I dessa dagar ska det ske att tio män från alla språk och folkslag (nationer) ska gripa efter mantelfliken på en judisk man och säga: Vi vill gå (tillsammans) med dig för vi har hört att Gud (Elohim) är med dig.

Psalm 143 är den sjätte av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Den är en bön om hjälp från en person i djup kris och den har flera återkommande teman från speciellt Ps 140-142. Många strofer återfinns också i andra psalmer som David skrivit. Fem gånger används ordet nefesh som beskriver hela människan med betoning på själen och det inre livet, se vers 3, 6, 8, 11 och 12. Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekisk-filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen (som beskrivs i Platon och Aristoteles antika skrifter). När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse – en levande själ, se 1 Mos 2:7.

Författare: David

Citeras:
Vers 2b citeras av Paulus i Rom 3:20

Struktur: Psalmen har två sektioner som i sin tur har tre stycken. Några ord och fraser som återfinns i vers 1-3 och 11-12 ramar in hela psalmen: "i din rättfärdighet", "din tjänare", "levande", "mitt liv", "fiende" och Herrens namn.

1. Mitt liv är i spillror, vers 1-6
2. Bönhör mig – jag är din tjänare, vers 7-12

En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: "när han flydde för sin son", se Ps 3:1.]

Del 1
Herre (Jahveh), hör min bön,
    lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
i din trofasthet, svara mig
    – i din rättfärdighet ...
²Inled inte en rättsprocess med din tjänare,
    för inför dig är ingen levande [varelse] rättfärdig [Rom 3:22; Gal 2:16].

³För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh)
    han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
    som de som har varit döda länge. [Klag 3:6]
⁴Min ande förtvinar i mig [Ps 142:3],
    mitt hjärta är förskräckt i mig (är som förlamat).

⁵Jag kommer ihåg forna dagar
    [ordagrant: "dagar från öster" – anspelar på det som varit];
begrundar (har tänkt på) [lågmält reflekterar jag över]
    ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort],
    talar [samtalar förtroligt] om dina händers agerande. [Ps 77:13]
⁶Jag sträcker mina händer mot dig i bön,
    min själ (mitt inre; hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ...

[Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: "vänta bara ..." I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Del 2
⁷[Nu i vers 7-12 staplas i snabb följd tolv uppmanande verb i en desperat vädjan till Gud:]

Skynda att svara (se, uppmärksamma) mig, Herre (Jahveh),
    min ande orkar inte mer (min ande förgås; jag har ingen styrka kvar).
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    så att jag blir lik (liknar) dem som far (går) ner i graven (gropen).
⁸Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
    för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,
    för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]
    [En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]

⁹Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, Herre (Jahveh),
    jag flyr till dig för skydd.
¹⁰Lär mig (egga/sporra mig; träna mig i) att göra din vilja (göra din villkorade nåd – hebr. ratson),
    för du är min Gud (Elohim).
Låt din goda Ande [som kommer med din välsignade närvaro]
    leda mig in på jämn mark (in i rättrådighetens land – hebr. b-erets mishor).

¹¹För ditt namns skull, Herre (Jahveh),
    uppliva mig [ge mig andligt liv på nytt, se även Ps 119:25, 37, 50, 88, 93] –

i din rättfärdighet,
    led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden [denna trånga passage – denna känslomässigt pressade situation],
¹²och i din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)
    tysta (hugg av; utplåna) mina fiender,
    och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre) –

för jag är din tjänare.

Tillbaka upp

---

Ords 30:29-31

Fyra med ståtlig gång
²⁹Tre ting rör sig fram ståtligt,
    ja, fyra är det som har en ståtlig gång:

• ³⁰Lejonet, som är det mäktigaste bland djuren, som inte väjer för något.
• ³¹Stridshästen.
• Bocken.
• Kungen [när hans armé är med honom] och det inte är uppror.

Tillbaka upp

---

Upp 16:1-21

De sju vredesskålarna
¹Sedan hörde jag en stark röst [Guds röst] från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."

[Det finns likheter mellan de sju basundomarna i kapitel 8-9 och vredesskålarna i detta kapitel. Basunerna är en varning inför själva domen som kommer i skålarna. Båda serierna berör samma områden och följer samma ordning, dock innebär skålarna en ökad omfattning. Basunerna påverkar en tredjedel av jorden, havet och floderna, medan skålarna påverkar hela jorden. En annan skillnad är att nu riktar sig domarna också specifikt mot vilddjuret och dem som tillber honom, se vers 2, 10, 13. När basundomarna ljöd verkar inte vilddjuret ännu ha blivit uppenbarat.
    Båda serierna har ett avbrott. Vid basundomarna sker det mellan de fyra första och de tre sista. En örn flög och proklamerade tre ytterligare verop, se Upp 8:13. I serien med vredesskålar kommer däremot avbrottet mellan de tre första och de fyra sista. En ängel och altaret för en dialog, se vers 5-7. Letar man efter kiastiska mönster ger detta en fin inramning av dessa två serier: 4-3 och 3-4. I både basun- och vredesdomarna finns en tydlig igenkänning av plågorna mot Egypten, se 2 Mos 7-10.]

Första skålen – bölder
²Den förste ängeln gick bort och tömde sin skål över jorden. Onda (otäcka) och smärtsamma bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.

[Den första basunen påverkar också jorden, se Upp 8:7. Bölderna motsvarar den sjätte plågan mot Egypten, se 2 Mos 9:9-11.]

Andra skålen – haven förvandlas till blod
³Den andre [ängeln] tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.

[Den andra basunen påverkade också haven, se Upp 8:8-9. Den andra och tredje skålen motsvarar den första plågan mot Egypten, se 2 Mos 9:9-11.]

Tredje skålen – sötvattnet förvandlas till blod
⁴Den tredje [ängeln] tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod.

[Den tredje basunen påverkade också sötvattnet, se Upp 8:10-11.]

⁵Jag hörde också en vattnets ängel säga:

"Rättfärdig är du (i alla dina beslut och domar),
    du som är och som var, du helige!

[Frasen "och som kommer", se Upp 1:8; 4:8, saknas här och i Upp 11:17 eftersom Jesus är i en process att fullborda allt och komma tillbaka.]

⁶De har utgjutit de heligas (ditt folks) blod och profeters blod [ända sedan Abel],
    och därför har du gett dem blod att dricka.
    Det är de värda (de får vad de förtjänar)."

⁷Jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud Allsmäktig,
    sanna och rätta är dina domar."

[Tidigare hade Johannes sett martyrernas själar under altaret, se Upp 6:9. Det kan vara deras röst som hörs. I Upp 9:13 hörs också en röst från de fyra hornen på altaret.]

Fjärde skålen – solen sveder
⁸Den fjärde [ängeln] tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. ⁹Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran.

[Den fjärde basunen påverkade också solen, se Upp 8:12. Då förmörkades en tredjedel av himlen, nu bränner i stället solen hetare. Det är tydligt att det blir dramatiska förändringar i klimatet. Det motsvarar den nionde egyptiska plågan, se 2 Mos 10:21-29.]

Femte skålen – mörker
¹⁰Den femte [ängeln] tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan (plågan, ångesten) ¹¹och hädade himlens Gud för sina smärtor (plågor) och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.

[Den femte basunen rörde demoniska makter som släpps lösa från avgrundens brunn. Solen och himlen förmörkas, se Upp 9:1-3. Smärta/plågor är samma ord som i Upp 21:4.]

Sjätte skålen – kriget från Eufrat

Megiddo (Harmagedon) ligger vid inloppet till den enda bergspassagen mellan kusten och inlandet.

¹²Den sjätte [ängeln] tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern.

¹³Sedan såg jag tre orena [onda] andar som liknade paddor komma ut ur
    drakens mun [Satan],
    vilddjurets mun [Antikrist, se Upp 13:1-10] och
    den falske profetens mun [Upp 13:11-18].
¹⁴De är onda andar som gör tecken [påverkar och influerar opinionen]. De drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

[Den andra egyptiska plågan var grodor, se 2 Mos 8. Den sataniska treenigheten, med hjälp av demonisk kraft, kommer att påverka världens ledare att samla sina arméer.]

Vy från Megiddo mot nordost. I bergen till vänster ligger Nasaret och Jisreelslätten.

¹⁵Se, jag kommer som en tjuv. Salig (lycklig, välsignad) är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam. [Jesus ger nu samma varning som han gett förut, se Matt 24:43. Hans ankomst kommer att ske plötsligt och oväntat, se 2 Pet 3:10.]

¹⁶De samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.

[Den första delen av Harmagedon, ordet "har", betyder kulle på hebreiska. Har-Magedon är alltså det hebreiska namnet på den forntida staden Megiddo vid sydvästra Jisreelslätten. Staden var strategiskt viktig, eftersom den kontrollerade handelsvägen Via Maris som förband Egypten med Damaskus och Orienten. Vid staden ligger inloppet till den enda bergspassagen som är framkomlig med häst och vagn. Den stormakt som hade kontroll över Megiddo styrde världshandeln. Under Gamla testamentets tid skedde många strider här, se Dom 5:19; 2 Kung 23:29. Det är här vid denna historiskt viktiga plats som arméerna samlas för att sedan strida mot Jerusalem, se Upp 17:12-14.]

[Den sjätte basunen berör floden Eufrat, se Upp 9:13-14.]

Sjunde skålen – det är fullbordat
¹⁷Den sjunde [ängeln] tömde sin skål över luften. En stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett." ¹⁸Det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. ¹⁹Den stora staden [syftade i Upp 11:8 på Jerusalem, senare är det staden Babylon, se Upp 17:18; 18:10, 16 – kan även syfta på Rom] rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. [Tidigare har det också skett jordbävningar, en där en tiondel av Jerusalem kollapsade, se Upp 11:13.] Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. ²⁰Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. ²¹Stora hagel, tunga som talenter [omkring 30 kg], föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.

[Den sjunde och sista basunen indikerar att slutet har kommit, se Upp 11:15-19. Jordbävning och hagel förändrar jorden, Jerusalem är den enda staden som verkar finnas kvar. Motsvarar den sista plågan och befrielsens natt i Egypten, se 2 Mos 11-12.]

Tillbaka upp