Obadja är den fjärde av de tolv mindre profeterna. Obadjas namn betyder på hebreiska "Guds tjänare" eller "en som prisar Gud". Boken består av bara 21 verser och är den kortaste i hela Gamla testamentet. Boken handlar om Edom, vars folk härstammar från Esau, Jakobs bror. Edom har alltid varit en ärkefiende till Israel. Det är oklart när Obadja levde men mycket talar för att det kan ha varit strax efter templets förstörelse (586 f.Kr.), då Edom kom in i de södra delarna av Israel och bosatte sig där efter att judarna förts bort till Babylon. Se också Ob 1:11-14 som tydligt talar om hur Edom i skadeglädje såg på när Jerusalem erövrades. En del anser också att det kan vara så att Edom förrådde Juda så att de kom i den babyloniska maktens våld. Se Ps 137:7; Jes 34:5-17.

Berör tidsperioden: Troligtvis 587–500 f.Kr. I så fall handlar Ob 1:11-14 om babyloniernas anfall mot Jerusalem (605–586 f.Kr.) och Obadja är samtida med Jeremia. Ett annat alternativ är filistéernas erövring av Jerusalem under Jorams regering 853–841 f. Kr. och Obadja är samtida med profeten Elisha.

Författare: Obadja

Genre: Historisk och profetisk

Klippstaden Petra låg i Edoms område. Edom betyder röd.

¹Obadjas syn (vision).

[Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka, och äldre tvillingbror till Jakob, se Ob 1:10; 1 Mos 25:23-26. Esaus bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder "röd". Kanske var han rödhårig? Jakob/israeliterna bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau/edomiterna bosatte sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se vers 21 och 5 Mos 2:5. Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska. På grekiska är namnet Petra. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Det är intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Fiendskapen mellan israeliterna och edomiterna startade redan med tvillingbröderna Jakob och Esau och har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se 4 Mos 20:14-21. Sedan israeliterna bosatte sig i Kanaans land har många strider utkämpats mellan folken, se 1 Sam 14:47; 2 Sam 8:14; 1 Kung 9:26; 2 Krön 20:1-27; 2 Kung 8:16-22; 2 Kung 14:9-11; 2 Krön 28:17. Även på Jesu tid fanns dessa spänningar kvar. Herodes den store som dödade judiska pojkar i Betlehem (Matt 2:1-3, 16; Luk 1:5) var edomit. Hans son (Herodes Antipas) dödade Johannes Döparen (Matt 14:3-4, 8-10) och hans barnbarn (Herodes Agrippa I) halshögg Jakob, Johannes bror (Apg 12:2).]

Detta säger Herren Gud (Adonai Jahveh) till Edom [edomiterna]:

Vi har hört budskapet från Herren (Jahveh)
    och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna:
    "Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig."

²Se, jag gör dig liten bland länderna,
    du är mycket föraktad.
³Ditt hjärtas stolthet har tjusat (lurat, narrat) dig,
    du som bodde i klippans skrevor, (som hade) dina boningar högt uppe [som ett örnnäste högst upp på en klippavsats],
som sa i ditt hjärta:
    "Vem skulle kunna slå ner mig till marken?"
⁴Trots att du gör (bygger) ditt bo lika högt som örnens [bildligt för stolthet],
    och placerar det bland stjärnorna
    så ska jag slå ner det därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

⁵Om tjuvar kommer till dig,
    om rövare (plundrare; ordagrant: tillspillogivning) på natten,
hur är du inte avskuren (ensligt placerad, en utsatt position),
    skulle de inte stjäla till dess de fått nog?
Om druvplockare kommer till dig
    skulle de inte lämna lite efterskörd [åt de fattiga]? [Jer 49:9]
⁶Hur är inte Esau genomsökt [landet Edom kommer att plundras],
    hans dolda skatter efterfrågas (uppletas)! [Jer 49:10]
⁷Alla sammansvärjningens män förde dig till gränsen,
    männen som hade fred med dig har bedragit dig och besegrat dig.
De som åt ditt bröd
    lade ut en snara under dig
    i vilken det inte finns någon urskiljning.
    [Alla som hamnar i snaran fångas av den.]

⁸Ska inte jag på den dagen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
utrota Edoms kloka män
    och skilja ut Esaus berg?
⁹Dina mäktiga män, Teman [staden som fått namnet från Esaus barnbarn, se 1 Mos 36:11], ska bli förfärade (bestörta, modfällda, nedslagna),
    för att varenda en ska utrotas (huggas av) från Esaus berg genom slakt.

Edoms brott
¹⁰På grund av det våld som du bedrivit mot din bror Jakob [israeliterna]
    ska skam täcka dig
    och du ska bli utrotad (avhuggen) för evigt.
¹¹På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
    dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans port och kastade lott om Jerusalem,
    då var också du en av dem.

[Vers 11-14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]

¹²Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
    på deras lidande på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
    den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
    på deras olyckas dag!
¹³Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
    på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
    på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
    på deras olyckas dag!
¹⁴Inte heller skulle du ha stått i vägskälen
    för att slå ner dem som lyckats undfly!
Du skulle inte heller åter ha fängslat dem som var kvar
    [den lilla kvarlevan som inte blev bortförd till Babylon]
    på deras olyckas dag!

Guds straff mot Israels fiender
¹⁵[Edoms stolthet och fall är en bild på alla nationers stolthet och fall. Obadja breddar bilden från Israels granne i söder till ett större perspektiv. Det hebreiska ordet för Edom består av tre bokstäver: alef, dalet och mem. Samma bokstäver som ordet adam som betyder människa och mänsklighet. Edom blir som en bild på hur Gud en dag ska döma all mänsklighetens stolthet, förräderi och våld. Guds dom över Edom är i linje med Guds löfte till Abraham angående Israel, se 1 Mos 12:3. Alla stormakter och länder som har försökt förinta Israel och det judiska folket har istället själva gått förlorade. Några exempel är det antika Egypten, Persien, Nazi-Tyskland, osv.]

För Herrens dag [då han ska döma] är nära för alla folk. [Inte bara Edom.]
Som du har handlat mot andra,
    så ska du själv behandlas,
    dina [onda] gärningar ska drabba dig själv. [Joel 3:14-16]
¹⁶Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
    så ska alla hednafolk dricka oavbrutet (kontinuerligt),
ja, de ska dricka och bälga i sig
    och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till).

[Domen liknas vid vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar ragla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från Jer 25:15-29; 49:12.]

Guds välsignelser över Israel
¹⁷[På samma sätt som de två tidigare profetböckerna, Joel och Amos, beskrivit vad som ska hända efter Herrens dag, beskrivs nu hur Gud ska resa upp Davids hus, se Joel 2:32 och Amos 9:11-15.]

Men på Sions berg [tempelberget i Jerusalem] ska finnas en kvarleva (en räddad skara; en befrielse)
    och det ska vara heligt [igen],
och Jakobs hus ska återbesätta
    sina besittningar (komma tillbaka och bo i sina områden).
¹⁸Jakobs hus ska vara en eld
    och Josefs hus en flamma [Josefs söner är Efraim och Manasse, de är Jakobs barnbarn och representerar det norra riket]
och Esaus hus ska bli som stickor
    som man antänder och de ska slukas (av elden).
Ingenting ska bli kvar av Esaus hus,
    för Herren (Jahveh) har talat.
¹⁹De i söder (Negev) ska
    besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
    ska besätta Efraims fält och Samariens fält
    och Benjamin ska besätta Gilead.
²⁰De fångna av Israels söner
    som är bland kanaanéerna ända till Tsarefat [intill Sidon, se 1 Kung 17:9]
och de Jerusalems fångar
    som är i Sefarad [långt från Israel]
    ska besitta städerna i söder (Negev).

[Detta är enda gången ordet Sefarad används och det finns olika förslag, huvudpoängen med omnämnandet är att det är en plats långt borta. På modern hebreiska är Spanien Sephar och spanska judar kallas sephardi. Även Jonatans Targum associerar Sefarad med Spanien, även om detta är tveksamt. Ett annat alternativ är att Sefarad kan vara "Saparda" från vissa assyriska inskriptioner, vilket placerar staden i Medien. Sardis i Mindre Asien är ytterligare en möjlighet, eftersom dess namn på lydiska är Sfard.]
²¹Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem]
    för att regera över (döma) Esaus berg [Seir],
    sedan ska kungariket (herraväldet) vara Herrens (Jahvehs).

Tillbaka upp

---

Ps 131:1-3

Psalm 131 – Som ett avvant barn

Detta är den tolfte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm uttrycker förtröstan och tacksamhet till Gud på ett enkelt och okomplicerat sätt. Det är en av de tre stigande sångerna som tillskrivs David, se även Ps 122 och Ps 124. Denna korta psalm handlar om en enkel barnslig förtröstan på Gud. Det är som ett eko av Davids svar till Sauls dotter Mikal sedan han dansat inför Gud, se 2 Sam 6:21.

Författare: David

Struktur:
1. Ödmjukhet, vers 1
2. Förtröstan på Gud, vers 2
3. Uppmaning till Israel att lita på Herren, vers 3

¹En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.

Herre (Jahveh) mitt hjärta är inte stolt,
    jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna).
    [Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.]

Jag ägnar mig inte åt (vandrar inte i; går inte efter för) stora ting,
    åt det som är för svårt [komplexa mysterier].
    [Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.]

²Jag har lugnat och stillat min själ (mitt inre),
    som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn,
    som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.

³Israel [Guds folk],
    lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahveh),
    nu och för evigt!

Tillbaka upp

---

Ords 29:24-25

²⁴Den som delar [stöldgods] med en tjuv hatar sitt eget liv (hälaren är sin egen fiende).
    Han hör eden [i rättssalen], men berättar inget.

²⁵Människofruktan för med sig en snara [Ords 29:6],
    men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) Herren (Jahveh)
    blir beskyddad [satt i säkerhet på en oåtkomlig höjd].

[Ständig oro och vaksamhet gentemot människor liknas vid en snara, medan en upphöjd och säker plats ger ro och frihet att se verkligheten utifrån Guds perspektiv.]

Tillbaka upp

---

Upp 4:1-11

DEN ANDRA SYNEN – Tronhimlen och de sju sigillen (kap 4-7)

En öppen dörr till himlen

I sin syn får Johannes nu se en dörr till himlen som står öppen.

¹[En ny sektion börjar i kapitel 4 som handlar om "vad som måste ske efter detta", se Upp 4:1. Kapitel 2 och 3 har handlat om församlingen, men från och med nu nämns inte ordet församling (de utkallade – gr. ekklesia) förrän i Upp 22:16, då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket, se 1 Thess 4:17. En del tolkar att uppryckandet sker här, andra att synen handlar om vad som hände när Jesus steg upp till himlen sedan han uppstått.
    Perspektivet ändras nu från jorden till himlen. Kapitel 4-19 beskriver i huvudsak Guds dom över världen innan Jesus regerar i tusenårsriket. Domen beskrivs genom:

• Sju sigill som öppnas – kap 6-8.
• Sju basuner som ljuder – kap 8-11.
• Sju skålar med plågor som töms över jorden – kap 16.

Talet sju delas ofta upp i två grupper med först fyra och sedan tre domar som hör ihop.]

Efter [allt] detta såg jag – och se [de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se, lägg märke till; observera" ger uttryck för en kontrast, en ny dimension och panoramavy i synen, se även Upp 7:9], där fanns en dörr som stod öppen i himlen. Samma röst som jag först hade hört tala till mig som en basun (militärtrumpet, med en tydlig signal) sa: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta." [Den uppståndne Jesus fortsätter att tala till Johannes, se Upp 1:10, 17-18.]

Tronen i himlen

I Johannes syn ser han den sista och första ädelstenen i översteprästens bröstsköld. Hebreiska skrivs och läses från höger till vänster så den första ädelstenen var placerad längst upp till höger och den sista längst ner till vänster på skölden.

²Genast var jag i Anden. [Johannes var redan i Anden, se Upp 1:10. Nu ser han en ny syn eller dimension, Paulus hade varit med om något liknande, se 2 Kor 12:3-4.] Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen.

[Det första Johannes ser är Guds tron, det är det centrala och mest iögonfallande. Beskrivningen liknar även andra syner från himlen, se Jes 6:1-8; Hes 1. En tron har att göra med makt. I en ateistisk och materiell världsbild finns det ingen tron i himlen. Det finns ingen högre auktoritet som människan behöver stå till svars inför. Inom humanismen finns det dock en tron, men där sitter inte Gud utan människan själv.]

³Han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis [troligtvis genomskinlig och grönaktig] och karneol [vanligtvis rödaktig].

[Dessa två ädelstenar var den sista och den första stenen på översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17-20. De totalt tolv stenarna som prästen bar representerade de tolv stammarna som också nämns i Upp 7:5-8. Jaspis omnämns på nytt när det nya Jerusalem från himlen beskrivs och kallas då "en dyrbar ädelsten", se Upp 21:11. Jaspis är också den första grundstenen i muren till det nya Jerusalem, se Upp 21:18-19.]

Runt omkring (på alla sidor, som en obruten cirkel runt) tronen fanns en regnbåge [som påminner om Guds löften, se 1 Mos 9:11-17] som liknade smaragd [en genomskinlig ljus grönaktig ädelsten].

[En tron symboliserar makt och säger – "jag kan göra som jag vill". Ett löfte säger – "jag uppfyller mitt löfte till dig". Att en regnbåge (som har sju huvudfärger) omsluter hela Guds tron är uppseendeväckande och visar hur Guds beslut grundar sig i trofasthet och på de löften han har gett.]

De tjugofyra äldste

Guds tron är det som fångar Johannes uppmärksamhet. Med hjälp av liknelser försöker Johannes beskriva vad han ser, illustration av Ted Larson.

⁴Runt omkring (på alla sidor, som en cirkel runt) tronen stod tjugofyra [mindre] troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med segerkransar (gr. stefanos) av guld på huvudet.

[Den prästerliga tjänsten i templet var indelad i 24 avdelningar, se 1 Krön 24. Det jordiska templet är en bild på det himmelska templet. Talet tolv representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. De tjugofyra äldste, tolv plus tolv, betecknar troligtvis här Guds folk från både Gamla och Nya testamentet. När det nya Jerusalem beskrivs har staden tolv portar och tolv grundstenar. På portarna står de tolv stammarnas namn och grundstenarna har de tolv apostlarnas namn, se Upp 21:12, 14.]

⁵Från tronen kom blixtar och dån och åska. [En liknande syn mötte Mose vid Sinai berg, se 2 Mos 19:16.]

Framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. [De sju andarna syftar troligtvis inte på sju olika andar, utan på den helige Ande som är fulländad och fullkomlig, se Upp 1:4. Ett liknande exempel finns i Jes 11:2, där profeten tar med sju aspekter om den kommande Messias.]

⁶Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.

[Ännu en gång räcker inte orden till. Johannes ser något som liknar ett hav. I tabernaklet fanns ett runt mindre bronskärl där prästerna tvättade sina händer och fötter innan de gjorde tjänst, se 2 Mos 30:17-18. Det var gjort av brons som använts som speglar, se 2 Mos 38:8. Vattnet måste ha glittrat och reflekterats i materialet så att det såg ut som ett hav. När Salomo byggde templet utvidgades karet så att det blev en större cirkulär bassäng. Diametern var 4,5 meter och djupet var drygt två meter och den kallas just "havet", se 1 Kung 7:23. Nästa gång Johannes ser glashavet är det blandat med eld, se Upp 15:2.]

De fyra varelserna
Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser (levande väsen, djur) som hade fullt med ögon framtill och baktill. [De många ögonen symboliserar intelligens och att de vakar över tronen.]

⁷Den första varelsen liknade ett lejon.
Den andra varelsen liknade en ung tjur.
Den tredje varelsen hade ett ansikte som en människa.
Den fjärde varelsen liknade en flygande örn.

[Det är inte helt klart vad dessa fyra varelser är eller symboliserar. Eftersom de tillber vid Guds tron är de skapade. De verkar vara en kombination av keruberna i Hes 10 och seraferna i Jes 6, som också sjöng "helig, helig, helig". Dessa fyra varelser finns också med när de första sigillen i bokrullen öppnas, och säger då "kom", se kapitel 6. De fyra varelserna representerar också de fyra stora grupper som Gud skapade på jorden – fåglar, vilda djur, boskap och människor, se 1 Mos 1:20-28. Örnen är den främsta av fåglarna, lejonet de vilda djurens konung, osv. En tolkning är att allt skapat på jorden är tänkt att tillbe Gud.
    Det finns även en koppling till de fyra evangelierna och hur Jesus presenteras, en tolkning som var vanlig bland kyrkofäderna. Matteus presenterar Jesus som kung – lejonet från Juda stam. Markus presenterar Jesus som Herrens tjänare – oxen som drar. Lukas fokuserar på Jesu mänsklighet, vilket då kan representera den tredje varelsen som hade det mänskliga ansiktet. Till sist visar Johannes på Jesu gudomlighet som då representeras av örnen. Det finns även en koppling till fyra av de tolv stammarna (Juda, Ruben, Efraim och Dan) som var placerade närmast intill tabernaklet, se 4 Mos 2.]

⁸De fyra varelserna (levande väsendena, djuren) hade vardera sex vingar. Varje vinge var täckt med ögon runt omkring (på alla sidor), både på insidan och på utsidan. Dag och natt sa de [sjöng de] utan uppehåll:

"Helig, helig, helig
är Herren Gud, den Allsmäktige (Allhärskaren),
han som var och som är och som kommer."

⁹När (varje gång som) dessa varelser prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, ¹⁰då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina segerkransar inför tronen [i respekt och vördnad] och säger:

¹¹"Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot
    härligheten (lovprisningen, äran)
    och äran (priset, aktningen, respekten)
    och makten (styrkan, kraften, förmågan),

för du skapade allt detta (dem alla; alla dessa),
    genom din vilja (önskan) kom de till
och blev skapade."

Tillbaka upp