Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - söndag 30/11

1 Kor 9-11

1 Kor 9-11

Paulus personliga frihet och ansvar
1[I föregående stycke är Paulus slutsats att vi är fria att äta kött offrat till avgudar, men vi har också ett ansvar inför andra troende som kan bli sårade. Det gör att vi ibland måste avstå från att göra vissa saker. Nu visar han hur han själv har applicerat dessa två principer i sitt eget liv.]

Är jag inte fri?
Är jag inte apostel (sändebud, ambassadör)?
Har jag inte sett vår Herre Jesus?
Är inte ni mitt verk i Herren?

2Om jag inte är apostel för andra,
    så är jag det i alla fall för er.
    Ni är sigillet på mitt
apostlaämbete i Herren.

3Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta:
4Har inte vi rätt till mat och dryck?
5Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru,
    som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]?
6Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?
7Vem gör soldattjänst på egen bekostnad?
Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt?
Vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk?
[Dessa tre exempel hör ihop med de två exemplen från jordbruket i vers 10b.]
8Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt?
Säger inte undervisningen (gr. nomos) [Torah] samma sak? 9Det står skrivet i Mose undervisning:
Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen
    när den tröskar. [5 Mos 25:4; 1 Tim 5:18]
Är det bara oxarna Gud bryr sig om?
10Säger han det inte snarare (speciellt) för vår skull?
Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer
    och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del.
11När vi har sått andliga ting hos er,
    är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er?
12Om andra har rätt att få del av det som är ert,
    har inte vi det ännu mer?

Paulus väljer att inte använda sin frihet
[Paulus skriver tre gånger "att han inte använder sin rätt" vilket ramar in detta stycke, se vers 12, 15 och 18.]

Men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad], utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium.
13Vet ni inte att de som tjänstgör i templet
    äter av det som kommer från templet,
och att de som tjänar vid altaret
    får sin del från altaret?

14På samma sätt har Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.
15Men jag har inte utnyttjat några av dessa förmåner, och jag skriver inte det här för att börja göra det heller.
För jag skulle hellre dö ...
    [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. "aposiopesis", som visar på Paulus djupa känslomässiga engagemang.]
Ingen ska få ta ifrån mig min berömmelse.
16Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för,
    det är ett måste för mig.
Ve mig om jag inte predikar evangeliet!
17Om jag gör detta villigt [predikar evangeliet och avstår frivilligt från mina rättigheter, se vers 12, 15, 18]
    har jag min lön (belöning),
men gör jag det för att jag måste
    är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig.

[Detta är styckets centrum och huvudpoäng. Paulus är trogen sitt uppdrag, se 1 Kor 4:2. Det är ett förvaltarskap, se Luk 17:10.]
18Vad är då min lön?
Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning,
att inte utnyttja den rättighet [till lön] som evangeliet ger mig.

1) Fullständig anpassning – bli allt för alla (9:19-27)
19[Paulus kommer nu till den centrala delen i ämnet som rör hur man lever som kristen i en fallen värld. Den fråga varje kristen måste ställa sig är hur mycket vi måste identifiera och anpassa oss till den rådande kulturen för att göra evangeliet tillgängligt. När det gäller frågan om det är rätt att äta kött offrat till avgudar, som var en aktuell fråga där i princip allt kött i staden hade offrats i avgudatempel, så är svaret både ja och nej. Det beror på hur mycket du vet, och om det finns någon annan svagare troende som kan komma på fall om du utnyttjar din frihet att äta sådant kött. Paulus tre förhållningssätt:
1. Fullständig anpassning – allt för alla, se 1 Kor 9:19-27.
2. Delvis anpassning, se 1 Kor 10:1-13.
3. Ingen anpassning, se 1 Kor 10:14-22.]

Även om jag är fri (oberoende) från alla [eftersom jag är oavlönad],
    har jag [av egen fri vilja] gjort mig till en tjänare (slav, livegen) till alla,
    för att vinna desto fler [för Jesus].
20För judarna har jag blivit som en jude (satt mig själv i deras situation),
    för att vinna judar.

För dem som står under lagen (undervisningen, lärosystemet – gr. nonoms) har jag blivit som en under lagen,
    fastän jag själv inte står under lagen,
        för att vinna dem under lagen.

21För dem som är utan lag [hedningarna] har jag blivit som den som är utan lag,
    fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever inom den Smordes (Kristi) lag,
        för att vinna dem som är utan lag.

22För de som är svaga [känsliga, i tron] har jag blivit som en svag [undviker sådant som kan väcka anstöt och få dem att tappa tron som t.ex. att äta kött offrat till avgudar, se kap 8],
    för att vinna de svaga.
För alla har jag blivit allt,
    för att jag i varje fall ska frälsa (rädda) några.

Liknelser från sportens värld

Bild från ett antikt lerkärl där en vinnare kröns med en olivkrans.

23[Paulus konkretiserar nu det han just skrivit (angående detta med att vara relevant för den kultur som man försöker nå), genom att likna det kristna livet vid två grenar från de isthmiska spelen, tävlingar som var välkända för korintierna. Spelen arrangerades varannan vår strax utanför Korint i staden Isthmia. Endast de olympiska spelen i den närbelägna staden Olympia, 12 mil västerut, var större. Tävlingarna hölls för att hedra de grekiska gudarna. Utgrävningar har visat att stadion i Isthmia låg alldeles intill templet för den grekiska havsguden Poseidon, vilket bekräftar den religiösa kopplingen till spelen.
    Deltagarna tävlade nakna i grenar såsom löpning, boxning, brottning och pankration (som var en allkamp där alla medel var tillåtna). Man tävlade inte för pengar, utan för ära och en segerkrans. Den äldsta och mest prestigefyllda grenen var löpning. Distansen man sprang var en stadion. Måttet var inte helt standardiserat och varierade mellan 177 och 192 meter. Det motsvarar dagens moderna 200-meterslopp. Det fanns även längre lopp på två och fyra stadion och stafettlopp med fackla.]

Men allt detta gör jag på grund av evangeliet (det goda budskapet med de glada nyheterna), så att jag tillsammans med er kan bli delaktig (vara en partner) i det. 24Vet ni inte att de som springer (löper – gr. trecho) på löparbanan [den ca 185 meter långa sprinterbanan på stadion i Isthmia] – alla springer de verkligen [allesammans kämpar de ju för att först komma över mållinjen], men bara en får ta emot segerpriset?

Spring så att ni vinner (verkligen kan lägga beslag på) det [och göra det till ert].

Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

25Men var och en [varje atlet, löpare, boxare och gladiator]
    som tävlar (kämpar) [i de grekiska spelen]
    utövar självkontroll (praktiserar återhållsamhet; underlägger sig hård träning) i allt.

Dessa [gör ju allt detta] för att vinna (ta emot) en segerkrans
    som snart vissnar (en förgänglig lagerkrans),
men vi för [att vinna] en
    som aldrig vissnar (en oförgänglig) [2 Tim 4:7-8].

[Den träning som man måste genomgå för att få tävla i dessa spel var tio månader lång. Man tränade hårt och avstod från ohälsosam mat, alkohol och fysisk intimitet. Segraren kröntes med en olivkvistkrans.]
26Jag [själv] springer (löper) därför inte planlöst (osäkert; på ett tveksamt sätt; på måfå – utan ett tydligt mål i sikte) [Fil 3:14],
jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. [Det är en verklig kamp och en verklig motståndare.]

27I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).

2) Judiska traditioner – delvis identifiering (10:1-13)
1[I det tidigare stycket har Paulus uppmanat de troende "att bli allt för alla", se 1 Kor 9:22. Det är inga problem att anpassa sig till andra kulturer vad gäller musikstil, kläder, mat, sociala mönster osv. Det blir mer komplicerat när det gäller sakrament, som är handlingar som har religiös innebörd. I detta stycke tar han upp de judiska sakramenten som fått sin fullbordan i Jesus.]

Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap) om vad som hände våra fäder [och vad som kan hända oss]:

Alla var under molnet [Guds närvaro som gick före dem och beskyddade dem],
    alla gick genom havet,
2alla blev döpta till Mose i molnet
    och i havet.

3Alla åt samma andliga mat,
     4alla drack samma andliga dryck,
för de drack från en andlig klippa som följde dem,
    och den klippan var den Smorde (Messias, Kristus).

[Paulus säger "våra fäder" till både judar och greker. Det judiska folket som korsade Röda havet var både de hednakristnas och de messiastroende judarnas förfäder. Både dopet och nattvarden har sina tydliga rötter och förebilder i uttåget ur Egypten. De var i molnet och gick genom vattnet. Det var deras dop. De åt bröd från himlen och drack livets vatten som flödade från klippan.]

5Trots det hade Gud inte behag till de flesta (ingen glädje i majoriteten) av dem [eftersom de älskade det onda mer än Gud]. De föll och låg kringspridda i öknen.
6Detta är nu varnande exempel för oss, för att inte vi ska vara sådana som passionerat älskar (har begär till) det onda, som de gjorde.
7Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet:
    Folket satte sig för att äta och dricka
    och reste sig för att roa sig (dansa). [2 Mos 32:6]

8Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde
    och 23 000 föll (dog) under en dag. [4 Mos 25]
9Vi ska inte fresta den Smorde (Messias, Kristus) som några av dem gjorde,
    de dödades av ormar. [4 Mos 21:1-9]
10Klaga (muttra) inte som somliga av dem gjorde,
    det ledde till att de förgjordes av "Fördärvaren" [dödsängeln]. [4 Mos 16:41-49]
11Allt det som hände dem utgör exempel
    och skrevs ner för att varna oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss.
12Därför ska den som tror sig stå säkert, se till att han inte faller. [I vers 1-11 har Paulus tagit flera exempel från Gamla testamentet på hur människor vikit av från vägen – det är därför vi ska vara vaksamma.]

13Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.

[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]

3) Hedniska traditioner – ingen anpassning och identifikation (10:14-22)
14[Nu kommer Paulus till det tredje och sista stycket som har att göra med hur mycket en kristen ska anpassa sig till sin kultur. Han började med att "för alla har jag blivit allt" se 1 Kor 9:22. Sedan reflekterade han över de judiska sakramenten som har en fortsättning i dopet och nattvarden. Detta stycke handlar om hedniska traditioner som har religiös innebörd. Enskilt hemma hos någon behöver det inte nödvändigtvis vara något problem att äta kött offrat till avgudar, men tillsammans med andra troende är det annorlunda. Ha inget med det att göra. Här gäller inte "allt för alla", utan "inget för alla"!]

Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.
16Välsignelsens bägare [med vin under Herrens måltid] som vi välsignar,
    innebär inte [att dricka] den
    gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) blod?
Brödet som vi bryter,
    innebär inte [att äta] det
    gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) kropp?
17Eftersom det bara är ett bröd [som bryts i måltiden],
    är vi, även om vi är många, en kropp,
    för alla får vi vår del av detta enda bröd.
    [När var och en tar en del av detta enda bröd, som representerar Jesu kropp, så ingår de troende i en andlig gemenskap, förenade i Jesus och därför också med varandra.]
18Se på det jordiska (köttsliga) Israel.
Har inte de som äter av offren gemenskap med altaret?

19Så vad menar jag?
Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något?
20Nej, men vad hedningarna offrar,
    det offrar de åt onda andar och inte åt Gud.

Jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna.
21Ni kan inte dricka både Herrens bägare
    och onda andars bägare.
Ni kan inte ha del både i Herrens bord
    och i onda andars bord.
22Eller vill vi utmana Herren?
Är vi starkare än han?

Frihet och ansvar – avslutande ord
23[En nutida läsare har ibland svårt att ta till sig de kiastiska mönstren i detta brev. Vi är vana att läsa uppifrån och ner med slutsatsen sist. Läser man däremot "utifrån och in" så är det lättare att följa Paulus tanke. Rubriker och inskjutningar försöker underlätta att se texten på detta sätt:
Vers 23-24: Generella principer – tänk på andra.
Vers 32-33: Generella principer – väck inte anstöt.
Vers 25-26: Ät det som säljs på marknaden för det tillhör Gud.
Vers 31: Ät för att ära Gud.
Vers 27: Ät det som bjuds om ni är på besök hos någon som inte tror.
Vers 29b-30: Ät – ni är fria, tacka och ät.
Vers 28-29a: Om någon däremot säger "det är offerkött", ät då inte i respekt för den personens samvete.]

Generella principer – tänk på andra
Allt är tillåtet,
    men allt är inte nyttigt.
Allt är tillåtet,
    men allt bygger inte upp.
24Ingen ska söka sitt eget bästa,
    utan den andres.

Ät det som bjuds, men tar någon illa vid sig – ät inte
25Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull,
     26för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.
27Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå,
    ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull.
28Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött",
    ät inte då av hänsyn till den som sa det och för samvetets skull.
29Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres.
Varför ska min frihet dömas av en annans samvete?
30Om jag äter med tacksamhet,
    varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
31Om (vare sig) ni äter eller dricker – eller vad ni än gör –
    gör [hela tiden] allt [plural] till Guds ära (pris, lov och härlighet).

Generella principer – väck inte anstöt
32Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.
1Följ mitt exempel
    liksom jag följer den Smordes (Kristi) exempel.

MÄN OCH KVINNOR I FÖRSAMLINGEN (11:2-14:40)

Profeter och lämplig klädsel
2[Paulus har nyss i ett par kapitel tagit upp hur mycket en kristen ska anpassa sig i en fallen värld. En av poängerna är att vi ibland måste ge upp vår frihet för att inte få en svagare broder på fall. I följande fyra kapitel handlar det om män och kvinnor i gudstjänsten och den praktiska ordningen.
    Det första Paulus tar upp är klädstil, och poängen är att både män och kvinnor ska klä sig på ett sätt som inte är utmanande eller stötande utifrån sin kultur. Klädstilen ska inte ta bort fokus från bönen eller profetian. Det verkar som om en del kvinnor hade tagit sin nyvunna frihet i Jesus för långt och inte följde den gängse normen att täcka sina huvuden. Paulus kunde ha löst problemet genom att helt och hållet förbjuda kvinnor att be och profetera i samlingarna; i stället ger han ett enkelt råd: män ska ha sina huvuden otäckta, medan kvinnor ska ha sina huvuden täckta.
    Problemet är att det inte är helt klart vad det innebar att täcka huvudet då, och hur det ska tolkas i dag. Genom tiderna har dessa verser missbrukats. Det hjälper dock förståelsen att se att Paulus troligtvis använder sig av ett kiastiskt mönster, där halva resonemanget finns före centrum och den andra halvan efter. Texten är inskjuten i olika steg för att illustrera detta.]

Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid de traditioner (lärdomar, förordningar, den undervisning) som jag har fört vidare till er.

3Nu vill jag att ni ska veta:
    att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
    att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
    och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.

4Om en man ber eller profeterar med något på huvudet
    vanärar han sitt huvud.
5och om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,
    så vanärar hon sitt huvud.
Det är samma sak som att ha håret avrakat.
6För om en kvinna inte har något på huvudet
    kan hon lika gärna klippa av sig håret.
Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret,
    så bör hon ha något på huvudet.
[Vers 6 hör ihop med vers 13-15.]
7[Paulus går nu till skapelsen, se 1 Mos 1:27. Vers 7-8 hör ihop med vers 12.]
En man bör inte ha något på huvudet,
    eftersom han är Guds avbild och ära,
    och kvinnan är mannens ära.
8För mannen kommer inte från kvinnan,
    utan kvinnan från mannen.
9Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,
    utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se 1 Mos 2:18. Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel (5 Mos 33:7, 26, 29; Ps 20:3; 115:9; Hos 13:9). Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]
10Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet
    för änglarnas skull.
11Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),
    i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,
    inte heller är mannen oberoende av kvinnan.

[Vers 9 och 11 hör ihop. I vers 9 kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i vers 11 kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]
12För liksom kvinnan har kommit från mannen,
    så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?

14Lär inte själva naturen er
    att det är en skam för en man att ha långt hår,
     15men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja.
16Men om någon har lust att strida [är benägen att vara grälsjuk avseende detta så] har vi ingen sådan sed (sedvänja, vana, praxis; ömsesidigt anpassad tradition – sunetheia), inte heller Guds församlingar.

[Ordet för sed används förutom här och i 1 Kor 8:7 även om sedvänjan att frige en fånge kring påsk (Joh 18:39). Vilken sedvänja syftar Paulus på? Grekiskan verkar främst syfta på seden att inte strida eller gräla om sådana saker som ansågs vara naturliga och redan var rådande praxis även i andra församlingar. Att Paulus använder ordet för sed (inte lära eller lag) och inte kyrkan (singular) utan kyrkor i plural (1 Kor 7:17; 14:33) pekar på att detta är en fråga som mer rör tradition och kulturell sed, än en lärofråga.]

Ordning i gudstjänsten – Herrens måltid

Allvarliga problem

Rekonstruktion av matsalen, triclinium, där man låg till bords i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza. Här grundade kejsar (Caesar) Augustus staden Caesaraugusta omkring 10 f.Kr.

17[På första församlingens tid firade man "agape", en gemensam kärleksmåltid där man umgicks och åt. Måltiden avslutades antagligen med att fira Herrens nattvard. Man samlades hos dem som hade större hus. Några av dem var Kloe, Stefanas och Gaius, se 1 Kor 1:10; 16:15; Rom 16:23. Romerska hus vid den här tiden hade ofta två rum: En förgård eller större samlingssal, atrium, som kunde rymma 30-40 personer. Det fanns också ett finare rum, triclinium, med omkring 10 platser. Paulus binder ihop detta stycke med frasen att han "inte kan berömma dem", se vers 17 och 22. I mitten, vers 20, betonar han igen denna huvudpoäng att detta "inte" är Herrens måltid.]

När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,
    för era sammankomster är mer till skada än till nytta.
18Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen,
    och till viss del tror jag att det är så.

[Detta är inte samma splittring som nämns i 1 Kor 1:10-16 mellan olika ledare utan snarare en socioekonomisk uppdelning mellan välbärgade och fattiga.]

19Det måste finnas valmöjligheter (en fri vilja; olika grupperingar – gr. hairesis) bland er,
    för att tydligt och öppet visa vilka av er som är äkta (genuina) [och inte medverkar till splittring].

[Ordet hairesis har kommit att beskriva villoläror och sekter med betoning på en annan lära. Ordets grundbetydelse är "att ta" och "att välja", och i den grekiska översättningen av GT används ordet för offer som är "frivilliga", se 3 Mos 22:18. Betoningen i denna vers är att det måste finnas en fri vilja och valmöjlighet för äkta kärlek och sann gemenskap. Gud prövar ibland sitt folk genom falska profeter, se 5 Mos 13:1-3.]

En konstnärs skildring av en finare måltid i ett triclinium som bestod av tre soffor som formade ett U. Namnet kommer från "tri" som betyder tre och "kline" för soffa.

20När ni samlas
    är det inte Herrens måltid som ni firar.
21För när det är dags att äta skyndar sig var och en att äta sin mat [utan att vänta på de fattiga som kom senare],
    några är hungriga, andra har druckit sig berusade.
22Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?
Eller försöker ni vanhelga Guds församling genom att få dem som inte har något [inga egna hem och inte tagit med mat] att skämmas?

[De rika kom tidigt, åt all mat och blev berusade. De fattiga, som arbetade, kom senare och fick ingen mat.]
Vad ska jag säga till er, ska jag berömma er?
Nej, för det här får ni inget beröm.

Nattvarden är en tradition från Herren

Nattvarden har varit en kristen tradition ända sedan Jesus firade den sista måltiden med lärjungarna. Eftersom det skedde under det osyrade brödets högtid vet vi att det var bröd utan jäst som Jesus bröt.

23[Paulus försäkrar att traditionen att fira Herrens måltid är från Herren själv. Paulus kan ha fått dessa ord direkt från Jesus i en syn, eller fört traditionen vidare från de lärjungar som var ögonvittnen. För Paulus är de troende Jesu kropp, se 1 Kor 6:15; 8:12; 12:12.]

Jag [Paulus] har själv tagit emot från Herren
    det som jag också har fört vidare till er:

Den natten, då Herren Jesus blev förrådd,
    tog han ett bröd, 24och när han hade tackat Gud [genom en bön eller sång i tacksägelse],
    bröt (fördelade) han brödet och sa:
"Detta är min kropp för er (som blir bruten för er skull).
Gör detta till minne av mig."
25På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa:
"Denna bägare är det nya (oförstörda, bättre) förbundet i (genom) mitt blod.
Var gång ni dricker av den, gör det för att minnas mig."
26Så ofta ni äter detta bröd
    och dricker denna bägare
    förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

[Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24-25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.]

Pröva er själva
27Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt [vilket ni gör i Korint]
    syndar därför mot Herrens kropp och blod.
28Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv
    och så äta av brödet och dricka av bägaren.
29Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp,
    han äter och dricker en dom över sig.

[I nästa kapitel skriver Paulus att de är Jesu kropp, se 1 Kor 12:27. Att inte "urskilja Herrens kropp" handlar alltså om själviskhet och att inte se sina bröder och systrar. I det kiastiska mönstret hör vers 28-29 ihop med vers 31-32. Problemet var att vissa åt och drack innan alla kommit. Den gruppen var mätta och berusade när de som arbetat under dagen kom till gudstjänsten, se vers 21-22. I vers 33-34 ges lösningen: vänta på varandra och roffa inte åt er så att någon blir utan mat.]
30Därför finns det många svaga (sköra, orkeslösa) och sjuka (utan styrka på grund av sjukdom) bland er,
    och ganska många har somnat in [i dödens vila].

[I en församling där inte Guds kärlek råder mellan de troende försvinner Guds beskydd. Bönen om under och tecken i Apg 4:30 besvaras först i Apg 5:12, efter det att Ananias och Safiras hyckleri hade avslöjats, se Apg 5:1-11.]
31Om vi gick till rätta med oss själva
    skulle vi slippa att bli dömda.
32Men när vi döms fostras vi av Herren,
    för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron): när ni samlas för att äta,
    så vänta på varandra.
34Om någon är hungrig ska han äta hemma,
    så att er sammankomst inte blir till en dom för er.

Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.

[Till sist nämner Paulus att han kommer att ta upp några specifika saker med dem som inte rör andra församlingar som läser detta brev. Korintierna hade skrivit angående många saker, men Paulus låter inte deras frågor styra brevets uppbyggnad. Paulus väljer ämnen som berör "hela församlingen", se 1 Kor 1:2.]






Igår

Planer

Stäng  


Parallell