Helbibel - måndag 7/12
Hos 6:1-9:17, Ps 125:1-5, Ords 29:12-14, 3 Joh 1:1-15
Hos 6:1-9:17
Framtida nåd1[Nu följer en trefaldig vädjan till omvändelse.]
Kom, låt oss vända tillbaka till Herren (Jahveh)!
[Det är bara Herren, inte assyrierna som man tidigare vänt sig till, som kan hela och läka landet, se Hos 5:13]
Han har rivit oss,
men han ska hela oss.
Han har slagit oss,
men han ska förbinda oss.
2Han ska om två dagar på nytt göra oss levande,
på tredje dagen ska han låta oss stå upp,
och vi ska leva inför hans ansikte.
3[Tidigare har Hosea talat om hur folket har gått under på grund av brist på kunskap, se Hos 4:6.]
Låt oss lära känna Herren,
låt oss sträva (aktivt söka) efter honom [mer och mer, djupare].
Lika säkert som solen som går upp [och bli starkare och klarare, se Ords 4:18],
kommer han att gå upp över oss.
Han ska komma till oss som skurar,
som ett sent regn (vårregn) som vattnar jorden.
[De sista regnen före skörden, som ger näring åt frukten.]
Framtida upprättelse
4Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Efraim [det norra riket – Israel]?
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Juda [det södra riket]?
Er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) är som morgondiset [som snabbt skingras],
som dagg som fort försvinner [när solen bränner bort det, se vers 5c].
5Därför har jag yxat till dem (format dem, varnat och väglett) genom profeterna.
Jag har slagit dem med min muns ord;
din dom går fram som ljuset.
[Profeterna och min muns ord är parallella uttryck.]
6För jag önskar (har behag i; föredrar) nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek)
och inte offer [försonande slaktoffer],
och [hängiven, överlåten; nära personlig] kunskap om Gud (Elohim)
mer [hellre] än brännoffer [i plural – där röken steg upp inför Gud som ett lov, se 3 Mos 1:1-17].
[Jesus citerar från denna text två gånger, vid ett tillfälle för att rättfärdiga hans nåd mot syndare, se Matt 9:13; och vid ett annat tillfälle för att rättfärdiga barmhärtighet mot sina kroppar när de var hungriga, se Matt 12:7. Nåden här handlar om hur Gud önskar och älskar att få visa nåd mot människor, men också om hur han gläds över när människor visar nåd mot varandra. Se även Klag 3:22. Ordet för kunskap är hebr. daat som har samma rot som verbet för att ha en nära relation och känna någon, se 1 Mos 4:1; 18:19. I båda fraserna finns en kontrast. Brännoffer var det mest dyrbara högsta offret, i jämförelse med offer.]
7Som Adam [eller "vid" staden Adam utmed Jordanfloden] har de överträtt förbundet,
där [i Efraim och Juda, se vers 4] har de handlat trolöst mot mig.
8Gilead [Ramot Gilead var en tillflyktsstad, öster om Jordanfloden] är en stad av ogärningsmän (deras sysselsättning är att göra ondska),
den är full med blodiga spår.
9Som ett gäng rövare väntar på en man,
så gör prästerna,
de mördar på vägen till Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6],
ja, de begår avskyvärda brott.
Avfall
10I Israels hus
har jag sett fasansfulla ting,
deras prostitution finns i Efraim,
Israel är skändat.
11Även för dig, Juda, är en skörd bestämd,
när jag ska vända mitt folks fångenskap (föra tillbaka mitt folk från fångenskap).
Oförlåten synd av Israel, Efraim och Samaria
1När jag helar Israel
då är Efraims synd blottlagd och Samariens ondska,
för de har handlat bedrägligt
och tjuvarna går in
och rövargängen gör en räd utan förvarning.
2Låt dem inte säga till sina egna hjärtan
att jag kommer ihåg alla deras synder,
nu är det deras egna handlingar
som vänt dem bort från mitt ansikte.
3[Vers 3-7 är svårtolkade, men det kiastiska mönstret hjälper till att skapa en viss struktur. Hela stycket handlar om bedrägeri, svek och schismer, så otydligheten i språket förstärker hur snårig lögnen är. Stycket ramas in av kungarnas ondska och lögn. Nästa nivå handlar om "eld" (deras synd är het som en ugn, se vers 4 och 7). Tredje nivån handlar om synden "på dagen" (vers 5) och har sin kontrast i "natten" i vers 6. Centralt i slutet på vers 5 och början på vers 6 beskrivs hur kungen drar till sig hånare, som i sin tur förgör honom. Det finns en parallell mellan bagaren som låter jästen (som ofta är en bild på synd) spridas genom degen, och kungen som låter ondska och bedrägeri frodas i samhället.]
De gör kungen glad med sin ondska
och furstarna med sina lögner.
4alla deras kungar har fallit,De är alla äktenskapsbrytare,
som en ugn som hettas upp av bagaren
som upphör att elda från det han knådar degen till dess den har jäst.57De är alla heta som en ugn och slukar sina domare,På vår kungs dag gör furstarna honom sjuk med vinets hetta, han drar till sig (sträcker ut sin hand mot) bespottare (de som hånar).hela natten bakas (pyr) deras vrede,
6De har gjort sina hjärtan redo som en ugn medan de ligger på lur (i bakhåll),
på morgonen brinner den som en flammande eld.
där är ingen som kallar på mig.
Efraims dårskap
8Efraim har blandat sig själv med folken.
Efraim har blivit en ovänd brödkaka.
[Som en brödkaka som bara gräddats på den ena sidan.]
9Främlingar har slukat hans styrka
och hans kunskap finns inte.
Gråa hår finns insprängda (lite här och där) på honom
utan att han vet det.
10Israels stolthet vittnar mot hans ansikte,
men de har inte återvänt till Herren (Jahveh) sin Gud (Elohim),
inte sökt honom i allt detta.
11Och Efraim har blivit som en menlös duva
utan förstånd,
de kallar på Egypten,
de går till Assyrien.
12När de går ska jag sprida ut mitt nät över dem,
jag ska ta ner dem som himlarnas fåglar,
jag ska jaga dem
när hörsägen (en rapport) kommer om deras församling.
[När jag hör att de flockas tillsammans.]
Herrens klagan
13Ve över dem,
för de har avvikit från mig!
Fördärv över dem,
för de har syndat mot mig!
Ska jag då rädda dem
när jag ser att de talar lögn mot mig?
14Och de har inte ropat till mig av sina hjärtan
genom förhänget runt sina sängar,
de samlar ihop (oroar) sig [skär sig; baalsdyrkare hade den seden, se 1 Kung 18:28],
för säd och vin gör de uppror mot mig.
15Och jag har tränat och styrkt deras armar,
ändå tänker de ut ont mot mig.
16De återvänder, men inte upprätt [till den högste Guden, utan till avguden Baal],
de har blivit som bedrägliga bågar [som inte träffar målet],
deras furstar ska falla för svärd,
för sin rasande tunga [deras böner till avguden Baal].
Detta ska bli till deras sorg
i Egyptens land.
Proklamationer
Guds rättvisa
1Sätt shofaren till din mun [för att varna och gör folket redo för strid].
Som en örn kommer han mot Herrens (Jahvehs) hus [troligtvis Assyrien, se även Dan 7:4],
eftersom de har överträtt mitt förbund
och avfallit från min undervisning.
2De [Israel] ska ropa till mig:
"Min Gud (Elohim). Vi, Israel, känner (är intimt förtrogen med) dig." [Detta kan vara korta böner som framfördes på dessa offerhöjder. De var säkra på att de kände Herren, vilket de inte alls gjorde, se Joh 8:39.]
3Israel har kastat av sig det som är gott,
fienden ska jaga honom.
4De har insatt kungar
men inte från mig (utan att rådfråga mig),
de har gjort sig furstar
och jag känner dem inte.
[1 Kung 11-12, med några få undantag som Jerobeam (1 Kung 11:29-40) och Jehu (2 Kung 9:1-3).]
Av deras silver och deras guld
har de gjort dem,
avgudar som kan huggas bort.
5Samarien, din kalv är nedkastad. [2 Mos 32; 1 Kung 12:26-30]
Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge ska ni vara oförmögna till oskuld?
6För från Israel är också detta [denna kalv],
hantverkaren gör det
men det är ingen gud.
Samariens kalv
ska brytas i flisor.
7För de sår vind
och de ska skörda virvelvindar,
det har ingen stjälk,
axet ger inte något mjöl,
om det ger något
ska främlingar svälja det.
8Israel är uppslukat,
nu har de blivit bland hednafolken
som värdelösa verktyg.
9För de har gått till Assyrien
som en ensam vildåsna för sig själv,
Efraim har köpt (betalt en prostituerads lön – hebr. tanah) älskare.
10Fastän de köper [prostituerade tjänster] från hedningarna,
ska jag samla ihop dem [hednafolken till att strida mot Israel],
så att de börjar förminskas
under bördan av kung och furstar [med skatter och militärtjänst, se 2 Kung 15:19-20].
11Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd,
altaren har blivit till synd för honom.
12Trots att jag skriver så mycket av min undervisning till honom,
räknas de som främlingar.
13Offer är gåvor till mig.
Ska de offra kött och sedan äta det?
Herren (Jahveh) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) till dem.
Nu kommer han ihåg deras överträdelse
och straffar deras synd.
De ska återvända till Egypten.
14För Israel har glömt sin Skapare
och byggt palats
och Juda har förökat befästa städer,
men jag ska sända en eld över hans städer
och den ska uppsluka dess fästningar.
Straff för allianser med andra nationer
1Fröjda dig inte, Israel,
som folken i triumf,
för du har gått på avvägar från din Gud (Elohim),
du har älskat en betald prostituerad på alla tröskgolv.
2Tröskgolvet och vinpressen ska inte ge dem mat
och det nya vinet ska fattas henne.
3De ska inte bo i Herrens (Jahvehs) land,
utan Efraim ska återvända till Egypten
och de ska äta oren mat [3 Mos 11] i Assyrien.
4De ska inte utgjuta drickoffer till Herren (Jahveh)
inte heller ska de behaga honom.
Deras offer ska för dem vara som sorgens bröd [5 Mos 26:14],
allt som de äter av det ska vara förorenat [eftersom det har vidrörts av någon som rört vid en död kropp, se 4 Mos 19:22],
för deras bröd ska vara för deras hunger,
det ska inte komma in i Herrens (Jahvehs) hus.
Straff
5Vad ska ni göra på högtidsdagen (det avtalade mötet på bestämd tid),
på dagen för Herrens (Jahvehs) festdag (pilgrimshögtid) [3 Mos 23]?
6För se, de har gått iväg från förödelse,
Egypten har samlat upp dem,
Mof [Memfis, längs med Nilens västra strand, 2 mil söder om det moderna Kairo] ska begrava dem.
Deras dyrbara skatter av silver
ska nässlor inta
och törne ska vara i deras tält.
Synder i Betel
7Hemsökelsens dagar har kommit,
avlöningsdagarna har kommit
– Israel ska veta (känner till, kommer bli intimt förtrogen med) det.
Profeterna är dårar,
människans ande är galen,
för mängden av dina överträdelser
är fiendskapen stor.
8Efraim är en väktare med min Gud (Elohim),
profeten är en fågelfångares snara på alla hans [Efraims] vägar.
Fiendskap i hans Guds (Elohims) hus.
Synder i Giva
9De har bedragit sig själva grundligt
– som i Givas dagar [Dom 19-20].
Han ska komma ihåg deras överträdelse.
Han ska straffa deras synd.
Synder i Baal-Peor
10Jag fann Israel
som vin i öknen,
jag såg era fäder
som den första skörden på fikonträdet hennes första vår,
men så snart som de kom till Baal-Peor
avskilde de sig till de skamliga tingen
och blev lika avskyvärda som det de älskar.
11Efraims ära ska flyga iväg som en fågel,
där ska inte vara någon födsel
och ingen med barn och ingen befruktning.
12Även om de uppfostrar sina barn
ska jag ta dem ifrån dem så att inte en enda människa lämnas kvar.
Ve över dem
när jag lämnar (överger) dem!
13Efraim är som Tyros
som jag har sett planterad på en skön plats,
men Efraim ska föda fram sina barn
till en slaktare. [Först som barnoffer till avguden Baal, sedan till Assyrien, se Hos 14:1.]
14Ge dem, Herre (Jahveh)
[Meningen avslutas inte. Den är en s.k. aposiopesis. Det blir en känsloladdad tystnad, Hosea funderar innan han fortsätter att tala Guds profetiska ord igen.]
Ge dem en ofruktsam livmoder
och torra bröst (som inte kan dia).
Synder i Gilgal
15All deras ondska är i Gilgal,
för där hatade jag [Herren] dem.
För ondskan i deras gärningar
ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag ska inte älska dem längre,
alla deras furstar är upproriska.
16Efraim är slagen,
deras rot är uttorkad,
de ska inte bära någon frukt,
även om de föder,
ska jag [Herren] slå deras älskade livsfrukt.
17Min Gud (Elohim) ska kasta bort dem
eftersom de inte lyssnar till honom,
och de ska bli kringvandrare
bland hednafolken (länderna).
Ps 125:1-5
Psalm 125 – Som Sions bergDetta är den sjätte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Förtröstan på Guds beskydd, vers 1-2
2. Övergång från förtröstan till bön, vers 3
3. Övergång från bön till att uttala frid över Israel, vers 4-5
är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]så omger Herren sitt folk både nu och för evigt.
som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.
2Som bergen omger Jerusalem,
[Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judeens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]
3För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila
över de rättfärdigas land
med mindre än att de rättfärdiga
sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).
4Gör gott, Herre (Jahveh), mot de goda
och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan.
5Men de som viker av på slingriga omvägar (krokiga vägar)
ska Herren (Jahveh) leda bort med dem som gör det onda.
Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.
Ords 29:12-14
12Om en ledare (furste) har för vana att lyssna på (uppmärksamma, ta till sig) lögn (falskhet),då blir hans undersåtar också ohederliga (ogudaktiga, överträder lagar, begår brott, ljuger).
13Den fattige och den som förtrycker människor har detta gemensamt:
Herren (Jahveh) ger deras ögon ljus. [Alla människor har fått livet som en gåva.]
14Den kung (ledare) som behandlar de svaga rättvist [dömer rättvist oavsett status],
hans tron ska bestå för alltid.
3 Joh 1:1-15
TREDJE JOHANNESBREVETDetta är ett personligt brev riktat till Gaius. Johannes var verksam i Efesos under den sista delen av sitt liv, så det är troligt att Gaius var en församlingsledare någonstans i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet.
Här liksom i det andra brevet (2 Joh) behandlas temat gästfrihet. Breven tar upp två sidor av samma mynt. I det förra varnar Johannes för att välkomna falska lärare till sitt hem, medan han här kritiserar en man som inte visar den gästfrihet han borde. I Andra Johannesbrevet handlar det alltså om missriktad gästfrihet, och här i hans sista brev om avsaknad av sann gästfrihet. I det föregående brevet behövdes sanning för att balansera kärlek, och här behövs kärlek för att balansera sanning.
Struktur: Med bara 219 grekiska ord är detta den kortaste boken i hela Bibeln. Brevet rymdes på ett papyrusark. Det har flera kiastiska mönster.
Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.
Till: Gaius, se 3 Joh 1:1. Eftersom Johannes hoppas att snart se honom (vers 14) bor han i närheten av Efesos, någonstans i Mindre Asien.
Från: Troligtvis Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
Budbärare: Troligtvis Demetrius, se 3 Joh 1:12.
Inledning
1[Från:] Den gamle (äldste – gr. presbyteros),
[Ordet kan syfta på någon i hög ålder eller en församlingsledare. I detta fall stämmer båda beskrivningarna på Johannes, som när det här brevet skrevs var den siste ännu levande av de tolv apostlarna.]till Gaius,
den älskade,
som jag älskar [osjälviskt och utgivande] i sanning.
[Gaius står Johannes nära. Älskade, grekiska adjektivet agapetos, används här och i vers 2, 5 och 11.]2Älskade [broder Gaius], i allting (vad gäller allt) så ber (önskar) jag att det ska gå dig väl (att du ska lyckas, blomstra; gr. euodoo betyder: "ha en lyckosam resa", se Rom 1:10) och att du ska vara vid god hälsa, precis som det står väl till med din själ [se vers 3 och 4].
[Johannes inte bara ber för sin broder utan önskar också innerligt av hela sitt hjärta att Gaius på alla sätt ska få "blomstra och bära frukt" i sin fortsatta vandring på vägen med Herren.]
3För jag blev mycket glad när syskonen (bröderna och systrarna i tron) kom och vittnade om den sanning som finns hos dig (som du äger; ordagrant: "om din sanning"), precis som du [också] vandrar (lever) i sanning. 4Inget gläder mig mer än att få höra att mina barn [församlingsmedlemmar som Johannes var som en andlig far för] vandrar (lever) i sanningen.
Visa gästfrihet
Gaius – ett gott exempel
5Älskade [broder Gaius], du visar dig trofast i allt som du gör för syskonen (bröderna och systrarna i tron), också för dem som kommer som främlingar. 6De har vittnat inför församlingen om din kärlek [som är osjälvisk och utgivande], och du gör rätt i att utrusta dem för fortsatt färd på ett sätt som är värdigt Gud. 7Det är ju för Namnets skull [för att tjäna Jesus som] de har gått ut, och de tar inte emot något [understöd] från hedningarna. 8Därför är vi skyldiga (det är vår plikt) att stödja sådana, så att vi arbetar tillsammans för sanningen.
Diotrefes – ett varnande exempel
9Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot (välkomnar inte) oss. 10Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot (välkomnar inte) syskonen (bröderna och systrarna i tron), och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
[Diotrefes drevs av sitt ego och maktbegär. Han:
• var egenkär, se vers 9,
• talade illa om andra, se vers 10,
• välkomnade inte goda resande predikanter och missionärer, bland annat Johannes utsända lärjungar, se vers 10,
• hindrade andra från att välkomna dem, se vers 10,
• uteslöt människor ur församlingsgemenskapen för att de hade välkomnat missionärerna, se vers 10.]
11Älskade [broder Gaius]:
följ (imitera/efterlikna) inte det onda
utan det goda (det som är gott).
Den som gör det goda kommer från (är av) [tillhör] Gud,
den som gör det onda har inte sett Gud [urskilt Gud tydligt].
[Johannes uppmanar Gaius att inte följa dåliga exempel (som Diotrefes som nyss nämnts, se vers 9–10), utan goda, som Demetrius som nämns i nästa vers.]
Demetrius – ett gott exempel
12Alla har talat väl (vittnar) om Demetrius [som troligtvis är den som kommer med detta brev till Gaius].
Även sanningen instämmer i detta vittnesbörd.Också vi kan intyga (vittna om) detta,
[Han levde som han lärde, hans liv överensstämde med trons sanning.]
och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
[Tre vittnen bekräftar Demetrius karaktär, se 5 Mos 17:6. Verbet i uttrycket "alla talar väl om" är i perfektform och indikerar att vittnesbördet om Demetrius hade getts under en längre tid, och att det gällde fortfarande. Han är i övrigt okänd. Det är inte troligt att silversmeden som var en motståndare till evangeliet är samma person, se Apg 19:24. Demetrius var ett vanligt namn vid den här tiden.]
Sluthälsning
13[Slutet påminner mycket om föregående brevs avslutning, men det är inte en ordagrann upprepning, se 2 Joh 1:12. I grekiskan är meningarna än mer olikt formade än vad som syns i svenskan. Ordet "snart" i vers 14 är en skillnad och visar att problemet med Diotrefes är brådskande.]
Vännerna [här] hälsar till dig.
Hälsa vännerna [Joh 15:13-15],
var och en personligen.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
