⁸Till en ges genom Anden [kraft att tala] ord av vishet [ett vägledande ord i en speciell situation].
Till en annan ges [kraft att ge] ord av kunskap [insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar] genom samma Ande.

[Skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser, se vers 4-6. Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga mor i en vårdnadstvist, se 1 Kung 3:16-28. Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper till att strukturera upp matutdelningen och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt, se Apg 6:2-4; 15:19-22.
    Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer att ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten, se Matt 17:24-27. Andra exempel är när Jesus talar till Natanael och till kvinnan vid brunnen, se Joh 1:47-48; 4:16.]

⁹Till en annan tro [för under och tecken] genom samma Ande.
Till en annan gåvor att hela (bota sjuka, återskapa) genom samma Ande.

[Det grekiska ordet är i plural. Kan syfta på många helanden men också på att det finns olika gåvor och sätt att hela olika sjukdomar, se Matt 10:1.]

¹⁰Till en annan att utföra kraftgärningar (mirakler, tecken, under).
Till en annan profetisk klarsyn [gåvan att förstå och förmedla Guds vilja och syfte].
Till en annan att skilja (ha förmåga att urskilja, särskilja) mellan andar.
Till en annan olika sorters språk (tungotal),
Till en annan uttydning av (förmågan att förklara) [sådana] språk (tungotal).

Alla dessa [gåvor, kraftgärningar] är inspirerade av (får sin kraft genom) en och samma Ande, som fördelar dem till varje person som han vill.

[Paulus har beskrivit nio andliga gåvor. I vers 28-31 tas dessa upp igen, vilket är typiskt i ett kiastiskt skrivsätt. Totalt i Nya testamentet nämns över tjugo olika andliga gåvor; de övriga tre referenserna är Rom 12:6-8; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11.]

Jesu kropp
¹²För på samma sätt som kroppen är en (är en enhet)
    har den ändå många delar (lemmar).

Trots att det är många olika delar,
    formar de tillsammans en kropp,
    så är det också med den Smorde (Messias, Kristus).
¹³Med en och samma Ande har vi alla döpts in i samma kropp,
    vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria.
Vi har alla fått dricka (fått törsten släckt, blivit fyllda) av samma Ande.

¹⁴För kroppen består inte av en enda del (lem)
    utan av många.

En jämförelse med vår fysiska kropp

På samma sätt som kroppen består av olika delar består Jesu kropp av olika delar som hör ihop.

¹⁵[I mitten mellan styckena som handlar om Jesu kropp, vers 12-14 och 25-27, finns en liknelse med den fysiska kroppen. Faran av ytligt jämförande och känslor av underlägsenhet/överlägsenhet tas upp. Händer och fötter är kroppsdelar som utför fysiskt arbete. Ögon, öron och näsa är sinnesorgan som bearbetar intryck. I vers 15-17 handlar det om känslan av underlägsenhet. Foten är avundsjuk på handen och örat känner sig inte lika viktig som ögat. Konkurrensen verkar finnas mellan liknande kategorier av gåvor. Foten jämför sig inte med örat eller ögat, utan med handen. I vers 21 sker konversationen mellan de mer administrativa gåvorna (öga och huvud) som inte ska se ner på de mer praktiska funktionerna (händer och fötter).]

Om foten skulle säga:
    "Eftersom jag inte är handen, så tillhör jag inte kroppen",
        skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
¹⁶Om örat skulle säga:
    "Eftersom jag inte är ögat, så tillhör jag inte kroppen",
        skulle den inte ändå tillhöra kroppen?

¹⁷Om hela kroppen var ett öga,
    hur skulle den då kunna höra,
eller om den bara var ett öra,
    hur skulle den då kunna känna lukt?

¹⁸Men nu har Gud placerat varje kroppsdel i kroppen, varenda en av dem precis där han ville ha dem (där de passar och fungerar bäst, där han tänkt ut att de ska vara). ¹⁹Om kroppen bestod av en enda del (lem), då skulle det inte vara en kropp. ²⁰Men nu är det så att det är många delar, men en enda kropp.

²¹Ögat kan inte säga till handen:
    "Jag behöver inte dig",
och inte heller huvudet till fötterna:
    "Jag behöver inte er."

²²Nej, tvärtom, de delar av kroppen som verkar svagast (skörast)
    är desto mer nödvändiga,
²³och de delar av kroppen som vi inte tycker är värdefulla (ärofyllda),
    just dem klär vi med värdighet,
och de mindre attraktiva delarna
    omger vi med så mycket större omtanke (elegans),
     ²⁴medan de andra delarna inte behöver något sådant.
Gud har sammanfogat kroppens alla delar (förenat, kombinerat dem i rätt proportioner), och gett större ära till de delar som saknar ära [de som inte har uppenbar yttre betydelse].

Jesu kropp
²⁵Detta för att det inte skulle uppstå splittring (uppdelning, söndring – gr. schisma) i kroppen, utan delarna (lemmarna) skulle ha samma omsorg om varandra (vara genuint angelägna om vars och ens bästa).

²⁶Om en kroppsdel (lem) lider,
    lider alla delarna (lemmarna) med [den].
Om en kroppsdel blir ärad (upphöjd),
    gläder sig alla delarna (lemmarna) med [den].

²⁷Nu är ni [tillsammans] den Smordes (Messias, Kristi) kropp, och var för sig [utifrån en särskild utportionerad och begränsad del – gr. ek merous] lemmar [i den].

[Det grekiska uttrycket ek merous återkommer ett flertal gånger i 1 Kor 13:9-12, då i betydelsen "begränsad" eller "till/utifrån en begränsad del". Varje troende är en unik medlem i Kristi kropp, med en individuell plats och funktion.]

Många gåvor
²⁸Gud har utvalt människor (lagt ner gåvor) i församlingen (kyrkan, folket som samlas):

Först apostlar (budbärare, ambassadörer) [som grundar en församling],
som nummer två profeter (inspirerade förkunnare),
på tredje plats lärare,
sedan [de som utför] kraftgärningar (mirakler)
    [har styrka över onda andemakter, sjukdomar],
sedan [de som har] gåvan att hela (bota sjukdomar, återskapa),
    [de som är speciellt fokuserade på att]
hjälpa till (kärleksfulla handlingar, hjälpsamhet, bära andras bördor) [det grekiska ordet för "lyfta upp, bära"],
styra (gåvan att vara skicklig i administration, leda) [det grekiska ordet för sjökapten],
tala olika tungor (språk).
    [På ett övernaturligt sätt kunna tala språk man normalt inte talar, t.ex. det som skedde på pingstdagen, se Apg 2:5-13.]

²⁹Alla är inte apostlar, eller hur?
Alla är inte profeter, eller hur?
Alla är inte lärare, eller hur?
Alla utför inte kraftgärningar (mirakler), eller hur?
³⁰Alla har inte extraordinär gåva att hela, eller hur?
Alla talar inte andra språk, eller hur?
Alla kan inte uttyda, eller hur?

³¹Var ivriga att få tag på (sök, längta och sträva ständigt efter) de mest användbara (de bästa, högsta) gåvorna.

Nu vill jag ändå göra er uppmärksamma på (visa er) en ojämförbart mycket högre väg.

[En "högre väg" kan beskriva en väg genom ett bergspass, där det krävs ansträngning för att ta sig över, och binds fint ihop med 1 Kor 14:1 som uppmanar att "springa efter kärleken". Den högre vägen är osjälvisk, utgivande kärlek.]

Kärlek och de andliga gåvorna

Huvudgatan i Korint. I bakgrunden ses Akrokorint som reser sig 500 meter över havet där kärleksgudinnan Afrodites tempel stod.

¹Om jag talar människors språk, och [ja, även] änglars,
    men inte också har kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    så har jag blivit som ekande brons eller en skrällande cymbal.

[Lika öronbedövande låter mitt kärlekslösa tal i Guds och människors öron. Korint var känd för sitt bronshantverk. I verkstäderna längs med gatorna slog hantverkarna på metallen när de formade kärl och hantverk. Paulus hade bott 18 månader i Korint, se Apg 18:11, och kände väl till detta bullrande oljud.]

²Om jag har profetians gåva,
    förstår alla Guds dolda planer (mysterier),
    har all kunskap,
och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,
    men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    så är jag ingenting [värd].

³Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),
    och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],
    men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    skulle jag inte vinna någonting.

Kärlekens lov
⁴[Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser som ger Bibelns definition av kärlek. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6 berör "två sidor av samma mynt" och de två verben bygger på samma rot chario (andra verbet är sun chairo – glädja sig tillsammans) blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild. Kärnbibeln översätter nära den grekiska ordföljden, för att visa på det kiastiska mönstret.]

Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är
    tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och
    mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]
kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –
[sådan är] kärleken.

Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].
Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).
⁵Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).

Den söker inte sitt eget (är inte självisk).
[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]

Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).
Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den får utstå).
⁶Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andras synd och misslyckanden],

utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].

⁷Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].
    Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].
    Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].
Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).

[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!
    Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]

Kärleken och de andliga gåvorna
⁸Kärleken [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande]
    upphör (sviker, misslyckas; faller) aldrig [den blir inte uttömd eller ger upp – den har alltid mer att ge].
Däremot ska profetiorna
    försvinna (förgå; fullt ut avskaffas) [profetians gåva ska helt och hållet tas ur funktion],
    tungomålen [gåvan att tala i tungor] ta slut (tystna)
    och kunskapen försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).

⁹För vi förstår (vet, känner) [bara] till en del
    och vi profeterar [bara] till en del.
    [Vår kunskap och vår profetiska gåva är begränsad, ofullständig, bristfällig och fragmentarisk.]
¹⁰Men när det fullkomliga [det som är fullvuxet, moget och helt perfekt] kommer,
    ska det som är till en del försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).
    [Profetiorna, tungomålen och kunskapen tappar sitt värde och behövs inte då de byts ut mot hela sanningen.]

¹¹När jag var barn (liten, omogen),
    talade jag som ett [litet] barn [oförmögen att forma tydliga ord],
    tänkte (kände, tyckte) som ett [litet] barn [med en förståelse enbart baserad på sinnesintryck]
    och resonerade som ett [litet] barn [med ett barns logik].
Sedan jag blev man [blivit vuxen]
    har jag [helt] lagt bort det barnsliga [avskaffat allt det omogna].
[Det grekiska adjektivet nepios beskriver någon som är omogen, barnslig och utan förstånd. Det används här även som ett substantiv om ett barn mellan 1 och 10 år.]

En rekonstruktion av en romersk spegel från fynd i Pompeji. Ytan är polerad och ger en spegelbild, om än dimmig. Finns på Nationalmuseet i Napoli.

¹²För [här och] nu ser vi [bara] i en dunkel spegel (gåtfull spegelbild) [av putsad metall, dvs. indirekt – det vi ser är bara som en suddig reflektion av den sanna verkligheten, se 2 Kor 5:7],
    men sedan [när det fulländade kommer] ska vi se ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8].
Nu förstår jag [här och nu känner jag bara] till en del [min personliga kunskap är begränsad och ofullständig],
    men då ska jag förstå (känna, veta) fullt ut [få fullständig personlig kunskap],
precis som jag själv är fullständigt känd [av Gud som känner till allt om mig].

¹³Men nu består (så förblir nu):
    tro, hopp, kärlek
    – dessa tre –
men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken.

[Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]

Andliga gåvor – bygger upp Jesu kropp (14:1-25)

Profetians gåva är viktigare än tungotalet
¹[Paulus återkommer nu till undervisningen om de andliga gåvorna som påbörjades i kapitel 12.]

Sträva (ordagrant "spring efter", följ) efter kärleken,
    men var också ivriga att få de andliga gåvorna,
    framför allt profetians gåva.

²Den som talar tungomål [ett bönespråk som inte förstås om det inte finns någon som kan uttyda] talar inte till människor utan till Gud, eftersom ingen förstår honom. Han talar [gudomliga] mysterier (hemligheter) i sin ande.

³Men den som profeterar [talar inspirerat av Gud, med eller utan referens till framtida händelser] talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst.

⁴Den som talar tungomål
    bygger upp sig själv,

men den som profeterar (talar inspirerat av Gud)
    bygger upp församlingen.

⁵Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre [önskar jag] att ni [alla] profeterar. Den som profeterar [talar inspirerat av Gud genom att predika och undervisa] är större (mer betydelsefull) än den som talar tungomål, om den [som talar tungotal] inte uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

Gåvorna är till för att bygga upp församlingen
⁶Syskon (bröder och systrar i tron), tänk er att jag kommer till er och talar [obegripliga] tungomål, vad hjälper det er (vad blir det för nytta och vinst) om jag inte ger er någon:
    uppenbarelse
        eller kunskap
    eller profetia
        eller undervisning (doktrin)?

[Denna lista hör ihop parvis. Uppenbarelse hör ihop med profetia och kunskap med undervisning. Uppenbarelse kommer genom profeten och kunskap genom läraren. Vers 3 fokuserar på "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" medan här i vers 6 kommer nästa steg, "uppenbarelse och kunskap", som leder till en djupare tro.]

⁷[Nu följer fyra liknelser: flöjt, harpa, trumpet och okända språk. Korint var en internationell stad med många nationaliteter och språk. En kristen som talar i tungor jämförs med en främling som talar ett okänt språk. Paulus poäng är att okända språk inte enar utan splittrar.]

Om livlösa instrument, som till exempel flöjt eller harpa,
    inte ger klara (distinkta) toner ifrån sig,
        hur ska man då kunna förstå vad som spelas?

⁸Om en militärtrumpet [med olika signaler för anfall eller reträtt]
    skulle ge en otydlig signal,
        vem gör sig då redo till strid?

⁹Så är det också med er.
Om ni inte talar begripliga ord med era tungor,
    hur ska man då kunna förstå vad ni säger?
Då talar ni ut i tomma luften.

¹⁰Hur många språk det än finns i världen,
    så är inget utan mening.
¹¹Men om jag inte vet vad ljuden betyder
    blir jag en främling för den som talar,
    och den som talar blir en främling för mig.

¹²Så är det också med er,
    eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor,
sök då sådana som bygger upp församlingen
    så att ni har dem i överflöd.

Tungomålstal – det måste vara begripligt för utomstående
¹³Därför ska den som talar tungomål
    be om att kunna uttyda det.
¹⁴För om jag ber med tungomål så ber min ande,
    men mitt förstånd bär ingen frukt.

¹⁵Vad innebär då detta?
Jag vill be i anden,
    men jag vill också be med förståndet.
Jag vill lovsjunga i anden,
    men jag vill också lovsjunga med förståndet.

[Efter en introduktion kommer en kiasm där vers 16-17 hör ihop med vers 24-25. Temat är att det som sägs i en gudstjänst måste vara begripligt.]

¹⁶Om du tackar Gud i anden,
    hur ska då den oinvigde kunna säga sitt "Amen" (det är sant) till din tacksägelse,
    när han inte förstår vad du säger?
¹⁷Du gör rätt i att tacka Gud,
    men den andre blir inte uppbyggd [om de inte förstår vad du säger].

[Amen är ett hebreiskt ord som betyder "fast", "trovärdig", "sann". Det bekräftar vad som nyss har sagts. Församlingen var engagerad och svarade instämmande efter en bön eller lovprisning. Detta bruk var vanligt både i synagogan och i den tidiga kristna församlingen.]

¹⁸Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er.
¹⁹Men i församlingen vill jag hellre tala
    fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra
    än tiotusen [myriader av ord] med tungomål.

²⁰Syskon (bröder och systrar i tron), var inte [som omogna] barn till förståndet (i era tankar).
Vad gäller ondskan, så ska ni vara som spädbarn
    medan ni är vuxna [mogna] till förståndet.

²¹Det står skrivet i undervisningen (gr. nomos) [här syftar nomos på hela GT]:
"Genom främmande språk
    och främmande läppar
ska jag tala till detta folk,
    och inte ens då ska de lyssna till mig,
säger Herren." [Jes 28:11-12]

²²Alltså är tungomålen ett tecken
    inte för de troende utan för de otroende [som är på väg att börja tro],
medan profetian [som förklarar Guds ord och vilja] är ett tecken
    inte för de otroende utan för de troende.

²³Om nu hela församlingen samlas och alla talar [okända] tungomål
    och det kommer in några som inte förstår eller inte tror,
    säger de då inte att ni är galna?

²⁴Men om alla profeterar [i ordning, två eller tre i taget, se vers 29]
    och det kommer in en som inte tror eller inte förstår,
    då blir han överbevisad [om sin synd och otro] av alla [profetiska ord som ger klarhet över Guds ord]
    och dömd (utvärderad) av alla [Bibelns ord].
²⁵Hans hjärtas hemligheter (inre liv) uppenbaras,
    och han faller ner på sitt ansikte
    och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i (bland) er!"

Ordning i gudstjänsten (14:26-36)

Sång, predikan och bön – frihet i ordnade former
²⁶[Detta är det andra stora stycket som handlar om ordningen i gudstjänsten. I den första sektionen, 1 Kor 11:17-34, tog Paulus upp problem kring nattvardsfirandet där några var hungriga och andra var berusade. I detta stycke tar han upp det som sägs i gudstjänsten som verkade vara kaotisk. Predikan och bön måste ske under ordnade former.]

Hur ska det då vara, syskon (bröder och systrar i tron)?
Jo, när ni samlas har var och en något att ge:
    en psalm,
    en undervisning [av lärare],
    en [profetisk] uppenbarelse,
    ett tungotal och en uttydning.
Låt allt bli till uppbyggelse.

[Dessa fem element visar på en delaktighet i gudstjänsten. Det verkar dock som om samlingarna har blivit onödigt långa och kontraproduktiva. Både män och kvinnor bad och profeterade, se tidigare stycket 1 Kor 11:4-5. Nu uppmanas både män och kvinnor att inte tala i munnen på varandra, vänta på sin tur och ibland vara tysta.]

²⁷Om någon [man eller kvinna i församlingen] talar tungomål
    får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda.

²⁸Finns det ingen som uttyder
    ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen
    och i stället tala för sig själv och för Gud.

²⁹Två eller tre profeter [män eller kvinnor, se 1 Kor 11:4-5] ska tala,
    och de andra ska [reflektera och] pröva det som sägs.

[Det ska ges tid att reflektera över och pröva det som sagts. Det är naturligt att de som har gåvan att "skilja mellan andar" använder sin gåva här för att urskilja det som sagts, se 1 Kor 12:10.]

³⁰Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse
    ska den förste vara tyst.
³¹Ni kan alla profetera, en i sänder,
    så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade (styrkta, hjälpta).
³²Och profeternas andar underordnar sig profeterna.

[Målet är ökad kunskap och uppbyggelse. Den sista delen, "profeternas andar är underordnade", innebär att den som talar själv kan kontrollera sitt tal. De kan inte säga "Gud fick mig att göra det" som en ursäkt för att tala okontrollerat i munnen på varandra.]

³³[Dessa direktiv, riktade till dem som talar i tungor och dem som profeterar, är till för att skapa struktur.]

För Gud är inte oordningens (förvirringens) Gud utan fridens. På samma sätt är det i alla andra heligas församlingar.

[Det är en fin kombination av struktur och frihet. Ibland har den sista delen av denna vers kombinerats med nästa vers, men på samma sätt som i 1 Kor 11:16 är det en lämplig avslutning på argumentet om Guds ordning och frid som var ett kännetecken i alla församlingar, och borde vara det även i Korint.]

Inget småprat under gudstjänsten

Freskomålning som avbildar den kvinnliga prästen Cerula från 400-talet e.Kr. Hon avbildas med de fyra evangelierna (som också namnges) som uppslagna böcker över hennes händer. I ett brev från påven Gelasius 495 e.Kr. till just detta område söder om Rom klagade han över att kvinnor tjänade som präster. Paulus var aldrig kvinnofientlig. I brevet till Rom nämner han nio kvinnor vid namn och ger fler kvinnor än män titeln medarbetare, se Rom 16:1-16. Katakomberna i San Gennaro i Neapel, där målningen med Cerula och även Bitalia (som också avbildas på liknande sätt med evangelierna ovanför hennes händer) hittades 1971, ligger alldeles intill hamnstaden Puteoli där Paulus går i land på väg till Rom, se Apg 28:13-14.

³⁴[Ur sitt sammanhang verkar följande verser motsäga att kvinnor kan be och profetera, som Paulus nyss skrev i 1 Kor 11:5. I församlingen i Korint fanns bl.a. det gifta paret Priscilla och Aquila som Paulus bott hos i åtta månader, se Apg 18:2. Frun, Priscilla, är med och undervisar Apollos, se Apg 18:26. Tillrättavisar han nu henne och säger att ingen kvinna får tala i gudstjänsten? Var det fel av Maria från Magdala att på Jesu uppdrag berätta för lärjungarna att han var uppstånden, se Joh 20:17? Ser man sammanhanget så tar Paulus här upp tre olika grupper som störde ordningen i gudstjänsten:
1. Profeter (både män och kvinnor) uppmanas att inte prata i munnen på varandra utan vara tysta, se vers 30.
2. Tungomålstalare, både män och kvinnor, uppmanas att vara tysta om det inte finns någon som kan uttyda, se vers 28.
3. En grupp gifta kvinnor, som troligen ställde frågor och störde, uppmanas att inte göra det. Eftersom de ska fråga sina män hemma var orsaken inte ointresse, snarare tvärtom. Kanske förstod man inte grekiskan och frågade om ordens betydelse. Korint var en multikulturell stad där många olika språk talades.
Alla dessa tre grupper ska vara tysta och inte störa gudstjänsten.]

Kvinnorna ska vara tysta i era församlingar.
De får inte tala [småprata och störa under gudstjänsten]
    utan ska underordna sig [mötesledaren],
    som också lagen (lärosystemet – gr. nomos) säger.
³⁵Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma,
    för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

³⁶Var det kanske från er som Guds ord gick ut,
    eller var det bara till er det kom?

[Det är oklart vilken lag/undervisning Paulus syftar på i vers 34. Normalt brukar detta grekiska ord nomos syfta på Torah (de fem Moseböckerna) eller hela GT (se 1 Kor 14:21). Det finns dock ingen lag som säger att kvinnan ska vara tyst. Tvärtom, i Ps 68:12 står det: "Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet." Även Joel 2:28 är tydlig med att både kvinnor och män ska profetera.
    En alternativ förklaring är att vers 34-35 är ett citat från en judisk-kristen grupp i församlingen som ville tysta kvinnorna. Paulus har svarat på flera brevfrågor tidigare, se 1 Kor 7:1, 25; 8:1. Paulus två motfrågor: "Var det kanske från er som Guds ord gick ut, eller var det bara till er det kom?" blir då riktade till män som förvränger Guds ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Jesus refererar också på liknande sätt till fariséernas tillägg och utläggningar av Mose undervisning, se Matt 5:17-48.
    Paulus instruktioner var tydliga och förstods av hans samtid. Tyvärr vet vi ganska lite om hur de första kristna firade gudstjänst och klädstilen som diskuteras i 1 Kor 11:2-16. Det blir därför svårt för oss att helt förstå dessa ord. Att då ensidigt använda dessa verser som ståndpunkt för eller emot kvinnors tjänst i församlingen är vanskligt. Det som dock är helt klart är att Paulus inte säger emot sig själv och tystar de kvinnliga profeterna och bedjarna i kapitel 11!]

Generella principer för gudstjänsten – en sammanfattning
³⁷[På samma sätt som föregående stora stycke, om hur man ska leva som kristen i en fallen värld, kap 8-10, hade en avslutning (1 Kor 10:32-33) kommer en avslutning och sammanfattning på detta stycke, kap 11-14, om gudstjänsten.]

Om någon tror sig vara profet [som utvecklades i kap 11]
    eller andlig [som diskuterades i kap 12],

ska han inse att det jag skriver till er
    är Herrens bud. [Allt måste ske i kärlek, kap 13.]
³⁸Om någon inte erkänner detta,
    är han själv inte erkänd.

[Centralt finns en referens till budet "att älska varandra", som Jesus gav sina lärjungar, se Joh 15:12.]

³⁹Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron),
    var ivriga att profetera [som ordningen gavs för i vers 1-12]
    och hindra inte tungomålstalandet [som riktlinjer gavs för i vers 13-25].
⁴⁰Men låt allt ske värdigt
    och med ordning [som utvecklades i vers 26-35].

Tillbaka upp

---