Lördag 19/12
1 Joh 3:1-10
1[Nu kommer en förklaring och utvidgning av vad det innebär att vara "född av honom". Meningen börjar med "Se" som är en uppmaning att begrunda och reflektera över den enorma kärlek som Fadern skänkt till sina barn.]
Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].
2Mina älskade, vi är nu Guds barn. Det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig, ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är.
[Vers 1 beskriver vad vi är nu. Vers 2 beskriver vad vi ska bli. Det finns inget yttre bevis på att en kristen är ett Guds barn. Den fysiska förändringen uppenbaras när Jesus kommer. Johannes är öppen med att han inte vet alla detaljer kring hur denna förändring kommer att ske, men betonar att vi ska likna Jesus och få se honom, se [1 Kor 15:52-54; Fil 3:21; Luk 24:39]. När en troende vet vem han är och vilket hopp som väntar ger det motivation till att helga och rena sig och bli mer lik honom redan här i jordelivet. Se även [Fil 2:12] där vi uppmanas att arbeta på vår frälsning.]
3Alla som vilar i detta hopp (denna förväntan) på honom
renar (tvättar, helgar) sig ständigt [man vill efterlikna Jesus],
eftersom han [Jesus] är
ren (helgad, utan skuld).
4Alla som praktiserar synd (vanemässigt lever i synd)
är skyldiga till laglöshet (lagbrott),
för det är vad synd är,
laglöshet [att överträda Guds bud medvetet eller omedvetet, att göra revolt mot Gud]. 5Ni vet (ser med era hjärtans ögon, har en klar förståelse av) att han uppenbarades [som människa]
för att lyfta bort synderna, och att det i honom inte finns någon synd.
6Alla som förblir i (lever i, är förenad med) honom
syndar inte vanemässigt (vandrar inte fel, missar inte målet).
Alla som medvetet syndar (vandrar fel, missar målet)
har inte sett (prövat, undersökt, lagt någon vikt vid) honom eller känt (haft en personlig erfarenhet av) honom.
[Synd har att göra med att missa målet med livet, som är att leva i gemenskap med Gud. När Guds bud överträds bryts gemenskapen. Laglöshet är en aspekt av synd, se vers 4. För fler beskrivningar se [Ords 24:9; Rom 14:23; Jak 4:17; 1 Joh 5:17]. Synden river sönder gemenskapen mellan människor, men förstör även den enskilda människans självbild som tar sig uttryck i stolthet och skam. Även relationen till djuren och skapelsen påverkas av synden, se [Rom 8:19].]
7Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], sluta att bli förförda (ledda från vägen).
Den som praktiserar rättfärdighet (vanemässigt gör det rätta, ikläder sig, lever i den)
är rättfärdig, på samma sätt som han [Jesus] är rättfärdig. [Att praktisera rättfärdighet handlar om att vara på "rätt färd". Att ha riktningen inställd mot målet. Att vilja ha gemenskap med Gud. Rättfärdighet handlar om att synderna är förlåtna och att ha det rätt ställt med Gud. Det är en gåva av Fadern genom Jesus.]
8[Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se [1 Joh 3:7; 2:29], praktiserar djävulens barn synd. I vers 8-10 upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i vers 4-7. Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket "praktiserar synd" återkommer i vers 4 och 8. Den andra punkten handlar om att Jesus "uppenbarade sig" för att ta bort synd, se vers 5, och omintetgöra djävulens gärningar, se vers 8. Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se vers 6-7 och 9-10. Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.]
Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd)
är från djävulen [får sin karaktär av den onde],
för djävulen har syndat [vanemässigt brutit mot Guds ordningar – missat målet] alltsedan begynnelsen.
Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra dem som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar). 9Alla som är födda av Gud (har honom som sin Far)
praktiserar inte synd (lever inte vanemässigt i synd, vandrar inte fel, missar inte målet),
för Guds säd (natur – "DNA") förblir (är kvar; lever) i honom,
och han kan inte synda,
eftersom han är född av Gud.
10Så blir det uppenbart (så här kan man känna igen) vilka som är Guds barn
och vilka som är djävulens barn:
Den som inte vanemässigt praktiserar rättfärdighet (ikläder sig den, lever i den)
är inte av Gud.
Den som inte älskar sin broder (sina syskon i tron med Guds osjälviska, utgivande kärlek)
är inte heller från Gud.
[Som ofta i detta brev introduceras nästa tema i de sista stroferna. Från att ha diskuterat synd och dess ursprung, se [1 Joh 2:28-3:10], leds nu diskussionen in på kärlek som är nästa stora tema. Den som inte älskar sina troende syskon är inte av Gud. Den som älskar Gud älskar också hans barn.]
Kvartbibel (bibelsällskapets plan)