Helbibel - lördag 7/2
2 Mos 26:1-27:21, Ps 31:1-8, Ords 8:1-11, Matt 25:1-30
2 Mos 26:1-27:21
Tabernaklet
Tältvåderna över tabernaklet var av linne i fyra färger: vit, röd, blå, purpur.
23Fem våder ska sammanfogas med varandra och ytterligare 5 våder ska sammanfogas med varandra. 4Du ska göra öglor av blått [garn] längs kanten på den våd som är ytterst i det första [hopfogade stycket] och på samma sätt ska du göra längs kanten på den våd som är ytterst i det andra [hopfogade stycket].Längden på varje våd ska vara 28 alnar [12,5 meter]
och bredden på varje våd ska vara 4 alnar [1,8 meter].
Alla våder ska ha ett och samma mått (vara likadana, identiska).
550 öglor ska du göra på den ena våden och 50 öglor ska du göra på den andra våden som är i det andra [hopfogade stycket], öglorna ska placeras mitt emot varandra. 6Och du ska göra 50 spännen av guld och koppla ihop våderna med varandra med spännena så att tabernaklet blir en helhet.
7Och du ska göra våder av gethår, till ett tält över tabernaklet, 11 våder ska du göra av dem.
89Och du ska sammanfoga 5 våder med varandra och 6 våder ska du sammanfoga med varandra och den sjätte våden ska läggas dubbelvikt på framsidan av tältet.Längden på varje våd ska vara 30 alnar [13,2 m]
och bredden på varje våd ska vara 4 alnar [1,8 m].
De 11 våderna ska ha ett och samma mått (vara likadana, identiska).
10Och du ska göra 50 öglor på kanten av den ena våden som är ytterst i det första [hopfogade stycket] och 50 öglor på kanten av våden som är ytterst i det andra [hopfogade stycket]. 11Och du ska göra 50 spännen av brons och sätta spännena i öglorna och koppla ihop våderna med varandra så att tältet blir ett helt.
12Och för den överhängande delen av tältets våder ska den halva våden som återstår hänga över den bakre delen av tabernaklet. 13Och alnen på den ena sidan och alnen på den andra sidan av det som återstår av extra längd på tältets våder ska hänga över sidorna på tabernaklet, på dess ena sida och dess andra sida, för att täcka det. 14Och du ska göra ett täcke till tältet av vädursskinn som är färgat rött, och ett täcke av skinn ovanpå.
15Och du ska göra ramverket (väggarna) till tabernaklet av akaciaträ, upprättstående plankor. 1610 alnar [4,5 m] ska vara höjden på varje planka och en och en 0,5 aln [23 cm] bredden på varje planka. [Talet 10 står för fullkomlighet. Plankornas längd pekar på att vi är fullkomliga i Jesus.] 17Det ska vara två tappar på varje planka så att de fogas samman med varandra, detta ska du göra på alla tabernaklets plankor. 18Och du ska göra plankorna till tabernaklet, 20 plankor för den södra sidan söderut, 19och du ska göra 40 fotstycken av silver under de 20 plankorna; två fotstycken under en planka till dess två tappar, och två fotstycken under nästa planka för dess tappar.
[Fotstyckena av silver symboliserar grunden, se Ef 2:20-22. Att det är två fotstycken under varje planka pekar på att vi behöver både GT (profeterna) och NT, (apostlarna). Hela Bibeln är grunden. Totalt är det 100 fotstycken av silver, se 2 Mos 38:27. I Ps 12:7 liknas Herrens tal vid silver. Jesus är Ordet, se Joh 1:1. Talet 100 är ett fullkomlighetstal och i Kol 2:9 står det att Jesus är fullkomlig i allt.]
20Och för den andra sidan av tabernaklet, den norra sidan, 20 plankor 21och deras 40 fotstycken av silver, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka. 22Och till baksidan av tabernaklet, västerut ska du göra 6 plankor. 23Och 2 plankor ska du göra till hörnen på tabernaklet på baksidan.
[Beskrivningen av de två plankorna till hörnen är extremt kortfattad och svårtolkad på hebreiska. Det finns många förslag på hur denna konstruktion ska se ut. Det som man kan säga med säkerhet är i alla fall att det är två plankor utöver de sex som hör till den västra sidan.]
24De ska vara dubbla i botten och även dubbla upptill, till den första ringen. Så ska det vara med dem båda. De ska sättas i de båda hörnen. 25Så ska det vara 8 plankor och deras fotstycken av silver, 16 fotstycken, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
26Och du ska göra tvärstänger av akaciaträ, 5 stycken för plankorna på den ena sidan av tabernaklet, 27och 5 tvärstänger för plankorna på den andra sidan av tabernaklet, och 5 stänger för plankorna på sidan av tabernaklet, på baksidan västerut, 28och den mellersta tvärstången i mitten av (inuti – hebr. tavech) plankorna som ska gå igenom från den ena ändan till den andra. 29Och du ska överdra plankorna med guld och göra deras ringar av guld som hållare för tvärstängerna och du ska överdra stängerna med guld.
[Plankorna kan symbolisera de troende och hur de hålls samman i församlingen. Fyra stänger binder ihop plankorna utvändigt fem och fem, vilket symboliserar hur vi hör ihop i den lokala församlingen. Den femte stången binder ihop samtliga plankor inuti, vilket symboliserar hur Jesu kärlek håller samman hela hans kropp på jorden. Att de är gjorda av akaciaträ symboliserar den mänskliga (syndiga) naturen. Samtidigt är de överdragna med guld vilket symboliserar rättfärdigheten i Jesus. Tapparna som fäster i fotstycket är tron.]
30Och du ska resa upp tabernaklet i enlighet med dess ritningar som jag har visat dig på berget.
[Man kan se på plankorna som individer i församlingen. Då är vi vända med ansiktet inåt, alltså står var och en av oss med blicken fäst på de föremål som finns inne i tabernaklet som symboliserar Jesus och Gud själv. Då står vi samtidigt skuldra vid skuldra med våra syskon i tron och vänder ryggen mot världen. De är den position som varje troende behöver ha för att ha rätt fokus i sitt liv.]
31[Förhänget till det allra heligaste:]
Och du ska göra ett förhänge av blått och purpur och karmosinrött [tyg eller garn i dessa färger] och fint tvinnat [vitt] linne, med keruber. Ett arbete som ska göras av en skicklig hantverkare. [Förhängets färger representerar de smorda ämbetena profet: blått, kung: purpur och präst: karmosinrött (offertjänsten) och vitt (förbönstjänsten).]
32Och du ska hänga det på 4 stolpar (pelare – hebr. amod) av akaciaträ överdragna med guld, deras krokar av guld, på 4 fotstycken av silver. 33Och du ska hänga upp förhänget under spännena [som fogar ihop takvåderna, se vers 6] och där innanför förhänget ska du ställa in vittnesbördets ark, och förhänget ska skilja mellan det heliga och det allra heligaste [ordagrant: ´heligheternas heliga´ – hebr. qodesh ha-qodesh]. 34Och du ska placera nådastolen ovanpå vittnesbördets ark i det allra heligaste. 35Och du ska placera bordet utanför förhänget och menoran mittemot bordet på ena sidan i tabernaklet söderut, och du ska ställa bordet på den norra sidan.
36[Förhänget till ingången till tabernaklet:]
Och du ska göra ett förhänge till tältets öppning av blått och purpur och karmosinrött [tyg eller garner i dessa färger] och fint tvinnat [vitt] linne, ett brokigt arbete av en vävare. [Detta förhänge hade inga motiv av keruber, se vers 31.] 37Och du ska göra 5 stolpar av akaciaträ till förhänget och överdra dem med guld, deras krokar (hakar) ska vara av guld, och du ska göra 5 fotstycken av brons för dem.
[Fem är talet för nåd i Bibeln. Att den yttre dörren till tabernaklet ska fästas på 5 stolpar (pelare – hebr. amod) säger oss att det är Guds nåd som gör det möjligt för oss att få träda in och ha gemenskap med Jesus och Gud själv. Precis som med det inre förhänget symboliserar färgerna de tre smorda ämbetena. Se vers 31.]
Ritningen till brännofferaltaret
Den yttre förgården, elden på altaret hölls vid liv hela tiden och de dagliga brännoffren skedde morgon och eftermiddag.
[Talen som används har en symbolisk innebörd. Talet 5 är Guds nåd och altaret som bild på Jesu försoningsoffer på korset är uppfyllelsen av all slags nåd som finns. Talet 3 pekar på Gud i hans fulla treenighet – Fader, Son och Ande. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat (det finns fyra väderstreck). Akaciaträ pekar på Jesu mänskliga natur och brons på Jesu gudomliga natur, i ringhetsgestalt, till skillnad från guld, som är Jesu gudomliga natur i härlighetsgestalt. Notera att ordet för brons (hebr. nechoshet) är snarlikt ordet för orm, se 4 Mos 21:9.]
3Och du ska göra dess hinkar att föra bort askan med, dess skovlar, dess fat, och dess köttkrokar och dess eldstäder, alla redskap som hör till ska du göra i brons. 4Gör också ett bronsgaller till det och på gallret ska du göra fyra bronsringar i de fyra hörnen. 5Du ska placera det under avsatsen runt altaret, under så att det når halvvägs upp på altaret.
6Och du ska göra stänger till altaret, stänger av akaciaträ och klä in dem i brons. 7Stängerna ska sättas i ringarna och stavarna ska vara på två sidor om altaret när ni bär det. [Det var viktigt att arken och bordet kunde bäras utan mänsklig direktkontakt.] 8De ska tillverka dem av plankor så de är ihåliga. Precis som jag har visat dig på berget (Sinai) så ska det tillverkas. [Här är Gud åter noggrann med att vi följer hans instruktioner exakt.]
Ritningen till tabernaklets förgård
9Du ska också göra en förgård till tabernaklet.
På den södra sidan ska det vara förhängen till gården av fint tvinnat linne, 100 alnar [45 meter] lång på en sida. 10Och stolparna till det ska vara 20 stycken och deras socklar 20 stycken av brons, krokarna (hakarna) på stolparna och deras band (kransar) ska vara av silver.
11På samma sätt på den norra sidan. Längden på förhängena ska vara 100 alnar [45 meter] och stolparna ska vara 20 stycken, och deras socklar 20 stycken av brons, och krokarna på stolparna och deras band ska vara av silver.
12Och till bredden på gården på den västra sidan ska förhänget vara 50 alnar [22,5 meter], dess stolpar 10 stycken och dess socklar 10.
13Och bredden av förhänget på den östra sidan ska vara 50 alnar [22,5 meter]. 14Förhänget på den ena sidan (om porten) ska vara 15 alnar [7 meter], dess stolpar tre och dess socklar tre. 15Och för den andra sidan (om porten) ska förhänget vara 15 alnar [7 meter], dess stolpar tre och dess socklar tre.
16Och porten till gården ska vara ett draperi som är 20 alnar [9 meter] av blått, av purpur, av rött och fint tvinnat linne, ett vävt arbete i färger, dess stolpar ska vara fyra och dess socklar fyra. 17Alla stolpar runt hela förgården ska vara klädda med silver, dess krokar av silver och dess socklar av brons. 18Längden på förgården ska vara 100 alnar [45 meter] och bredden 50 alnar [22,5 meter] och höjden 5 alnar [2,25 meter], av fint tvinnat linne och dess socklar av brons. 19Alla tillbehör till tabernaklet, till all tjänstgöring där, och alla dess tältpinnar tillsammans med alla tältpinnar till förgården, ska göras av brons.
Instruktioner om skötseln av menoran
20Du ska befalla Israels barn (söner) att de bär fram till dig ren olivolja, pressad för ljusbäraren (ljusstaken), så att lamporna [ljusen i menoran] kan brinna oavbrutet. 21I mötestältet, utanför förhänget som hänger framför vittnesbördet, ska Aron och hans söner göra i ordning den, till att brinna från kväll till morgon inför Herren (Jahveh). Det ska vara en evig stadga genom alla generationer för Israels söners (barns) räkning.
Ps 31:1-8
Psalm 31 – Upprepad bönPsalmen har två parallella rörelser. Den första sektionen formar en bön som skulle kunna vara en egen psalm. Vers 10-25 upprepar ett liknande flöde, men med en annan vinkling. Upprepningen blir en litterär poäng som visar att ibland tar befrielsen längre tid än vad som var tänkt. Språket är stilfullt och det finns en fin struktur. Det hebreiska ordet chesed, som beskriver Guds nåd och omsorgsfulla kärlek används tre gånger, se vers 8, 17 och 22, och tio gånger nämns Guds namn Jahveh.
Citeras:
Vers 6, citeras av Jesus i Luk 23:46. Den första martyren, Stefanos, refererar till denna vers, se Apg 7:59.
Vers 7 citeras delvis av Jona, se Jona 2:8.
Vers 14 citeras sex gånger av Jeremia, se Jer 6:25; 20:3; 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.
Vers 25 citeras av Paulus i 1 Kor 16:13.
Författare: David
Struktur:
1. Bön om hjälp, vers 2-9
2. Upprepad bön om hjälp, vers 10-25
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
Del 1
2I dig, Herre (Jahveh) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
Låt mig aldrig komma på skam.
Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
3Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt.
Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar),
en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.
4Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).
För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter)
och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.
[Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se Ps 23:2-3; Jes 40:11.]
5Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
för du är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
6I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv).
[Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se Luk 23:46. Det hebreiska ordet för överlämnar betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen Modeh Ani finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv, se Ps 111:10.]
Du friköper mig, Herre (Jahveh),
du trofaste Gud (Elohim).
7Jag hatar de som tjänar (vakar över, aktar på) fåfänglig tomhet [falska avgudar],
jag har full förtröstan på Herren (Jahveh).
8Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
att du har sett mitt lidande,
du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
Ords 8:1-11
Fru vishet ropar1[I Ordspråksboken personifieras visdom och förståelse som två kvinnor. De står i kontrast till en annan kvinna som kallas dårskapen (Ords 9:13). För att illustrera detta använder översättningen titeln fru vishet parallellt med fröken förstånd. Den feminina formen används genomgående i hela kapitel 8 om visheten och förstånd.]
och [fröken] förstånd höjer sin röst?
[I motsats till den lösaktiga kvinnan i föregående kapitel är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.]
2Uppe på höjderna står hon,
vid vägen, där stigarna möts (vid vägskälet).
3Intill portarna,
vid ingången till staden ropar hon (klart och tydligt):
4"Till er människor (män – hebr. ish), jag ropar på er,
och jag riktar mig till hela mänskligheten (människors barn – hebr. bene adam).
5Ni oförståndiga, lär er klokhet (lär er urskilja vishet),
ni [självgoda arroganta] dårar, skaffa ett hjärta av förstånd (vishet, urskillningsförmåga).
6Lyssna, för jag vill berätta om fantastiska (förträffliga, överlägsna) saker,
när jag öppnar min mun så talar jag det som är rätt.
7Min mun talar (mumlar lågmält) vad som är sant (fast, bestående),
eftersom mina läppar hatar (avskyr) ondska.
8Alla ord från min mun är rättfärdiga,
i dem finns inget motstridigt (falskt, avogt) eller förvridet (fördärvat, korrupt, slingrande, perverst).
9De är uppenbara (självklara, lättillgängliga) för den som förstår,
och rätta för den som ständigt lär sig (hittar, fördjupar sin kunskap).
10Ta hellre emot min undervisning (förmaning) än [strävan efter] silver,
och [min] kunskap hellre än utvalt guld.
11Vishet är bättre än rubiner och pärlor,
ingenting som du kan tänkas önska dig går upp emot henne.
Matt 25:1-30
2 (av 3) Liknelsen om jungfrurna – var vakna!1[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se Matt 24:3. Detta är den andra av tre liknelser som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.]
"Då, vid den tiden [före Jesu andra tillkommelse, vid tidsålderns slut], kan himmelriket (himlarnas kungarike) liknas vid tio jungfrur som tog sina facklor (gr. lampas) och gick ut för att möta brudgummen. 2Fem av dem var dåraktiga (tanklösa, ogudaktiga) och fem var visa (förståndiga, andligt klarsynta). 3De dåraktiga tog sina facklor men utan att ta med någon [extra] olja. 4De visa tog med sig flaskor med olja tillsammans med sina facklor. 5När brudgummen dröjde, blev alla sömniga (dåsiga) och somnade.
6Vid midnatt hördes ett rop: 'Nu kommer brudgummen, gå ut och möt honom.' 7Då ställde sig alla jungfrur upp och gjorde i ordning sina facklor.
8De dåraktiga sa till de visa: 'Ge oss av er olja för våra facklor håller på att slockna.' 9De visa svarade: 'Nej, det skulle inte räcka för både oss och er, gå i stället och köp hos dem som säljer olja.' 10Medan de var borta för att köpa [olja] kom brudgummen. De som var förberedda gick in med honom till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
11Senare kom de andra jungfrurna och sa: 'Herre, herre, öppna genast [dörren] för oss.' 12Han svarade och sa: 'Jag säger er sanningen (amen), jag känner er inte (har ingen personlig relation med er).'
13Var därför på er vakt (redo, stå upp), för ni vet varken dagen eller timmen när Människosonen ska komma."
[Vid ett bröllop på Jesu tid sker först en juridisk del hemma hos brudens familj. Någon gång under kvällen kommer brudparet och alla inbjudna går till festlokalen. Det är mörkt och man behöver lampor. Några av brudtärnorna är inte förberedda och har inte tillräckligt med olja för hela vägen. På festkvällar som dessa hade affärerna öppet längre, så man kunde köpa mer olja. Liknelsen handlar om att vara andligt förberedd. Det går inte att leva på någon annans förberedelse, var och en är ansvarig för sitt eget andliga liv. Många olika förslag har kommit vad oljan står för: goda gärningar, tro, nåd, helig Ande. Inget av detta kan köpas, så det är vanskligt att allegorisera oljan, och det behövs inte heller för förståelsen.]
3 (av 3) Liknelsen om talenterna – bra och dåligt förvaltarskap
14[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se Matt 24:3. Detta är den tredje och sista liknelsen som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.]
"På samma sätt [som liknelsen innan med de tio jungfrurna handlar den om att vara vaken, redo och bedjande när Jesus kommer tillbaka] kan det [kungariket från himlen] också liknas vid en man som skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och överlämnade sina ägodelar till dem (för att de skulle förvalta dem).
15Han gav var och en efter deras egen (unika) förmåga, sedan begav han sig i väg och lämnade landet.Åt en gav han fem talenter [motsvarar 82 årslöner],
åt en annan två talenter [motsvarar 33 årslöner]
och åt en annan en talent [motsvarar 16 årslöner].
[På Gamla testamentets tid var en talent en viktenhet på omkring 30 kilo. På Jesu tid blev en talent också en valutaenhet. En silvertalent var värd 6 000 denarer, och en guldtalent 30 gånger mer. En denar var en arbetares dagslön, så en talent motsvarade en stor summa pengar – lågt räknat omkring 5 miljoner svenska kronor.]
1619Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och ville hålla räkenskap [påbörja den gemensamma redovisningen – gr. sunairo, se Matt 18:23-24] med sina tjänare (slavar, livegna – gr. doulon).Den som fått fem talenter började genast förvalta pengarna (investera, köpa och sälja)
och de genererade en vinst på fem talenter till.
17Den som hade fått två talenter gjorde likadant
och de genererade en vinst på två.
18Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop i jorden
och gömde sin herres pengar.
2029För till var och en som har ska ges mer, och han ska ha i överflöd, men den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom. 30Kasta ut den odugliga tjänaren i mörkret här utanför.' Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant att rent fysiskt skaka av skräck)."Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sa: 'Herre, du anförtrodde fem talenter åt mig. Här är fem till som jag har tjänat.'
21Hans herre sa till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
22Den som hade fått två talenter kom fram och sa: 'Herre, du anförtrodde två talenter åt mig. Här är två till som jag har tjänat.'
23Hans herre sa till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
24Den som hade fått en talent kom fram och sa: 'Herre, jag har lärt känna dig som en hård (grym, oresonlig) man, som skördar där du inte sått, och samlar in där du inte strött ut. 25Jag var rädd och gick och gömde (hemlighöll) din talent i jorden.'
26Då svarade hans herre honom: 'Du onde och late tjänare. Om du visste att jag skördar där jag inte sått, och samlar in där jag inte strött ut, 27då skulle du satt in mina pengar på en bank [vågat lämna ifrån dig dem, inte försökt behålla dem själv, i alla fall gjort det minsta som krävs], så att jag fått igen det som är mitt med ränta när jag kom hem. [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
28Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt den som har de tio talenterna [som har den bästa förmågan att förvalta den].
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
