³därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Därför, ja, därför att de har gjort er öde och slukat er på alla sidor så att ni blir en arvedel för kvarlevan av (de övriga) folkslagen, och kommer över pratmakarens läppar (ordagrant: över en läpp, en tunga) som [ont] förtal (elakt skvaller) om folket.

⁴Därför, Israels berg, hör Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)
    till bergen och till höjderna
    till bäckarna och till dalarna
    och till de ödelagda ruinerna
    och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring.
[Sex olika ord används för att beskriva hela landet.]

⁵Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Säkerligen, i min brinnande nitälskan har jag talat mot resten av folken, och [speciellt] mot Edom – hela det! De har med skadeglädje och med djupaste förakt (själens hån) tagit mitt land (hebr. erets) [Israel] i besittning så att betesmarken har plundrats.

⁶Profetera därför över Israels mark (land, jord – hebr. adama) och säg till bergen och till höjderna, till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se, jag har talat i min nitälskan och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.

⁷Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam.

Men ni, Israels berg, ska skjuta skott och bära frukt till mig, Israels folk, för de är på gång att komma.

⁹[Vers 9-31 formar en kiasm, med den centrala delen i vers 22.]

För se, jag är för er och jag ska vända er och ni ska bli plöjda och besådda, ¹⁰och jag ska föröka människor över er, hela Israels hus, ja, hela [landet]. Ja, städerna ska bli bebodda och de förspillda platserna ska bli uppbyggda, ¹¹och jag ska föröka (föra samman) på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahveh).

¹²Jag ska låta människor trampa över er, mitt folk Israel, och de ska besätta er och ni ska bli deras arv och ni ska inte längre sakna (vara utan) barn. ¹³Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg. ¹⁴Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). ¹⁵Och man ska inte längre höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

¹⁶Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: ¹⁷Människobarn, när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen. ¹⁸Därför hällde jag ut mitt raseri över dem, för blodet som de hade spillt över landet och eftersom de hade orenat det med sina avgudar.

¹⁹Och jag förskingrade dem bland folkslagen och de blev utspridda till länderna, för deras vägar och för deras förehavanden dömde jag dem.

²⁰Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sa om dem: Detta är Herrens (Jahvehs) folk och de har lämnat hans land. ²¹Men jag hade förbarmande över mitt heliga namn som Israels hus hade vanhelgat bland folkslagen dit de kom.

²²Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag gör inte detta för er skull, Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.

²³Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahveh), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn).

²⁴[Följande stycke domineras av verbformen veqatal den form som mer än de övriga är ständigt pågående, utan början och utan slut – evighetens verbform. Kärnbibeln översätter med presens, vilket här både inkluderar dåtid och framtid, och visar på ett pågående skeende.]

För jag hämtar (tar) er från hednafolken,
    ja, jag samlar er från alla länder
    och jag för er till ert [eget] land.

²⁵Och jag stänker rent vatten på er så att ni blir rena;
    från alla era orenheter (hebr. tomah) [3 Mos 15:19-24; 4 Mos 19:20]
    och från alla era avgudar
ska jag rena (tvätta, förnya) er.

²⁶Jag ger er ett nytt hjärta (sinne, sinnelag) [en pånyttfödelse]
    och en ny ande [med nya rätta motiv] inom er.
Jag tar (vänder) bort stenhjärtat ur er kropp (ert kött)
    och ger er ett hjärta av kött.

[Det hårda hjärtat – som inte kan ta emot den goda säden – byts ut mot ett nytt hjärta, öppet för Guds ord, se Hes 11:19-20; 18; 31; Jer 31:33; Matt 13:5, 15, 20.]

²⁷Jag ska fylla er med min egen Ande,
    och jag ska se till att ni följer mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)
    och följer (gör, lever efter) dem.

²⁸Då ska ni få bo i det land jag gav till era fäder,
    och ni ska bli mitt folk
    och jag ska vara er Gud.

²⁹Och jag ska frälsa (rädda) er från alla era orenheter (hebr. tomah).

Jag ska ropa på kornet,
    och låta det växa ymnigt,
    och inte låta någon hungersnöd komma över er.
³⁰Och jag ska föröka trädens frukt och föröka fältens gröda så att du inte längre ska drabbas av folkens förebråelser för hungersnöden. ³¹Sedan ska du komma ihåg dina onda vägar och dina gärningar som inte var goda, och ni ska avsky er själva i era egna ögon för era synder och för era styggelser.

³²[Vers 32-38 formar en kiasm där vers 35 är central.]

Inte för er skull gör jag detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på). ³³Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Den dagen då jag renar er från alla era synder ska jag låta städerna bli bebodda och de öde platserna ska bli uppbyggda.

³⁴Och landet som var öde ska bli brukat (plöjt) där det var öde inför ögonen på alla som passerade.

³⁵Och de ska säga: Detta land som var öde har blivit som Edens trädgård, det fördärvade och öde och städernas ruiner är befästa och bebodda.

³⁶Och länderna som är kvar runt omkring dig ska veta att jag, Herren (Jahveh), har byggt upp ruinerna och planterat det som var öde. Jag, Herren (Jahveh), har talat det och jag ska göra det.

³⁷Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord. ³⁸Som flocken (fårhjorden) med heliga offerdjur, flocken i Jerusalem under hennes sammankomster (särskilda tider, högtider – hebr. moadim), så ska de ödelagda städerna bli fyllda med flockar av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Tillbaka upp

---

Upp 6:1-17

¹[Nu öppnas de sju sigillen. Detta är den första av tre framtidsvisioner som alla har sju delar. Den andra är sju basuner (kap 8-11). Den tredje är sju skålar (kap 16). Samtliga tre serier leder fram till Jesu andra tillkommelse och historiens avslutning. Det går att tolka dessa tre som parallella skildringar som alla kulminerar i en kraftig jordbävning (Upp 6:12; 11:19; 16:18). Andra sätt är att se det som en beskrivning av krig och svält som alltid funnits på jorden.

Det finns likheter mellan de sju sigillen och Jesu tal om den sista tiden i Matt 24-25. De följer samma ordning:

• Falska messias – Matt 24:4; Upp 6:2
• Krig – Matt 24:6-7; Upp 6:3-4
• Svält – Matt 24:7; Upp 6:5-6
• Död – Matt 24:7-9; Upp 6:7-8
• Martyrskap – Matt 24:9-10, 16-22; Upp 6:9-11
• Solen, månen och stjärnorna – Matt 24:29; Upp 6:12-14
• Guds dom – Matt 24:32-25:26; Upp 6:15-17

Sigillen kan delas in i en första grupp på fyra och en avslutande grupp med tre sigill. De fyra första följer ett liknande mönster där de fyra varelserna kring tronen talar och för varje sigill som öppnas kommer en häst.

Sigillen kunde placeras på utsidan eller insidan av dokumentet. Fanns det på insidan förseglade det en sektion i taget, och för varje sigill kunde ännu ett stycke läsas. Eftersom Johannes ser alla sju sigillen var bokrullen förseglad med sju utvändiga sigill, se Upp 5:1. Det innebär att det var först när det sista sigillet bröts, som bokrullen kunde öppnas, se Upp 8:1.]

Första sigillet – en vit häst
Sedan såg jag (och jag såg) när Lammet bröt (öppnade) ett [det första] av de sju sigillen (inseglen).

Då hörde jag en av de fyra varelserna [det som liknade ett lejon, se Upp 4:7] säga med en röst likt åskan [mäktig och kraftfull]: "Kom!"

[Tidigare hade Johannes hört Jesu röst som en basun och dånet av väldiga vatten, se Upp 1:10, 15. Denna röst kommer däremot från en av de fyra varelserna framför tronen, se Upp 4:6-11. Detta är den första beskrivningen av deras röster och i så fall den varelse som "liknade ett lejon", se Upp 4:7.]

²Sedan såg jag (och jag såg), och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer): en vit häst, och han som satt på den hade en båge [antingen en pilbåge eller en symbol på löfte]. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.

[De dubbla verben "såg" och uppmaningen "se" ger uttryck för en kontrast och en ny dimension i synen, samma fras återkommer i vers 5 och 8. Bågen tillsammans med segerkransen och beskrivningen om att "han går ut för att segra" verkar tala om krig. Detta är enda gången båge, gr. toxon används i NT. Ordet kommer från tikto som betyder att föda fram, ett frö som bär frukt eller metaforiskt för att skapa en ny början. Bågen kan också symbolisera att ryttaren kommer med löfte om fred, jfr 1 Mos 9:13. De fyra hästarna hör ihop, se Sak 6:1-8. Det finns likheter med Jesus som kommer på en vit häst, se Upp 19:11-16, men troligare är att det är en falsk messias. Den vita hästen och ryttaren kan symbolisera de initiala fredliga löften en erövrare först ger. Om man ser en parallell till Matt 24:4-5, 24, gäller den första varningen just falska messiasfigurer som ska förleda många.]

Andra sigillet – en röd häst

De fyra hästarna och ryttarna, illustration från revelationillustrated.com.

©Pat Marvenko Smith

³När Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen [som liknade en tjur, se Upp 4:7] säga: "Kom!"

⁴En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.

Tredje sigillet – en svart häst
⁵När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen [som hade ett ansikte som en människa, se Upp 4:7] säga: "Kom!"

Sedan såg jag (och jag såg), och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer): en svart häst, och han som satt på den hade en balansvåg i sin hand. ⁶Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra varelserna: "Ett mått vete [gr. choinix – en dagsranson, omkring en liter] för en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och tre mått [omkring tre liter] korn för en denar. [Mer än ett tiodubbelt matpris.] Däremot olivoljan och vinet får du inte skada."

[Efter svärdet, som talar om krig, kommer ofta svält. Det kan också ha att göra med kraftig inflation och en ekonomisk obalans.]

Fjärde sigillet – en grön häst
⁷När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsen [som liknade en örn, se Upp 4:7] säga: "Kom!"

⁸Sedan såg jag (och jag såg), och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer): en grön häst, och han som satt på den hette Döden, och Hades (dödsriket) följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur. [I domen över Jerusalem nämns svält, vilddjur, svärd och pest, se Hes 14:21.]

[Det grekiska ordet för den fjärde hästens färg är gr. chloros. Ordet används genomgående i Bibeln för grönska och det gröna gräset, se Upp 8:7; 9:4; Mark 6:39. Ordet användes även bland grekerna om den gulgröna färgen på en sjuk persons hud. Brevets läsare associerade troligtvis till Sakarja 6 där han ser röda, svarta, vita och spräckliga hästar, se Sak 6:2. Jämför man Sakarjas och Johannes syn motsvarar den vita och svarta färgen varandra exakt, medan Sakarjas röda färg har intensifierats till eldröd. Den spräckliga färgen motsvarar den sista grönaktiga chloros-färgade hästen. Ytterligare en ledtråd till den sista hästens färg finns i Sak 1:8, där ordet för vinranka används för att beskriva den spräckliga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott, mörknar för att till sist bli brunaktig. Det verkar som om den sista hästen är grön, med flera gulgröna eller bruna nyanser. Syftar dessa färger på riken kan det finnas en koppling till Nebukadnessars syn med en staty med fyra delar. Den fjärde, foten som bestod av både lera och järn som blandats, symboliserade att det ska vara ett splittrat rike, se Dan 2:36-40.]

Femte sigillet – kristna martyrer i himlen

Bara Gud kan ge en rättvis dom.

©Tori Rector, flickr CC

⁹[De fyra första sigillen påverkade jorden. De tre sista sigillen rör den osynliga världen och hela universum.]

När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. ¹⁰De ropade med stark röst: "Härskare (Mästare – gr. despotes), du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" ¹¹Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.

Sjätte sigillet – himmel, hav och land skakas
¹²Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod. [Joel 2:31] ¹³Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. ¹⁴Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. [Jesaja beskriver samma händelse med samma språkbruk, se Jes 34:4. Här sker en förändring i de tre rumsdimensionerna och kanske även i tiden och i flera av de totalt 10 dimensioner som den moderna kvantfysiken talar om, se 1 Mos 1:1; Ps 18:10; Job 9:8; Jes 40:22.]

¹⁵Jordens kungar och deras stormän [ländernas högsta politiska ledare] och befälhavarna [militära ledare], de rika och mäktiga [med ekonomiskt inflytande] och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor [Jes 2:21], ¹⁶och de sa till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! ¹⁷Deras vredes stora dag (tid) har kommit, och vem kan då bestå?" [Luk 23:30]

[Det sjunde sigillet öppnas i kapitel 8. Innan dess får Johannes se ännu en syn i kapitel 7 som har att göra med de troende.]

Tillbaka upp