Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 27/12

Sak 10:1-11:17, Ps 145:1-21, Ords 30:33, Upp 18:1-24

Sak 10:1-11:17

Gud bygger upp
1Be Herren (Jahveh) om regn i tiden för det sena regnet [de sista vårregnen före skörden, som ger näring åt frukten],
    ja, Herren som skapar blixtarna.
Han ska ge dem skurar av regn,
    till var och en gräs på fältet.
2Avgudarna har talat fåfängt
    och siarna har sett lögn
och drömmarna talar falskt,
    de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
    de är plågade eftersom där inte finns någon herde.

3Min vrede har upptänts mot herdarna
    och jag ska straffa baggarna,
för Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har kommit ihåg sin hjord, Juda hus,
    och gjort dem till sina majestätiska hästar i striden.
4Från dem ska hörnstenen komma,
    från dem staven (härskarstav eller tältplugg),
    från dem stridsbågen,
    från dem alla ledare tillsammans.
5De ska vara mäktiga män
    som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahveh) är med dem,
    och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.

Juda bergsbygd. Bild från Yad Hashmona 10 km väster om Jerusalem. Namnet betyder ”till minne av de åtta” och gavs till minne av åtta judiska flyktingar som år 1938 flydde från Österrike till Finland. De utlämnades till Gestapo 1942. Sju av dem dödades i Auschwitz.

©Tore Jungerstam

6Jag ska styrka Juda hus
    och jag ska frälsa Josefs hus,
och jag ska föra dem tillbaka
    för jag har medlidande med dem
och de ska bli som
    om jag aldrig hade kastat ut dem,
för jag är Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim)
    och jag ska lyssna till dem.
7Och de i Efraim ska bli som mäktiga män
    och deras hjärtan ska fröjdas som av vin.
Deras barn ska se det och glädja sig,
    deras hjärtan ska fröjda sig i Herren (Jahveh).
8Jag ska vissla till (ge en signal, locka på) dem
    och samla dem,
för jag har förlossat dem
    och de ska förökas såsom de redan har förökats.
9Jag ska plantera ut dem bland folken
    och de ska komma ihåg mig i fjärran länder,
och de ska leva med sina barn
    och ska återvända.
10Jag ska föra tillbaka också från Egyptens land [i söder; från slaveri]
    och samla dem från Assyrien [i nordost; från exil]
och jag ska föra dem till Gileads land [Israels östra gräns, bortom Jordan] och Libanon [i norr; vid Medelhavet],
    och det ska inte vara tillräckligt [med utrymme] för dem [Jes 49:20; 54:3; Hos 1:10].
11Över havet ska bedrövelsen passera
    och vågorna ska bli slagna i havet
    och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
12Jag ska styrka dem i Herren (Jahveh)
    och de ska vandra i mitt namn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).


Kommande dom över Libanon och övriga nationer
1Öppna dina dörrar, Libanon,
    så att min eld kan sluka dina cedrar.
2Klaga, ni cypressträd, för cedrarna har fallit,
    eftersom de ärorika är förspillda.
Klaga, ni Basans ekar,
    för den starka skogen har fallit.
3Lyssna! Herdarnas klagan,
    för att deras ära är förspilld.
Lyssna! Rytandet av unga lejon,
    för Jordans busksnår [som är deras skydd och gömslen] är fördärvade.

Två herdar
4Så säger Herren (Jahveh) min Gud (Elohim): "Mata hjorden med slakten [dömda att slaktas], 5vars köpare slog dem och höll sig själva utan ansvar, och de sålde dem och sa: 'Välsignad är Herren (Jahveh) för jag är rik.' Inte heller deras egna herdar hade medlidande med dem. 6Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), "utan jag ska ge männen, var och en, i sin grannes hand och i sin kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."

7Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden. 8Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig. 9Sedan sa jag: "Jag ska inte mata dig. Det som dör, låt det dö, och det som behöver huggas bort, låt det huggas bort, och låt dem som blir kvar äta varandras kött." 10Jag tog min stav, Nåd (Skönhet – Godhet), och bröt den i två delar, så att jag kunde bryta det förbund jag hade ingått med alla folk. 11Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det var Herrens (Jahvehs) ord. 12Sedan sa jag till dem: "Om du tycker det är lämpligt, ge mig min lön, annars gör det inte." De vägde upp 30 silvermynt. [Priset för en slav, se 2 Mos 21:32. Det var den summan Judas Iskariot fick betalt för att förråda Jesus, se Matt 26:15.] 13Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Kasta det åt krukmakaren – den majestätiska summa [sarkastiskt uttryck] som de tyckte jag var värd!" Och jag tog de 30 silvermynten och kastade dem i skattkistan i Herrens (Jahvehs) hus. 14Sedan bröt jag sönder min andra stav, Enighet (Harmoni), så att brödragemenskapen mellan Juda och Israel blev bruten.

15Herren (Jahveh) sa till mig: "Ta dig redskapen av en dåraktig herde, 16för jag ska resa upp en herde i landet [Hes 34:2; Mika 3:3] som inte ska tänka på de förlorade (avhuggna), och inte heller ska söka upp de unga (förskingrade – hebr. naar) och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar."
17Ve de värdelösa herdarna
    som överger hjorden!
Svärdet ska vara på hans arm
    och över hans högra öga.
Hans arm ska bli uttorkad (förlamad)
    och hans högra öga ska bli fullständigt förmörkat (mörkt mörkt – förblindat).

Ps 145:1-21

Psalm 145 – Alef-bet om lovsång

Psalm 145 är den sista av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Ordet prisa används 46 gånger i psalmerna 145-150! Psalm 145 är den enda av alla psalmerna som har en inledande titel "En lovsång av/för David", se vers 1. Det är också en alfabetisk psalm, där varje vers börjar med en av de tjugotvå hebreiska bokstäverna.

Författare: David

Struktur: Alfabetisk – en vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8.

1En lovsång av (för) David.
-


א – alef
Jag vill upphöja dig, min Gud (Elohim), du Konung,
    och jag vill prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för evigt.

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill upphöja" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]

ב – bet
2Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,
    alltid och för evigt.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – familjen. I den här versen är det ordet "Varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig, Gud, för alltid.]

ג – gimel
3Stor är Herren! Han är värdig all lovprisning!
    Ingen kan mäta hans storhet (den är ofattbar).

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "Stor" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker Guds storhet.]

ד – dalet
4Släkte efter släkte ska prisa (tala väl om) dina gärningar
    och berätta om din väldiga styrka.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Släkte" börjar med denna bokstav och förstärker hur Guds ord ska gå från generation till generation.]

ה – he
5Ditt majestäts (skönhets – hebr. hadar) härlighet (tyngd) och ära
    och [allt] det underbara du gjort (orden av dina under) vill jag begrunda (tänka på, reflektera över).

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. I denna vers är det ordet "majestäts" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur vi ska fokusera och se på Guds majestäts härlighet och ära, och hur det ger rätt perspektiv i vårt liv.]

ו – vav
6Och människor ska tala om dina fruktansvärda gärningar (som får människor att darra av rädsla),
    och jag ska förkunna din storhet (ära).

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Bokstaven symboliserar något som håller ihop olika delar. Bokstaven har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar bokstaven ofta människan och det mänskliga. I denna vers är det ordet "Och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Det är alltså viktigt att vi människor talar öppet om och berättar för andra om vad Gud gör.]

ז – zajin
7De ska komma ihåg (sprida ryktet om) din stora överflödande godhet (ryktet sprids likt en fontän som sprutar ut vatten),
    och de ska sjunga om (entusiastiskt höja gälla triumferande jubelrop över) din rättfärdighet.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "komma ihåg" som betonar att Guds ord sprids snabbt.]

ח – chet
8Herren (Jahveh) är full av nåd (oförtjänt kärlek) och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd),
    sen till vrede och stor (överflödande) i nåd (omsorgsfull kärlek).

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers finns det tre ord som betyder nåd, två av dessa börjar med denna bokstav, vilket belyser hur enorm Guds nåd är. En del av Guds nåd är barmhärtighet vilket syns i ordet rachamim som beskriver en nåd som är gränslös, saknar möjlighet att låta sig mätas, men också barmhärtighet. Orden chen och chesed handlar om olika typer av kärlek, chen är nåd och oförtjänt kärlek medan chesed är nåd och omsorgsfull kärlek.]

ט – tet
9Herren (Jahveh) är god mot alla,
    och förbarmar sig över (känner med – hebr. rachamim) [har en förälders kärlek till] allt han skapat.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker versens budskap om Guds godhet. Ordet för nåd, hebr. rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]

י – jod
10Allt du skapat (alla dina verk) ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Herre (Jahveh),
    och dina heliga (de som följer dig) ska välsigna (lovprisa) dig.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar orden "tacka", "Herre", och "välsigna" med denna bokstav och fångar både betydelsen att lyfta sina händer i lovprisning till Gud och välsigna honom, men också att Gud har skapat allt.]

כ – kaf
11De ska tala [proklamera och visa på] ditt rikes härlighet (ära, tyngd, där det råder en mättad fullständig gudsnärvaro),
    och berätta om din makt (kraft).

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "härlighet" med denna bokstav och beskriver hur Guds härlighet, hans närvaro, ges som en fri gåva.]

ל – lamed
12För att kungöra för människors barn (för att hela mänskligheten ska lära känna) hans mäktiga gärningar,
    och hans rikes ärofyllda majestät (ära och härlighet, så alla får ta del av den mättade fullständiga gudsnärvaron som råder i hans rike).

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Den är storleksmässigt den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Orden "för" börjar med denna bokstav och binder ihop denna och föregående vers. Det är Guds härlighet, som beskrivs i versen innan, som drar människor till Gud och gör honom känd. På samma sätt som bokstaven lamed är synlig och står ut i texten, kungörs Guds gärningar för alla människor.]

מ – mem
13Ditt kungarike är ett evigt rike (ett rike för alla tider),
    och ditt herradöme består från generation till generation.

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. Ordet "kungarike" börjar med denna bokstav, och förstärker att Guds rike består från generation till generation.]

נ – Nun [Saknas]
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar en fisk och kan betyda arvtagare, avkomma eller avfall och symboliserar syndafallet. Här borde en vers som börjat med bokstaven Nun kommit, men ingen av de hebreiska handskrifterna har någon sådan vers. Däremot den grekiska översättningen Septuaginta och i Dödahavsrullarna (Qumran-rullarna) finns följande text: "Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör". En del svenska översättningar har med denna extra vers, andra inte. Versen motsäger inte Guds karaktär, och liknar väldigt mycket vers 17. SKB väljer att inte ta med denna vers av följande anledningar:
1. Versen saknas i alla hebreiska handskrifter.
2. I Dödahavsrullarna, där den finns med, saknas i stället vers tolv helt. Dessutom är texten "Välsignad är Herren och välsignat är hans namn för evigt och alltid" tillagd i slutet på varje vers.
3. Enligt judisk tradition tog David inte med nun avsiktligt för att representera Israels avfall från Gud. Han vill påminna om att Gud har makt att helt förgöra och ta bort. Bokstaven nun representerar ofta "de fallna". Bokstaven ingår i det hebreiska ordet nephalim som översätts till "jättar" i 1 Mos 6:4. Det var denna synd och avfallet som orsakade att Gud sände syndafloden, se 1 Mos 6:13.
4. Det finns även exempel på andra brutna alfabetiska psalmer som inte har med alla bokstäver, t.ex. Ps 9; 10; 25; 35.

Det är ett väldigt effektfullt sätt att medvetet bryta mönstret i psalmen och helt utesluta bokstaven nun. Det totala utplånandet förtydligar konsekvensen att medvetet gå emot Gud.]

ס – samech
14Herren upprätthåller (stödjer) alla som är på väg att falla,
    och reser upp alla som är nedböjda (tyngda av bördor, oroliga).

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "upprätthåller" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som reser upp och stödjer.]

ע – ajin
15Allas ögon väntar (söker efter, ser förväntansfullt) på dig
    och du ger dem deras mat i rätt tid.

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]

פ – pe
16Du öppnar din hand
    och mättar alla behov hos allt levande.

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer, men också öppning. Här är det ordet "öppnar" som börjar med denna bokstav.]

צ – tsade
17Herren (Jahveh) är rättfärdig i alla sina vägar (i allt han gör),
    och visar nåd (omsorgsfull kärlek, är trogen sina löften) i allt han gör.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just ordet "rättfärdig" som börjar med denna bokstav.]

ק – qof
18Nära [tillgänglig] är Herren (Jahveh) – för alla som ropar till (åkallar) honom,
    för alla som åkallar (har ropat och fortsätter att ropa till) honom i sanning (trofasthet, visshet, ärlighet, uppriktighet).

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I denna vers börjar de hebreiska orden för "nära" och "ropar till" på denna bokstav och det förstärker vittnesbördet att Gud är nära dem som höjer sin röst i bön till honom.]

ר – resh
19Han har sin glädje i att tillfredsställa dem
    som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom. [Han ger dem som troget följer honom vad de begär.]
    Han hör deras rop och räddar (frälser, befriar) dem.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh. Tecknet avbildar framsidan av ett huvud. Här är det orden "har sin glädje i" som börjar på denna bokstav.]

ש – shin
20Herren bevarar alla som älskar honom,
    men de ogudaktiga ska han förgöra.

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord. Här är det ordet "bevarar" som börjar på denna bokstav, vilket ger betydelsen av att begrunda och reflektera Guds ord.]

ת – tav
21Min mun ska tala Herrens (Jahvehs) lov (lovprisning).
    Låt allt kött (allt som lever)
    alltid prisa hans heliga namn för evigt.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr. tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]

Ords 30:33

33På samma sätt som mjölk (grädde) blir till smör (ost) när man stöter det,
    och ett slag på näsan orsakar näsblod,
    så frambringar vrede (ilska) gräl (dispyter, ordväxling, tvister, konflikter).

Upp 18:1-24

Babylons undergång

Fallet kungörs
1[Nu kungörs Babylons fall. Kapitlet är utformat som en klagosång och står i kontrast till den himmelska segersången i nästa kapitel. Johannes perspektiv är från jorden och han befinner sig fortfarande i öknen i denna syn, se Upp 17:3.]

Efter [allt] detta såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2Han ropade med stark röst:
"Störtat, störtat (fallet, krossat, helt förstört) är det stora Babylon!
    [En upprepning av kungörelsen som redan gjorts i Upp 14:8. Samma uttryck återfinns i Jes 21:9.]
Det har blivit en boning (hemvist) för onda andar,
    ett tillhåll för alla orena andar,
    ett tillhåll för alla orena fåglar,
    och ett tillhåll för alla orena och avskyvärda vilda djur.

[Jesus använder också bilden på fåglar i sina liknelser, som representanter för Satan och den onda andevärlden, se Matt 13:4, 19, 32.]

3Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin,
    och jordens kungar har horat med henne [i avgudadyrkan och begått otrohetssynd mot Gud],
    och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx."


Gå ut från henne
4[En annan röst hörs. Det kan vara en annan ängel. Formuleringen "mitt folk" gör att det kan vara Jesu röst. Rösten talar fram till vers 20.]

Jag hörde en annan röst från himlen:
Gå ut från henne [avskilj, helga er], mitt folk,
    så att ni inte deltar i hennes synder
    och drabbas av hennes plågor.
5Hennes synder har nått upp till himlen,
    och Gud har kommit ihåg hennes brott.
6Ge henne lika för lika,
    ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort.
    Häll upp dubbelt åt henne i bägaren som hon har blandat.
7Ge henne lika mycket plåga och sorg
    som hon har skaffat sig ära och lyx,
för hon säger i sitt hjärta: "Jag tronar som drottning,
    jag är inte änka och ska aldrig behöva känna någon sorg."
8Därför ska hennes plågor komma på en och samma dag:
    död, sorg och svält, och hon ska brännas upp i eld.
Mäktig är Herren Gud som har dömt henne.

Jordens kungar sörjer
9Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta (klaga högljutt) och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. 10Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger:
"Ve, ve [uttryck för intensiv förtvivlan], du stora stad!
    Babylon, du mäktiga stad!
På en enda timme [en jämförelsevis kort tid] kom domen över dig."

[Samma uttryck återkommer två gånger till, se vers 16 och 19.]
Jordens köpmän sörjer
11[Bibeln fördömer inte handel, men varnar för att bli fast i mammons grepp och kärlek till pengar. I detta korrumperade ekonomiska system som beskrivs, där bara de som har vilddjurets märke kan köpa och sälja, se Upp 13:16-17, finns de som förtrycker och suger ut de fattiga och tolererar oskäliga vinstintressen. Jordens köpmän som allierat sig med vilddjuret klagar högljutt. Deras sorg är en självisk bedrövelse (2 Kor 7:10) över att ingen längre köper deras varor. De tjugonio artiklarna som räknas upp nedan kan delas in i sju eller åtta huvudkategorier av varor där de flesta är lyxprodukter.]

Jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster. 12Fartygslaster med:
[Smycken:]
Guld och silver [importerades från Spanien],
    ädelstenar [importerades från Indien] och pärlor.

[Dyrbara tyger och färger:]
Fint linne [tyg],
    purpur [dyrbart lila färgämne som framställdes av snäckor i östra Medelhavet],
siden [tyg]
    och scharlakan [dyrbart rött färgämne som framställdes av bär].

[Material för lyxmöbler:]
Allt slags tujaträ (cypress, doftande trä) [dyrbara träslag från Nordafrika, populärt material för möbler],
    olika slags föremål av elfenben [elefantbetar, exklusiva inlägg i möbler]
    och [andra] dyrbara träslag.

[Material för konstföremål:]
Brons, järn och marmor.

13[Parfymer och kryddor:]
Kanel och salvor,
    rökelse, myrra och parfymer.

[Matvaror:]
Vin och olivolja,
    fint mjöl och säd.

[Från boskapsmarknaden:]
Boskap och får,
    hästar och vagnar.

[Från slavmarknaden:]
Mänskliga kroppar
    och själar (liv).

[Uttrycket "kroppar och själar" kan tolkas på två sätt. Antingen som två skilda begrepp där ordet "kroppar" syftar på slaveriet och "själar/liv" visar på hur degenererat ett mänskligt liv blivit. De två orden kan också tolkas som ett begrepp. Inom retoriken kallas detta för hendiadys. Tidigare i listan finns flera ord som används parvis och också kan tolkas enskilt eller som ett begrepp. Ett exempel från samma vers är "boskap och får" som kan stå för just boskap och får, eller syfta på boskapsmarknaden som helhet och då även inkludera getter och andra djur. I så fall beskriver "kroppar och själar" alla former av människohandel. Oavsett tolkning handlar det om slavhandeln som var utbredd i Romarriket där hälften av befolkningen var slavar.
    Totalt innehåller listan 29 produkter, och speglar varorna från Tyros, se Hes 27. Det är anmärkningsvärt att längst ner i uppräkningen av varor som såldes och köptes nämns slavhandeln. Placeringen, efter matvaror och boskap, visar på hur degenererat människovärdet blivit i Romarriket.]
14Frukten som din själ längtade efter har försvunnit från dig. All lyx och glans har du förlorat, och man ska aldrig mer finna den. 15Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga:
16"Ve, ve [uttryck för intensiv förtvivlan], du stora stad,
    som var klädd i linne, purpur och scharlakan
    och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor!
17På en enda timme har all denna rikedom ödelagts."


Transportindustrin sörjer
Alla kaptener, kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd 18och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad? 19De strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt:
"Ve, ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den stora staden
    där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom!
På en enda timme blev den ödelagd."
20[Rösten som började tala i vers 4 avslutar nu:]
Gläd dig över henne [Babylons fall och allt detta som sker], du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt henne och gett er upprättelse.


Babylons fall
21Sedan tog en stark ängel upp en sten, som en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sa:
"På samma sätt, lika plötsligt och med våldsam kraft ska Babylon, den stora staden, störtas ner och aldrig mer finnas.

22Aldrig mer ska ljudet av harpspelare, musiker, flöjtister och trumpetare höras i dig.
Aldrig mer ska någon hantverkare av något slag finnas i dig.
Aldrig mer ska ljudet från en kvarnsten höras i dig.
23Aldrig mer ska någon lampas sken lysa i dig.
Aldrig mer ska röster från brud och brudgum höras i dig.

Dina köpmän var jordens stora (inflytelserika) män och alla folk blev vilseledda (förförda) genom dina droger. [Det grekiska ordet pharmakeia, vårt ord farmaceut kommer från detta ord. Ofta kombinerades droger och magi, så därför översätts ordet ibland 'svartkonst', se även Upp 9:21.] 24I henne [Babylon] fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade slaktats på jorden."





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel