammal nog att ha en viktig roll i armén bara två år efter Nebukadnessars död. Belshassar växte upp i Babylon där hans far Nabonidus var en av ledarna. Belshassar kan mycket väl personligen ha mött Nebukadnessar. Trots att han med egna ögon hade sett hur Gud upprättade Nebukadnessar efter sju års mental ohälsa och läst brevet med det vittnesbörd som Nebukadnessar hade sänt till alla i riket, valde han en annan väg.]

²³I stället har du satt dig upp mot himmelens Herre. Du tog fram kärlen från hans hus [templet i Jerusalem]. Sedan drack du, dina stormän, dina fruar och konkubiner (älskarinnor) vin ur dem. Du prisade gudar av silver och guld, brons, järn, trä och sten – gudar som varken kan se eller höra eller förstå! Men du har inte ärat den Gud som har ditt nästa andetag och hela din existens (alla dina vägar) i sin hand! [I stället har du vanärat och hädat honom – detta är allvarligt.] ²⁴Därför har han sänt denna hand och skrivit detta.

²⁵Det här är skriften (texten) som är skriven:

Mene (räknad)
mene (räknad)
tekel (vägd)
u-pharsin (och delad).

[De arameiska orden kan tolkas som verb eller substantiv. Det måste ha försvårat tolkningen och gjort de vise i Babylon förbryllade. Tolkas orden som substantiv beskriver de vikter och myntenheter. En möjlig tolkning är då att låta det första ordet vara ett verb och de tre sista substantiv: "räknad: en mina, en shekel och en halv-shekel". Är orden verb blir meningen: "räknad, räknad, vägd och delad". Det är den rätta tolkningen, men även om de visa hade kommit så långt, krävs en uttydning för att förklara vad som menas.]

²⁶Detta är vad orden betyder (vad som ska ske):

Mene (räknad) – Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det.
[Upprepningen "räknad, räknad" betonar hur detta beslut står fast.]

²⁷Tekel (vägd) – du har blivit vägd på balansvågen och funnen för lätt (otillräcklig, det saknas).

²⁸Peres (delad) – Ditt rike har blivit delat och ska ges åt meder och perser."
[Ordet "peres" och perser är snarlika, kan indikera att det är just den persiska armén, som just nu stod utanför Babylon, som ska dela riket.]

På Belshassars befallning blev Daniel klädd i purpur [fick kunglig status], en guldkedja hängdes om hans hals, och man utropade honom att få den tredje högsta positionen i riket.

[Daniel visste att detta var värdelösa gåvor och titlar i ett rike som skulle falla om några timmar! Det verkar som om Daniel ändå accepterar att ta emot belöningarna som prackas på honom mot hans vilja, se vers 17. Kanske hade protester i detta läge gjort att han blivit anklagad för förräderi?]

Persernas väg mot Babylon, oktober 539 f.Kr.

³⁰Samma natt blev Belshassar, kaldéernas [det babyloniska folkets] kung, dödad. ³¹Dareios, medern, tog över riket. Han var då 62 år gammal.

[Kyros hade börjat sin militärkampanj mot Babylon i början av oktober 539 f.Kr. då han vann slaget vid Opis, 8 mil norr om Babylon. Den 11 oktober närmar han sig ytterligare 2 mil och intar Sippar. Floden Eufrat rinner rakt genom Babylon. Genom att gräva flera kanaler till en sänka strax norr om Babylon minskas Eufrats vattennivå så mycket att armén kan ta sig in under muren. Strax före gryningen den 13 oktober marscherar den persiska armén in i Babylon. Den grekiske historikern Herodotos beskriver hur det pågick firande av en religiös högtid och folket var upptagna med att dansa och fira i gryningen när den persiska armén intog staden. Hade man varit på sin vakt hade det lätt gått att försvara staden från murarna som omgärdade floden. Kyros själv kommer till staden 17 dagar senare och utropas som dess befriare.
    Jeremia hade tidigare profeterat om att babylonierna skulle regera i 70 år, se Jer 25:12. Intressant nog var det just år 609 f.Kr. som Nebukadnessars far Nabopolassar brände det sista assyriska fästet i Harran. Några år tidigare hade han plundrat och bränt assyriernas huvudstad Nineve och de överlevande hade flytt till Harran. Han belägrar staden under något års tid tills den faller 609 f.Kr. Det är alltså exakt 70 år mellan 609 f.Kr. (då babylonierna blev världshärskare) och 539 f.Kr. då de förlorar makten till mederna och perserna.]

Tillbaka upp

---

Ps 119:97-112

מ – mem

Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första bokstaven från 2000 f.Kr.

⁹⁷[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Talvärdet är 40. Ursprungligen föreställde tecknet vågor på vattnet. Vår bokstav "M" har fortfarande kvar denna vågform, medan det nuvarande hebreiska tecknet är bilden på ett lugnt vatten. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk.]

Hur jag älskar din undervisning (Torah)!
    Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).
⁹⁸Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,
    för de är alltid med mig.
⁹⁹Jag har mer förståelse än alla mina lärare,
    för dina stadgar (hebr. edot) är min begrundan [det jag ständigt reflekterar över].
¹⁰⁰Jag förstår mer än mina äldste,
    eftersom jag håller (vaktar, bevarar) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

¹⁰¹Jag har avhållit min fot från varje ond stig (välkänd, upptrampad gångväg)
    för att jag har hållit (följt, varit lydig mot) ditt ord (hebr. davar).
¹⁰²Jag har inte vikit av från dina påbud (hebr. mishpatim),
    som du har instruerat mig.
¹⁰³Hur söta (ljuvliga) är dina löftesord (hebr. imrat) för min gom,
    ja sötare än honung i min mun.

[Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.]

¹⁰⁴Av (genom) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) får jag förståelse,
    därför hatar jag varje falsk stig (välkänd, upptrampad gångväg).

נ – nun

Piktogrammet föreställer ett frö som börjat gro. En annan teori är att det avbildar en fisk. Det moderna hebreiska ordet "nun" betyder att fortsätta, avkomma och arvinge.

¹⁰⁵[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Talvärdet är 50. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Orden för lykta och stig börjar på nun. Guds uttalade ord – hans löften och varningar – hjälper mig i val och beslut, se Ords 6:23; 2 Tim 3:16. Jesus är världens ljus, se Luk 2:29-32; Joh 1:4; 8:12; 1 Pet 1:19.]

Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg]
    och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).
¹⁰⁶Jag har svurit (gett min ed) och jag har bekräftat det
    för att hålla (följa, lyda) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpatim).

¹⁰⁷Jag är bedrövad, djupt plågad,
    uppliva mig (ge mig liv på nytt) Herre (Jahveh), enligt ditt ord (hebr. davar).
¹⁰⁸Ta emot det frivilliga offret från min mun,
    jag ber dig Herre (Jahveh) och lär (undervisa) mig dina påbud (hebr. mishpatim).

¹⁰⁹Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand,
    jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
¹¹⁰De onda har lagt ut en snara för mig,
    men jag vandrar inte bort från dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

¹¹¹Dina stadgar (hebr. edot) har jag tagit som arv för alltid,
    de är mitt hjärtas glädje.
¹¹²Jag har böjt mitt hjärta till (har bestämt mig) att följa (göra) dina förordningar (hebr. chuqim)
    för alltid – till slutet (varje steg).

Tillbaka upp

---

Ords 28:19-20

Om arbete och rikedom
¹⁹Den som odlar sin jord
    får en rik skörd,
men den som ivrigt (passionerat) jagar fåfänglighet (moraliskt fördärvade personer, meningslösa mål, snabba pengar)
    mättas med fattigdom.

²⁰Den som är trogen får överflödande välsignelser (framgångar, gåvor, frid),
    men den som snabbt vill bli rik [oavsett pris] ska inte bli ostraffad.

Tillbaka upp

---

2 Pet 2:1-22

Falska profeter

Hur en falsk lära smyger sig in
¹[Det har alltid funnits falska läror och lärare, se 5 Mos 13:1-5; 18:14-22; Jer 28. Petrus använder orden profet och lärare synonymt. Att profetera har visserligen en aspekt av att förutsäga framtida händelser, men huvudbetydelsen i biblisk bemärkelse är att säga sig tala inspirerat av Gud och att vara en lärare.]

Men det fanns också falska profeter bland folket [under profeternas tid, se 1 Pet 1:19-21], liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare. De kommer att i hemlighet föra in (introducera) irrläror. De kommer att förneka den Härskare (gr. despotes) som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig. ²Många ska följa dem i deras sexuella lössläppthet, och för deras skull kommer sanningens väg att bli hånad. [Jesus är sanningen och vägen, se Joh 14:6. De första kristna tillhörde "Vägen", se Apg 9:2; 19:9. Se även Apg 16:17; 18:25-26.] ³I sin girighet kommer de [dessa falska lärare] att utnyttja er med hjälp av falska argument. Men domen över dem är verksam sedan länge, och deras undergång sover inte.

Guds dom
⁴För Gud skonade inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i den lägsta avgrunden (gr. tartaros). Han överlämnade dem till mörkrets kedjor för att förvaras där till domen.

[Detta är enda gången ordet tartaros används i NT. Tartaros var inom den grekiska mytologin ett lägre skikt i Hades (dödsriket). Hit fördes de värsta syndarna och de straffades dag och natt. Petrus lånar detta ord för att beskriva en temporär plats för fallna änglar fram till den slutgiltiga domen, se Upp 20:10-14. Eftersom sammanhanget är Noa, se vers 5, kan dessa änglar syfta på de änglar som gjorde uppror och syndade mot Guds bud genom att ha sexuella relationer med kvinnor, se 1 Mos 6:1-4.]

⁵Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra [Noas hustru, deras tre söner och sönernas hustrur] när han lät floden drabba de gudlösas värld. [1 Mos 6-9] ⁶Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. [1 Mos 19; Jud 1:7] ⁷Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. ⁸Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. ⁹Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag.

Deras karaktär
¹⁰Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar [Herrens] auktoritet [gr. kyriotes i singular, se även Jud 1:8]. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter, ¹¹medan änglar som står högre i makt och styrka inte uttalar några hånfulla domar mot dem inför Herren. ¹²Dessa som hånar vad de inte känner till är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fångas och dödas.
    De är fördärvade och hamnar därför i fördärvet, ¹³där de får lönen för sin orättfärdighet. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen, de är smutsfläckar och skamfläckar där de i sina lustar frossar och festar tillsammans med er.
     ¹⁴De har ögon fulla av otrohet och kan inte få nog av synd. De lockar till sig ostadiga själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn.

De har lämnat vägen
¹⁵De har lämnat den raka vägen och gått vilse, de följer samma väg som Bileam, Beors (Bosors) son, som älskade orättfärdighetens lön. ¹⁶Men han blev tillrättavisad för sitt brott när en stum åsna talade med människoröst och hejdade profetens vanvett.

[I slutet på israeliternas ökenvandring försökte Moabs kung Balak övertala profeten Bileam att förbanna israeliterna, se 4 Mos 22-24. Bileams far hette Beor, se 4 Mos 22:5. Vissa manuskript har dock "Bosors son" här, ett namn som betyder "köttets son". Det kan vara så att Petrus gör en medveten omskrivning för att illustrera hur Bileam vandrade efter köttet och inte efter Anden.]

¹⁷Dessa [falska lärare] är
    källor utan vatten
    och moln [med efterlängtat vatten] jagade av stormvinden.
Det djupa mörkret väntar dem.

[I ett torrt klimat är dricksvatten och livgivande regn nödvändiga. Dessa bilder beskriver hur lärarna ger löften som de inte kan hålla. De är usla brunnar, se Jer 2:13.]

¹⁸De talar stora och tomma ord och lockar med lössläppthet och köttsliga begär till sig [nyomvända] människor som nyss har kommit undan dem som lever i villfarelse. ¹⁹De lovar dem frihet [utan några moraliska betänkligheter] men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under. [De falska lärarnas livsstil talar emot vad de säger.] ²⁰Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. ²¹Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem. ²²Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket:
    "Hunden vänder åter till sin egen spya" [Ords 26:11],
och

"Ett svin som tvättat sig vältrar sig igen i smutsen."
[Ett utombibliskt citat, troligtvis från Ahikars ordspråk. Svin och hundar var orena djur, se Matt 7:6.]

Tillbaka upp