för den första himlen och den första jorden var borta (försvann bort, passerade förbi) –5Och han som sitter på tronen [Jesus] sa: "Se, jag gör allting nytt." Han sa också: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna."och havet fanns inte mer.För det som förut var [de första tidsåldrarna och världsordningarna] är borta (försvann bort, passerade förbi)."
[Löftet om en ny himmel och en ny jord går i uppfyllelse, se Jes 65:17; 66:22; 2 Pet 3:13. Inom judendomen beskrivs sju himlar, men i Bibeln omnämns bara tre:Havet och vattnen representerar ofta kaos och ondska, se Upp 13:1; 17:5. Frånvaro av havet talar om fred och trygghet. Dock kommer det finnas vatten och floder i den nya världen, se Upp 22:1. Eftersom det inte står "haven" utan "havet" i bestämd form, kan det också handla om ett specifikt hav – "Röda havet", se Jes 11:15-16; 51:10.]
- Skyn och atmosfären närmast jorden (där fåglarna flyger), se 1 Mos 1:20.
- Rymden och universum med sol, måne och stjärnor, se Ps 8:4; Matt 24:29; Ef 6:12.
- Guds tron och boning, se 2 Kor 12:2; Apg 7:55-56; Heb 8:1
2Och jag såg den heliga staden – det nya (ett nytt) Jerusalem – komma ner från [ut ur] himlen, från Gud, redo likt en brud som är smyckad för sin man.4Och han ska torka bort varje tår från deras ögon.
[I vers 9 beskrivs nästa steg i bröllopet – bruden har blivit Lammets hustru.]
3Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, Guds tabernakel står [är från och med nu] bland (hos) människorna. Han ska bo (tälta, "tabernakla") bland (hos) dem [Joh 1:14] och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara bland (hos) dem.
Och döden ska inte finnas mer [Jes 25:8; 1 Kor 15:54; Upp 7:17],
varken sorg eller klagorop [för någon som dött – 5 Mos 34:8; Jes 60:20; Matt 5:4; Jak 4:9],
inte heller ska [någon] smärta (plåga, förtvivlan, ångest, nöd, möda) finnas mer [Kol 4:13; Upp 16:10-11].
Det har skett (det är fullbordat).
Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven)
och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven),
före allting (begynnelsen, ursprunget)
och slutet av allt (änden).
[I inledningen används samma titel för Gud, se Upp 1:8.]
Åt den som törstar [längtar efter och vill tillhöra Gud]
ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. [Jes 55:1; Joh 7:37]
7Den som segrar ska få detta i arv,
och jag ska vara hans Gud,
och han ska vara mitt barn (min son).
8Men
de fega [Matt 10:32-33],
de otroende (som inte vill tro)
och de skändliga (orenade, nedsmutsade av synd) [de som druckit från bägaren med allt som Gud avskyr, se Upp 14:8; 17:4-5],
mördarna
och de sexuellt omoraliska,
ockultisterna (de som missbrukar droger), [det grekiska ordet pharmakos, vårt ord farmaceut kommer från detta ord. I de hedniska templen kombinerades ofta droger och magi.]
avgudadyrkarna
och alla lögnare,
de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.

Jaspis är den första stenen i muren och karneol är den sjätte. Dessa två stenar återfinns som den sista och första i översteprästens bröstsköld, och även hos den som sitter på tronen i Upp 4:2-3.
Den första grundstenen [antingen horisontalt eller vertikalt] var en jaspis (gr. iaspis – "fläckig sten") [genomskinligt grön].21De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Stadens huvudgata var av rent guld, som genomskinligt glas.[Jaspis var fundamentet i muren, se vers 18. Det var också den sista stenen i bröstskölden och måste därför ha haft namnet Benjamin (Jakobs yngste son) ingraverat, se 2 Mos 28:17-21. Stenen beskriver den som sitter på tronen, men också det himmelska Jerusalem, se Upp 4:3; 21:11. I antiken beskrev jaspis främst gröna, delvis genomskinliga stenar, men idag används termen även för andra färger.]Den andra en safir [gr. sappheiros, från hebr. sapir – "en blå sten"; himmelsblå].[Under antiken benämndes alla blå ädelstenar safirer och det är mer sannolikt att det är den blå bergarten lapis lazuli som avses här, än den blå korund som kallas safir idag. Den romerska naturfilosofen Plinius (23-79 e.Kr.) beskriver hur sappheiros också har inslag av guldstänk (vilket lapis kan ha). Denna sten var centralt placerad i den andra raden i bröstskölden, se 2 Mos 28:18. Första gången stenen omnämns i Bibeln är i 2 Mos 24:10 där den beskrivs vara lik själva himlarna i klarhet.]Den tredje en kalcedon [ordagrant: "kopparlik" – rökfärgad, vitaktig eller ljusblå].
Den fjärde en smaragd [genomskinligt grön].
20Den femte en sardonyx [vit med bruna eller rosa drag].
Den sjätte en karneol [rödaktig – mjölkvit till orangebrun]. [Den första stenen i bröstskölden; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.]
Den sjunde en krysolit [från gr. chrysos och lithos – "gyllene sten"; grönaktig med gyllene nyans].
Den åttonde en beryll [blekgrön].
Den nionde en topas [gr. topazion – olivgrön, gulaktig]. [Namnet kan härstamma från ön Zabargad (på grekiska Topazios) i Röda havet, där den gröna ädelstenen peridot bröts. Alla stenar upp till den nionde nivån i muren fanns hos keruben som förvisades från Guds heliga berg, se Hes 28:13-14.]
Den tionde en krysopras [från gr. chrysos – guld och prasinon – grön].
Den elfte en hyacint [gr. huakinthos – mörkröd, lila].
Den tolfte en ametist [purpur och violett].
[Alla dessa stenar är vackra och skimrar i olika färger. De är anisotropiska vilket innebär att ljuset skiner igenom dem och skapar fantastiska mönster i regnbågens alla färger (vilket inte är fallet med de isotropiska, såsom diamant, rubin och granat). Åtta av dessa tolv stenar återfinns med samma namn i översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17. Det är troligt att de övriga fyra – sardonyx, beryll, krysopras och ametist – också fanns i bröstskölden, men att de beskrivs med andra namn i hebreiskan.
Ädelstenar har olika hårdhet. Mose fick instruktioner om att gravera in namnen på de tolv stammarna på stenarna, se 2 Mos 28:21. Stenarna som användes i bröstskölden måste alltså vara mjuka nog för dåtida graveringstekniker. Alla mineraler som nämns i denna lista är mjukare kvarts, och inte hårdare stenar som korund (rubin och safir) eller diamant.]