Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - fredag 6/2

2 Mos 22-24

2 Mos 22-24

Egendom – stöld
1[Välstånd på den här tiden bestod i boskap, se 1 Mos 47:17; 2 Sam 12:2; Job 1:3. Stöld av oxar och får räknas som stöld av egendom.]

Om en man stjäl en oxe eller ett får och dödar det eller säljer det, ska han ersätta (hebr. shalem):
    5 oxar för 1 oxe [femfalt] och
    4 får för 1 får [fyrfalt].

[Jfr 2 Sam 12:4. Anledningen till det högre straffet för stöld av oxen kan vara att det är ett större djur, kräver mer fräckhet eftersom det lättare kan upptäckas. Dessutom orsakade förlusten av en oxe mer skada för ägaren än förlusten av ett får, se Ords 14:4.]

2Om en tjuv blir påkommen med att bryta sig in (gräva sig igenom – hebr. machteret) [husväggen till stallen när det är mörkt] och blir slagen så att han dör, ska det inte vara någon blodskuld för honom [djurens ägare är inte skyldig till dråp]. 3Men om solen gått upp över honom [tjuven höll på att gräva sig in då det var ljust] ska det var blodskuld för honom [dråparen]. [Husägaren ska åtalas för mord.] Han [tjuven] ska ersätta fullt ut (hebr. shalem shalem). Om han inte har något [tillräckligt], då ska han bli såld [som slav] för sin stöld (stöld i smyg – hebr. genevah). [Kunde han inte betala var han tvungen att betala genom att arbeta, men inte mer än sex år, se 2 Mos 21:2-4.] 4Om stöldgodset [djuret som han stulit i smyg] påträffas levande i hans hand, vare sig det är oxe eller åsna eller får, ska han ersätta dubbelt [igen].

Egendomar – skada på grund av oaktsamhet
5Om en man orsakar att ett fält eller en vingård blir avätet, därför att han har låtit sin boskap gå lös, och den har ätit på en annan mans fält, då ska han ersätta honom från sitt eget fält och från sin egen vingård.

6Om eld bryter ut och får tag i törne så att sädesskylarna eller den stående säden eller fältet slukas, ska han som tände elden ersätta den ordentligt.

Egendomar – tvist över ansvar
7Om en man överlämnar pengar eller andra tillhörigheter till sin granne för att han ska förvara det och det blir stulet från den mannens hus, om tjuven blir funnen ska han ersätta dubbelt tillbaka. 8Om tjuven inte blir funnen, då ska husets herre komma nära Gud (Elohim) för att se om han har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter. 9För varje slags överträdelse – om det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller någonting som har gått förlorat – som någon [hittar det och] säger: "Det här är det [som är mitt]", ska båda parters sak komma inför Gud (Elohim). Den som Gud (Elohim) dömer skyldig [visar har felat] ska ersätta dubbelt till sin granne. [På samma sätt som i vers 4 och vers 7 eftersom det stulna också återfås, inte fyrfalt som i vers 1.] 10Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det, 11då ska Herrens (Jahvehs) ed vara mellan dem båda för att se att han inte har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter, och dess ägare ska acceptera det och inte begära någon ersättning. 12Men om det är stulet från honom ska han ersätta dess ägare. 13Om det har gått sönder ska han föra fram det som bevis, han ska inte ersätta det som är trasigt.

14Och om en man lånar något av sin granne och det skadas eller dör, och dess ägare inte är där just då, ska han [som lånat det] ersätta det fullt ut. 15Om ägaren var närvarande [när djuret skadades eller dog], ska han [den som lånat det] inte ersätta det. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

Moraliska lagar
16Och om en man förleder en ungmö som inte är förlovad, och ligger med henne, ska han med säkerhet betala en hemgift för henne så att hon blir hans hustru. 17Om hennes far vägrar att ge henne till honom, ska han betala silver efter hemgiften för en ungmö.

18Du ska inte tillåta trollkvinnor (häxor, sådana som håller på med ockulta saker) att leva. 19Den som ligger (har samlag) med ett djur ska med säkerhet dödas.
20Den som offrar till avgudar det som är sparat (undanlagt) till Herren (Jahveh), ska i grunden förgöras (hebr. charam).

21En främling (invandrare som bor i landet – hebr. ger) ska du inte förorätta (behandla fel, utnyttja) eller förtrycka (krossa), ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.

22Ingen änka eller faderlös ska ni förödmjuka (plåga, våldföra er på – hebr. anah). [Jes 1:17; Job 31:16, 17, 21] 23Om du behandlar dem illa på något sätt – för om de ropar till mig ska jag sannerligen höra deras rop –24ska min vrede bli het och jag ska döda dig med svärd, och din hustru ska bli änka och dina barn faderlösa.

25Om du lånar ut pengar till någon av mitt folk, till den fattige (hebr. ani) som är hos dig, ska du inte vara för honom som en kreditgivare, inte heller ska du ta ränta av honom. 26Om du tar din grannes mantel i pant ska du återlämna den till honom vid solnedgången, 27för det är hans enda täcke, det är hans mantel för hans kropp som han ska sova under. Och det ska ske när han ropar till mig att jag ska höra, för jag är nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanon).

28Du ska inte smäda Gud (Elohim) och inte förbanna ditt folks ledare.

29Du ska inte fördröja att offra fullheten av din skörd och det som kommer från din press. Det förstfödda av dina söner ska du ge till mig.

30På samma sätt ska du göra med din oxe och med ditt får. Sju dagar ska den gå med sin mor, på den åttonde dagen ska du ge den till mig.

31Ni ska vara heliga män till mig, därför ska ni inte äta något kött från ett rivet djur på fältet, det ska ni kasta till hundarna.

Rättvisa
1[Israels rättssystem bygger på rättvisa lagar, ärliga domare och vittnen som talar sanning. Rättvisan ska inte styras av den allmänna opinionen, mutor, personliga känslor eller social status. Att vara trogen sanningen är det enda sättet för ett samhälle att kunna bestå.]

Du ska inte sprida (skapa eller sprida vidare) ett falskt rykte. Gör inte gemensam sak med den orättfärdige (den som är skyldig till ett brott) genom att bli ett falskt (laglöst, destruktivt) vittne. [Ordet "falskt" är det hebreiska ordet chamas som har stark betoning på våld och terror. Här blir betydelsen "en rättslig terrorist" som bryter ner rättssystemet inifrån.] 2Även om majoriteten av folket gör det onda, så ska inte du göra det. Detsamma gäller när du ska ge ditt vittnesmål i en rättstvist, låt inte folket (majoriteten) pressa dig att förvränga sanningen. 3På samma sätt ska du inte heller favorisera [minoriteten i rättssalen som ofta är] den fattige [bara för att han är fattig].
     4Om du träffar på en bortsprungen oxe eller åsna som tillhör din ovän [fiende som du ligger i rättslig tvist med], ska du göra allt du kan för att föra tillbaka djuret till honom. 5Om du ser att åsnan, som tillhör någon som hatar dig, har dignat under sin last ska du inte ignorera honom utan hjälpa honom befria djuret från sin börda. [Djuren ska inte behöva lida på grund av att ägaren står i konflikt med dig.]
     6Du ska inte förvränga rätten för den fattige. 7Håll dig borta från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige och den som har rätt, för jag frikänner inte den skyldige.
     8Du ska inte ta emot mutor, för mutan förblindar dem som ska se klart (de visa) [så att de inte ser sanningen] och förvränger orden hos de [som skulle vara] rättfärdiga. 9Förtryck (krossa) inte en främling (invandrare). [I sammanhanget syftar det antagligen på en rättslig process.] Ni vet hur det är att vara främlingar, ni var ju själva främlingar i Egypten.

Sabbaten


Marken ska vila vart sjunde år
10I sex år ska du så din jord och skörda vad den ger, 11men det sjunde året ska du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga (behövande – hebr. evion) i ditt folk få sin föda från den och det som blir över kan de vilda djuren äta. På samma sätt ska du också göra med din vingård och dina olivträd.

Sabbaten – sjunde dagen
12Under sex dagar ska du utföra ditt arbete, men på den sjunde dagen ska du vila (hålla sabbat). När du gör det får din oxe och åsna vila, vilodagen ger också tid för slavkvinnans son och främlingen (gästarbetaren) att återhämta sig.

[Ordet "återhämta" är ett rikt ord som ordagrant kan översättas "att andas ut" eller "att någon andas på dig." Det delar samma hebreiska rot som ordet för själ och liv, och för tankarna tillbaka till skapelsen i 1 Mos 2:7 där Gud andades in liv i den första människan. Vilodagen är en dag då vi låter Gud få andas på oss igen. Livet återhämtas och återskapas in i människan.]

13Ge noga akt på allt det som jag har sagt till dig. Låt inte namnet på andra gudar nämnas, låt dem inte bli hörda över din mun (låt inte ljudet av avgudanamn passera över dina läppar).

Tre årliga högtider
14Tre gånger om året ska du hålla festhögtid åt mig [till min ära].

Det osyrade brödets högtid (matzot)
15Det osyrade brödets högtid (hebr. chag matsah) ska du hålla (bevara; vaka över – hebr. shamar). Sju dagar ska du äta osyrat bröd (hebr. matsah) som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden aviv [ett annat namn på vårmånaden nisan – motsvarar mars/april], för denna månad (ordagrant; i den) drog (gick) du ut från Egypten. Ingen ska komma inför mig tomhänt [utan offergåva].

[Detta är den första av de stora vallfärdshögtiderna och den inleds den 15:e nisan (som är det babyloniska namnet på den första hebreiska månaden, aviv – "månaden då axen mognar", se 3 Mos 23:6-8). Ytterligare två högtider som förknippas med det osyrade brödets högtid infaller under dessa dagar – pesach som firas kvällen före (dvs. den 14:e nisan, se 3 Mos 23:4-5) och förstlingsfruktens högtid (bikkurim) som infaller andra eller tredje dagen under det osyrade brödets högtid, se 3 Mos 23:9-14.]

Skördehögtiden – veckohögtiden (shavuot)
16Och skördehögtiden (hebr. chag qatsir) [även kallad veckohögtiden (shavuot) och pingst – en skördefest på försommaren ska du också hålla], förstlingsfrukten (hebr. bikorim) av ditt arbete [i plural - korn och vete] som du har sått på fälten.

[Detta är enda gången namnet skördehögtid används om denna högtid. Det vanligaste namnet är shavuot (veckohögtiden), se 2 Mos 34:22; 3 Mos 23:17-22; 5 Mos 16:10-12; Apg 2:1. Vårt svenska namn pingst kommer från grekiskans pentekoste (femtionde), se 3 Mos 23:16.]

Insamlingshögtiden – lövhyddohögtiden (sukkot)

Och insamlingshögtiden (hebr. chag asif) [även kallad lövhyddohögtiden (sukkot) – en skördefest på hösten] ska du också hålla i slutet av året när ni har samlat in alla grödor från era fält.

[En glädjefylld skördefest på hösten i oktober, se 3 Mos 23:33-43; 5 Mos 16:13-17; Neh 8:14-17; Joh 7:2. Denna högtid har uttryckligen ett bud att vara glad, se 3 Mos 23:40.]
17Tre gånger om året ska era män träda fram inför Herren (Adon) er Guds (Jahvehs) ansikte.

[Vid dessa tre högtider, som också kallas vallfartshögtiderna, samlades man en hel vecka i Jerusalem. Alla familjer skulle vara representerade av minst en manlig familjemedlem. Även kvinnor och barn var välkomna, däremot hade de inte samma plikt att komma till Jerusalem - resan kunde ju vara lång och besvärlig, speciellt för den kvinna som var gravid eller hade små barn. Att vandra långt till fots var ansträngande för mindre barn. När en pojke fyllt tolv år förväntades han dock göra sin första högtidsresa. Det var också den ålder som Jesus hade när han besökte Jerusalem första gången, se Luk 2:41.]

Fyra lagar kring högtiderna
18[Fyra lagar med förbjudna traditioner från omkringliggande folk.]

Offra inte blodet från mitt slaktoffer med syrat eller jäst bröd. [Drick inte blod, se 3 Mos 17:14, blanda inte heller med bröd.]

Inte heller får fettet från mina fester bli kvar ute, utomhus, hela natten till morgonen [3 Mos 3:16-17].

I Israel kan man inte beställa en hamburgare med ost, eftersom det inte är kosher (hebreiska för tillåtet/godkänt) att blanda kött och mjölkprodukter.

©Mikael Ovebring

19För in (ta med dig) den utvalda (främsta) förstlingsfrukten från ditt land i (till) Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) hus. [Mal 1:14]

Koka inte en killing i dess mors mjölk. [2 Mos 34:26; 5 Mos 14:21]

[Att detta förbud nämns här är troligtvis för att getter får sina killingar under våren (i mars/april), vilket sammanfaller med den andra stora högtiden – skördefesten (då korn- och veteskörden bärgats, se 2 Mos 23:16). I kanaaneiska texter nämns om ockulta ritualer där man kokar en killing i sin mors mjölk (vilket skulle gynna gethjordens fertilitet). Det kunde vara frestande för israeliterna att under högtiden också följa dessa omgivande folks seder och magiska riter.
    Förbudet är väldigt specifikt angående en killing och dess mors mjölk, men säger inget om att koka en killing i t.ex. komjölk. Trots detta har rabbinska tolkningar under årens lopp gradvis utökat detta bud, vilket lett till dagens kosherlagar att inte blanda kött och mjölkprodukter i samma kök eller måltid – anledningen är just tolkningen av denna vers!]

Gud ska hjälpa Israel
20Se, jag sänder en ängel, en budbärare, framför dig, för att vaka över dig på dina vägar och föra dig till den plats som jag har gjort i ordning (åt er). 21Ge akt på honom (bokstavligt: "bevaka från hans ansikte"), lyssna noga på hans röst. Var inte upprorisk mot honom, för han ska inte ursäkta dina överträdelser, för mitt namn är i honom. [Denna ängel eller budbärare är Jesus, fast ännu inte i mänsklig gestalt.] 22Men om du verkligen lyssnar till hans röst, och gör allt som jag talar (säger), då ska jag bli dina fienders fiende och dina motståndares motståndare. 23För min ängel, min budbärare, ska gå framför dig och föra dig till amoréerna, hettiterna, perisséerna, kanaanéerna, hivéerna och jevusiterna och jag ska utplåna dem.
     24Du ska inte böja dig för deras gudar eller tjäna dem, eller göra vad de gör. Tvärtom ska du i grund omstörta dem och bryta deras pelare i bitar. 25Du ska tjäna Herren din Gud (Jahveh Elohim) och han ska välsigna din mat och ditt vatten. Dessutom ska jag ta bort sjukdom mitt ibland dig. [Ordagrant: "från ibland/inre dig".] 26Ingen ska få missfall och ingen ska vara ofruktsam i ditt land [Job 21:10], och jag ska fylla antalet av dina dagar (låta dig leva ett helt långt liv). [Ps 90:12]
     27Jag ska sända min skräck framför dig och slå alla människor med panik, som du ska komma till, och göra så att alla dina fiender vänder ryggen mot dig (så att de flyr för dig). 28Jag ska sända bålgetingar (skräck, modlöshet) framför dig som kommer att driva undan hivéerna, kanaanéerna och hettiterna för dig.
[Bålgetingar (hebr. tsira) kan också betyda plåga, men även syfta på skräck, förvirring, modlöshet och pest, se Jos 24:12.] 29Jag ska inte driva ut dem på ett år, för att inte landet ska bli öde och fältens vilda djur förökar sig mot dig. 30Lite i taget (steg för steg, långsamt) ska jag driva ut dem framför dig, till dess du har förökat dig [är tillräckligt många] och kan ta över (besitta) landet.
     31Jag ska sätta dina gränser från Vasshavet (Röda havet) [i sydöst] till filistéernas hav [Medelhavets kust i väst] och från öknen [Negev eller Sinai i syd] till floden Eufrat [i nordost]. För jag ska lämna landets invånare i din hand, och du ska driva ut dem ifrån dig. 32Gör inga förbund med dem eller deras gudar. 33De får inte bo i ditt land och förorsaka att du syndar mot mig, för om du tillber deras gudar, ska de bli en snara för dig.

Gud sluter förbund med Israel
1Sedan sa han till Mose: "Kom upp till Herren (Jahveh), du och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste och tillbe på avstånd, 2och Mose ensam ska komma nära intill Herren (Jahveh), men de andra ska inte komma nära, inte heller ska folket gå upp med dem."

3Mose kom [från berget som han gått upp på, se 2 Mos 20:21] och återgav (berättade) för folket alla Herrens (Jahvehs) ord och alla påbud (bindande juridiska beslut). Hela folket svarade med en röst och sa: "Alla ord som Herren har talat vill vi göra." 4och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel. 5Han sände i väg unga israelitiska män och de offrade brännoffer och slaktade unga tjurar till shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim) åt Herren (Jahveh). 6Mose tog hälften av blodet och hällde det i karen, och den andra hälften stänkte han på altaret. 7Sedan tog han förbundsakten [hebr. sefer ha-brit – som nyligen hade skrivits ned, se 2 Mos 20-23] och läste upp den för folket, och de sa: "Allt vad Herren (Jahveh) har talat vill vi göra (agera efter) [följa] och lyda (höra, hörsamma)."

[Här i vers 7 läggs nu även verbet höra/lyda/hörsamma (hebr. shama) till, jfr med vers 3. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4-9; Mark 12:29.]

8Då tog Mose blodet [den kvarvarande hälften som tömts i karen] och stänkte det på folket [de i främsta leden, eller de äldste, eftersom de var omkring två miljoner] och sa: "Detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."

[Folket och Gud blev nu förenade i ett blodsförbund, som är den starkaste form av kontrakt som finns. Det som nu gällde var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett och jag kommer att beskydda dig med livet som insats.]

9Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp [på bergssidan], 10och de såg Israels Gud (Elohim). Under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans). 11Men han lyfte inte sin hand mot de [sjuttio] äldste i Israel [för att hindra dem från att se honom, eller slå ner dem eftersom ingen kan leva och se Guds ansikte, se 2 Mos 33:20]. De såg (som i en syn) Gud, och de åt och drack [i hans närvaro].

[De såg antagligen en profetisk syn eller en gudomlig manifestation av Guds närvaro, men inte fullheten av hans härlighet eftersom Mose senare frågar efter att få se mer av Gud, se 2 Mos 33:18.]

12Herren (Jahveh) sa till Mose: "Kom upp till mig på berget och var kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med undervisningen (hebr. Torah) och budorden (hebr. mitsvot), som jag har skrivit för att undervisa folket." [De tio budorden (ordagrant "orden" – hebr. davar) hade redan talats men skulle nu ges i skriftlig form.]
     13Mose började gå tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose gick upp på Guds berg. 14Han sa till de äldste: "Vänta på oss på den här platsen tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur (hebr. Chor) är kvar här med er. Den som behöver få en fråga avgjord [en rättslig konflikt, ordagrant "har många ord" eller "är en mästare av ord"] kan vända sig till dem."
     15Mose gick [högre] upp på berget [tillsammans med Josua], och molnet täckte berget. 16Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att "vara kvar där" som han fick i vers 12.] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet. 17Herrens härlighet visade sig som en förtärande eld inför israeliterna, på bergets topp. 18Mose gick in i mitten på molnet och steg upp på berget. Där var han fyrtio dagar och fyrtio nätter [utöver de första sex dagarna som han och Josua hade väntat längre ner på berget].






Igår

Planer

Stäng  


Parallell