Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 31/12

Mal 3:1-4:6, Ps 149:1-150:6, Ords 31:25-31, Upp 22:1-21

Mal 3:1-4:6

Kommande budbärare
¹Se, jag sänder min budbärare [Johannes Döparen, se Mark 1:2], och han ska förbereda vägen för mig. Plötsligt ska han komma till sitt tempel, den Herre [Adon, dvs. Messias, Jesus] som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer,
    säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
²Vem kan uthärda den dag då han kommer? Vem kan stå upprätt då han uppenbaras? [se Matt 3:10-12] Han är som guldsmedens eld [som renar metallen från orenhet], som tvättarnas lut [som renar kläderna]. ³Han ska sitta ner som en guldsmed och smälta och rena silvret.

[Jesus liknas vid en guldsmed som sitter ned, han hastar inte runt, utan arbetar kärleksfullt och låter arbetet ta sin tid. Han håller sitt hantverk i elden till dess att slaggen och orenheterna har kommit ut, och han kan se sin egen spegelbild i den renade metallen.]

Han ska rena Levis söner (leviterna), luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram offer till Herren i rättfärdighet. ⁴Då ska offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år. ⁵Då ska jag komma till er för att döma och jag ska vara ett snabbt vittne mot trollkarlarna och mot äktenskapsbrytarna och mot dem som svär falskt och mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och mot dem som förtrycker änkan och den faderlöse, och mot dem som vilseleder främlingen. De fruktar inte mig, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). ⁶För jag är Herren (Jahveh) och jag förändras inte. Ni Jakobs söner (barn), det är inte ute med er.

Juda uppmanas återvända

Återvänd med tiondegivande
⁷Från era fäders dagar har ni vänt er bort från mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och har inte hållit dem. Vänd om till mig och jag ska vända mig till er, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur ska vi vända om?"

⁸Ska en människa stjäla från (bedra, plundra) från Gud (Elohim)? Ändå stjäl ni från mig (bedrar och plundrar ni mig).

Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur stjäl vi från dig?"

Med tionde och offer. ⁹Ni har drabbats av förbannelsen, ändå fortsätter ni att stjäla från mig, hela folket (nationen). ¹⁰För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i 1 Mos 7:11; 8:2 om syndafloden] och ösa ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge).

[Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]

¹¹Jag ska bestraffa pesten som förtär dig, så att den inte ska förstöra landets frukt, inte heller ska din vinstock bli utan druvor på fältet, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). ¹²Alla folkslag ska kalla dig välsignad, för du ska vara ett land som man njuter av, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

Likgiltighet
¹³Era ord mot mig är starka (smärtsamma) säger Herren (Jahveh).

Men ni säger (ändå frågar ni): "Vad har vi talat mot dig?"

¹⁴Ni säger (har sagt): "Det är meningslöst att tjäna Gud (Elohim).
    Vad gör det för nytta att vi tjänar honom eller vandrar som sörjande inför Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)? ¹⁵Nu kallar vi de stolta för välsignade. De som praktiserar det onda blir stärkta. Sannerligen, de har prövat Gud (Elohim) och har kommit undan."

En kommande domens dag
¹⁶Men de som fruktar (vördar) Herren (Jahveh) har talat med varandra och Herren (Jahveh) har lagt märke till dem och lyssnat. Och en minnesbok (bokrulle till hågkomst) blev skriven inför honom, för dem som vördar Herren (Jahveh) och dem som tänkte på, kom ihåg, hans namn.

[Hebr. sefer zikaron minnesbok används bara här i hela Bibeln, men tanken att Gud har en bok där händelser skrivs ner finns på andra ställen, se 2 Mos 32:32-34; Ps 139:16; Jes 4:3; 65:6; Hes 13:9. Det var vanligt att kungar förde bok över viktiga händelser, se Est 2:23.]

¹⁷De ska vara mina, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). På den dagen ska jag göra dem till min egen särskilda egendom. Jag ska skona dem som en man skonar sin son som tjänar honom. ¹⁸Sedan ska ni komma tillbaka och skilja mellan de rättfärdiga och de onda, mellan dem som tjänar Gud (Elohim) och dem som inte tjänar honom.

¹Den dagen kommer utan tvekan, brinnande som en ugn [en kontrollerad eld], och alla arroganta (högmodiga människor som föraktar Gud) och alla som gör det onda (handlar ogudaktigt) ska bli som agnar (stubb) [ordet används både om stubben som är kvar på åkern efter skörd och om agnarna]. Den kommande dagen ska bränna upp dem, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), den ska inte lämna kvar vare sig en enda rot eller lövverk (gren, kvist). ²Men för er som fruktar (vördar, respekterar) mitt namn ska rättfärdighetens sol [Messias; Jes 60:1-3] gå upp med läkedom (helande) under sina vingar [Luk 8:44]. Då ska ni komma ut [släppas fria] och ni ska springa omkring (hoppa runt) som kalvar [som för första gången släpps ut] på grönbete [ordagrant: ur fähuset/bundenhet]. ³Ni ska trampa ner de laglösa, för de ska vara som aska under sulorna på era fötter på den dag då jag gör detta, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

Avslutning

Kom ihåg undervisningen
⁴Kom ihåg (tänk på) min tjänare Moses undervisning (hebr. Torah) [de fem Moseböckerna med instruktioner] som jag gav honom befallning om på Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg], förordningarna (ordagrant "saker inristat" – hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) för hela Israel.

[Ordet Chorev delar rot med ordet för torr/öde (hebr. charev) vilket beskriver området kring Sinai berg. Ordet delar även rot med ordet cherev som betyder svärd. Det får en djupare innebörd då vi vet att Guds ord beskrivs som ett svärd (Heb 4:12) och det förbund som skars här, se 1 Kung 8:9.]

Profeten Elia
⁵Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer [Joel 2:31; Apg 2:17-21; 1 Thess 5:2].

[Eftersom Elia togs upp till himlen utan att dö (2 Kung 2:11) har hans återkomst alltid förknippats med den messianska tidsålderns intåg inom den judiska tron, se Joh 1:19-28. Johannes Döparen hade Elias ande (Matt 11:14; 17:1-13; Mark 9:2-13; Luk 9:28-36) och uppfyllde profetian i Mal 3:1, men han var inte Elia (Joh 1:21). Se även Upp 11:1-13.]

⁶Och han [den kommande profeten] ska vända (föra tillbaka; omvända)
    fädernas hjärta
        till sönerna (barnen)
        och sönernas (barnens) hjärta
    till deras fäder
så att jag inte kommer
och slår landet med förintelse (en fällande dom som leder till undergång).

[Den sista versen formar en kiasm. Både fäder och söner är i plural, medan hjärta står i singular. Ett skrivsätt som förstärker enhet – ett hjärta. Fäder (i plural) kan också innefatta begreppet föräldrar, liksom söner begreppet barn. En aspekt av denna profetia är att familjer ska försonas. Det går också att tolka versen som att fäder och söner tillsammans ska vända sitt hjärta till Gud. Det blir då en uppmaning till både den yngre och den äldre generationen att tillsammans omvända sig och återvända till Gud, se Mal 3:7.]

Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln:

Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna)
Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki)
Ketuvim (k/ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken)

Begynnelsebokstäverna på de tre hebreiska namnen är tav–nun–kaf. Det ger ordet Ta-na-ch. Bokstaven kaf uttalas som k när den inleder ett ord och ch när den avslutar ett ord.

Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från 1 Mos 3:15 fram till David som ska välsigna nationerna, se 1 Mos 22:17. Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: "Och låt honom gå upp…" (2 Krön 36:23). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se Dan 9. Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från Jes 61 i Luk 4:17-21 knyter han an till denna röda tråd.

Tillbaka upp

Ps 149:1-150:6

Psalm 149 – Sjung en ny sång till Herren

Psalm 149 är den fjärde av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Psalm 149 har kopplingar till Psalm 2. Psalmen har totalt sju uppmaningar att prisa Gud. Det inleds med imperativet "Sjung till Herren" följt av sex verb i jussiv form (som beskriver en önskan) och översätts med ordet "låt" (vers 2, 3 och 5). Psalmens avslutning har också ett messianskt perspektiv, se vers 8-9, och kan ses som en parallell till Ps 2 i bokens inledning.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Låt hans heliga prisa och glädja sig, vers 1-4
2. Lovsång med ett tveeggat svärd, vers 5-9

¹Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Del 1
Sjung till Herren (Jahveh) en ny sång
    och hans lov i de heligas församling.

²Låt Israel fröjdas i sin skapare,
    låt Sions barn glädja sig i sin kung.
    [Det judiska folket är skapat.]
³Låt dem prisa hans namn med dans,
    låt dem sjunga lovsång till honom med tamburiner och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor).

[Olika instrument speglar olika känslor. Tamburiner står för glädje, dans och seger, se 2 Mos 15:20. Även harpan förknippas med en glädje och en ny sång, se Ps 33:1-2.]

⁴För Herren (Jahveh) har sin glädje i sitt folk.
    Han kröner de ödmjuka med frälsning.

Del 2
⁵Låt de heliga jubla (triumfera) i härlighet,
    låt dem ropa (höja gälla triumferande jubelrop) på sina bäddar (dynor).
    [Dag som natt, eller att firandet pågår hela dagen ända in till natten.]
⁶Guds lov (upphöjande) ska vara i deras hals (hebr. garon) [de lovprisar med full hals]
    och ett tveeggat (ordagrant: tvåtandat) svärd i deras hand. [Heb 4:12]
    [Lovprisning är ett vapen – ett svärd!]

⁷För att verkställa hämnd över hednafolken (nationerna – hebr. goj)
    och tillrättavisning över folken (hebr. am).
⁸För att binda kungar i kedjor
    och fjättra deras furstar med järn.
⁹För att fullgöra domen som är skriven över dem.
    Detta är äran för alla hans heliga.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 150 – Må allt som har anda prisa Herren

Psalm 150 är finalpsalmen som avslutar hela Psaltaren. Psalmen är också den sista av de fem Halleluja-psalmerna (Ps 146-150). Psalmen är en uppmaning till lovprisning med alla tänkbara instrument. Den vanligaste kategorin av psalmer i Psaltaren är böner, dock varken inleds eller avslutas Psaltaren med en sådan bönepsalm. Psalm 1 handlar om att följa Guds undervisning och vandra på Guds väg. Man skulle kunna tro att slutresultatet skulle vara lydnad för Guds bud, och visst – självklart finns lydnaden med som en biprodukt, men målet och slutresultatet beskrivs här i Psalm 150 – lovprisning, att allt som har anda ska prisa Herren!

Författare: Okänd

Struktur:
1. Prisa honom för hans storhet, vers 1-2
2. Prisa honom med instrument, vers 3-5
3. Låt allt som andas prisa honom, vers 6

¹Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

[Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 6. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa och har betydelsen att välsigna, böja sig och tala väl om Gud. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahveh, vars innebörd är den evige.]

Gud är stor – prisa honom
[Mellan det inledande och avslutande halleluja, finns elva imperativ av verbet hallelu. Det första och sista är riktat till Gud och däremellan kommer nio "Prisa honom".]

Prisa Gud (El) i hans helgedom [här på jorden],
    prisa honom i hans starka (mäktiga) fäste (himlavalvet). [Ps 19:2; 1 Mos 1:6-8]
²Prisa honom för hans mäktiga (väldiga) gärningar,
    prisa honom för hans enorma storhet.

[Här i vers 1-2 uppmanas vi att prisa Gud i stort och smått, i hans helgedom syftar på templet i Jerusalem, där Gud har valt att ha sin boning mitt ibland oss. Himlavalvet säger oss att Gud inte bara finns i vår mitt och i vårt hjärta utan i precis hela sin skapelse. Det finns med andra ord ingen omständighet som kan hindra oss från att prisa Gud.]

Prisa med instrument
³Prisa honom med [det explosiva] ljudet av shofar (vädurshorn),
    prisa honom med [de milda ljuden av stränginstrumenten] nevel-lyra (psaltare) och kinnor-harpa (kithara).

[Shofarer användes inte som ett instrument utan för att ge en signal. Det räknas troligtvis upp först här, eftersom det ofta användes för ange att något började, som t.ex. en högtid. Nu börjar lovsången! Nevel-lyran hade enligt den judiske historikern Josefus 12 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder eller att instrumentets form liknade en skinnsäck. Kinnor-harpan var också bärbar och mindre med 10 strängar. När båda dessa instrument nämns tillsammans blir summan av strängar 22 strängar – lika många som antalet hebreiska bokstäver! För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2; 2 Sam 6:5.]

⁴Prisa honom med tamburiner och dans,
    prisa honom med stränginstrument och flöjt.
⁵Prisa honom med stora (högljudda) cymbaler,
    prisa honom med små (lågmälda) cymbaler.

[I vers 3-5 uttrycks motpoler som uppmanas att prisa Herren (Jahveh). Shofarens skarpa, explosiva och starka ljud med en känsla av staccato, i motsats till harpan och lyran som har förhållandevis svaga, milda ljud med en känsla av legato. I vers 4 nämns tamburiner och dans som ger känslan av både starka ljud och vilda, snabba rörelser i motsats till stränginstrument och flöjt som har lugnare både ljud och tempo. I vers 5 nämns först stora, nästan skrällande, cymbaler med en mäktig klang i motsats till små cymbaler som har ett sprött och välbehagligt klingande ljud.]

Finalen – allt ska prisa Gud
⁶Må allt som har anda (allt liv som andas, lever, har en andedräkt) prisa Herren (Jah).

[Varje strof har nu lett upp till det sista crescendot i vers 6 som avslutar denna psalm och hela Psaltaren. Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

Ords 31:25-31

ע – ajin
²⁵Styrka och värdighet är hennes klädnad (hennes position är säker och stark),
    och hon gläder sig över framtiden. [Eftersom hon vet att hon och hennes familj är redo att möta den.]

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Styrka" som börjar med denna bokstav, och förstärker att hennes styrka kommer inifrån, hon vet vem hon är och är trygg i sin identitet.]

פ – pe
²⁶När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet),
    på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) undervisning.
    [Hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en anda av kärlek, godhet och trofasthet.]

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "sin mun" som börjar med denna bokstav. I den här versen förstärks hur viktig kommunikation är i ett äktenskap, och att den sker i kärlek.]

צ – tsade
²⁷Hon är uppmärksam (vakar) på allt som sker i hemmet (ordagrant "vakar över vägarna till och från huset", hon är andligt alert på vad som tillåts komma in i hemmet)
    och lathetens bröd (skvaller, missnöje, självömkan) tar hon inte i sin mun.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just verbet "Hon är uppmärksam" som börjar med denna bokstav. Ett ovanligt ord för vägar används här. I Job 6:19 beskriver det resande köpmän och i Ps 68:25 "kungens segermarsch". Det är viktigt att vara uppmärksam på vad man tillåter komma in och ske i sitt hem, att man inte bjuder in orättfärdighet. Det man sår får man skörda. Brödet är den färdiga produkten från vetet som har såtts. Uttrycket "lathetens bröd" är alltså resultatet av likgiltighet och ouppmärksamhet på vad som kommer in i hemmet.]

ק – qof
²⁸Hennes barn växer upp,
    och välsignar henne.
Hennes man
    skryter också över (talar gott, lovordar) henne:

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "växer upp" som börjar på den bokstaven. Tacksamhet och uppskattning för vad kvinnan gör kommer inte alltid direkt, framifrån, utan ofta senare bakom ryggen på kvinnan. Det är först när barnen växt upp de tackar för en god uppfostran.]

ר – resh
²⁹"Många kvinnor är ärbara (nobla, duktiga),
    men du överträffar varenda en av dem."

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Många" börjar med denna bokstav och förstärker att många kommer att se hur ärbar hon är. Versen indikerar också att uppskattning och lovprisning kommer direkt till henne från hennes make. Detta till skillnad från barnen, se föregående vers, som först när de växt upp visar sin uppskattning.]

ש – shin
³⁰Lögn (falskhet, bedräglighet) är oförtjänt nåd (chen) [charm kan förleda]
    och flyktig (kortvarig) är skönhet,
men en hustru (kvinna) som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh)
    – hon ska prisas (uppskattas, äras).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Lögn" (hebr. sheqer) som börjar med denna bokstav och förstärker att yttre skönhet och charm är något som förgås.]

ת – tav
³¹Ge henne erkännande för vad hon gör (låt henne ta del av vinsten; hennes händers frukt),
    och låt hennes gärningar [sätt att leva] prisa henne i portarna [där folket samlas].

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Verbet "Ge henne" börjar med denna bokstav, och förstärker hur viktigt det är att mannen ger sin hustru erkännande. Som den sista punkten är detta en signatur av Batseba som avslutar råden till Salomo.]

Tillbaka upp

Upp 22:1-21

¹Sedan visade ängeln mig en flod med livgivande (levande, rent) kristallklart vatten som flöt ut från Guds och Lammets tron ²mitt på stadens [det nya Jerusalems] huvudgata [1 Mos 2:10; Hes 47:1-12]. På båda sidor om floden stod livets träd [singular] som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad. Trädets löv är livgivande (till helande – gr. therapeian) för folken.

[Livets träd är i singular, och kan tolkas som en enhetlig grupp träd av samma art, eller så flyter floden på båda sidorna om trädet. Livets träd omnämns också i Edens lustgård, se 1 Mos 2:9. Efter syndafallet hindrar Gud Adam och Eva från att äta av dess frukt, eftersom det ger evigt liv, se 1 Mos 3:22. I hälsningen till församlingen i Efesos lovade Jesus dem att få äta av livets träd i Guds paradis, se Upp 2:7. Till skillnad från havet, som står för kaos, är floden en positiv bild på något som är i rörelse och porlar av liv. Evigheten i nära gemenskap med Gud blir aldrig tråkig. På samma sätt som Adam fick i uppdrag att namnge djuren, se 1 Mos 2:19, kommer det troligtvis att finnas meningsfulla kreativa uppdrag.]

³Ingen förbannelse ska längre finnas. [I det nya Jerusalem ska ingen synd finnas, orsaken till förbannelse, se 1 Mos 3:16-19; Sak 14:11.] Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. ⁴De ska se hans ansikte. [Något som tidigare inte varit möjligt, se 2 Mos 33:20.] Hans namn ska vara skrivet på deras pannor. [Det är helt tydligt och öppet att de tillhör Gud, se Upp 3:12; 7:3.] ⁵Det ska aldrig mer bli någon natt. Ingen behöver längre någon lykta eller solens sken, eftersom Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheters evighet.

[Välsignelsebönen får här sitt fullständiga genomslag – Herren låter sitt ansikte lysa över dig, och han vänder sitt ansikte till dig, se 4 Mos 6:25-26. Notera också användandet av "Guds och Lammets tron" i vers 1 och 3. Gud och Lammet har delad tron, ytterligare argument för att Jesus är Gud.]

Avslutning
⁶Han sa till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, profeternas andars Gud [1 Kor 14:32], har sänt ut sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart (snabbt) måste ske." [Upp 1:1]

⁷[Johannes hör nu Jesus:] "Och se, jag kommer snart. Salig (lycklig, välsignad) är den som håller fast vid profetians ord i denna bok." [Den sjätte av de sju välsignelserna i Uppenbarelseboken, se Upp 1:3.]

⁸Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat detta för mig. ⁹Men han sa till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok (skriftrulle). Gud ska du tillbe." [Detta är andra gången Johannes misstar ängeln för Jesus och faller ner, se Upp 19:9-10.]

¹⁰Han sa till mig [ängeln fortsätter att tala]:

"Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. [Till skillnad från Daniels profetia som skulle förseglas till senare, se Dan 12:4, 9.]

¹¹Den orättfärdige får fortsätta att göra orätt
och den orene fortsätta att orena sig.
Den rättfärdige får fortsätta att göra det rätta
och den helige fortsätta att helga sig."

[Denna vers uppmanar inte att vara kvar i synd, poängen är att om någon inte tar till sig orden i denna profetia, kommer han att fortsätta i sin synd. Tar han till sig inbjudan i vers 17 och omvänder sig kommer han att fortsätta att göra det som är rätt. Oren och helig är motsatser, i båda fallen beskrivs först gärningar och sedan inre karaktär. Det finns en likhet med näst sista versen i Daniels bok där de ogudaktiga ska fortsätta i sin ogudaktighet utan att förstå det, men också att många ska bli renade, se Dan 12:10.]

¹²[Johannes hör på nytt Jesus:] "Se, jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska ges till var och en efter hans gärningar.

¹³Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven) och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven). [Upp 1:8; 21:6]
Den förste och den siste. [Upp 1:17; 2:8]
Före allting (begynnelsen, ursprunget) och slutet av allt (änden). [Upp 21:6]

[Var och en av dessa tre titlar 'Alfa och Omega', 'den förste och den siste' och 'före allting och slutet av allt' har redan förekommit. Detta är den enda gången som alla tre återfinns tillsammans. Se även 1 Mos 1:1 där den hebreiska objektpartikeln et (alef-tav) förekommer.]

¹⁴Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. [Den sjunde av de sju välsignelserna i Uppenbarelseboken, se Upp 1:3.] ¹⁵Men utanför är vildhundarna [de onda] och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."

¹⁶"Jag, Jesus, har sänt min ängel (budbärare) till er för att vittna om detta i [de lokala] församlingarna. Jag är skottet (arvingen) från Davids rot (släkt), den strålande (klart lysande) morgonstjärnan [början på en ny ljus dag]."

¹⁷Anden och bruden säger: "Kom!"

[Beroende på vem "bruden" syftar på kan innebörden vara "kom Jesus" eller "kom till Jesus".
    Är bruden församlingen här på jorden, så överensstämmer det med den längtan som Johannes senare uttrycker i vers 20: "Kom, Herre Jesus." Det blir ett gensvar på de tre "se, jag kommer snart" som Jesus säger, se vers 7, 12, 20.
    Om bruden i stället syftar på "det nya Jerusalem från himlen" som Johannes nyss har sett och i detalj beskrivit i förra kapitlet, är det den fulländade himmelska församlingen som uppmanar församlingen här på jorden att komma upp på en högre andlig nivå.]

Den som hör [Anden och bruden säga detta, den som lyssnar och får detta brev uppläst eller själv läser detta brev],
    uppmanas att säga: "Kom!"
Den som törstar [längtar efter mer av Gud],
    uppmanas att komma!
Den som vill,
    uppmanas att fritt (gratis) ta emot livets vatten. [Från floden som flyter ut från Guds tron och Lammet, se vers 1-2. Jesus talade också i liknande termer, se Joh 7:37.]

¹⁸För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord,
    ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok.
¹⁹Om någon tar bort något från orden i denna profetias bok,
    ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. [Liknande varning finns i Moseböckerna, se 5 Mos 4:2.]

²⁰Han som intygar detta säger: "Ja, jag kommer snart."

Amen (det är sant, låt det ske),
    kom Herre Jesus!

[Höga Visan avslutas med en liknande bön och längtan efter Jesus, se Höga V 8:14. Paulus använder det arameiska uttrycket "Maranatha" som också betyder "Vår Herre kom", se 1 Kor 16:22.]

²¹Herren Jesu nåd (kraft, Guds oförtjänta favör) är med er alla (vare med alla).

[Uppenbarelseboken inleddes med en önskan om "nåd och frid" till dem som fick boken uppläst för sig, se Upp 1:4. Boken, och hela Bibeln, avslutas också med Herren Jesu nåd, något ovanligt för en apokalyps men vanligt i breven, se t.ex. Rom 16:20. Hälsningen om nåd riktades till de troende i församlingarna då, se vers 18, men även till troende i alla tider, se Upp 1:3.
På grekiska består versen av sju ord: e charis toy Kyrio Ieso meta panton. Ordagrant översatt ungefär: Nåden av Herren Jesus med allt/alla. Centralt står Herren, och på hans högra sida finns Jesus. Bibelns första vers 1 Mos 1:1 har också sju ord och slutar med allt (himlar och jord). I Bibelns första vers följs Gud (Elohim) av alef–tav (objektpartikeln et) på den högra sidan. Bibeln inleds med skapelsen av en perfekt jord, en flod, livets träd och syndafallet (1 Mos 1:1-3). I Bibelns sista kapitel följer en upprättelse i omvänd ordning (i ett kiastiskt mönster) Jesu seger över Satan, en livgivande flod och sist nåden som finns i Herren Jesus.]

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng