[Nuvarande västra Turkiet där Efesos var den största staden. Talet sju står också för fulländning. Det fanns fler än sju församlingar i detta område, så de sju församlingarna representerar Guds världsvida församling genom alla tider.]

från honom [Gud Fadern]
    som är
    och som var
    och som kommer [en perifras av gudsnamnet Jahveh – evig, alltid närvarande],

och från de sju andarna [den helige Ande, som är fullkomlig]
    framför hans tron

⁵och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    det trovärdiga vittnet,
    den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.
Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod,
     ⁶och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far,
hans är äran och makten i evigheters evighet.

[Här beskrivs treenigheten på ett fint sätt. Fadern, i vers 4 och 6, och Sonen, i vers 5, är lätta att identifiera. Vad står då "de sju andarna" i vers 4 för? Talet sju används genomgående i Uppenbarelseboken för att beskriva fullhet och fulländning. Det är inte troligt att ett helt nytt begrepp med sju olika andar introduceras här, i stället är det en beskrivning av den helige Ande, den tredje personen i gudomen, se Matt 28:19. Anden är fullkomlig och närvarande överallt där människor har tagit emot Jesus som sin Frälsare. Det som stärker den tolkningen är förklaringen av ljushållarna i vers 20. Varje lamphållare liknas vid en församling. I den sjuarmade ljusstaken flödar oljan i sju kanaler och förser veken med bränsle. Det är då inte så långsökt att den helige Ande, som är utgjuten över hela jorden, liknas vid sju andar för att beskriva Andens närvaro i varje lokal församling.]

Jesu andra tillkommelse kommer att ses av alla, illustration av Ted Larson.

⁷Se, han kommer [tillbaka] med molnen (skyarna)
    och varje öga ska se honom,
    även de som genomborrat honom,
    och jordens alla stammar ska jämra sig på grund av honom.

Ja (verkligen), amen (det är sant, låt det ske).

[En dubbel bekräftelse på både grekiska och hebreiska. Frasen nai amen börjar med det grekiska ordet för "ja" följt av det translittererade hebreiska ordet amen. Ordet amen har sitt ursprung i det hebreiska verbet aman som betyder att vara trogen, stå fast och vara en pelare.]

Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven) och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven), säger Herren Gud,
    han som är [2 Mos 3:15]
    och som var
    och som kommer,
den Allsmäktige.

FÖRSTA SYNEN (kap 1-3)

Jesus och de sju församlingarna

Utsikt från toppen av ön Patmos.

©Jonathan Svennberg

⁹Jag, Johannes, er broder – som är delaktig med er i lidandet, riket och uthålligheten – i Jesus. [Både lidandet, på grund av tron, och delaktigheten i riket var en verklighet, och balanseras av ståndaktighet.] Jag var på ön Patmos på grund av Guds ord och vittnesbörden om Jesus.

[Mitt i Egeiska havet ligger Patmos som användes som en romersk straffkoloni. Johannes hade förvisats dit från Efesos. Formuleringen "på grund av Guds ord" indikerar att anledningen var att han hade vittnat om Jesus och vägrat tillbe kejsaren. Just under kejsar Domitianus styre, 81-96 e.Kr., fanns en stark kejsarkult i staden.]

¹⁰Jag kom i Anden på (i) Herrens dag (den majestätiska dagen).

[Detta är enda gången uttrycket "Herrens dag" används i NT. Ordet "Herrens" är det grekiska kyriake som är adjektivformen av kyrios – det vanliga ordet för herre i NT. Just denna beskrivande adjektivform används bara här och om "Herrens måltid", se 1 Kor 11:20. Eftersom vi inte har något adjektiv för substantivet "Herren" på svenska eller engelska används genitivformen "Herrens". En ordagrann översättning skulle egentligen vara "den herrliga dagen", eller den stora majestätiska, konungsliga dagen. Det kan vara så att Johannes förflyttas fram i tiden och får se "Herrens dag", se Joel 2:11. En annan tolkning är att det syftar på söndagen, se Luk 24:1-2; Apg 20:7; 1 Kor 16:2.]

Då hörde jag bakom mig en stark röst likt en basun (militärtrumpet), ¹¹som sa:

Skriv på en gång ner det du ser (din vision) i en bokrulle och skicka den till de sju församlingarna –
    till Efesos [Johannes hemförsamling] och
    till Smyrna och
    till Pergamon och
    till Thyatira och
    till Sardes och
    till Filadelfia och
    till Laodikeia.

[Dessa sju församlingar är välkända för Johannes. De finns i Mindre Asien, nuvarande Turkiet, tio mil öster om ön Patmos. Församlingarna ligger alla längs med den inre landsvägen som förbinder städerna, med start i kuststaden Efesos. Johannes upprepar orden "och" och "till" sju gånger. Denna retoriska stilfigur med en överdriven användning av ett bindeord kallas polysyndes och förstärker varje ord i uppräkningen – det är ett brev till sju församlingar och de är alla viktiga och betonas var och en.
    Talet sju står för fullkomlighet och helhet. Det fanns fler församlingar i detta område, t.ex. i städerna Miletos, Kolossai och Hierapolis, se Kol 4:13. De sju församlingarna talar till hela Guds församling. Breven hade ett aktuellt budskap till dessa församlingar då, men talar även till församlingen genom historien och i vår tid. Detta är det första av tolv tillfällen då Johannes uppmanas skriva ner det han ser, se Upp 1:19; 2:1, 8, 12, 18; 3:1, 7, 14; 14:13; 19:9; 21:5.]

Johannes associerar troligen bilden han ser med översteprästen som tjänstgjorde i templet och tände ljusen varje kväll.

¹²Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig.

Då såg jag sju ljushållare av guld,
     ¹³och mitt ibland ljushållarna någon som liknade en Människoson,

[I vers 20 förklaras att de sju ljushållarna är de sju församlingarna. Församlingen liknas vid en ljushållare som i sig själv inte har något ljus men som ska vara bärare av Guds ljus. Människosonen är en gammaltestamentlig benämning på den som ska upprätta Guds rike, se Dan 7. Ljusen i menoran tändes varje kväll, se 2 Mos 27:21.]

iklädd en lång klädnad som nådde ner till fötterna
    och med ett guldbälte om bröstet.

[En bild från det första förbundet där översteprästen förde människans talan inför Gud, se 2 Mos 28:4. Bältet visar på Jesu makt och rättfärdighet, se Jes 22:21; 11:5. Översteprästens bälte var delvis av guld, se 2 Mos 28:8.]

¹⁴Hans huvud och hår
    var som vit ull, vitt som snö.
[Den vita färgen symboliserar vishet och renhet, se Ords 20:29; Jes 1:18. Bildspråket i vers 14-16 känns igen från Dan 7:9 och Dan 10:5-6.]

Hans ögon
    var som flammande eld.
¹⁵Hans fötter
    var som glödgat brons som renats i smältugnen [och blänker och skimrar].
Hans röst
    var som bruset av många (väldiga, dånande) vatten.
¹⁶I sin högra hand
    höll han sju stjärnor.

[De sju stjärnorna förklaras i vers 20 som församlingens budbärare, gr. aggelos. Det kan vara en ängel som förmedlar ett himmelskt budskap, eller en människa som förmedlar Guds ord. Eftersom varje brev adresseras till "församlingens budbärare" i de fysiska församlingarna är det troligt att stjärnorna symboliserar församlingens ledare. I Gamla testamentet i Josefs dröm syftar de elva stjärnorna på de elva patriarkerna, se 1 Mos 37:9-10.]

Från hans mun
    utgick ett skarpt tveeggat svärd.
Hans ansikte
    var likt solen när den lyser i all sin kraft.

Jesus rör vid Johannes.

¹⁷När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa [samma hand som upprätthåller hela världen och leder kyrkan, ger nu styrka till en enskild människa]:

Var inte rädd. Jag är den förste och den siste ¹⁸och den levande. Jag var död, men se, jag lever i evigheters evighet och har dödens och Hades (dödsrikets) nycklar. [Matt 16:18] ¹⁹Skriv nu ner

vad du har sett,
och vad som är,
och vad som ska ske efter detta.

[Denna vers ger enligt många en nyckel för att tolka Uppenbarelseboken. Vad Johannes "har sett" är visionen i kapitel 1. "Vad som är" reflekteras i de sju breven till församlingarna i kapitel 2-3. Och "det som ska komma" beskrivs i kapitel 4-21.]

²⁰Detta är mysteriet (hemligheten) med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljushållarna av guld:
    de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar,
    och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.

BREVEN TILL DE SJU FÖRSAMLINGARNA (kap 2-3)

Efesos var känt för det stora Artemistemplet. I Istanbul finns sedan 2003 denna 1/25 modell av templet på utomhusmuseet Miniatürk.

¹[Nu följer sju brev till sju fysiska församlingar i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet. Johannes kände väl till dessa församlingar. Efesos är den första och den närmaste församlingen, cirka 10 mil från ön Patmos dit Johannes har blivit förvisad på grund av sin tro. Församlingarna omnämns i den ordning en budbärare skulle ha gått med dessa brev.

Alla sju breven har samma struktur. De inleds med en hälsningsfras från Jesus själv, följt av uppmuntran, kritik, uppmaning och löften. Den andra och den näst sista församlingen – Smyrna och Filadelfia – är utan kritik. Den femte och sjunde församlingen – Sardes och Laodikeia – får ingen uppmuntran. Gemensamt för de fyra första församlingarna är att de kämpade mot falska lärare.

Budskapet riktade sig till dessa församlingar då, men kan även tala till kristna individuellt då liksom nu. Det går att se en profetisk bild och utveckling av församlingens tvåtusenåriga historia. Det finns olika uppställningar och tolkningar. Nedan visas städernas betydelse och relaterade historiska händelser ur ett västerländskt protestantiskt perspektiv och ungefärligt århundrade:

Efesos – önskvärd, beskriver församlingen på Johannes tid, 100 e.Kr.
Smyrna – myrra, beskriver den förföljda församlingen, 100-300 e.Kr.
Pergamon – äktenskap, kan syfta på den tid då kristendomen blev en romersk statsreligion och "gifte" sig med staten, 312 e.Kr.
Thyatira – lidandets doft, kan syfta på medeltiden 500-1500 e.Kr.
Sardes – röd sten, det finns en kvarleva av sann tro, reformationen sker och biblar börjar tryckas och läsas, 1500-tal.
Filadelfia – syskonkärlek, väckelserörelser och världsvid mission, 1800-tal.
Laodikeia – folkvälde, den sista tidens församling, en tid där människors åsikter ibland väger tyngre än Guds ord, 1900-tal och framåt.]

Brev 1 (av 7) Efesos – den kärlekslösa församlingen
[Betyder: önskvärd, tillåten.

I dag: I ruiner, närmsta stad är Selcuk några kilometer därifrån.

Efesos var ett viktigt ekonomiskt centrum i antiken. Det var den största staden i Mindre Asien med omkring 200 000 invånare. Många besökare kom till Artemistemplet, som då räknades som ett av de sju underverken. Här tillbads fertilitets- och jaktgudinnan Artemis Efesia. Det romerska namnet på Artemis var Diana, se Apg 19:28.
    Staden var Johannes hemförsamling och det kan ha varit så att Jesu mor Maria också var här, se Joh 19:26. Omkring fyrtio år tidigare hade Paulus grundat församlingen och han bodde här under flera år, se Apg 19:10; 20:31. Aquila och Priscilla undervisade församlingen, och det gjorde också Apollos. Paulus avskilde också Timoteus till att bli deras pastor, se 1 Tim 1:3.]

Skriv följande till församlingen Efesos budbärare (ängel):

[Budbärare är gr. aggelos. Det kan syfta på en ängel, på motsvarande sätt som Gud gav uppenbarelsen från Jesus via en ängel till Johannes, se Upp 1:1. Budbärare kan också syfta på församlingens ledarskap, som ska läsa brevet och förmedla budskapet till församlingen. Samma fras återkommer till varje församling, se Upp 2:8; 2:12; 2:18; 3:1; 3:7; 3:14.]

Inledning
"Så säger han [Jesus själv som är uppstånden]
    som håller (kontinuerligt, i ett fast grepp) de sju stjärnorna [budbärarna, se Upp 1:20] i sin högra hand,
    han som går bland de sju ljushållarna [församlingarna, se Upp 1:20] av guld:

[Jesus är det sanna ljuset som kom till världen, Joh 8:28. Att Jesus är aktiv och rör sig bland ljusstakarna visar hur Jesus är närvarande och delaktig i församlingarna, som trots motstånd och förföljelse väljer att vara bärare av Guds ljus.]

Uppmuntran
²Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar (vad du gör), din möda (ditt hårda arbete) och din uthållighet (ståndaktighet). Jag vet att du inte kan tolerera (bära) det onda. [Den ondska som de falska apostlarna försökt föra in i församlingen var som en tung börda, omöjlig att bära och stå ut med för ledarskapet i Efesos församling.] Du har prövat dem som kallar sig apostlar (budbärare) men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. ³Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat.

Kritik
⁴Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek [till Gud, till människor].

Uppmaning
⁵Kom ihåg (tänk tillbaka på) varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr [i kärlek]. Annars kommer jag till dig och flyttar bort din ljushållare [församlingen förlorar sitt ljus och förmåga att lysa upp sin omvärld], om du inte omvänder dig. ⁶Men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr.

[I det tredje brevet, till församlingen i Pergamon, fördöms inte bara nikolaiternas gärningar utan hela denna lära, se Upp 2:14-15. Utifrån beskrivningen där verkade dessa falska apostlar uppmuntra de troende att delta i hedniska riter med offerkött som innehöll sexuell aktivitet med tempelprostituerade. Ursprunget kan komma från Nikolaus som var en proselyt från Antiokia i Syrien, se Apg 6:5. Hans namn består av två ord. Nikos, som betyder "segra/behärska" och laos som betyder "folk". Det kan vara en anspelning på en lära med diktatoriskt styre.]

Löfte
⁷Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.

Den som vinner seger ska jag ge att äta av livets träd,
    som står i Guds paradis."

Brev 2 (av 7) Smyrna – den förföljda församlingen

Den moderna staden Izmir. Det var här vid havet som Smyrna låg.

⁸[Betyder: myrra, användes som parfym och vid offer och förknippas ofta med begravning och lidande.

I dag: Izmir, sju mil norr om Efesos.

Det kortaste brevet av de sju. Smyrna ansågs vara en av antikens vackraste städer och kallades Asiens krona och prydnad och med lika stor befolkningsmängd som Efesos, omkring 200 000. I Smyrna uppfördes det första templet till Dea Roma, 196 f.Kr. Stadens nära koppling till Rom, där man tillbad kejsaren och en stor fientlig judisk befolkning fanns, gjorde att många kristna fick lida för sin tro när församlingen förföljdes av de romerska härskarna. Det var här som Polykarpus, född 69 e.Kr. och pastor i Smyrna, led martyrdöden omkring 150 e.Kr. Församlingen grundades antagligen av Paulus under hans tredje missionsresa någon gång 53-56 e.Kr.]

Skriv följande till församlingen Smyrnas budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger den förste och den siste,
    han som var [ordagrant blev] död men lever (som uppstod igen):

[Jesus som själv vet vad lidande är kommer nu med en speciell uppmuntran till dem som får lida för sin tro.]

Uppmuntran
⁹Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) din förföljelse (den press, det hårda tryck du får utstå) och din fattigdom, men du är rik [andligt sett, se Matt 5:3]! [Motsatsen till Laodikeia där man var ekonomiskt välbärgade, men andligt fattiga, se Upp 3:17.] Jag vet också hur ni hånas (hädas, smutskastas) av dem som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga.

[Även till den näst sista församlingen, Filadelfia, nämns Satans synagoga, se Upp 3:9.]

Kritik
¹⁰[ingen]

Uppmaning
Var inte rädd för det du kommer att få lida. Se, djävulen kommer snart att kasta några av er i fängelse för att ni ska sättas på prov, och ni ska lida i tio dagar. Var trogen intill döden [även om ni måste dö martyrdöden för er tro], och jag ska ge dig livets segerkrans. [Bilden av en segerkrans är hämtad från de grekiska spelen, där den som segrade belönades med en lagerkrans, se 1 Kor 9:24-25.]

Löfte
¹¹Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.

Den som segrar ska inte på något sätt skadas
    av den andra döden [eldsjön, se Upp 20:14]."

Brev 3 (av 7) Pergamon – den liberala församlingen

I bakgrunden syns Akropolis där Zeusaltaret var beläget. I förgrunden ruinerna av Asklepios helandecenter.

¹²[Betyder: äktenskap, upphöjd.

I dag: Bergama, sju mil norr om Smyrna.

När Johannes skriver detta brev har Pergamon varit huvudstad för Mindre Asien i 300 år. Känd för uppfinningen av pergamentet som fått sitt namn från staden. Materialet bereddes av djurhudar och blev det konkurrerande skrivmaterialet till det tidigare, i Egypten, använda papyrus. Staden var inflytelserik med världens då näst största bibliotek. Den grekiske historikern Plutarchus skriver att det innehöll 200 000 titlar. I Pergamon tillbads många gudar, bl.a. den största grekiska guden Zeus och läkekonstens gud Asklepios vars symbol var ormen. Många vallfärdade hit för att övernatta i Asklepios-templet där man fick sova bland ormar som ansågs tala i drömmar som de ockulta prästerna sedan tolkade.]

Skriv följande till församlingen Pergamons budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger han som har
    det skarpa, tveeggade svärdet:

[Ordagrant: "svärdet, det med två munnar, det skarpa". Guds ord från hans mun är den ena sidan, och när vi med vår mun talar Guds ord är det den andra sidan av svärdet, se också Upp 1:16; Heb 4:12.]

Uppmuntran

I Pergamonmuseet i Berlin finns Zeus altare.

¹³Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) var du bor – [på en plats] där Satan har sin tron (har inflytande och stark påverkan). Ändå håller du fast vid mitt namn [vägrar tillbe och kalla den romerska kejsaren för Gud, utan håller fast vid att Jesus är Herre]. Du har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades [fick lida martyrdöden] hos er [i er stad] där Satan bor.

[På altaret i Pergamon offrade man till alla tänkbara avgudar, och främst av dem var den största grekiska guden Zeus. Hans altare fanns centralt och det är antagligen det som refereras till som "Satans tron". Det var här pastorn i församlingen, Antipas, hade fått lida martyrdöden då han vägrat tillbe kejsaren. Enligt legenden hade han bundits inuti en kopparoxe och bränts ihjäl under ockult tillbedjan, omkring 92 e.Kr., ett par år innan Johannes skrev detta brev. Detta altare hittades i slutet på artonhundratalet av tyska arkeologer. Det fördes till Berlin där det restaurerades och byggdes upp på Pergamonmuseet.]

Kritik
¹⁴Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams undervisning (lära), han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels söner, så att de åt offerkött och bedrev otukt. ¹⁵Så har också du hos dig sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära.

Uppmaning
¹⁶Omvänd dig (förändra ditt sätt att tänka och agera), om inte kommer jag snart till dig och strider mot dem [som var lika Bileam och höll sig till nikolaiternas lära] med min muns svärd.

Löfte
¹⁷Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.

Den som vinner seger ska jag ge av det dolda mannat,
    och jag ska ge honom en vit sten,
    och på stenen ska det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."

[En vit sten användes i de romerska domstolarna och betydde: icke skyldig. Även inom sporten användes en vit sten som segerpris. Vinnaren fick en vit sten med sitt namn. Det kan vara Guds namn eller mottagarens. Oavsett är betydelsen att den som tror äger något som bara han har fått.]

Brev 4 (av 7) Thyatira – den hedniska församlingen

I den bördiga dalen låg Thyatira, känd för sin ull och framställning av tyger i olika färger. Här fanns också en stor militärförläggning.

©Panoramio

¹⁸[Betyder: offer, lidandets doft.

I dag: Akhisar, tio mil öster om Pergamon längs med vägen mot Sardes.

Den minsta staden av de sju, men den längsta hälsningen med fyrtio grekiska ord. Det var en rik stad känd för sin tillverkning av lerkärl och bronsrustningar, men kanske främst för sin textilindustri med väverier och färgerier för purpur. Från denna stad kom Lydia, som var en affärskvinna som handlade med tyger. Hon blev omvänd i Filippi, se Apg 16:14. Hon har troligen släkt och vänner som är med i församlingen och besökte förmodligen sin hemstad ibland.]

Skriv följande till församlingen Thyatiras budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger Guds Son,
    han som har ögon som eldslågor [Upp 1:14] [som ser in i hjärtan och rannsakar och dömer, se vers 23],
    han vars fötter är som glänsande brons [Upp 1:15] [som krossar hednafolk som lerkärl, se vers 27]:

[Bildspråket är detsamma som i Dan 10:6.]

Uppmuntran
¹⁹Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar,
    och din kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    och din tro (trofasthet, uthållighet),
    och ditt tjänande (praktiska tjänst – gr. diakonia),
    och din uthållighet (ståndaktighet) [att du står fast även under prövningar],
    och att dina sista gärningar
        är fler än dina första.

Kritik
²⁰Men detta har jag emot dig [singular – församlingen/ledarskapet som helhet, eller pastorn]: Du tolererar (gör inget åt) kvinnan Isebel, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt (olovlig sex – gr. porneia) och äta offerkött.

[Denna kvinna som antagligen hette något annat, syftar på Ahabs ökända hustru Isebel som listigt och aktivt förde bort israeliterna från Gud och införde baalsdyrkan, se 1 Kung 16:31; 18:4; 21:25. Här i Thyatira fanns alltså en fru (till en inflytelserik man) som tilläts härja fritt i församlingen och förledde dem att tänka att det inte var fel att besöka tempelprostituerade och äta offerkött, vilket gick emot vad man lärde, se Apg 15:29.]

²¹Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om från sin otukt. ²²Se, jag ska lägga henne på sjukbädden, och de som begår [andligt] äktenskapsbrott med henne ska jag låta drabbas av svåra lidanden om de inte vänder om från hennes gärningar. ²³Hennes barn [efterföljare] ska jag döda med pest. Och alla församlingarna ska förstå att jag är den som ständigt rannsakar njurar och hjärtan [en gammaltestamentlig bild på "människans inre"], och som ska ge var och en av er [belöning] efter hans gärningar.

Uppmaning
²⁴Men till er andra i Thyatira som inte har denna [Isebels] lära, alla ni som inte känner Satans djup, som det heter, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon ny tung börda. ²⁵Håll fast vid det ni har, tills jag kommer.

Löfte
²⁶Den som segrar och ger akt på mina gärningar [håller mina bud och gör det som behagar mig] ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken, ²⁷och han ska styra dem med järnspira, som man krossar lerkärl [Ps 2:8-9] – ²⁸[samma makt] som jag också har fått av [aktivt och villigt har tagit emot nära intill] min Fader. Och jag ska ge honom morgonstjärnan [som är Jesus själv, se Upp 22:16].

²⁹Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Brev 5 (av 7) Sardes – den döda församlingen

Pelargata från det antika Sardes.

©Panoramio

¹[Betyder: röd sten, staden fick sitt namn från den eldröda stenen karneol, gr. sardios, som utvinns i området. Karneol var den första stenen i översteprästens bröstsköld, se Upp 4:3.

I dag: I ruiner, intill den lilla byn Sart, 6 mil söder om Thyatira.

Sardes var den gamla huvudstaden i landskapet Lydien i Mindre Asien. Den låg på en slätt genomströmmad av floden Paktolus som hade stora guldfyndigheter. Det var en knutpunkt mellan flera handelsleder och en rik stad berömd för sitt guld. I det lydiska riket präglades världens första guld- och silvermynt på 600-talet f.Kr. Den siste kungen i det lydiska riket var Krösus som regerade 560-547 f.Kr. Han var ofantligt rik och högmodig och har gett upphov till ordspråket "rik som en krösus". Staden låg på en 450 meter hög bergsplatå med tre branta sidor och ansågs ointaglig, vilket ledde till att dessa sidor inte bevakades så noga. Både Kyros och Epifanes överraskade staden med soldater som klättrade upp för en brant stig bland klipporna och intog deras befästning under nattetid. Uttrycket "vakna" i vers 2 och "som en tjuv om natten" i vers 3, klingade igenkännande för sardesborna. Staden var även känd för sina färgerier och ylleväverier. Man berömde sig av att vara först i världen med att färga ull. Deras svarta ylletyger var en eftertraktad vara över hela Romarriket.]

Skriv följande till församlingen Sardes budbärare:

[Budbärare är gr. aggelos. Det kan syfta på en ängel, men troligare är att det syftar på församlingens ledarskap som ska läsa brevet och förmedla budskapet till församlingen.]

Inledning
"Så säger han som har Guds sju andar [den helige Ande som är fullkomligt utgiven, se Upp 1:4]
    och de sju stjärnorna [de sju församlingarnas budbärare, se Upp 1:16, 20]:

Uppmuntran
[ingen]

Kritik
Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död.

[Jesu ord om att de lever men är döda var träffande. Folket i Sardes var allmänt kända för sin lösaktighet och kärlek till lyx och nöjen. Herodotos skrev på 400-talet f.Kr. om invånarna i staden: "De lättfotade lydierna vill bara spela cittra och harpa och ägna sig åt detaljhandel."]

Uppmaning

Guldmynt från Krösus tid.

²Vakna upp (håll dig vaken; var alert) och stärk det (de ting/saker) som återstår och som var nära (höll på) att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga (fulländade, uppfyllda) inför min Gud [att de håller måttet i hans ögon]. [Det är inte mer gärningar som krävs för att uppnå Guds standard, däremot saknades den rätta källan och det rätta motivet i dessa gärningar, se 1 Kor 3:12-15.] ³Kom därför ihåg hur du tagit emot [i tro fått ta emot evangeliet] och hört [Guds ord]. Lyd (håll fast vid sanningen) och vänd om (förändra ert tänkesätt på en gång)! För om du inte vaknar ska jag komma som en tjuv [plötsligt, oväntat] och du ska inte veta vilken timme jag kommer över dig.

Löfte
⁴Men du har några i Sardes som inte har fläckat sina kläder. [Smutsiga kläder är en bild på ett liv i synd, påverkat av världens sätt.] De ska vandra [i gemenskap] med mig i vita kläder [i renhet] eftersom de är värdiga (förtjänar) det.
     ⁵Alltså ska den som segrar [vinner över synden] kläs i vita kläder. Och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok. Jag ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.

[Böcker och livets bok öppnas då alla som dött ska dömas inför den stora vita tronen, se Upp 20:12. Talet om vita kläder hade stor relevans i vävarstaden Sardes, känd för sitt svarta ylletyg. Att ha sitt namn i livets bok är en biblisk bild på frälsningen och evigt liv, se 2 Mos 32:32. Men även för de icke-judiska kristna i Sardes var det en talande bild. Städer i den grekiska världen hade ett register över sina medborgare. Kriminella ströks från denna lista och förlorade sitt medborgarskap. Den som lämnat sitt liv till Jesus, som tog all synd på sig, kan vara säker på sin frälsning.]

⁶Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Brev 6 (av 7) Filadelfia – den levande församlingen

Vy över den moderna staden Alasehir som är byggd på samma plats som den antika staden Filadelfia.

⁷[Betyder: "vänskap med bröderna", syskonkärlek.

I dag: Nuvarande Alasehir, fyra mil öster om Sardes i slutet av dalgången.

Området är jordbävningsdrabbat och staden förstördes helt 17 e.Kr. På samma sätt som staden var känd för sin lojalitet, var församlingen där trogen mot Jesus, se vers 8 och 10.]

Skriv följande till församlingen Filadelfias budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger han som är Amen (den sanne), han [den Helige, den Sanne] som har Davids nyckel [Jes 22:22],
    han som öppnar
        så att ingen kan stänga
        och stänger
    så att ingen kan öppna:

Uppmuntran
⁸Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar. Se, jag har gett dig en öppnad dörr som ingen kan stänga. [Ofta används detta uttryck som en bild på framgångsrik evangelisation. Nästa vers ger ett löfte om att de mest hatiska motståndarna i staden kommer att bli frälsta!] Jag vet att din [egen] styrka är liten, och att du har hållit mitt ord och inte förnekat mitt namn. ⁹Se, jag ger dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Se, jag ska få dem att komma och falla ner vid dina fötter, och de ska förstå att jag har älskat dig. ¹⁰Eftersom du [församlingen i Filadelfia, och främst riktat till församlingsledaren] har bevarat (skyddat, varit trogen och följt) ordet, vilket kräver uthållighet (ståndaktighet), ska jag [Jesus] också bevara (skydda) dig från prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. [Uttrycket "bevara dig från" kan betyda "bevara dig från prövning" eller "bevara dig även under prövning".]

Kritik
¹¹[ingen]

Uppmaning
Jag kommer snart (plötsligt, så fort det är möjligt). Fortsätt att hålla fast vid det du har så att ingen [djävulen] tar ifrån dig segerkransen.

Löfte
¹²Den som segrar ska jag göra till en pelare (vara fast och vara viktig) i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva:
    min Guds namn,
    och namnet på Guds stad,
        det nya (bättre) Jerusalem som kommer ner ur himlen,
        från min Gud,
    och mitt nya namn.

¹³Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Brev 7 (av 7) Laodikeia – den ljumma församlingen

Resterna av antikens Laodikeia.

©Panoramio

¹⁴[Betyder: "människors åsikter", folkvälde, "dom över människorna". Ordet laos betyder folk och dicea betyder styre eller välde.

I dag: Nuvarande Eski Hissar, den östligaste staden av de sju, belägen i landskapet Frygien.

Laodikeia var en rik stad, berömd för sin svarta glansiga ull och ett medicinskt forskningscenter som tillverkade en ögonsalva. Stadens vatten kom genom långa rörsystem från närbelägna källor i bergen. Staden förstördes 60 e.Kr. av en jordbävning. Kejsaren i Rom erbjöd hjälp, men staden var så rik att man avböjde hjälp och byggde upp den med egna resurser, något Jesus anspelar på i Upp 3:17.

I de två församlingarna som får kritik och ingen uppmuntran (Sardes och Laodikeia) nämns inget om yttre motståndare eller inre stridigheter. Samtidigt som församlingen i Laodikeia får Jesu skarpaste tillrättavisning är det också här de största löftena ges, att den som segrar över apati och likgiltighet ska få regera tillsammans med Jesus.]

Skriv följande till församlingen Laodikeias budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger han som är Amen (den sanne) [Jes 65:16],
    det trovärdiga och sanna (äkta) vittnet,
    början till Guds skapelse:

Uppmuntran
¹⁵[ingen]

Kritik
Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar, du är varken kall eller varm (­brinnande, kokande; har stor entusiasm – gr. zestos) [Rom 12:11], jag önskar att du var antingen kall eller varm.

[Laodikeia hade ingen egen vattenkälla utan fick sitt vatten genom ett kanalsystem från de två närbelägna städerna, Kolossai i öster, som hade friskt kallt vatten, och Hierapolis i norr, som hade varma källor. Problemet var att då vattnet nådde Laodikeia var det varken kallt eller varmt utan ljummet. Metaforen är att församlingen inte påverkade sin omgivning. De gav inte någon uppfriskande svalka eller någon helande värme. I stället hade omgivningen påverkat församlingen så att den var ljum.]

¹⁶Men eftersom du är ljum, och varken kall eller varm, måste jag (kan jag inte göra något annat än att) spy ut dig ur min mun. ¹⁷Eftersom du säger: 'Jag är rik [materiellt, men även andligt sett] och har överflöd och behöver inget mer', men du förstår inte att du [i mina ögon] är:

eländig (patetisk)
och bedrövlig (sorglig)
och fattig (helt oförmögen att arbeta, tvingad till att tigga)
och blind
och naken.

Uppmaning
¹⁸Jag råder dig:

Köp guld renat i eld från mig,
    så att du kan bli rik [med sann verklig rikedom].

[Laodikeia var en rik handelsstad, men i stället för att handla med varor, är rådet att "köpa" Guds guld. Rättfärdighet kommer genom tro på Jesus, och tro som prövats i eld ärar Jesus, se Jes 55:1; 1 Pet 1:7.]

Köp vita kläder från mig,
    så att du kan bli klädd, och din skamliga nakenhet inte exponeras.

[Laodikeia var känd för sin textilindustri. De tillverkade lyxiga glänsande kläder av svart ylle från sina får. I stället för dessa mörka kläder råder Jesus dem att klä sig i hans vita kläder!]

Köp ögonsalva för att smörja dina ögon,
    så att du kan se.

[I Laodikeia fanns även ett medicinskt forskningscenter som tillverkade ögonsalva. Salvan kallades frygiskt pulver. Nu råder Jesus att i stället låta honom smörja dem så att de kan se!]

¹⁹Jag tillrättavisar (överbevisar, förfinar) och tuktar (uppfostrar, vägleder, korrigerar, tränar) [kontinuerligt] alla dem som jag älskar (håller av; så många som jag skulle vara vän och umgås med – gr. phileo) [fritt citerat från Ords 3:12]. Så var [ständigt] ivriga (varma, hängivna; ordagrant: 'koka därför över'), och omvänd er (förändra ert tänkesätt)! [Apg 2:38; 2 Pet 3:9] ²⁰Se, jag står [fortfarande] vid dörren [utanför församlingen] och knackar. Om någon skulle höra min röst och öppna dörren, [då] ska jag komma in till honom och äta (hålla måltid) med honom och han med mig.

[Grekiskan har här ordagrant: "har stått vid dörren". Det tillsammans med "knackar" beskriver en upprepad pågående händelse, se även Sak 1:3; Höga V 5:2; Matt 7:7; Luk 12:36. Jesus både knackar och talar till sin församling och enskilda troende. Knackandet kan vara yttre omständigheter, prövningar och lidanden då en människa blir påmind om livets bräcklighet. Jesus finns då nära och talar genom den helige Ande, se Joh 6:44. En måltid beskriver en nära gemenskap – vi "bryter brödet" tillsammans med honom själv, se 1 Joh 1:3; 2 Kor 13:13; Luk 24:29-30; Apg 2:42.]

Löfte
²¹Den som vinner seger [över ljumheten och likgiltigheten, problemet i Laodikeia, se vers 15] ska jag låta sitta hos mig på min tron, på samma sätt som jag segrade [över alla ondskans makter] och satt ned hos min Fader på hans tron. [Där han sitter i dag, se Kol 3:1. Guds nåd är så stor, de som Jesus nyss hotat att spy ut ur sin mun, se vers 16, inbjuds nu att dela hans tron om de tar varning och omvänder sig!]
     ²²Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

[Den sista frasen "Du som har ett öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna." återkommer i alla sju breven och ger en individuell uppmaning till varje kristen att ta till sig varningarna och löftena i alla de sju breven. I de tre första kommer frasen före Jesu löfte och i de fyra sista efter löftet. Jesus använde ofta uttrycket "den som har öron" i sin undervisning när han verkligen ville fånga sina åhörares uppmärksamhet inför stora sanningar eller löften, se Matt 11:15; Mark 4:9. En detalj som skiljer användandet här i Uppenbarelseboken jämfört med evangelierna är att ordet "öra" är i singular. Det kan vara ett sätt att ännu mer förtydliga att det är det andliga örat, och förmågan att lyssna till Andens röst som betonas.]

DEN ANDRA SYNEN – Tronhimlen och de sju sigillen (kap 4-7)

En öppen dörr till himlen

I sin syn får Johannes nu se en dörr till himlen som står öppen.

¹[En ny sektion börjar i kapitel 4 som handlar om "vad som måste ske efter detta", se Upp 4:1. Kapitel 2 och 3 har handlat om församlingen, men från och med nu nämns inte ordet församling (de utkallade – gr. ekklesia) förrän i Upp 22:16, då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket, se 1 Thess 4:17. En del tolkar att uppryckandet sker här, andra att synen handlar om vad som hände när Jesus steg upp till himlen sedan han uppstått.
    Perspektivet ändras nu från jorden till himlen. Kapitel 4-19 beskriver i huvudsak Guds dom över världen innan Jesus regerar i tusenårsriket. Domen beskrivs genom:

• Sju sigill som öppnas – kap 6-8.
• Sju basuner som ljuder – kap 8-11.
• Sju skålar med plågor som töms över jorden – kap 16.

Talet sju delas ofta upp i två grupper med först fyra och sedan tre domar som hör ihop.]

Efter [allt] detta såg jag – och se [de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se, lägg märke till; observera" ger uttryck för en kontrast, en ny dimension och panoramavy i synen, se även Upp 7:9], där fanns en dörr som stod öppen i himlen. Samma röst som jag först hade hört tala till mig som en basun (militärtrumpet, med en tydlig signal) sa: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta." [Den uppståndne Jesus fortsätter att tala till Johannes, se Upp 1:10, 17-18.]

Tronen i himlen

I Johannes syn ser han den sista och första ädelstenen i översteprästens bröstsköld. Hebreiska skrivs och läses från höger till vänster så den första ädelstenen var placerad längst upp till höger och den sista längst ner till vänster på skölden.

²Genast var jag i Anden. [Johannes var redan i Anden, se Upp 1:10. Nu ser han en ny syn eller dimension, Paulus hade varit med om något liknande, se 2 Kor 12:3-4.] Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen.

[Det första Johannes ser är Guds tron, det är det centrala och mest iögonfallande. Beskrivningen liknar även andra syner från himlen, se Jes 6:1-8; Hes 1. En tron har att göra med makt. I en ateistisk och materiell världsbild finns det ingen tron i himlen. Det finns ingen högre auktoritet som människan behöver stå till svars inför. Inom humanismen finns det dock en tron, men där sitter inte Gud utan människan själv.]

³Han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis [troligtvis genomskinlig och grönaktig] och karneol [vanligtvis rödaktig].

[Dessa två ädelstenar var den sista och den första stenen på översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17-20. De totalt tolv stenarna som prästen bar representerade de tolv stammarna som också nämns i Upp 7:5-8. Jaspis omnämns på nytt när det nya Jerusalem från himlen beskrivs och kallas då "en dyrbar ädelsten", se Upp 21:11. Jaspis är också den första grundstenen i muren till det nya Jerusalem, se Upp 21:18-19.]

Runt omkring (på alla sidor, som en obruten cirkel runt) tronen fanns en regnbåge [som påminner om Guds löften, se 1 Mos 9:11-17] som liknade smaragd [en genomskinlig ljus grönaktig ädelsten].

[En tron symboliserar makt och säger – "jag kan göra som jag vill". Ett löfte säger – "jag uppfyller mitt löfte till dig". Att en regnbåge (som har sju huvudfärger) omsluter hela Guds tron är uppseendeväckande och visar hur Guds beslut grundar sig i trofasthet och på de löften han har gett.]

De tjugofyra äldste

Guds tron är det som fångar Johannes uppmärksamhet. Med hjälp av liknelser försöker Johannes beskriva vad han ser, illustration av Ted Larson.

⁴Runt omkring (på alla sidor, som en cirkel runt) tronen stod tjugofyra [mindre] troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med segerkransar (gr. stefanos) av guld på huvudet.

[Den prästerliga tjänsten i templet var indelad i 24 avdelningar, se 1 Krön 24. Det jordiska templet är en bild på det himmelska templet. Talet tolv representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. De tjugofyra äldste, tolv plus tolv, betecknar troligtvis här Guds folk från både Gamla och Nya testamentet. När det nya Jerusalem beskrivs har staden tolv portar och tolv grundstenar. På portarna står de tolv stammarnas namn och grundstenarna har de tolv apostlarnas namn, se Upp 21:12, 14.]

⁵Från tronen kom blixtar och dån och åska. [En liknande syn mötte Mose vid Sinai berg, se 2 Mos 19:16.]

Framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. [De sju andarna syftar troligtvis inte på sju olika andar, utan på den helige Ande som är fulländad och fullkomlig, se Upp 1:4. Ett liknande exempel finns i Jes 11:2, där profeten tar med sju aspekter om den kommande Messias.]

⁶Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.

[Ännu en gång räcker inte orden till. Johannes ser något som liknar ett hav. I tabernaklet fanns ett runt mindre bronskärl där prästerna tvättade sina händer och fötter innan de gjorde tjänst, se 2 Mos 30:17-18. Det var gjort av brons som använts som speglar, se 2 Mos 38:8. Vattnet måste ha glittrat och reflekterats i materialet så att det såg ut som ett hav. När Salomo byggde templet utvidgades karet så att det blev en större cirkulär bassäng. Diametern var 4,5 meter och djupet var drygt två meter och den kallas just "havet", se 1 Kung 7:23. Nästa gång Johannes ser glashavet är det blandat med eld, se Upp 15:2.]

De fyra varelserna
Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser (levande väsen, djur) som hade fullt med ögon framtill och baktill. [De många ögonen symboliserar intelligens och att de vakar över tronen.]

⁷Den första varelsen liknade ett lejon.
Den andra varelsen liknade en ung tjur.
Den tredje varelsen hade ett ansikte som en människa.
Den fjärde varelsen liknade en flygande örn.

[Det är inte helt klart vad dessa fyra varelser är eller symboliserar. Eftersom de tillber vid Guds tron är de skapade. De verkar vara en kombination av keruberna i Hes 10 och seraferna i Jes 6, som också sjöng "helig, helig, helig". Dessa fyra varelser finns också med när de första sigillen i bokrullen öppnas, och säger då "kom", se kapitel 6. De fyra varelserna representerar också de fyra stora grupper som Gud skapade på jorden – fåglar, vilda djur, boskap och människor, se 1 Mos 1:20-28. Örnen är den främsta av fåglarna, lejonet de vilda djurens konung, osv. En tolkning är att allt skapat på jorden är tänkt att tillbe Gud.
    Det finns även en koppling till de fyra evangelierna och hur Jesus presenteras, en tolkning som var vanlig bland kyrkofäderna. Matteus presenterar Jesus som kung – lejonet från Juda stam. Markus presenterar Jesus som Herrens tjänare – oxen som drar. Lukas fokuserar på Jesu mänsklighet, vilket då kan representera den tredje varelsen som hade det mänskliga ansiktet. Till sist visar Johannes på Jesu gudomlighet som då representeras av örnen. Det finns även en koppling till fyra av de tolv stammarna (Juda, Ruben, Efraim och Dan) som var placerade närmast intill tabernaklet, se 4 Mos 2.]

⁸De fyra varelserna (levande väsendena, djuren) hade vardera sex vingar. Varje vinge var täckt med ögon runt omkring (på alla sidor), både på insidan och på utsidan. Dag och natt sa de [sjöng de] utan uppehåll:

"Helig, helig, helig
är Herren Gud, den Allsmäktige (Allhärskaren),
han som var och som är och som kommer."

⁹När (varje gång som) dessa varelser prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, ¹⁰då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina segerkransar inför tronen [i respekt och vördnad] och säger:

¹¹"Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot
    härligheten (lovprisningen, äran)
    och äran (priset, aktningen, respekten)
    och makten (styrkan, kraften, förmågan),

för du skapade allt detta (dem alla; alla dessa),
    genom din vilja (önskan) kom de till
och blev skapade."

Bokrullen och Lammet

©Ted Larson

¹Sedan såg jag (och jag såg) en bokrulle i högra handen på honom som satt på tronen. [Johannes såg boken ligga i Guds öppna hand. Att det är den högra handen beskriver makt och auktoritet över dess innehåll.] Bokrullen hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill.

[I vanliga fall skrev man bara på en sida. Att bokrullen hade text på båda sidorna beskriver att inget mer kan läggas till, den är fulländad. Utifrån sammanhanget gäller texten världens framtid och Guds frälsningshistoria fram till dess avslutning. Här finns beskrivningen om hur Guds rike ska råda på jorden.

Bokrullen, förseglingar och templet för också tankarna till lagen om återlösare som beskrivs i 3 Mos 25. Det finns ett exempel på hela denna process i Jer 32. Mitt under en belägring av Jerusalem, av Babylons kung Nebukadnessar, får Jeremia ett ord från Herren att återköpa en bit mark från sin kusin. Denna konkreta profetiska handling visar på framtidshopp. Det kommer att bli fred. Marken kommer att köpas tillbaka och få sin rätta ägare. Inför vittnens närvaro nedtecknades exakt samma köpekontrakt på två papyrusark. Båda rullades ihop, den ena förseglades med sigill medan den andra förblev öppen så att den kunde läsas. Vid en konflikt om ett landområde kunde en präst bryta sigillen, öppna originalhandlingen, och avgöra tvisten.
    Jesus är domaren som kan återlösa jorden som just nu är "belägrad". Paulus beskriver hur hela skapelsen ligger under förgängelsen, men en dag ska bli återlöst, se Rom 8:19-23.]

Bokrulle med sju sigill.

²Sedan såg jag (och jag såg) en väldig (mäktig, stark) ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" ³Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden [Hades, de dödas plats] kunde öppna bokrullen eller se in i den.

[Den som kan se dess innehåll kan förutse och skapa framtiden och därmed påverka historien. Ingen i hela universum, inget väsen i himlen, ingen nu levande på jorden eller någon som har levt var värdig.]

⁴Jag [Johannes] grät högt för att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. ⁵Då sa en av de [tjugofyra] äldste till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam [1 Mos 49:9-10], Davids rotskott [Jes 11:1, 10], har segrat (triumferat). Han kan öppna bokrullen och bryta de sju sigillen."

[I synen i förra kapitlet fram till nu har Gud Fadern på tronen, den helige Ande och allt skapat tydligt framträtt. Nu kommer crescendot i synen – Lejonet av Juda stam och Davids rotskott. Två välkända messianska uttryck från Gamla testamentet. Jakob profeterade i 1 Mos 49:10 över Juda: "Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga." Nu slår denna profetia in, se även Jesu släkttavla i Matt 1:2 och Luk 3:33.]

Lammet som var slaktat
⁶Sedan såg jag (och jag såg) ett Lamm [en årsgammal bagge] som stod i mitten, mellan tronen och de fyra varelserna och de [tjugofyra] äldste.

[I föregående vers "hör" Johannes om ett lejon som har segrat, se vers 5. När han nu på nytt ser är det i stället ett lamm som visar sig. Följande tre beskrivningar gör det helt klart att det är den uppståndne Jesus som Johannes får se manifesterad centralt i mitten av tronrummet.]

Det såg ut som om det hade blivit slaktat,
    hade sju horn [en symbol för fullkomlig styrka och makt]
    och sju ögon [allseende], som är Guds sju andar utsända över hela jorden.

[De sju andarna är troligtvis en symbol på den helige Ande som är fullkomlig, se Upp 1:4. Tidigare i Upp 4:5 såg Johannes de sju andarna som sju brinnande facklor nära Gud Fadern på tronen. Samme helige Ande syns nu nära det slaktade lammet – Guds Son.]

⁷Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. ⁸När han tagit bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner. [En ängel lyfter sedan upp dessa på altaret, se Upp 8:3.] ⁹Och de sjöng en ny sång:

"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
    för du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud
    av alla stammar
    och språk
    och länder (folk, folkgrupper)
    och folk (folkslag, etniciteter).
    [Samma fyra ord återkommer i Upp 7:9 – i omvänd ordning, förutom "stammar".]
¹⁰Du har gjort dem till ett kungarike
    och till präster åt vår Gud,
    och de ska regera på jorden."

En oändlig skara
¹¹[Johannes ser ännu en dimension i sin syn och hans perspektiv vidgas ännu mer.]

Sedan såg jag (och jag såg), och jag hörde rösten av många änglar som stod runt omkring (som i en yttre cirkel på alla sidor om) tronen och väsendena och de [tjugofyra] äldste [som stod närmast tronen]. Deras antal var myriaders myriader, och tusen och åter tusen.

[En myriad betecknar det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd.]

¹²De sa med hög (stark) röst:

"Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot:
    makten [gr. dynamis – kraften och kapaciteten att utföra Guds gärningar]
        och rikedom
        och vishet
    och kraft [gr. ischys – förmåga, styrka att genomföra Guds gärningar]

    och ära (pris, aktning, respekt)
    och härlighet (ära, lovprisning)
    och lov (lovord, lovprisning)."

[Dessa sju substantiv är samlade under en bestämd artikel i grekiskan, vilket gör att de bildar en enhet. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet och det förstärker innebörden av att Jesu död på korset är det fullkomliga priset. Han är värd all tillbedjan! Tre av dessa substantiv uttryckte de tjugofyra äldste i sin lovprisning – dock i denna ordning: härligheten, äran och makten, se Upp 4:11. Här följer nu ett crescendo i lovprisningen:]

¹³Allt skapat (varje skapad varelse som finns) i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt det (alla de) som finns i dem hörde jag säga:

"Honom som sitter på tronen [Fadern]
    och Lammet [Jesus]
tillhör
    lovet (lovordet, lovprisningen),
    och äran (priset, aktningen, respekten)
    och härligheten (äran, lovprisningen)
    och väldet (herraväldet; kratos – kraften att regera, makten att styra)
i evigheternas evigheter."

¹⁴De fyra väsendena [Upp 4:6-11] sa: "Amen" (det är sant, låt det ske).

De äldste [Upp 4:4] föll ner och tillbad.

[I detta crescendo av lovprisning prisar hela skapelsen Fadern och Sonen. I ett kiastiskt mönster ramas kapitel 4-5 in med en beskrivning av hur de fyra väsendena och de tjugofyra äldste tillber.]

Tillbaka upp

---