Sakarja är den elfte av de tolv mindre profeterna. Namnet Sakarja betyder "Herren kommer ihåg". En alternativ översättning är "Herrens gryning", vilket är passande med tanke på bokens tema om den kommande Messias och hur rättfärdighetens sol ska gå upp över världen, se Mal 4:2. Sakarja skriver i första hand till återvändarna från exilen men även något till dem som är kvar i Babylon. Han var verksam på 500-talet f.Kr. Flera av hans profetior är daterade till kung Darejavesh andra och fjärde regeringsår som var 520 respektive 518 f.Kr. Han tillhörde prästerna, hans farfar var prästen Iddo som omnämns i Esra 5:1 och Neh 12:4.
    Centralt i Sakarjas budskap är löftet om en kommande Messias. Några exempel är:

• Messias som rider in i Jerusalem på en åsna, se Sak 9:9; Matt 21:1-11.
• Återupprättandet av Davids kungarike, se Sak 9:10; 14:8-9.
• Återsamlandet från nationerna till Israel.
• Han ska sätta sina fötter på Olivberget, se Sak 14:4.
• Utgivandet av den helige Ande, se Sak 12:10.
• Den slutliga domen.
• Alla folk ska fira lövhyddohögtiden i Jerusalem, se Sak 14:16.
• Judarna ska se vem de har genomborrat, se Sak 12:10.

Struktur:
Boken kan delas i tre delar:

1. Uppdraget att återuppbygga templet, kap 1-6
2. Svar till fyra frågor från delegationen från Babylon, kap 7-8
3. Visioner för framtiden och tidens slut, kap 9-14

I kapitel 9 till 11 beskrivs hur Juda och Efraim ska återupprättas och hur de nationer som kommer emot Israel ska förgöras. Kapitel 12 till 14 beskriver den turbulens som kommer att drabba Jerusalem i den yttersta tiden.

Man kan också se på Sakarja som åtta visioner, fyra budskap och två refränger. Gud vill genom Sakarja påminna folket om att de inte är bortglömda eller övergivna. I mitten av boken, Sak 7:8-14, förklaras orsaken till den tidigare fångenskapen och exilen, det är en av de tydligaste beskrivningarna om detta i hela Bibeln. På samma sätt beskrivs sedan orsakerna till deras befrielse.

Skrivet: Omkring 518 f.Kr.

Berör tidsperioden: 520-518 f.Kr., men innehåller även profetior om Messias och framtiden.

Författare: Sakarja

Relaterade böcker: Haggai och Esra

Citeras: Citeras 41 ggr i NT.

¹I 8:e månaden [cheshvan – okt/nov] av kung Darejavesh 2:a regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja [hebr. Zecharja – betyder: ´Gud kommer ihåg´], son till Berechjah [betyder: ´Herren välsignar´], son till Iddo [betyder: ´Hans vittne´].

[Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se Neh 12:1, 4. Sakarja var från en prästfamilj, se Neh 12:12, 16. Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se Hag 2:10, 20. Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i Esra 4:24-6:13]

Han [Sakarja] sa: ²Herren (Jahveh) har varit mycket vred på dina fäder (förfäder), mycket vred. [Israeliternas synd hade lett till hur templet i Jerusalem förstörts och exilen till Babylon.]
     ³Säg därför till dem [det israeliska folket i Jerusalem]: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Återvänd (kom tillbaka, omvänd er) till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och jag ska komma tillbaka till er, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). ⁴Var inte som era fäder till vilka de tidigare profeterna ropade och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): "Kom tillbaka nu från era onda vägar och från era onda gärningar." Men de lyssnade inte och gav inte akt på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

⁵Era fäder (förfäder),
    var är de?
Och profeterna,
    lever de för evigt?
⁶Men mitt ord och mina förordningar (ordagrant "saker inristat"), som jag har befallt mina tjänare profeterna,
    har de inte hunnit ikapp era fäder?
Då ångrade de sig och sa:
    Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) också handlat med oss
    i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda).

Åtta syner (1:7-6:8)

Syn 1 – De fyra hästarna
⁷På den 24:e dagen i den 11:e månaden som är månaden shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh 2:a regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja, son till Berechjah, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se vers 1.] Han [Sakarja] sa:

⁸På natten såg jag, och se (hebr. vehinneh)! [Perspektivbyte, vi får se med Sakarjas ögon:] En man red på en röd häst och stod bland myrtenträden som fanns i ravinen. Bakom honom var röda, brunaktiga (vinrankans skiftande grön-bruna färg) och vita hästar.

[I kapitel 6 ser Sakarja fyra vagnar som dras av röda, svarta, vita och spräckliga hästar. I Uppenbarelseboken ser Johannes en vit, eldröd, svart och grönaktig häst, se Upp 6:1-8. Ordet för vinranka används här för att beskriva den brunaktiga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott och mörknar sedan, för att till sist bli brunaktig. Denna brunaktiga häst motsvarar den spräckliga hästen i Sak 6:2 och den grönaktiga i Upp 6:8.]

⁹Då frågade jag: "Vad är detta, min Herre (Adon)?" Ängeln (budbäraren) som talade med mig sa till mig: "Jag ska visa dig vad detta är."
     ¹⁰Mannen som stod bland myrtenträden svarade och sa: "Dessa är de som Herren (Jahveh) har sänt till att vandra omkring på [patrullera/inspektera hela] jorden (världen)." [Om "Satan vandrar fram och tillbaka på jorden" (antyder en rastlös aktivitet), se Job 1:7, sänder Herren andra änglar att "vandra fram och tillbaka" för att motverka Satans planer och försvara sitt folk, se Ps 34.8; 91:11; Heb 1:14.]
     ¹¹De svarade Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) som stod bland myrtenträden och sa: "Vi har vandrat omkring (fram och tillbaka) på jorden (världen). Och se (hebr. vehinneh) [perspektivbyte, vi får se från änglarnas ögon]: Hela jorden (världen) sitter stilla och vilar."

¹²Sedan svarade Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) och sa: "Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), hur länge ska du dröja med att visa barmhärtighet (medkännande nåd) mot Jerusalem och Juda städer, på vilka du har varit vred i 70 år?"
     ¹³Herren (Jahveh) svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig med vänliga och tröstande ord. ¹⁴Sedan sa ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Ropa ut och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Jag nitälskar för Jerusalem, ja, min nitälskan är stor för Sion [tempelberget i Jerusalem]. ¹⁵Och jag är rasande på de arroganta (bokstavligt 'lätta') hednafolken. Jag var lite vred på dem men deras arrogans har blivit deras egen olycka.
     ¹⁶Därför säger Herren (Jahveh): Jag ska återvända till Jerusalem med nåd och barmhärtighet (hebr. rachamim). Mitt hus ska byggas upp i henne (i Jerusalem), förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och en linje (en mätlinje som en lantmätare drar upp) ska sträckas ut över Jerusalem. ¹⁷Ropa ut igen och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Mina städer ska åter överflöda med välstånd och Herren (Jahveh) ska åter trösta Sion [tempelberget i Jerusalem] och ska åter utvälja Jerusalem."

Syn 2 – Fyra horn
¹⁸Jag [Sakarja] lyfte upp mina ögon och såg. Och se (hebr. vehinneh) [perspektivbyte, vi får se med Sakarjas ögon]: Där var fyra horn. ¹⁹Då frågade jag ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta?" Han sa till mig: "Dessa är hornen [mäktiga krafter, stormakter] som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem." ²⁰Herren (Jahveh) visade mig fyra hantverkare.

[Detta är ett generellt ord för hantverkare som arbetar med material som trä och metall. Skulptörer som formar konstverk och graverar text beskrivs med detta ord. Eftersom det i detta sammanhang handlar om horn, se vers 21, som ofta var gjutna, var dessa hantverkare skickliga på att arbeta med metaller. Se även 2 Mos 28:11; 5 Mos 27:15; Hos 13:2; Esra 3:7.]

²¹Sedan sa jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sa: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner hednafolkens horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det."

[Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]

Tillbaka upp

---

Ps 139:1-24

Psalm 139 – Du rannsakar och känner mig

Psalm 139 är den andra av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en sång som prisar Gud för hans godhet och befrielse i en svår situation. Verbet för att känna, veta och vara förtrolig (hebr. jada) används sammanlagt sex gånger (en gång vardera i vers 1, 2, 4 och 14, och 2 gånger i vers 23). Om man även räknar in ordet för kunskap (hebr. daat – som härrör från jada) i vers 6 blir det totalt sju gånger. Dessutom använder sig David av sju synonymer till jada (fem olika ord, varav två används två gånger): att rannsaka (hebr. chaqar – vers 1, 23), urskilja (hebr. bin – vers 2), syna (hebr. zarah – vers 3), vara förtrogen (hebr. sachan – vers 3) och att se (hebr. raah – vers 16, 24). Allt detta förstärker psalmens tema, nämligen att Gud ser allt och känner sin tjänare (vers 7-12).

Författare: David

Struktur:
1. Gud – du känner mig så väl, vers 1-6
2. Jag kan inte undgå dig, vers 7-12
3. Du har skapat mig, vers 13-18
4. Bön till Gud, vers 19-24

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David.

Herre (Jahveh), du rannsakar (utforskar, genomsöker, granskar) mig
    och känner mig.
²Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
    du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). [Matt 10:30]
³Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du –
    med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen.
⁴För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga,
    utan att du, Herre (Jahveh), vet om (känner till) det.
⁵Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor),
    och du har lagt din hand över mig.
⁶Den kunskapen övergår mitt förstånd (är obeskrivlig/underbar – hebr. pili) [Dom 13:18],
    den är så hög att jag inte kan förstå den.

⁷[I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:]
Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande?
    Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)?
⁸Om jag stiger upp för himlarna,
    är du där,
och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket],
    se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!]
⁹Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar [förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången]
    och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst],
¹⁰ska också där din hand leda mig,
    och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig.
¹¹Och säger jag:
    "Mörker ska helt visst täcka mig [öppna sitt vida gap; överväldiga, krossa mig, se 1 Mos 3:15; Job 9:17]",
    så är även natten ljus för mig. [Joh 1:5]
¹²Nej, mörkret ska inte vara mörkt (mörkna) för dig,
    utan natten lysa som dagen – mörkret och ljuset gör ingen skillnad [för dig].

[Versen avslutas ordagrant: "som mörkret som ljuset". De två vertikala ytterligheterna (himlarna och underjorden, se vers 8) och de två horisontala (öst och väst, se vers 9) beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där Guds Ande inte kan nå fram och hans närvaro förvandla situationen!]

¹³För du har skapat mina njurar [mitt inre],
    du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]

[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]

¹⁴Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
    är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
    och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
¹⁵Min kropp (skelett) var inte dold för dig
    när jag formades i det fördolda.
När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,
     ¹⁶såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]
    innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.

¹⁷Hur ofattbara (dyrbara)
    är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]!
Hur ofantligt stor
    är inte summan av dem alla!
¹⁸Om jag skulle räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
    är jag fortfarande hos dig.

¹⁹[Följande fyra verser utelämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför den komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.]

Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]!
    Bort från mig, ni blodtörstiga!
²⁰De som talar om dig med svek i sinnet,
    de har fört dina städer i fördärvet.
²¹Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahveh),
    och avsky dem som gör uppror mot dig?
²²Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat,
    de har blivit mina fiender.

²³[David avslutar psalmen med samma verb som han använder i inledningen, se vers 1b-2, dock med en vädjan istället för i den indikativa formen "Du rannsakar mig och känner mig":]

Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El),
    och känn (bli intimt förtrogen med; var personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). [Ps 26:2]
Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se Ps 66:10; Ords 17:3]
    och känn [ta hand om] mina oroliga tankar (min oro – hebr. saraf).

[Det hebreiska ordet med innebörden "oroliga tankar" står i plural och används bara här och i Ps 94:19.]
²⁴Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
    och led mig på den eviga vägen.
    [Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]

Tillbaka upp

---

Ords 30:17

¹⁷Ögat som hånar sin far
    och föraktar att lyda sin mor
ska dalens korpar hacka ut,
    och de unga örnarna ska sluka det.

Tillbaka upp

---

Upp 12:1-18

DET STORA DRAMAT GENOM ALLA TIDER (12:1-15:8)

Kvinnan
¹[En ny parentes skjuts in i berättelsen. I föregående stycke ljöd den sjunde basunen, se Upp 11:15-19. Dess effekter på jorden behandlas först i kapitel 16. I följande stycke beskrivs nu ett antal olika aktörer i historiens avslutning. De beskrivs som tecken, grekiska semeion. Eftersom detta ord används indikeras att vad som följer är symboler som behöver tolkas. Det som beskrivs är kampen mellan Gud och Satan som pågått sedan världens begynnelse. De sju huvudaktörerna i detta kapitel är:

• Kvinnan – det judiska folket, se Upp 12:1.
• Draken – Satan, djävulen som motarbetar Guds syften och förleder, se Upp 12:3, 9.
• Sonen – Jesus, som nu sitter vid Guds tron, se Upp 12:5.
• Mikael – ärkeängeln som strider mot draken, se Upp 12:7.
• Kvinnans barn – förföljda troende, se Upp 12:13-17.
• Odjuret från havet – en framtida världsledare, se Upp 13:2-10.
• Odjuret från jorden – den falske profeten, se Upp 13:11-18.]

Kvinnan
Ett stort tecken [en stark och tydlig symbol som beskriver den andliga verkligheten] visade sig i himlen:
    en kvinna klädd i solen
    och med månen under sina fötter
    och en krona (segerkrans) av tolv stjärnor på sitt huvud.

[I Josefs dröm liknas solen vid hans far Jakob, månen vid hans mor Rakel och hans elva bröder vid elva stjärnor, se 1 Mos 37:9-10. Vid den här tiden, före fångenskapen i Egypten, utgjorde denna familj hela den begynnande nationen Israel. Gud liknar ofta sitt folk vid en kvinna, se Hes 16. Kvinnan symboliserar Guds folk och då främst det judiska folket genom alla tider.]

²Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar. [Kan syfta på Jesus som var jude och föddes i Betlehem i Israel, men födslovärkarna syftar troligare på det judiska folkets födelse som präglar Gamla testamentets berättelse. Allt från Abrahams kamp, fångenskapen i Egypten, intåget i landet osv.]

Draken
³[Nästa tecken är en eldröd drake. Ord och bilder förmedlar en känsla. När den helige Ande liknas vid en duva återspeglar det frid, se Joh 1:32. En drake eller ett rytande lejon ger däremot en känsla av obehag.]

Ännu ett tecken [en symbol] visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor (kungliga diadem) på sina huvuden.

[I Daniels profetia beskrivs hur det fjärde och sista odjuret har tio horn. Det slår ner tre kungar, så att det bara finns sju kvar, vilket de sju kronorna troligen refererar till, se Dan 7:7-8; 7:23-24.]

⁴Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. [Eftersom detta stycke tydligt talar i bilder, står "stjärt" för konsekvenser. Ett liknande uttryck är "i kölvattnet av". Stjärnor kan syfta på änglar eller människor, och då ofta ledare. Är det samma händelse som beskrivs mer i detalj i vers 7-9 syftar stjärnorna på änglar, se även Dan 8:10.]

Draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det.

[Den röda draken identifieras som Satan, se vers 9. Genom historien har striden pågått. Direkt efter syndafallet talas om denna strid mellan ormen och kvinnans säd, se 1 Mos 3:15. Evas förstfödde, Kain, mördade sin bror. Kains släkt blev allt värre fram till Noas dagar och Gud var tvungen att gripa in. När Jesus föddes dödade Herodes den store alla pojkar som var två år eller yngre i Betlehem, se Matt 2:16.]

Sonen
⁵Hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira. [En tydlig referens till Jesus, se Ps 2:9; Upp 19:15] Hennes barn [Sonen] rycktes upp till Gud och hans tron. [Jesus uppstod och sitter i dag på Faderns högra sida.]

⁶Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon fick sitt uppehälle där i 1 260 dagar [motsvarar 3,5 år – 42 månader med 30 dagar i varje månad]. [Flykten beskrivs mer i detalj i vers 13-14.]

Satan kastas ut från himlen
⁷[I Jobs bok beskrivs hur Satan, Åklagaren, träder fram tillsammans med Guds söner inför Gud i himlen, se Job 1:6-11; 2:1-6. Även i Sak 3:1-2 beskrivs hur han anklagar översteprästen Josua. Se även Luk 10:18; Jes 14:11-17; Ef 6:12.]

Ett krig bröt ut i himlen. [Ärkeängeln] Mikael [som speciellt är satt att vaka över Israel, se Dan 12:1; Jud 1:9] och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred mot dem. ⁸Men draken var inte stark nog och ingen plats fanns längre för dem i himlen. ⁹Så den store draken – den urtida ormen [som förledde Adam och Eva i Edens lustgård, se 1 Mos 3:1, 4; Leviatan, se Jes 27:1], han som kallas djävulen (någon som söndrar och splittrar – gr. diabolos) och Satan (hebreiskt ord som betyder "motståndare" eller "åklagare"), han som vilseleder hela världen – kastades ner på jorden, och hans änglar med honom. ¹⁰Då hörde jag en stark röst i himlen som sa:

"Nu är det fullbordat:
    Frälsningen
    och kraften
    och vår Guds rike
    och auktoriteten hos hans Smorde (Messias, Kristus) har kommit.
    [Jesus har blivit smord som kung och fått all makt.]
För våra bröders åklagare,
    han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud,
    har kastats ner.
¹¹De besegrade honom
    på grund av Lammets blod och
    på grund av budskapet i deras vittnesbörd.
De hade inte sitt liv så kärt
    att de undvek döden.
¹²Jubla därför, ni himlar
    och ni som bor i dem.
Men fasa ska drabba jorden och havet,
    för djävulen har kommit ner till er.
Han är ursinnig,
    då han vet att hans tid är kort."

¹³När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. ¹⁴Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid [3,5 år].

[Flykten till öknen, som omnämndes i vers 6, beskrivs nu mer detaljerat. Bilden med örnen och öknen är bekant. När Gud samtalar med Mose, efter uttåget ur Egypten, använder han just bilden med "örnvingar" för att beskriva hur han förde dem tryggt genom öknen fram till Sinai berg, se 2 Mos 19:4. Eftersom örnen beskrivs som "den stora örnen", kan den syfta på örnen som beskrivs i Upp 8:13. Läser man Jesu tal om den sista tiden i Matteus 24-25 parallellt med Uppenbarelseboken, kan det vara nu som Jesu uppmaning i Matt 24:16 om att fly till bergen går i uppfyllelse.

Detta är enda gången uttrycket "en tid, tider och en halv tid" används i Uppenbarelseboken. Uttrycket återfinns i Daniels bok, se Dan 7:25; 12:7. Utifrån parallellstället motsvarar tiden 1 260 dagar, se Upp 12:6. Tiden 3,5 år beskrivs på tre olika sätt i ett kiastiskt mönster:
42 månader – Upp 11:2.
    1 260 dagar – Upp 11:3.
    1 260 dagar – Upp 12:6.
    En tid, tider och en halv tid – Upp 12:14.
42 månader – Upp 13:5.]

¹⁵Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. ¹⁶Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. [På liknande sätt som Egyptens här, som förföljde Israel vid uttåget från Egypten, gick under genom ett naturens under, kommer även nu jorden genom ett Guds under i naturen Israel till hjälp.] ¹⁷I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot resten av hennes avkomma (gr. sperma), mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

[Draken har blivit besegrad gång på gång.

• Först drevs han ut ur himlen, se vers 4, 7-9.
• Sedan misslyckas han att förgöra kvinnans son, se vers 4-5.
• När han försöker förgöra kvinnan själv i hennes tillflyktsplats, misslyckas han igen, se vers 6, 13-16.

Hans sista försök blir att strida mot hennes övriga barn. Dessa "övriga barn" är de kristna. Beroende på tolkning innefattar det brevets mottagare i de sju församlingarna, och kristna genom alla tider eller bara de som kommer till tro under den sista vedermödan.

Detta och nästa kapitel uppfyller den uråldriga profetian från 1 Mos 3:15 mot ormen: "Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma." Profetian har två delar. Här i kapitel 12 handlade synen om den första delen – striden mellan kvinnan och draken. I kapitel 13 beskrivs den andra delen – striden mellan kvinnans övriga barn som just introducerats och drakens avkomma, som är på väg att träda fram.]

¹⁸Han [den eldröda draken] stod på sanden (sandstranden) vid havet.

[Draken står på den ostabila sanden längs med strandkanten intill havets rörliga vågor, se Matt 7:26. En stor kontrast till Lammet, som står på den fasta klippan, berget Sion, se Upp 14:1. Draken är beredd att välkomna "vilddjuret ur havet", som beskrivs i nästa kapitel.]

Tillbaka upp