Helbibel - måndag 28/12
Sak 12:1-13:9, Ps 146:1-10, Ords 31:1-7, Upp 19:1-21
Sak 12:1-13:9
Jerusalem befriat1Ett budskap (profetord, denna börda), Herrens (Jahvehs) ord om (ordagrant: i) Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som spänner ut (expanderar – hebr. natah) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom.
[Här antyds ett expanderande universum och flera dimensioner, se 2 Sam 22:10.]
2Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet "berusningens bägare" finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar. Ordets hebreiska rot pekar dock på att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem. 3Det ska ske på den tiden att jag ska göra Jerusalem till en tung sten (en börda, något omöjligt att flytta på) för alla folk. Alla som försöker flytta den (tynger ner sig själva med den) ska bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer ska samlas tillsammans mot den. [Matt 21:44; Luk 20:18] 4På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska jag slå varje häst med förvirring och hans ryttare med dårskap, och jag ska öppna mina ögon över Juda hus och ska slå varje häst hos folket med blindhet. 5Judas ledare ska säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är min styrka, eftersom Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är deras Gud (Elohim)."
6På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på sin plats, just i Jerusalem. [Andra städer som Nineve, Tyrus, Babylon och Rom har återuppbyggts på en ny plats intill den gamla staden. Så ska det inte bli med Jerusalem.]
7Herren ska frälsa Juda tält först, för att härligheten hos Davids hus och härligheten hos Jerusalems invånare inte ska överglänsa Juda. 8På den dagen ska Herren (Jahveh) försvara Jerusalems invånare, och de som stapplar bland dem den dagen ska vara som David, och Davids hus ska bli som en gudalik varelse, som Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) framför dem. 9Det ska ske på den dagen att jag i grund ska förgöra alla de nationer som kommit mot Jerusalem.
Sorg över den de genomborrat
10Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens (den oförtjänta nåden – hebr. chen) och bönens Ande [att vädja i bön om nåd], så att de ser upp till mig [alef-tav – den förste och den siste, alfa och omega] som de har genomborrat. De ska sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11På den dagen ska det bli stor sorg i Jerusalem som sorgen efter Hadad-Rimmon i Megiddos dal.
[Hadad-Rimmon är en sammanslagning av namnen på två kanaaneiska gudar. Hadad var stormguden (motsvarar Baal) och Rimmon var åskguden. Det kan vara ett ortnamn, men troligare är att det syftar på en sorgfestival eller ritual kopplad till guden Hadad-Rimmon. När de förväntade regnen uteblev blev det en sorgehögtid för att beveka gudarna att sända regn.]
12Landet ska sörja, varje familj för sig och Davids hushåll för sig och deras hustrur för sig, Natans hushåll för sig och deras hustrur för sig. 13Familjerna i Levis hushåll för sig och deras hustrur för sig, 14och alla övriga familjer för sig och deras hustrur för sig.
Rening från synd
1På den dagen ska ett källsprång öppnas för Davids hus och för Jerusalems invånare, till rening och till bestänkelse.
2Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), att jag ska utplåna (hugga av) namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet. 3Och det ska ske att när någon ska profetera, då ska hans far och hans mor som födde honom, säga till honom: "Du ska inte leva, för du talar lögn i Herrens (Jahvehs) namn". Hans far och hans mor som födde honom ska genomborra honom när han profeterar.
4Det ska ske på den dagen att varje [så kallad] profet ska bringas på skam, varenda en, genom sin syn när han profeterar, han ska inte heller bära någon hårig mantel för att bedra, 5men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till bonde från min ungdom." 6Och man ska säga till honom: "Vad är dessa sår mellan dina händer [på din kropp, på bröstet mellan dina utstäckta händer]?" [Hedniska profeter späkade sig ofta, se 3 Mos 19:28; 5 Mos 14:1; 1 Kung 18:28] Då ska han svara: "Det är de skador som jag fick i min väns hus."
Herden slagen – fåren spridda
7Vakna, svärd, mot min herde
och mot mannen som är nära mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
slå herden
och fåren ska skingras
och jag ska vända min hand över de små.
8Sedan ska det ske i landet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
att två delar där utrotas (blir avhuggna) och förgås,
men en tredjedel ska bli lämnad kvar.
9Och jag ska föra den tredje delen genom eld
och luttra dem som silver luttras
och jag ska pröva dem som guld prövas.
De ska åkalla mitt namn
och jag ska svara dem.
Jag ska säga: "De är mitt folk",
och de ska säga: "Herren (Jahveh) är min Gud (Elohim)."
Ps 146:1-10
Psalm 146 – Herren regerar för evigt!Psalm 146 är den första av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Psalm 145 slutade med orden "Min mun ska tala Herrens lov", se Ps 145:21. Det är precis vad som händer nu. Hela Psaltaren avslutas nu med fem psalmer, psalm 146-150, som alla börjar och slutar med det hebreiska ordet "Hallelu-jah". Den första delen är "prisa" och "Jah" är kortformen av Guds namn. Ordet används ibland som ett utrop (interjektion – "prisat vare Herren" eller "låt Herren vara prisad"), men är ett imperativ: "Prisa Herren!" Det är en uppmaning till andra: "Du ska prisa Herren"! Slutet på Psaltaren reflekterar början. Drömmen om att Gud ska regera fullt ut som presenterades i de två första psalmerna, Psalm 1-2, existerar nu till sist. Det kommer ett rike där Guds lag råder och som består i all evighet.
Författare: Okänd
Struktur:
A Inledande lovprisning, vers 1-2
B Ord av visdom, vers 3-4
C Gud som skapare och återlösare, vers 5-8b
B´ Ord av visdom, vers 8c-9
A´ Avlutande lovprisning, vers 10
Lova Herren (Jahveh) min själ.
2Jag ska prisa Herren (Jahveh) hela mitt liv,
jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim)
om och om igen, så länge som mitt liv varar.
3Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom],
eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).
4I samma ögonblick de ger upp andan (när anden lämnar kroppen),
och de [deras kropp] återvänder till jorden,
då försvinner alla deras planer (tankar, projekt).
5Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som har Jakobs Gud (El) som sin hjälpare [den som förlitar sig på Guds kraft],
den som har sitt hopp i Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim).
6Han som format himlar och jord,
havet, och allt som finns i dem,
som alltid är trofast,
7som ger de förtryckta rätt (rättvisa – hebr. mishpat),
som ger bröd till de hungriga.
[Nu följer fem korta fraser som beskriver vad Herren gör:]
Herren (Jahveh) befriar de fångna.
8Herren (Jahveh) ger syn till de blinda.
Herren (Jahveh) reser upp de nedböjda (de som har tappat modet).
Herren (Jahveh) älskar de rättfärdiga.
9Herren (Jahveh) beskyddar främlingar,
han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor,
men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).
10Han regerar (är kung) för evigt, Herren (Jahveh),
din Gud (Elohim), o Sion [tempelberget i Jerusalem],
från generation till generation.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah).
Ords 31:1-7
SJÄTTE SAMLINGENEn mors förmaningar till en blivande kung
1Ord av kung Lemuel – en börda (hebr. masa)
som hans mor lärde (fostrade, instruerade) honom.
[Lemuel betyder "tillhör Herren" och är troligtvis ett symboliskt namn på Salomo. Det innebär då att det är hans mor Batsheva (Batseba) som ger honom dessa ord. Hon var också rikets drottningmoder (hebr. gevirah), en officiell titel för kungens mor. Hon var "rikets första dam" och den mest inflytelserika kvinnan i det kungliga hovet och kungens främsta rådgivare. Nu följer tre strofer:]
2Vad (varför), min son,
ja, vad (varför), mitt skötes son [min son som jag själv fött],
ja, vad (varför), mina löftens son [som jag fått som bönesvar]?
[Den trefaldiga upprepningen av hebr. mah (vad/varför) är troligtvis en förkortning på "vad ska jag säga" eller "vad ska du göra som kung" eller ett nästan uppgivet "varför". Upprepningen visar på allvar. Följande versar visar på två områden som hon oroade sig för, när det gällde hennes son: hans relationer med kvinnor och alkohol.]
1. Lev inte ett utsvävande liv
3Ge inte din kraft åt kvinnorna,
och en väg (lev inte i en livsstil) som utplånar (suddar ut) kungar.
[Hebr. machah används om hur text från antika bokrullar (gjorda av läder) raderades. Materialet var dyrt så man återanvände dem och bläcket tvättades bort. Här beskriver det en livsväg (hebr. derech) som gradvis tar bort texten (gör den suddig och oläslig), tills den helt är borta. Se även Pred 7:26.]
2. Akta dig för alkohol
4Det passar sig inte för kungar, Lemuel,
det passar sig inte för kungar att dricka vin,
eller för furstar (prinsar, makthavare – hebr. razan) att sukta efter starka drycker (rusdryck, alkohol) [Pred 10:16-17]
5Så att han dricker och [i fyllan] glömmer (förskjuter) vad som huggits ut och ristats in [vad som är påbjudet i lagen]
och förvränger rätten för alla nödens barn (söner).
6Ge [i stället] starka drycker [som medicin] åt den som håller på att förgås (är på väg att dö),
och vin åt dem som är förbittrade [har smärta]. [Enligt Talmud ska en person som leds ut för att bli dödad ges vin blandat med myrra för att lindra smärtan.]
7Låt honom dricka
och glömma sin fattigdom [sitt bedrövliga tillstånd] och sin möda (sitt elände).
Upp 19:1-21
Tre hallelujarop1[De tre veropen från kungar, köpmän och handelsmän får en parallell i tre lovprisningar. Ordet halleluja är ett låneord från hebreiskan som betyder "prisa Jahveh" där Jahveh är Guds personliga namn. Ordet används bara fyra gånger i NT. Alla fyra tillfällen är här i det nittonde kapitlet, se vers 1, 3, 4 och 6. Nu sker ett skifte. Den stora vedermödan som har dominerat kapitel 4-18 kommer till sitt slut. Kapitel 19 börjar med frasen "Efter detta". Det indikerar nästa kronologiska händelse.]
"Halleluja (prisa Gud)!3Än en gång sa de:
Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
2för hans domar är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan [det stora Babylon, se Upp 14:8]
som fördärvade jorden med sin otukt
och straffat henne för sina tjänares blod."
[Det är inte Babylons fall som är orsaken till glädjen. Sången betonar i stället Guds attribut – han är sann och rättfärdig, se även Upp 15:3; 16:7. Gud finner inte glädje i den ogudaktiges död, i stället vill han se omvändelse, se Hes 18:23. Händels Hallelujakör från 1741 har inspirerats av detta avsnitt.]
"Halleluja (prisa Gud)!"Röken från henne [Babylons förstörelse] stiger i evigheters evighet. 4De tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sa:
"Amen (det är sant, låt det ske).5Från tronen kom sedan en röst [från en ängel] som sa:
Halleluja (prisa Gud)!"
"Prisa (upphöj, lovsjung) vår Gud,
alla ni hans tjänare,
ni som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
både små och stora."
[Alla ska tillbe oavsett ställning, de med låg status tillsammans med de inflytelserika.]
Festmåltiden i himlen
6Sedan hörde jag något som lät som en enorm folkskara, som dånet av många stora vatten och mullrande åska, och de ropade:
"Halleluja (prisa Gud)!9Sedan sa han [ängeln] till mig [Johannes]: "Skriv: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som är inbjudna till Lammets bröllopsmåltid." Han sa också till mig: "Dessa Guds ord är sanna (trovärdiga)."
För Herren vår Gud,
den allsmäktige (som har all kraft och vet allt),
har nu intagit sin kungliga position.
[Jesus har alltid varit kung, men nu träder han in i den positionen.]
7Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran.
För Lammets bröllop har kommit och hans brud [de troende] har gjort sig redo.
8Hon har fått rätt att klä sig i finaste linne, skinande vitt och rent."
Det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar.
[Till skillnad från skökan, se vers 2, som ger sig hän åt många älskare ger bruden sig själv helt och fullt till Jesus. Lite längre fram benämns bruden Lammets hustru, då är hon gift och bröllopsfesten är över, se Upp 21:9. Paulus kallar de troende för trolovade med Jesus, se 2 Kor 11:2. Församlingen liknas vid hans brud, se Ef 5:27. I Höga Visan beskrivs denna kärlek mellan Gud och hans folk. I Hosea beskrivs Israel som en otrogen hustru som Gud ska upprätta i framtiden.
Ett dåtida judiskt bröllop hade flera steg:
1. Trolovning – en officiell ceremoni som var mycket mer bindande än dagens förlovning, se Matt 1:18. Brudgummen reste från sin fars hus till brudens hem och betalade ett brudpris, se 1 Mos 24:53; 29:15-30.
2. Brudgummen förbereder det nya hemmet, se Joh 14:1-4.
3. Brudgummen kommer till brudens hus för att hämta henne. Inget exakt datum ges, men det sker omkring ett år efter trolovningen. Seden illustreras i Jesu liknelse med de tio brudtärnorna, se Matt 25:1-13.
4. Bröllopsfesten – varade flera dagar, ofta sju dagar, se Joh 2:1-11.
Det finns olika tolkningar av vad dessa bilder beskriver. Vad som är helt klart är att brudgummen är Jesus, se Joh 3:29. Bruden beskriver alltid troende i plural, medan gäster, brudgummens vänner och tärnor används mer individuellt om enskilda troende, se vers 9.]
10Då föll jag ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sa till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."
[Ordagrant "Jesu vittnesbörd". Det kan i grekiskan betyda både "vittnesbördet från Jesus", det som han talar, men också "vittnesbördet om Jesus" – hans liv, död och uppståndelse. Profetian är inspirerad av Anden, och Anden vittnar om Jesus, se Joh 15:26.]
DEN TREDJE SYNEN (19:11-21:8)
Kungarnas Kung på en vit häst!
11[En ny serie med åtta "och jag såg" börjar här, se Upp 19:11; 19:17; 19:19; 20:1; 20:4; 20:11; 20:12; 21:1. Detta är den tredje stora synen av Jesus. I den första visionen vandrade Jesus bland lamphållarna, en fin bild på Jesu närvaro i församlingarna, se Upp 1:9-20. I den andra synen såg Johannes honom i himlen, vid tronen. Jesus var Lejonet av Juda som såg ut som ett slaktat lamm, se Upp 5:1-14. Nu i denna tredje syn får han se Jesus som en segrande kung. Enda gången Jesus tidigare ridit på ett djur, var när han fredligt kom in i Jerusalem på en åsna, se Joh 12:12-15.]
Sedan såg jag (och jag såg) himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann [samma titel som i Upp 3:14], och han dömer och strider i rättfärdighet. [Till skillnad från den falska messiasfiguren i Upp 6:2.] 12Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor (kungliga diadem). Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13och han var klädd i en mantel som var doppad i blod [hans eget, eller fiendernas, se Jes 63:2-4], och hans namn är Guds Ord.
[Det är bara Johannes som använder titeln "Ordet" om Jesus i NT. Titeln återfinns här, i hans evangelium och i hans första brev, se Joh 1:1, 14; 1 Joh 1:1. På samma sätt som allt är skapat av Jesus i begynnelsen, se Kol 1:16, är Ordet verksamt i tidsålderns slut.]
14De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15Och ur hans mun kommer det ut (utgår det) ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra (valla) [övervaka] dem med järnspira (en käpp av järn) [Ps 2:9], och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. [Svärdet hålls inte i handen, utan kommer ur munnen, se Jes 11:4; 49:2. Gr. rhabdos (spira, käpp) används även i den grekiska översättningen Septuaginta om käppen i Ps 23:4.] 16På sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
[Jesus beskrivs i vers 11-16 med fyra namn:
1. Trofast och Sann – han gör som han har lovat och det blir som han har sagt.
2. Ett okänt namn – Sonens djupaste väsen är en hemlighet som ingen utom Fadern känner, se även Upp 3:12.
3. Guds Ord – han har funnits sedan begynnelsen.
4. Kungarnas Kung och herrarnas Herre – den korsfäste och av världen förkastade är verkligen alla herrars Herre.]
Kungens seger
17[I detta kapitel beskrivs två festmåltider. Den första är bröllopsfesten med Lammet, se vers 9. Som kontrast kommer nu en fasansfull inbjudan till jordens fåglar. Vers 17-21 bildar en kiasm där första och sista versen talar om fåglar och kött. Centralt beskrivs den s.k. "striden". Hela syftet med kiasmen är att dramatisera det oundvikliga slutet för ondskan.]
Sedan såg jag (och jag såg) en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen:
"Kom och samlas till Guds stora måltid, 18så ska ni få äta
kött av kungar,
kött av befälhavare,
kött av mäktiga män,
kött av hästar och deras ryttare
och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
[Ordet kött förekommer fem gånger i denna mening. Även om det refererar till kroppen som gamarna äter, så finns även en djupare mening här. Människan kommer till korta på grund av sin fallna natur, köttet, se 1 Mos 6:3; Joh 3:6; Rom 7:18; 1 Pet 1:24.]
19och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.Sedan såg jag (och jag såg) vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid
mot ryttaren på hästen och mot hans här.
[Mellan vers 19 och 20 hade man kunnat förvänta sig en beskrivning av striden, men det verkar inte ens bli en strid. Svärdet "ur ryttarens mun" (vers 21) handlar antagligen om ord, se Heb 4:12.]2021De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun,Vilddjuret [från havet, se Upp 13:1-10] greps tillsammans med den falske profeten [vilddjuret från jorden, se Upp 13:11-18],
som hade gjort tecken inför vilddjuret
och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke
och tillbett dess bild.
Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
