Psalmen beskriver tyngden av att bära på synd, men också lättnaden av att bekänna och få bli verkligt fri. Psalmen tar upp frågor som rör synd och lidande. Inom judendomen var välgång ett tecken på Guds välsignelse och sjukdom berodde på synd. Ibland finns det ett samband, men inte alltid. Där det finns till synes olika svar är det viktigt att läsa hela Bibeln och se att summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Paulus redogör för sambandet i 1 Kor 11:29-30. När Jesus helar den lame mannen, som hissats ner genom taket, antyds också sambandet, se Mark 2:1-12. Samtidigt säger Jesus att det inte fanns någon koppling mellan den blindfödde mannens sjukdom och hans eller hans föräldrars synd, se Joh 9:3. Job drabbas av sjukdom och Gud säger att han var en god och hederlig man, se Job 1:8. I Hebreerbrevet nämns hur kvinnor och män, just på grund av sin tro, fått lida och dö, se Heb 11:36-38. I Psaltaren finns också exempel där oskyldiga människor får lida, medan andra psalmer som denna, antyder att det kan finnas ett samband mellan personlig synd och sjukdom. Bibeln målar inte en svartvit bild, ibland kan sjukdom bero på personlig synd, vid andra tillfällen inte.

Bakgrund: Ingen bakgrund ges, men den skulle kunna höra ihop med Psalm 51, som uttryckligen beskriver Davids synd med Batsheva (Batseba), se Ps 51:2. David hade begått äktenskapsbrott och sedan mord för att dölja sin första synd, se 2 Sam 11. Under ett års tid hade David burit på denna hemlighet. Psalm 51 är hans bön om förlåtelse och Psalm 32 skulle kunna varit skriven efter detta, för att visa på Guds stora nåd och Davids lärdomar från denna händelse.

Citeras: Vers 1-2, citeras av Paulus i Rom 4:7-8.

Författare: David

Struktur:
1. Förlåtelsens välsignelse, vers 1b-2
2. Tyngden av obekänd synd, vers 3-5
3. Inbjudan att söka och glädja sig i Herren, vers 6-7
4. Var inte tyst, vers 8-9
5. Avslutande uppmaning – var glada, vers 10-11

Av David, en sång med visdom (hebr. maskil).

[Hebr. maskil är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång". Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.]

Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort),
    vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt).
²Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa
    som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
    som inte har falskhet (svek) i sin ande.

³När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar]
    förtorkade mina ben när jag jämrade mig (som ett lejons rytande) hela dagen lång.
⁴För dag och natt
    vilade din hand tung över mig;
min kraft försvann
    som [en planta som tynar bort] under sommarens torka (perioder av extrem hetta).

[Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁵Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
    jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).
Jag sa: "Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp)
    mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren",
    och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁶Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
    i en tid av sökande (medan du går att finna).

[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren (Jahveh). Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se Jes 55:6. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren (Jahveh). För ordet vädja se även Ps 5:3; 106:30.]

Ja, även om stora floder [bild på stora faror Ps 66:12; även dom över synd] kommer,
    ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.]
⁷Du är mitt skydd (gömställe),
    du bevarar mig från nöd,
    med glädjejubel över befrielsen omger du mig!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁸[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.]

Jag vill [varsamt och medvetet] vägleda dig (lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig
    om den väg du vandrar (peka ut din väg – den som du ska gå);
    jag vill ge dig råd – med mitt [vakande] öga över dig.
⁹Var inte som en häst eller mula
    utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
    om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig).

[Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adi, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.]

¹⁰Många är sorgerna (smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
    men den som förtröstar på Herren (Jahveh) omsluts (ska bli omgiven) av nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet).
¹¹Var glada i Herren (Jahveh),
    jubla (ordagrant: "cirkla runt"; dvs. dansa i glädje och fröjd), ni rättfärdiga,
    gläd er med sång (höj gälla triumferande jubelrop), alla ni rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!

[Psalmen ramas in av glädje, jämför vers 1-2 med vers 10-11. Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!]

Tillbaka upp

---

Ords 8:27-32

²⁷När han beredde (fastställde) himlarna, fanns jag [visheten personifierad] där,
    när han ritade en cirkel över [vatten] djupen.
²⁸När han stadfäste molnen däruppe,
    då de underjordiska vattenkällorna växte sig starka. [För att hålla uppe vattnet ovanför och hålla tillbaka vattnet under, se 1 Mos 1:7-11; Job 26:8.]
²⁹När han satte upp havets kustlinjer så att de inte skulle överträda hans befallning,
    när han fastställde jordens grund (fundament, grundval).

³⁰Då var jag [visheten personifierad] bredvid honom som en mästare (koordinator av arbetet),
    och jag var dagligen hans ögonsten, och jag gladde mig alltid inför honom.
³¹Jag gladde mig (njöt, var förtjust) på den bebodda delen av jorden,
    jag fann nöje i (roades av) att vara bland människorna."

Visheten vill välsigna
³²"Lyssna nu därför på mig [visheten personifierad], mina vänner (barn):
    Välsignade (glada, lyckliga, avundsvärda) är de som håller sig till mina vägar.

Tillbaka upp

---

Matt 26:47-68

Med svärd och påkar

I natten kommer Judas och en stor skara med svärd och påkar för att gripa Jesus.

©FreeBibleImages.org

⁴⁷Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52] beväpnade med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. ⁴⁸Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken, och sagt: "Den som jag hälsar genom att kyssa är det, grip honom." ⁴⁹På en gång gick Judas fram till Jesus, och sa: "Var hälsad (med glädje), rabbi (min lärare)", och kysste honom intensivt.
     ⁵⁰Jesus sa till honom: "Min kamrat, du är här av en anledning ..."

[Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att skriva "du är här av en anledning – gör vad du ska göra" eller "gör det inte" förstärks bilden för läsaren. Det kan också vara ett sätt att visa på att samtalet avbryts och man kommer fram för att gripa Jesus.
    Här används inte heller det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes också inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är Matt 20:13 och Matt 22:12. I båda dessa verser visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]

Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

Petrus drar sitt svärd.

©FreeBibleImages.org

⁵¹En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd. Han gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.

[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen inte på örat utan på halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Läkaren Lukas beskriver också hur han helas av Jesus, se Luk 22:51. Att det bara är Johannes som nämner namnen på de inblandade, kan bero på att han skriver sitt evangelium när Petrus redan är död. De övriga evangelieförfattarna måste vara försiktigare. De vill inte utlämna Petrus namn eftersom det kunde få juridiska följder för honom.]

⁵²Då sa Jesus till honom: "Lägg tillbaka ditt svärd. Alla som drar svärd ska dödas med svärd. ⁵³Tror du inte att om jag bad min Fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? [En legion var den romerska militärens högsta enhet på omkring 6 000 soldater. Tolv legioner motsvarar alltså ett antal på minst 72 000 änglar, se Apg 10.] ⁵⁴Men hur skulle då Skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?" [Jes 53; Dan 9:26; Sak 12-13]

⁵⁵I samma stund sa Jesus till folkskaran: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. ⁵⁶Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Falska anklagelser
⁵⁷[Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna med 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna, var helt eller delvis samlat hemma hos översteprästen och väntade på att Jesus skulle föras dit, se vers 3. Rådet kunde aldrig på eget initiativ lägga fram en anklagelse, bara om vittnen kom och begärde att få sin sak prövad togs frågan upp. Det var därför någon var tvungen att ange honom och man behövde även vittnesmål mot Jesus.]

De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. ⁵⁸Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens innergård. Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] för att se slutet.

[Även Johannes var i Kaifas hus. Det var han som hade talat med tjänsteflickan som vaktade porten som då släppt in Petrus, se Joh 18:15-27.]

⁵⁹Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, ⁶⁰men de lyckades inte trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist trädde två män fram ⁶¹som sa: "Han har sagt att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."
    

Översteprästernas dom: "Han är skyldig!" Målning av Nikolaj Ge.

⁶²Då reste sig översteprästen och frågade: "Ska du inte svara? Vad är det dessa män anklagar dig för?" ⁶³Men Jesus var tyst [Jes 53:7]. Översteprästen sa: "Jag uppmanar dig under ed inför den levande Gudens namn, säg oss om du är den Smorde (Messias), Guds Son."
     ⁶⁴Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar."

⁶⁵Då slet översteprästen sönder sina kläder.

[Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se 1 Mos 37:29, 34; 2 Kung 18:37; 19:1; Jer 41:5; Apg 14:14. Här används det generella grekiska ordet för kläder, himation. I pluralformen beskriver det ofta både de innersta kläderna, tunikan, och manteln som var ytterplagget. Utifrån Mark 14:63 förstår vi att det här syftar på de två tunikorna som välbärgade personer bar, se Mark 6:9. Ordet "slita sönder" förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Torah förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se 3 Mos 10:6; 21:10. Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.]

Han sa: "Han har hädat. Vad behöver vi nu ha fler vittnen till? Ni har nu själva hört hädelsen. ⁶⁶Vad säger ni?"
    De [översteprästerna som var samlade i Stora rådet] svarade: "Han förtjänar döden." ⁶⁷Sedan spottade de honom i ansiktet [ett uttryck för det största förakt] och slog honom, och några gav honom örfilar ⁶⁸och sa: "Profetera för oss, den Smorde (Messias, Kristus)! Vem var det som slog dig?"

Tillbaka upp