²²Tala till Serubbabel, guvernör i Juda, och säg:

"Jag ska skaka himlarna
    och jorden,
²³och jag ska omstörta tronerna
    i kungariken
och jag ska fördärva kungarikenas styrka
    i länderna
och jag ska omstörta deras vagnar
    och dem som far i dem,
och hästarna
    och deras ryttare
ska falla varenda en,
    genom sin brors svärd."

Tillbaka upp

---

Ps 138:1-8

Psalm 138 – På grund av din nåd och trofasthet

Psalm 138 är den första av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en individuell tacksägelsepsalm.

Författare: David

Struktur: Psalmen kan delas in i tre delar, utifrån de tre olika grupper som psalmisten prisar Herren inför:
1. I närvaro inför andra gudar, vers 1-3
2. I närvaro av jordens kungar, vers 4-6
3. I närvaro av fiender, vers 7-8

¹Av (för) David.

Jag vill tacka
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig av hela mitt hjärta,
    lovsjunga dig inför gudarna (elohim).
    [Kan syfta på den himmelska änglahären, hedniska avgudar eller Guds råd, se Ps 82:1.]
²Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
    och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
    för din nåd (omsorgsfulla kärlek) och din sanning.

[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

För du har gjort ditt löftesord och ditt namn större än allt!
    [Du har överträffat allt!]
³Den dag jag ropade (höjde min röst i bön), svarade du mig;
    du stärkte mig (gav mig frimodighet) med [din] styrka i mitt inre (min själ).

Alla ska tacka
⁴Alla jordens kungar ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Herre (Jahveh),
    när de hör orden från din mun.
⁵De ska sjunga om Herrens (Jahvehs) vägar,
    för Herrens (Jahvehs) härlighet är stor (en fullständigt mättad gudsnärvaro, Guds ära och tyngd är stor).
⁶Även om Herren (Jahveh) är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner) [för den ödmjuke in i gemenskap med honom],
    men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.

Tacksamhet oavsett omständigheter
⁷Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
     ⁸Herren (Jahveh) ska fullborda sitt verk för mig.
Herre (Jahveh), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt;
    överge inte (upphör inte med) dina händers verk.

Tillbaka upp

---

Ords 30:15-16

Fyra som aldrig blir mättade
¹⁵Blodigeln har två döttrar som ropar:
    "Ge mig, ge mig".
Det finns tre som aldrig mättas,
    ja, fyra, som aldrig säger: "Nu räcker det":

• ¹⁶Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
• Det ofruktsamma skötet.
• Jorden som inte kan mättas med vatten,
• Elden som aldrig säger: "Nu räcker det."

Tillbaka upp

---

Upp 11:1-19

Templet och de två vittnena i Jerusalem

I dag finns inget tempel i Jerusalem. Denna datorgenererade bild från Tempelinstitutet visualiserar hur byggandet av det tredje templet skulle kunna se ut.

¹[Johannes befinner sig fortfarande på jorden i sin syn. Från att ha sett land och hav ser han nu den heliga staden Jerusalem. Rösten från himlen fortsätter att tala, se Upp 10:8. Eftersom vittnena kallas "mina vittnen" måste det vara Gud som talar, se vers 3.]

Jag fick en mätstång som liknade en stav, och han sa:

"Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne. ²Men lämna templets yttergård och mät den inte, för den är given åt hedningarna och de ska trampa (ockupera) den heliga staden [Jerusalem] under sina fötter i fyrtiotvå månader [vilket motsvarar 3,5 år, se även Dan 7:25; 12:7; 12:11-12].

[Både Hesekiel och Sakarja har liknande syner om en man med en mätstav, se Hes 40:3; Sak 2:1-2. Vid dessa tillfällen verkade mätningen symbolisera gudomligt beskydd, se Sak 1:16.]

³Jag ska låta mina två vittnen profetera under 1 260 dagar [motsvarar också 3,5 år – 42 månader med 30 dagar i varje månad], klädda i säcktyg."

[Eftersom dessa två vittnen är hatade av alla jordens folk och man vill skada dem, se vers 5, handlar deras profetiska tal troligtvis om synd och Guds dom.]

⁴Dessa [vittnen] är de två olivträden och de två ljusstakarna [ljusbärarna] som står inför jordens Herre.

[För att ett vittnesbörd ska vara sant krävs två vittnen, se 5 Mos 19:15. Bilden med en ljusstake och två olivträd återfinns i Sak 4:3, 11-13. Där symboliserar de två olivträden ståthållaren Serubbabel och översteprästen Josua som Gud använde för att bygga upp templet igen efter befrielsen från fångenskapen i Babylon 500 f.Kr., se Hag 1:12. Det är därför troligt att de två vittnena också här är två verkliga personer. Det är möjligt att de också har en roll i templets återuppbyggande. Några förslag på personer är:

• Två nu okända personer, eftersom de inte nämns vid namn.
• Henok och Elia, eftersom de inte dog en naturlig död, se 1 Mos 5:24; 2 Kung 2:11.
• Mose och Elia, eftersom tecknen de gör har samma karaktär och de samtalade med Jesus på förklaringsberget. Elia profeteras att komma tillbaka före Herrens dag och föra judar tillbaka till sina fäders tro, se Mal 4:5-6.

Andra förslag är att de två olivträden står för de två förbunden, GT och NT. Eftersom de sju lampställena tidigare syftade på församlingar, se Upp 1:20, har det föreslagits att dessa två lampställ syftar på de två församlingarna utan kritik, Smyrna och Filadelfia.]

⁵Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. [Profetiska ord om dom liknas vid eld, se Jer 5:14. När Elia talade kom eld från himlen, se 2 Kung 1:10.] Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet. ⁶De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under de dagar de profeterar [som Elia gjorde, se 1 Kung 17:1], och de har makt att förvandla vattnen till blod [som Mose gjorde, se 2 Mos 7:19] och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.

⁷När de har fullgjort sitt vittnesbörd, ska vilddjuret [Antikrist, som beskrivs mer detaljerat i kapitel 13, se Upp 13:1; 17:8; Dan 7] som kommer upp ur avgrunden [avgrundens brunn, se Upp 9:1] strida mot dem, besegra dem och döda dem. [I Daniels profetia sägs samma sak om det nya elfte hornet som sköt upp senare bland de tio hornen på det fjärde och sista förskräckliga odjuret, se Dan 7:21.] ⁸Deras lik ska bli liggande på gatan i den stora stad som andligt (bildligt, symboliskt) talat kallas Sodom och Egypten och där även deras Herre blev korsfäst.

[Jesus korsfästes strax utanför Jerusalem, se Heb 11:12. Det är troligt att "den stora staden" syftar på den verkliga staden Jerusalem. Det är den stad där templet står. De symboliska namnen refererar till platser som Gud tidigare i historien dömt. Staden Sodom var känd för sin synd, och då särskilt sexuella perversiteter, se 1 Mos 19. Egypten var ett land som förtryckte Guds folk i slaveri, se 2 Mos 7-12.]

⁹I tre och en halv dagar ska människor från alla folk, stammar, språk och nationer (etniciteter) se dem ligga där, och de ska inte tillåta att deras döda kroppar läggs i någon grav.

[På grund av det varma klimatet i Mellanöstern begravdes kroppen samma dag som dödsfallet inträffat. Att inte begrava någon visade på vanvördnad och förakt. Så djupt hatade var dessa två profeter, att de förvägras en begravning. Hur folk från hela världen skulle kunna se denna händelse, måste ha varit svårt att förstå på Johannes tid. I dag med nyhetsrapportering dygnet runt och modern teknik är det inte svårt att förstå hur hela världen skulle kunna följa händelseutvecklingen i Jerusalem.]

¹⁰Jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom de båda profeterna hade plågat dem som bor på jorden.

¹¹Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter igen, och de som såg dem blev skräckslagna. [1 Mos 2:7; Hes 37:10] ¹²Sedan hörde de [två vittnena] en stark röst från himlen som sa till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. [Elia hämtades upp till himlen på liknande sätt, se 2 Kung 2:11.]

¹³I samma stund (timme) blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Vid jordbävningen dödades 7 000 människor. De som överlevde greps av skräck och gav ära åt himlens Gud.

¹⁴Det andra veropet är över. Se, det tredje [och sista veropet, se Upp 8:13] kommer snart (snabbt).

Den sjunde basunen – tredje veropet
¹⁵Den sjunde ängeln blåste [i sin basun]. Då hördes starka röster i himlen:

"Väldet (makten) över världen tillhör nu vår Herre
    och hans Smorde (Kristus, Messias).
    Han ska regera (utöva konungsligt envälde) i evigheters evighet."

¹⁶De tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud föll ner på sina ansikten och tillbad Gud. ¹⁷De sa:

"Vi tackar dig, Herre Gud Allsmäktig,
    du som är och som var.

[Frasen "och som kommer", se Upp 1:8; 4:8, saknas här och i Upp 16:5. Jesus är nu, som nästa vers indikerar, i en process att fullborda allt och komma tillbaka.]

Du har tagit makten,
    din stora makt, och börjat regera (som kung).
¹⁸Folken vredgades,
    men din vrede har kommit.
Tiden har kommit när de döda ska dömas
    och du ska löna dina tjänare profeterna
    och de heliga.
Löna både små och stora, de som vördar ditt namn,
    och fördärva dem som fördärvar (moraliskt korrumperar) jorden."

¹⁹Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån, åska, jordbävning och stora hagel.

[I vers 15-17 beskrivs vad som sker i himlen när den sjunde basunen ljuder. Vad som sker på jorden beskrivs när berättelsen återupptas i kapitel 16. Johannes hör en "stark röst från templet" säga vad som ska ske på jorden, se Upp 16:1. I kapitel 12-17 presenteras och beskrivs huvudaktörerna som finns med i den slutgiltiga upplösningen från ett annat perspektiv.]

Tillbaka upp