Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Nya Testamentet - torsdag 1/12

1 Joh 2:1-17

1Mina kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
    jag skriver detta för att ni inte ska synda.

[Här gör Johannes en själavårdande parentes till den tredje punkten som introducerades i föregående vers, se 1 Joh 1:10. Gr. teknion är en diminutiv form av det vanliga ordet för barn (gr. teknon). Ordagrant skriver Johannes "barn av mig", vilket förstärker att det är hans älskade/kära barn. Ordet används sju gånger i detta brev, se 1 Joh 2:1, 12, 28; 3:7, 18; 4:4; 5:21. Den enda användningen utanför detta brev är i Joh 13:33 där Jesus tilltalar lärjungarna med det kärleksfulla ordet.]
Men om någon [ändå] skulle synda har vi en hjälpare (en advokat; en som för vår talan) hos Fadern, den rättfärdige (trogne) Jesus den Smorde (Messias, Kristus). 2Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder].
[Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1 Joh 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att "alla har ju syndat och saknar härligheten från Gud", se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1 Joh 1:9.]

Tre äkthetsprov för en sann tro
3[I vers 6 introduceras ordet förbli (gr. meno) för första gången i detta brev. Det används totalt 24 gånger i kapitel 2-4 och har betydelsen att stanna kvar, leva och bo. Tre fraser börjar med "Den som säger", se vers 4, 6, 9.]

Och genom (i) detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi har lärt känna honom:
Att (om) vi håller hans bud [vill bevara och vaka över att de når sin fullbordan].

4Den som [gång på gång] säger: "Jag känner (har lärt känna) [har en personlig relation med] honom",
    men inte håller [kontinuerligt bevarar och vakar över; lever efter] hans bud (fullkomliga ordningar) är en lögnare,
    och sanningen finns (är) inte i honom.
5Men den som håller (som då skulle bevara och vaka över) [leva efter] hans ord (budskap),
    i honom har Guds [utgivande] kärlek verkligen (sannerligen) nått sitt mål (blivit mogen, och fulländad; gjort sitt verk).
Genom detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi är i honom.

6Den som [gång på gång] säger sig förbli [Joh 15:4-10] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).

7Mina älskade!

Jag skriver inte ett nytt bud till er,
utan ett gammalt bud som ni haft från början.
Det gamla budet är ordet (budskapet) ni hörde från början.
8Ändå (å andra sidan) skriver jag ett nytt bud (ett annat slags bud) till er – ett som är verkligt [dess sanning kan ses] i honom och i er,
    eftersom mörkret [okunnigheten om de andliga tingen] skingras (försvinner)
    och det sanna ljuset [som inte kan döljas] redan lyser.

9Den som [gång på gång] säger sig vara i ljuset [vilket de falska lärarna gjorde, se 1 Joh 2:18-19]
    men [går omkring och] hatar sin broder [i tron],
är fortfarande (ännu i denna stund) kvar i mörkret [i andlig okunskap].
10Den som älskar sin broder [och fortsätter att älska osjälviskt och utgivande] förblir (blir/stannar kvar; lever) i ljuset
– i honom finns ingenting som leder till fall (inget som kan utlösa/förorsaka en skandal).
11Men den som [går omkring och] hatar sin broder är i mörkret [i andlig okunskap]
och vandrar (lever) i mörkret och han vet inte (har inte insett/förstått) vart han går,
för mörkret har förblindat [lagt ut dimridåer för] hans ögon.
Ord av uppmuntran
12[Följande stycke, vers 12-14, har kopplingar både framåt och bakåt. Efter en avslutad diskussion i två triader med påståenden, kommer nu en uppmuntran till de troende strukturerad på samma sätt med två triader i en fin poetisk symmetri. Johannes bekräftar att de är förlåtna och att de känner Fadern. De två triaderna är snarlika, men ändå olika. Det är främst de två första fraserna, vers 12a och 14a riktade till barnen, som skiljer sig åt. Det kan vara tre distinkta grupper som adresseras: barn, fäder och unga män. Ett annat synsätt är att den första gruppen – barn – syftar på alla troende. Den delas sedan in i två grupper: fäder och unga män. Det kan vara fysisk ålder som avses, men troligare är att det syftar på den andliga mognad och styrka som bör finnas hos alla troende. För en ung troende är kampen mot den onde extra påtaglig. Med ålder och andlig mognad följer en djupare relation med Gud.]

Jag skriver till er kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
    för era synder är förlåtna genom (på grund av) hans namn.
13Jag skriver till er [andliga] fäder,
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag skriver till er unga män
    för ni har segrat över den onde.

14Jag har skrivit till er barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion],
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern.
Jag har skrivit till er [andliga] fäder,
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag har skrivit till er unga män,
    för ni är starka (har fått en inneboende kraft)
    och Guds ord (gr. logos) förblir (är kvar; bor) i er
    och ni har segrat över den onde.

[Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och att de har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i Jer 31:31-34 och visar på kontinuiteten mellan Gamla och Nya testamentet.]

Älska Gud mer än den här onda världen
15Älska inte världen [detta världssystem], inte heller det [allt det som finns] i världen. Om någon skulle älska världen [med den högsta formen av kärlek – gr. agapao] finns (är) inte Faderns kärlek i honom. [Rom 12:2; Jak 4:4; 1 Pet 1:14-17] 16För allt det [som är] i världen –
köttets begär [kroppens och den gamla naturens passionerade önskan efter sensuell njutning],
och ögonens begär [sinnets starka önskan; njutningslystnad efter mer, se Ords 27:20],
och detta livets [tomma, självsäkra] skryt (högmod; "kvacksalveri") [falska marknadsföring över det goda man påstår sig ha uppnått med egna resurser och tillgångar] –
[det] är inte från Fadern, utan från världen. [Ef 2:1-3]

17Världen förgås (går under; upphör, försvinner) och (även, likaså) dess begär (starka passion) [efter det som är ont], men den som gör Guds vilja [och fortsätter utföra Guds önskan och längtan med dess bestämda syften] förblir i evighet [ordagrant: består in i tidsåldern – dvs. fram tills evigheten kommer].

[Det är viktigt att betona att Johannes inte fördömer världen och dess resurser – i sitt evangelium beskriver han själv Faderns kärlek till världen (gr. kosmos), se Joh 3:16. Allt som Gud har skapat är gott, se 1 Mos 1:4, 10, 12, 18, 21, 25, 31; Joh 1:1-18. Kosmos kan syfta på flera saker, vilket Johannes här också förtydligar genom att beskriva vad som driver ogudaktiga människor på jorden i deras världsliga angelägenheter. Köttets och ögonens begär inkluderar allt som kan bli till ett begär. Hunger, sexualdrift, kreativitet, osv. är alla goda drivkrafter inom de begränsningar Gud har gett, men kan också missbrukas. Problemet är den fallna mänskliga naturen som följer det onda i stället för det goda – och tillber det skapade i stället för Skaparen, se Rom 1:20. De tre punkterna – den syndfulla naturens begär, ögats begär och det skrytsamma pratet täcker in de synder som på ett speciellt sätt fördärvar det goda i Guds skapelse. Jesus frestades också på dessa tre områden, se Luk 4:1-13. Även den första frestelsen som nämns i Bibeln följer detta mönster. Frukten mättade en hunger som inte ville underordna sig Gud, se 1 Mos 3:6.]





Igår

Planer

Stäng  


Nya Testamentet med Svenska Kärnbibelns översättning