Parallell - tisdag 3/2
2 Mos 13-15
Allt förstfött tillhör Herren1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 2"Avskilj (helga) alla förstfödda åt mig, vad som än öppnar moderlivet bland Israels barn (söner), både bland människor och djur, det är mitt."
3Mose sa till folket: "Kom ihåg den här dagen, då ni kom ut ur Egypten, ut ur slavhuset (slaveriet), för med styrka förde Herrens (Jahvehs) hand er ut från denna plats. Inget syrat (hebr. chamets) [bröd eller mat som innehåller jäst] ska ätas. 4Denna dag i månaden aviv [det kanaaneiska namnet på den första månaden i den bibliska kalendern (motsvarar mars/april; kallas också nisan), se 2 Mos 12:2] drog ni ut. 5Och det ska ske när Herren (Jahveh) ska föra er in i kanaanéernas och hettiternas och amoréernas och hivéernas och jevusiternas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [1 Mos 12:1-3], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad. 6I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och den sjunde dagen ska bli en Herrens (Jahvehs) högtid. 7Alla de sju dagarna ska du äta bröd bakat utan jäst [som är en bild på att det inte har någon ondska i sig], ingenting syrat får finnas hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land.
8På den dagen ska du berätta för (upplysa) din son: 'Det är på grund av vad Herren (Jahveh) gjorde för mig när jag kom ut ur Egypten.' 9Den [högtiden] ska vara som ett tecken på din hand och ett märke på din panna (mellan dina ögon) som ständigt påminner dig så att Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah) alltid är i din mun, för det var med stark hand Herren förde dig ut ur Egypten.
Scen från filmen "The Bible" 2013.
11Nu när Herren (Jahveh) för er in i kanaanéernas land, som han har lovat med ed till er och era fäder och ger det till er, 12då ska ni avskilja för Herren alla förstfödda från livmodern, och alla förstfödda handjur som ni får ska tillhöra Herren (Jahveh). 13Varje förstfödd åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte löser ut det ska du bryta av dess nacke. Men du måste lösa ut varje förstfödd son bland dina söner.
[När det handlar om djuren är det alltså valfritt att lösa ut ett förstfött djur eller inte, men när det gäller människorna finns inte den valmöjligheten. Jesus är den som löser ut oss alla om vi låter oss bli utlösta.]
14När din son i framtiden frågar dig: 'Vad är detta?' Ska du svara honom: 'Med stark hand förde Herren (Jahveh) oss ut från Egypten, ut ur träldomshuset, 15och när farao vägrade att låta oss gå, slog Herren (Jahveh) allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Därför offrar jag allt förstfött av hankön till Herren (Jahveh) men jag löser ut alla förstfödda av mina söner.'
[Ceremonin kallas Pidjon haben, hebreiska för "friköpandet av sonen", se 4 Mos 8:16. Seden praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. En förstfödd från en prästsläkt (hebr. kohen) omfattas inte av budet, se 4 Mos 3:12.]
16Så ska det bli som ett tecken på din hand och mellan dina ögon (på din panna), för med stark hand förde Herren (Jahveh) oss ut från Egypten."
Vägen ut ur Egypten
17Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast (kortast) för Gud (Elohim) sa: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaka till Egypten.
[Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med- och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
18Gud lät folket gå runt genom öknen mot Vasshavet (Röda havet). Israeliterna marscherade som en krigshär (ordnade i strukturerade grupper) ut genom Egypten.
[Bibeln använder det generella ordet Vasshavet (hebr. jam sof) och sedan bara havet (2 Mos 14:2, 9, 16, 21, 22, 23, 26, 27, 28, 30; 15:1). I 1 Kung 9:26 refererar det till Aqabaviken och Röda havet vid nuvarande Eilat. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver Röda havet. Eftersom Röda havet har två armar på vardera sidan om Sinaihalvön, den västra är Suezviken och den östra är Aqabaviken, finns flera förslag på exakt var israeliterna korsade Röda havet.]
19Mose tog även med sig Josefs ben, eftersom han hade tagit en ed, ett löfte, av Israels barn (söner) och sagt: Gud (Elohim) ska säkerligen komma ihåg er och då ska ni ta mina ben med er.
[Josef kände med säkerhet till det ord som Gud talat till Abraham när han sagt att de skulle vara slavar i Egypten under fyra generationer och sedan komma tillbaka till landet, se 1 Mos 15:13-16, därför tog han detta löfte av Israels söner som nu Mose uppfyller.]
20Israeliterna bröt upp från Sukkot och slog läger i Etam på gränsen till öknen.
[De tar inte den snabbaste havsvägen Via Maris (handelsvägen längs med havet mellan Egypten och Mesopotamien) som går genom filistéernas land, se vers 17, utan går i sydostlig riktning genom öknen Sinai.]
Både dag och natt ledde Gud sitt folk.
©Ted Larsson
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
2Tala till israeliterna, att de ska vända om och slå läger utanför Pi Hachirot [detta ord är snarlikt det hebreiska ordet herut, som betyder frihet] mellan Migdol [betyder torn] och havet; mitt emot Baal Tsefon ska ni slå läger vid havet. 3Farao ska säga angående Israels söner (folk): De vandrar planlöst i landet, öknen har stängt in dem.
[Pi Hachirot betyder "platsen där papyrusplantan växer" och bör vara i Egyptens lågland, troligtvis inte så långt från Nilen. En annan tolkning ger betydelsen "ingången till grävningarna", och i så fall refererar det till den kanal som byggdes i nordsydlig riktning, och som går genom regionen nära Qantara. Baal Tsefon är "porten till norr". Eftersom de vandrade söderut på Sinaihalvön var de omringade av vatten på alla sidor utom norrut och det kunde mänskligt sett verka helt meningslöst att gå den vägen, det skulle bara leda dem tillbaka till utgångspunkten om de inte hade några båtar som kunde ta dem över vattnet.]
4Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahveh). Så blev det.
Farao förföljer israeliterna
Typisk vagn från denna tid. Finns på Egyptiska museet i Kairo.
[De flesta enheterna med vagnar under den här perioden var mellan 10 och 150, så 600 är ett stort antal, men inte orimligt. När Ramses II stred mot hettiterna vid slaget i Qadesh skröt hans fiende med 2 500 vagnar.]
8Herren (Jahveh) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, kungen i Egypten, så att han jagade efter Israels söner (folk), eftersom Israels söner (folk) drog ut med upplyft hand (självsäkert, stolt) [i faraos ögon helt öppet och trotsigt]. 9Men egyptierna jagade dem med alla faraos hästar och vagnar, liksom hans ryttare och hans armé, och kom ikapp dem där de var lägrade vid havet utanför Pi Hachirot mitt emot Baal Tsefon. [På nytt nämns platserna, se vers 2.]
10När farao var nära, upptäckte israeliterna att egyptierna var på marsch mot dem, och israeliterna blev helt skräckslagna och ropade till Herren, 11och de sa till Mose: "Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten? 12Var det inte detta ord vi talade till dig i Egypten? Vi sa: 'Lämna oss ifred så att vi kan vara slavar under egyptierna.' Det är bättre för oss att tjäna egyptierna som slavar än att dö i öknen."
13Mose sa till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: 'Så som ni ser egyptierna idag ska ni aldrig mer se dem igen.'] 14Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)."
[Ordet stilla (hebr. charesh) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]
15Herren sa till Mose: "Varför ropar du till mig? Tala till israeliterna att gå framåt [ut i havet]. 16Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet. 17Och jag, se, skåda, jag ska förhärda (tillsluta) egyptiernas hjärtan och de ska jaga efter dem så att jag ska bli förhärligad på farao och hans armé, hans vagnar och ryttare. 18Då ska egyptierna veta att Jag Är Herren (Jahveh), när jag förhärligar mig på farao och hans vagnar och hans ryttare."
19Guds (Elohims) ängel (budbärare), som [vanligtvis] gick före Israels läger (armé), flyttade sig och gick [nu] bakom dem, så molnstoden (pelaren av rök/moln) [2 Mos 13:21] flyttade sig från [att vara] framför dem och stod [nu] bakom dem. 20Den [molnstoden, ängeln] kom på det sättet emellan egyptiernas läger och israeliternas läger. Molnet var där med mörker [för egyptierna], ändå gav det ljus där under natten [åt israeliterna], ingen kom nära den andre på hela natten.
[Den hebreiska texten är inte helt tydlig i vers 20, som ordagrant lyder: "Molnet och mörkret var där och lyste upp natten." Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "Mörkret föll, och hela natten gick utan att arméerna kom i närheten av varandra." Poängen är att de båda lägren var åtskilda och ingen kunde passera molnstoden som var emellan dem.]
Havet delas
21Mose sträckte ut sin hand mot havet, och Herren drev undan havet med en stark vind från öster hela natten. Han förvandlade havet till torrt land och vattnet delades. 22Israeliterna vandrade tvärs igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. [Totalt är det omkring två miljoner människor som passerar genom havet den natten, se 2 Mos 12:37.]
23Men egyptierna jagade efter dem och gick ut efter dem till mitten av havet, alla faraos hästar, hans vagnar och hans ryttare. 24Nu hände det sig under morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till klockan sex på morgonen] att Herren (Jahveh) tittade ner på Egyptens armé från eldstoden och molnstoden och förorsakade panik (förvirring, tumult – hebr. hamam) i den egyptiska hären. [Ordet för förvirring är snarlikt verbet för rörelse (hebr. hom) och att vråla och dåna (hebr. hamah).] 25Han lät hjulen falla av [den grekiska översättningen har "fastna"] deras vagnar och fick dem att köra tungt så att egyptierna sa: Gå bort från Israels ansikte (kom inte nära Israel) för Herren (Jahveh) strider för dem, mot egyptierna.
26Och Herren (Jahveh) sa till Mose: Sträck ut din hand över havet så att vattnet kommer tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och över deras ryttare. 27Så Mose sträckte ut sin hand över havet och havet återvände till sin styrka när morgonen grydde och egyptierna flydde mot det och Herren (Jahveh) skakade ner (skingrade, kringströdde – hebr. naar) egyptierna mitt i havet. 28Och vattnet återvände och övertäckte vagnarna och ryttarna, liksom hela faraos armé som gått efter dem ut i havet, inte så mycket som en enda en av dem fanns kvar (överlevde).
29Men Israels barn (söner) vandrade på torr mark mitt i havet och vattnet stod som en mur för dem på deras högra sida och på deras vänstra sida. 30På det sättet frälste (räddade) Herren (Jahveh) Israel ur egyptiernas hand den dagen och Israel såg egyptierna döda på stranden. 31Och Israel såg det stora verk som Herren (Jahveh) gjorde på egyptierna, och folket fruktade (vördade) Herren (Jahveh) och de trodde på Herren (Jahveh) och hans tjänare Mose.
Lovprisning
Moses sång
1Då sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren, de sjöng:
Jag vill sjunga till Herren,19För faraos hästar med hans vagnar och hans ryttare gick ut i havet, men Herren (Jahveh) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) gå mitt i havet på torr mark.
för han har vunnit en överväldigande seger.
Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.
2Herren (Jah, kortformen av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
min faders Gud (Elohim) och jag vill upphöja honom.
3Herren (Jahveh) är en stridsman,
Herren (Jahveh, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.
4Faraos vagnar och hans armé
har han kastat i havet;
hans högsta befälhavare
dränktes också i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
5Djupen har täckt dem,
de sjönk till botten som stenar.
6Din högra hand, Herre (Jahveh),
var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat).
Din högra hand, Herre (Jahveh),
krossade fienden.
7I din stora härlighet (upphöjdhet, majestät)
slog du ner dem som reste sig upp mot dig.
Du släppte lös din förtärande eld (vrede)
som förtärde dem som halm.
[Samma verb "släpp lös" användes genomgående i kravet mot farao att "släppa" israeliterna fria. Ironiskt nog släpps nu Guds eld lös över honom själv då han vägrade lyda Gud.]
8En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se 2 Mos 14:21]
dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade i havets djup.
9Fienden sa:
"Jag ska jaga,
jag ska hinna i kapp,
jag ska fördela bytet,
min vilja ska ske med dem,
jag ska dra mitt svärd,
min hand ska utrota dem."
10men du [Herre] blåste med din vind (andades),
och havet övertäckte dem.
De sjönk (virvlade ner)
som bly i de väldiga vattnen.
11Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, Herre (Jahveh)?
Vem är som du –
majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd],
värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,
du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?
12Du sträckte ut din högra hand
och jorden slukade dem.
13Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket
som du återlöst (hebr. gaal) [2 Mos 6:6]. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.
14När folken hör bävar de.
Ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
15Edoms ledare är skräckslagna.
Ångest har gripit Moabs mäktiga män.
Alla Kanaans invånare smälter bort.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
16Skräck och fruktan ska falla över dem,
genom din arms storhet
ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat, Herre (Jahveh),
till dess folket som du friköpt passerat förbi.
17Du förde dem in och planterade dem
på bergen av ditt arv,
platsen, Herre (Jahveh), som du har gjort för dig själv att bo på,
det heliga (templet), Herre (Adonai), som dina händer har förberett.
18Herren ska regera från evighet till evighet!
Mirjams sång
20Sedan tog profetissan Mirjam, Arons syster, en tamburin i sin hand och alla kvinnor följde henne med tamburiner och med dans, 21medan Mirjam sjöng för dem:
Sjung till Herren (Jahveh),
för högt är han upphöjd!
Hästen och dess ryttare
har han kastat i havet!
Prövningar i öknen (15:22-18:27)
Bittert vatten blir gott
22Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten. 23Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter). 24Och folket knotade mot Mose och sa: Vad ska vi dricka?
25Och han ropade till Herren (Jahveh) och Herren (Jahveh) visade honom ett träd, och han kastade det [hela, eller en del av det] i vattnet och vattnet blev sött. Där gjorde han en stadga och en förordning för dem och där prövade han dem.
[Hebr. ets används om träd, men även grenar och bräder av trä, se Hag 1:8; Hes 37:16. Det kan vara någon mindre buske som Mose rycker upp och kastar i vattnet eller en gren från trädet.]
26Han [Mose] sa: "Om du hör Herren (Jahveh) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans budord och håller alla hans förordningar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare (hebr. JHVH rafa)."
[Titeln Jahveh rafa är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den hebreiska kalendern som är ijar (infaller i april/maj). På hebreiska består ordet av tre bokstäver alef–jod–resh (איר). Begynnelsebokstäverna för frasen "Jag Herren din läkare" (tre hebreiska ord ani Jahveh rafa) är också alef, jod och resh – ijar. Frasen är alltså en akronym för månaden ijar, en månad som ofta förknippas med helande.]
27Sedan kom de till Elim där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Där lägrade de sig vid vattnet.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
