Detta brev har ibland kallats "problembrevet", eftersom det tar upp flera missförhållanden i församlingen i Korint, men även om det är sant innehåller det mycket mer än det. Här finns undervisning om de dödas uppståndelse i kapitel femton. Den vackraste beskrivningen av sann kärlek genom tiderna, inte bara i Bibeln utan i all litteratur, finns i det trettonde kapitlet!
    Paulus grundade församlingen i Korint under sin andra missionsresa omkring 52 e.Kr. Han var kvar där i ett och ett halvt år, se Apg 18:1-11. I slutet på sin treåriga vistelse i Efesos skriver han detta brev till dem, se 1 Kor 16:8. Han har hört att det är fraktioner och splittring i församlingen. Detta är inte det första brev Paulus skrivit. Vi förstår att det funnits ett tidigare brev som gått förlorat, se 1 Kor 5:9-10. Korintierna har också skrivit till Paulus, se 1 Kor 7:1.
    Korint var en stor handelsstad med omkring 50 000 invånare från många folkslag. Det var ett religiöst centrum med många tempel. Kärleksgudinnan Afrodite tillbads här och i hennes tempel tjänstgjorde enligt antika källor 1 000 prostituerade. Staden fick till och med ett grekiskt verb uppkallat efter sig, ordet "korintisera" som betydde att praktisera sexuell omoral. Kulten av Dionysus, som romarna kallade Bacchus, var sannolikt mycket stor i Korint och kan förklara en hel del av de problem som fanns i just den här församlingen. Dionysus var en vingud och man drack sig berusad av vin. Det förekom dans, extas, tungotal, profetior, och alla sexuella relationer var tillåtna.

Struktur: Det är troligt att Paulus inte skriver rent sekventiellt; i stället använder han sig av en kiastisk konstruktion. Detta är en vanlig hebreisk skrivform, där ämnet upprepas i omvänd ordning och centralt finns huvudpoängen. Mönstret återfinns i flera nivåer, både i större stycken och även inom dessa. Det är tydligt i undervisningen om andliga gåvor som behandlas i kapitel 12 och 14, och centralt mellan dessa kommer ett kapitel om hur gåvorna ska användas i kärlek. I sådan uppdelning har brevet fem delar som gemensamt ger tre huvudteman:
1. Korset och uppståndelsen, kapitel 1-4 och 15.
2. Män och kvinnor i familjen och gudstjänsten, kapitel 4-7 och 11-14.
3. Hur man lever som kristen i en fallen värld, kapitel 8-11.

Väljer man däremot att se en sekventiell struktur där Paulus svarar på frågor, kan brevet delas upp i tre delar:
1. Svar på Kloes rapport, kapitel 1-4.
2. Svar angående rykten om omoral, kapitel 5-6.
3. Svar på frågor från tidigare brev, kapitel 7-16.

Skrivet: Omkring år 55 e.Kr.

Till: Korint.

Från: Efesos, se 1 Kor 16:8-9.

Författare: Paulus, se 1 Kor 1:1.

Budbärare: Troligen Timoteus. Han skulle snart besöka Korint, se 1 Kor 4:17; 16:10-12.

Paulus får höra oroande rapporter från församlingen i Korint, och skriver brev från Efesos där han befinner sig.

¹Från Paulus [vars namn betyder "liten"], genom Guds vilja apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    och brodern Sosthenes.

[Namnet Sosthenes betyder "befriare för sitt folk". Han fanns tillsammans med Paulus i Efesos när brevet skrevs och måste varit känd i församlingen i Korint. Kanske var han Paulus sekreterare som skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista hälsningsfrasen som Paulus skrev själv, se 1 Kor 16:21. Han kan vara synagogföreståndaren med samma namn, som misshandlades inför landshövdingen Gallio när Paulus var i Korint första gången, se Apg 18:17.]

²Till Guds församling (gr. ekklesia) som finns i Korint.

[Det enda som separerar församlingarna i Nya testamentet är geografisk placering. De troende på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.]

Ni som helgats (renats; blivit avskilda och separerade) [från ogudaktighet och insatta i helig tjänst] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [genom att vara förenade med honom], som är kallade att vara heliga [Guds folk] tillsammans med alla dem som åkallar (anropar; kallar på, vädjar till) [ärar] vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn på varje plats – [både] deras och vår.

[Versen avslutas ordagrant "deras och vår", och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se vers 12-13. Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.]

³Nåd (oförtjänt favör – gr. charis) till er,
    och frid (harmoni, lycka, välgång – shalom)
från Gud, vår Fader
    och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

[Den vanliga judiska hälsningen var "frid till er", hebreiska shalom. Grekernas motsvarighet var "var hälsad", grekiska charis. Genom att kombinera dessa båda fraser identifierar sig Paulus både med greker och judar.]

Tacksägelse
⁴[Paulus börjar med tacksägelse för korintierna. Den första versen och den sista, vers 9, bildar en ram som sammanfattar Paulus hela resonemang – Gud är den som håller samman dåtid, nutid och framtid. Paulus är diplomatisk, han kan inte tacka för deras "tro", se Rom 1:8, eller deras "gemensamma engagemang i evangeliet", se Fil 1:5, eller deras "tro och kärlek", se Kol 1:4, eller deras "tro, kärlek och hopp", se 1 Thess 1:3. I stället tackar han för Guds nåd och oförtjänta favör över dem!]

Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

⁵I allt är ni rikligt utrustade (fyllda, rika) i honom,
    i allt tal och i all kunskap (insikt),
     ⁶eftersom vittnesbördet om den Smorde (Messias, Kristus) har fått stärka (befästa, styrka) er,
     ⁷så att ni inte saknar (lider nöd när det gäller) någon [andlig] gåva (fri nådegåva).
    [Dessa andliga gåvor beskrivs närmare i kapitel 12 och 14.]

Medan ni väntar på att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska uppenbaras [komma tillbaka en andra gång], ⁸ska han stärka (befästa, styrka) er fram till slutet, så att vi är utan skuld på vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) dag.

⁹Gud är trofast (pålitlig, trovärdig, sann till sina löften och går att lita på), genom honom kallades ni till gemenskap med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.

KORSET OCH DEN KRISTNA ENHETEN (1:10-4:16)

Problem – splittring i församlingen

Fiskare som lagar sitt nät.

¹⁰Jag uppmanar er syskon (vädjar i kärlek till er mina bröder och systrar) i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att vara fullständigt eniga i allt ni säger. Låt det inte finnas några splittringar bland er, låt er i stället helas från dessa grupperingar (som när ett trasigt nät lagas) så att ni åter står enade i samma sinne (tänkesätt) [lära, doktriner] och har samma mål (beslut, är helt överens om den praktiska tillämpningen av tron).

[Fram till och med denna vers har Paulus refererat till "den Smorde" tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]

¹¹Jag har hört [tråkiga nyheter] från några av Kloes hushåll (folk) som säger att det är stridigheter (grupperingar, ordstrider) bland er, mina syskon.

[Vi vet inte så mycket om Kloe, men hon måste ha varit en inflytelserik kristen kvinna som Paulus hade förtroende för, och känd i församlingen i Korint eftersom hon nämns vid namn. Hon kan ha bott där eller i Efesos där Paulus befinner sig när han skriver detta brev, se 1 Kor 16:8. Några av hennes familj eller anställda, kanske affärsmän, har kommit de 40 milen över Egeiska havet och berättat för Paulus om situationen i församlingen i Korint. Det är inte fel att prata om problem i församlingen när motivet inte är att sprida rykten utan snarare att lösa konflikterna. Att Kloe namnges visar på en viktig princip om öppenhet. Om vi inte är villiga att stå för vår åsikt och bli citerade ska vi inte föra vidare uppgifter i en konflikt.]

¹²Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger:

"Jag tillhör (följer, håller mig till) Paulus" [som startade församlingen, se Apg 18:1-11], eller
"Jag tillhör Apollos" [en gruppering influerad av grekisk alexandrinsk filosofi, se Apg 18:24], eller
"Jag tillhör Kefas [Petrus judiska namn]" [kanske en judaistisk gruppering, se Gal 2:11-14], eller
"Jag tillhör den Smorde (Messias, Kristus)". [Denna fras antyder att de andra inte tillhörde Jesus och kan ha varit en religiös klick som ansåg sig själva vara "sanna troende", förmer än andra och de enda verkligt troende.]

[Utifrån Paulus kommentar i 1 Kor 4:6 är det möjligt att han inte nämner de verkliga grupperingarna som Kloe berättat om. I stället tar han sig själv Paulus, Apollos och Petrus som exempel. Paulus hade inte hört de olika parternas berättelse och i en redan infekterad situation skulle det lätt bli ännu värre om Paulus tog ställning för en viss sida.]

¹³Är den Smorde (Messias, Kristus) delad (uppdelad i olika delar)? [Nej!]
Var Paulus korsfäst för er skull? [Nej!]
Blev ni döpta i Paulus namn? [Nej!]

¹⁴Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gaius, ¹⁵annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn. ¹⁶Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt.

[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se 1 Kor 1:17-20 och 1 Kor 1:26-2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se vers 21-25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se 1 Kor 1:17, 23; 2:2.]

Korsets lov

Världens vishet kan inte beskriva korset

På vägen mellan Jerusalem och Jeriko finns detta kors. Än i dag är korset en Guds kraft till frälsning!

¹⁷För den Smorde (Messias, Kristus) har inte sänt mig [som huvudsakliga kallelse] för att döpa, utan för att förkunna evangeliet (det glada budskapet). Inte med mänsklig visdom i ord (god retorik, vältalighet), om det vore så skulle den Smordes (Kristi) kors vara utan verkan (utan värde, uttömt på innehåll).

[Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se Joh 4:2. Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även Matt 28:19; Apg 2:41; 8:36. Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus tar upp just denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet.
    Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]

¹⁸För talet om korset är en dårskap (absurt)
    för dem som går förlorade [just nu är på väg mot evig död],
    men för oss som blir frälsta [på väg mot evigt liv]
är det en Guds kraft.

[Det är talet om korset som är en dårskap, inte att de kristna ska bete sig dåraktigt! Vi ska i stället i respekt och vänlighet berätta om tron, se 1 Pet 3:15-16.]

¹⁹Det står ju skrivet [i profeten Jesaja]:

"Jag ska förgöra
    de visas vishet [visa att filosofernas mänskliga tänkande är till ingen nytta],
    och de intelligentas intelligens
ska jag utplåna (visa att den inte leder någonstans)."

[Citat från Jes 29:14. Som Paulus ofta gör till församlingar med både judar och hedningar använder han ett exempel från Israel. Jesajas ord fördömde att de följde mänskliga råd och ingick förbund med Egypten för att försvara sig mot Assyrien, se 2 Kung 18:17-19:37.]

²⁰Var är de [grekiska] visa (filosoferna, tänkarna)?
Var är de [judiska] skriftlärda?
Var är den här världens debattörer?

[De finns inte, för Gud har utplånat dem, se vers 19.]

Har inte Gud visat vilken dårskap den här världens visdom är? [Jes 55:8-9]

Jesus korsfäst – Guds vishet
²¹Den här världen med all sin visdom (filosofiskt tänkande)
    har misslyckats att känna igen Gud i hans vishet.

Därför valde Gud att rädda (frälsa, upprätta, bevara, hela, försörja, befria) dem som tror,
    genom "dårskapen" som predikas [att man blir frälst genom att "bara" tro].

²²Judarna begär tecken (mirakler)
    och grekerna söker efter visdom (en filosofisk mänsklig kunskap),

²³men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus) korsfäst,

[Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 17 och 1 Kor 2:2 som ramar in detta stycke.]

en stötesten (skandal, något genant) för judarna
    och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.

²⁴Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek,
    är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom.

²⁵Guds "dårskap" [att han frälser syndiga människor]
    är visare än mänsklig vishet,
och Guds "svaghet" [hans osjälviska, utgivande kärlek]
    är starkare än mänsklig styrka.

Världens vishet kan inte beskriva korset
²⁶[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.]

Syskon (bröder och systrar i tron),
    det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade.
I världslig mening (efter köttet) var
    inte många av er visa,
    inte många var inflytelserika (mäktiga),
    inte många från förnäm släkt.

[Guds kallelse är inte baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]

²⁷Men det som är dåraktigt för världen valde (medvetet utvalde) Gud
    för att de [som tror sig vara] visa skulle komma på skam,
och det världen anser vara svagt
    utvalde Gud för att de [som tror sig vara] mäktiga skulle komma på skam.

²⁸Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status]
    och det som var föraktat (utan värde),
    även det som ingenting var,
    för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt].
²⁹Detta för att ingen människa (inget kött) ska kunna berömma sig (skryta) inför Gud.
³⁰På grund av (men genom, från) honom är ni i (lever ni förenade med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, som har blivit vår vishet från Gud. Han har blivit vår [visheten i Jesus blir synlig genom vår]:
    rättfärdighet [har gjort att vi utan skuld kan möta en helig Gud],
    helgelse (har renat och avskilt oss för tjänst) och
    återbetalning (befrielse) [betalat priset för att köpa oss fria från evig dom för synd].

³¹Därför, som det står skrivet [genom profeten Jeremia]:

"Den som vill berömma sig,
    måste berömma sig i Herren."

[Paulus summerar Jer 9:23-24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 2 Kor 10:17.]

¹[Paulus tar också sig själv som ett exempel på hur Guds vishet är högre än mänsklig vishet.]

För min del, när jag kom till er syskon (bröder och systrar i tron),
    var mitt budskap som jag förkunnade om Gud inte dominerat av fantastiskt tal (retorik) eller visdom.
²För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er
    förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.

Guds vishet uppenbaras genom Anden (2:3-16)

Guds vishet både dold och uppenbarad
³För egen del, när jag mötte er uppträdde jag i svaghet och fruktan (jag var nervös och tyckte inte om att tala inför människor) och ⁴varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av "visdom", utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft. ⁵Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft.

⁶Nu finns det [en högre] vishet som vi har för vana att tala om när vi är bland vuxna (fullvuxna, de som är andligt mogna), men det är inte den här tidsålderns (generationens, världens) eller världsledarnas (furstarnas, kungarnas) visdom, som är i en process att avsättas (dömda att gå under).

⁷Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet, dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet], som Gud före tidens början
    planerade till vår ära, ⁸som ingen av den här tidsålderns härskare har känt (haft en personlig upplevelse av), för om de hade gjort det skulle de aldrig ha korsfäst ärans (härlighetens) Herre.

⁹Utan som Skriften säger:

"Det inget öga har sett,
    det inget öra hört,
    vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka),
allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för)
    åt dem som ständigt älskar honom."

[Paulus citerar fritt från Jes 64:4 och Jes 65:17.]

¹⁰Gud har uppenbarat detta för oss genom sin Ande.

Anden uppenbarar Guds vishet
Anden [den helige Ande] utforskar (undersöker ständigt, studerar noggrant gång på gång) allting, ja, även Guds djuphet (djupa insikt). ¹¹För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se vers 10], utom människans egen ande inom henne (ordagrant: honom)? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.

¹²Men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss.

¹³Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande].

¹⁴En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

¹⁵Den andliga människan däremot kan bedöma allt (undersöka, avgöra vad som är rätt), men själv kan hon inte bedömas (bli dömd) av någon [oandlig människa]. [Den andliga människan kan bara bli dömd av Gud, se 1 Kor 4:3-5, inte av oandliga människor eller världsliga kristna, se 1 Kor 3:1-3.]

¹⁶För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)?
    Vem kan undervisa honom?
[Jes 40:13, se även Rom 11:34.]

Men vi har den Smordes (Kristi) sinne.

Kristen enhet (3:1-4:16)
¹[Paulus ser tillbaka till när han omkring tre år tidigare var med och fick leda korintierna till tro på Jesus.]

Syskon (bröder och systrar i tron), själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till oandliga människor (starkt påverkade av sin köttsliga mänskliga natur), som spädbarn i den Smorde (Messias, Kristus). ²Jag gav er mjölk att dricka [som en mor skulle föda ett litet barn], eftersom ni inte var mogna (stora nog) att ta till er fast föda [djupare andliga sanningar]. Men ni är [tre år senare] fortfarande inte redo!
     ³Orsaken är att ni fortfarande är köttsliga [och låter er styras av känslor och omständigheter]. För så länge det finns avund [den bakomliggande inre orsaken] och strid [som är frukten av avundsjukan] bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra [utan Andens liv]? ⁴Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

[Avund och själviskhet leder till oordning och alla möjliga onda handlingar, se Jak 3:16. En av köttets gärningar är stridigheter, se Gal 5:20.]

Missuppfattning om vad kristet ledarskap innebär
⁵[Korintierna visade sin omognad genom att de upphöjde mänskliga ledare till skyarna. Paulus bemöter detta genom att visa på att sant kristet ledarskap är ett tjänande ledarskap.]

Vad är Apollos?
Vad är då Paulus?

Vi är bara tjänare som har fört er till tro [inte ledare för olika grupperingar]. Herren har gett oss olika uppgifter.

⁶[Församlingen kan liknas vid en planta:]
Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud stod för växten. ⁷Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. ⁸Den som planterar och den som vattnar är likvärdiga (är lika viktiga), och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. ⁹Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad.

¹⁰[Församlingen kan liknas vid en byggnad:]
Genom den nåd (den speciella gåvan just för min uppgift) som Gud gav mig, lade jag grunden som en skicklig arkitekt (erfaren byggmästare), och en annan bygger nu vidare på den. [Apollos och andra lärare byggde vidare på den grund som Paulus hade lagt i Korint.] Låt var och en vara noga med hur han bygger på den, ¹¹för ingen annan grund kan någon lägga än den som [redan] är lagd, och den är Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

¹²[Det finns bara en grund – Jesus, den Smorde, men det finns olika sätt att bygga vidare på den kunskapen. Här riktar han en varning främst till pastorer och lärare att vara vaksamma över vad det är man undervisar.]

Om någon nu bygger på grunden med [bestående material som] guld, silver och dyrbara (ädla) stenar, [eller temporära som] trä, hö och strå, ¹³så ska vars och ens arbete synliggöras (öppet visa sig vad det är gjort av). För den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och elden ska pröva kvaliteten (testa vad som är äkta och har verkligt värde) hos det som varje människa har gjort. [Det är inte mängden arbete utan kvaliteten som bedöms.] ¹⁴Om det arbete (verk) som någon har byggt består [provet], så ska han få sin lön, ¹⁵men om det brinner upp, så lider han förlust [förlorar han sin belöning]. Själv ska han bli räddad, men som genom eld [som en som undflyr en eldsvåda men det han byggt förstörs].

¹⁶[Ni är inte vilken byggnad som helst.] Vet ni inte (har ni inte insett) att ni [hela församlingen i Korint] är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷Om någon fördärvar (förgör, skadar) Guds tempel [med falska läror] ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

[Paulus understryker att de troende tillsammans utgör Guds tempel. Här används gr. naos som beskriver helgedomen med de inre rummen (inte gr. hieron som används om de yttre förgårdarna). Petrus använder samma bild där alla är "levande stenar" i ett andligt husbygge, se 1 Pet 2:5. Lite senare använder Paulus samma bild med templet igen för den enskilde troende, se 1 Kor 6:19. Gud ser allvarligt på ledare som inte bygger upp utan fördärvar hans heliga boning.]

¹⁸Bedra inte er själva [var på er vakt så ni inte bedras av den här världens visdom]. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. ¹⁹Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet:

Han fångar de visa i deras slughet [Job 5:13]

²⁰och vidare:

Herren känner de [mänskligt] visas tankar,
    han vet att de är tomma. [Ps 94:11]

²¹Därför ska ingen skryta över människor [era mänskliga ledare], för [det är faktiskt som era filosofer säger att] "allt är ert":
     ²²Paulus, Apollos och Kefas [Petrus],
    världen (universum),
    liv och död,
    nutid och framtid,
allt är ert.

[Paulus använder en väl avvägd ironi genom att låna uttrycket "allt är ert" från de samtida populärfilosofierna. Stoiker och kyniker hävdade nämligen att även om de inte ägde någonting, tillhörde hela världen dem, eftersom de var vän med gudarna som ägde världen. Paulus avslöjar korintiernas brist på egentlig vishet för att om hela världen tillhörde dem fanns det ingen anledning att tala om att de tillhörde olika lärare.]

²³Ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), och den Smorde tillhör Gud.

En ledare måste vara trofast
¹Låt människor se på oss [jag Paulus, Apollos och andra ledare, se 1 Kor 3:5, 22; 4:6] tjänare till den Smorde (Messias, Kristus), som förvaltare av Guds mysterier (bärare av hans dolda planer och syften). ²Det som krävs av en förvaltare här [på detta område] är att han är pålitlig (den egenskap man letar efter hos dem som ska ha auktoritet och ansvar är trohet). [Korintierna verkade bara värdesätta vältalighet och mänsklig filosofisk kunskap.]

Än i dag kan man se resterna av fundamentet till det upphöjda domarsätet (gr. bema) i Korint. Det var hit medlemmar av synagogan förde Paulus för att försöka få honom fälld av prokonsulen ­Gallio, se Apg 18:12-17.

³[En tjänare och förvaltare, i detta fall en Guds tjänare, kommer ständigt att bedömas och kritiseras. Paulus pekar nu på hur kritik kan komma från tre håll. Andra människor, sig själv och Gud.]

För mig [personligen] spelar det ingen roll om ni eller en mänsklig domstol ställer mig inför rätta [på denna punkt hur jag har förvaltat det uppdrag jag fått av Gud]. Jag [sätter mig inte på Guds plats och] dömer inte ens mig själv. ⁴Jag har inget dåligt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer (undersöker) mig är Herren. ⁵Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud.

[Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se Rom 14:10. Däremot, som vi ser redan i nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se 1 Kor 5:11-13; Matt 7:1-5. Paulus uppmanar oss att bedöma och rannsaka oss själva, se 1 Kor 11:28, 31. Se även Matt 18:15-17.]

⁶Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket "inte utöver det som är skrivet" betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad.

[Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se 1 Kor 1:12; 3:5. Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 1 Kor 3:5, men troligen även också 1 Kor 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se 1 Kor 3:4-6.]

⁷Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)?
    [Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se 1 Kor 1:12.]
Vad har du som du inte har fått?
Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?

⁸[Hela argumentet i vers 8-13 är uppbyggt på kontraster. Korintierna verkade ha en överbetoning på framtiden där den kommande tiden redan var här – en s.k. överrealiserad eskatologi. De kan också ha tagit till sig en samtida stoisk livsfilosofi där en vis människa skulle vara befriad från vardagens bekymmer. Resonemanget med "kungar" är intressant och verkar ha funnits inom dessa kretsar. Några år senare skriver Epiktetos (50-135 e.Kr.): "När någon ser på mig, vem känner då inte att hon ser sin kung eller mästare?"]

Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er! ⁹Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.

¹⁰Vi är dårar för den Smorde (Messias, Kristus),
    ni är kloka i den Smorde.
Vi är svaga,
    ni är starka.
Ni är aktade,
    vi är föraktade.

¹¹Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa.
¹²Vi sliter och arbetar med våra händer.

[Paulus arbetade för sitt eget uppehälle för att inte vara en börda för församlingen, se 1 Thess 2:9.]

När vi blir hånade
    välsignar vi,
när vi blir förföljda
    härdar vi ut,
¹³när folk talar illa om oss
    talar vi väl om dem.

Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap (avskum), och så är det än i dag.

En faders förmaning
¹⁴Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att vägleda (förmana, milt varna) er som mina älskade barn. ¹⁵För även om ni skulle ha en myriad [det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd] uppfostrare i den Smorde (Messias, Kristus), så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i den Smorde Jesus födde er till liv genom evangeliet. ¹⁶Därför ber (uppmuntrar, uppmanar) jag er: ha mig som förebild (bli "imitatörer" av mig – gr. mimetes).

MÄN OCH KVINNOR – I FAMILJERELATIONER (4:17-7:40)

Grov sexuell synd mitt i församlingen (4:17-5:6)

Introduktion
¹⁷[Följande vers kan syfta tillbaka på splittringarna i församlingen, eller framåt på den öppna sexuella synd som Paulus snart tar itu med i kapitel 5. Eftersom ordet "därför" används i vers 16 och syftar tillbaka, är det troligt att detta "därför" syftar framåt. Besöket Paulus talar om återkommer även i 1 Kor 5:3. Det stämmer även överens med den kiastiska strukturen.]

Just därför (av den här anledningen) har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt.

[Paulus träffade Timoteus under sin första missionsresa. På den andra resan följde Timoteus med som medhjälpare, se Apg 16:1. Han var känd i församlingen i Korint, se Apg 18:5.]

Problemet
¹⁸Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. ¹⁹Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. ²⁰För Guds rike består inte i ord utan i kraft. ²¹Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset,
    eller med kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och en mild (känslomässigt välbalanserad) ande?

Tillbaka upp

---