Föregående psalm avslutas med en uppmaning att vara glad och prisa Gud, och denna psalm tar vid och utvidgar denna uppmaning. Det finns även kopplingar i ordval som binder samman denna psalm med föregående och nästföljande. Ordet välsignad (hebr. ashre) finns centralt i psalmen i vers 12. Ordet återfinns även i Ps 32:1-2 och Ps 34:9.

Författare: Troligtvis David. Den grekiska översättningen av den hebreiska texten Septuaginta har tillägget "av David". I en av Dödahavsrullarna finns också titeln "Av David, en sång" med. Även placeringen mellan Psalm 34 och 32, som båda är skrivna av David, kan ge en ledtråd till varför just Psalm 33 saknar titel. Psalmen har en nära koppling till Psalm 32 och det kan ha varit så att man sjöng Psalm 33 direkt efter 32 utan något avbrott.

Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1-3
2. Skäl att prisa Gud, vers 4-19
3. Avslutande uppmaning, vers 20-22

¹Jubla (höj gälla triumferande jubelrop) i Herren (Jahveh), alla ni rättfärdiga;
    lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga) [som vandrar rakt fram på Guds väg].
²Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh) med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor),
    prisa (spela till) honom med tiosträngad nevel-lyra (hebr. nevel).

[Kinnor-harpan var ett bärbart instrument (1 Sam 10:5). Galileiska sjön heter på hebreiska jam Kinneret (Harpsjön), just för att formen på sjön liknar en harpa. Kinnor-harpan användes för att spela ljusare toner och hade sju eller tio strängar. Nevel-lyran var större och hade (enligt den judiske historikern Josefus) vanligtvis 12 strängar med djupare toner. Här nämns en snarlik version som hade 10 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder och liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se Job 38:37. Se även Ps 150:3; 2 Sam 6:5.]

³Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom,
    spela skickligt [knäpp helhjärtat på strängarna] med glädje [skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel]!

[Uttrycket "en ny sång" behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med "för" och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är alltings Skapare! I GT används frasen "en ny sång" sju gånger, se Ps 33:3; 40:4; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1; Jes 42:10, och två gånger i NT, se Upp 5:9; 14:3.]

Skäl att prisa Gud
⁴För Herrens (Jahvehs) ord är rätt (sant, rättfärdigt; leder rakt fram),
    och han är trofast (hebr. emonah) i allt han gör (ordagrant: allt hans verk – i stadighet). [Detta är den första av 22 förekomster av hebr. emonah i Psaltaren – totalt används ordet 49 ggr i GT. Guds ord står stadigt och Gud är trofast!]
⁵Han älskar rättfärdighet och rätt [han finner glädje i att döma rättvist],
    jorden är full av Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Nåden fyller hela jorden.]

⁶Genom Herrens (Jahvehs) ord blev himlarna till,
    och genom hans muns ande (utandning, andetag) hela dess här [skapades alla stjärnorna i skyn].
⁷Han samlar havets vatten som i en hög (på en plats som en vall, damm eller i en vinlägel),
    han lägger oceanerna (djupen) i [deras] förvaringsrum. [1 Mos 1:9]

⁸Må hela jorden frukta (vörda) Herren (Jahveh),
    må alla som bor i världen förundras av (respektera, hedra; bäva för) honom.
⁹För han talade och det blev till,
    han befallde och det stod där.

[I skapelsen talade Gud och det blev till, se 1 Mos 1:3, 6, 9, 11, 14-15, 20, 24, 26. I föregående vers nämns jorden och världen som står i feminin form. Här används maskulin form för "det" två gånger. Referensen är dock ändå till "allt" skapat som finns i världen. Ljus, mellanrum, vatten osv. som skapas i Första Moseboken har i hebreiskan maskulint genus.]

¹⁰Herren (Jahveh) upphäver (annullerar) hednafolkens beslut (rådslag; gör hedningarnas planer om intet),
    han hindrar (förbjuder, sätter stopp för, håller tillbaka) folkens planer (tankar).
¹¹Herrens (Jahvehs) beslut (planer, rådslut) står fast för evigt,
    hans hjärtas planer (tankar) från släkte till släkte.

Tillbaka upp

---

Ords 8:33-36

³³Ta till er min tillrättavisning (förmaning) och bli visa,
    ignorera (förkasta, vägra) den inte.
³⁴Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som lyssnar på mig,
    som dagligen vakar vid mina portar och väntar utanför dörrposterna.
³⁵För den som ständigt finner mig [visheten personifierad],
    hittar livet och får (producerar, drar till sig) Herrens (Jahvehs) villkorade nåd (favör, glädje, fröjd, gillande, acceptans – hebr. ratson).
³⁶Men den som undviker (syndar mot) mig skadar sig själv (sin egen själ – hebr. nefesh),
    alla som hatar (avvisar) mig älskar döden."

Tillbaka upp

---

Matt 26:69-27:14

Petrus förnekar Jesus
⁶⁹[Matteus målar upp två händelser som sker parallellt. Samtidigt som Jesus förhörs inne i ett av rummen av de högsta judiska ledarna och bekänner sig som Guds Son, får Petrus några enkla frågor av en ringa tjänsteflicka, och han förnekar Jesus.]

Petrus satt ute på gården [och värmde sig vid en eld tillsammans med husets tjänare och tempelvakter, se Joh 18:18]. En av tjänsteflickorna kom fram till honom och sa: "Du var också med Jesus från Galileen." ⁷⁰Men han förnekade detta inför dem alla och sa: "Jag förstår inte vad du menar."
     ⁷¹Han gick ut mot porten [huvudingången till Kaifas hus]. Där såg en annan kvinna honom, och hon sa till dem som stod där i närheten: "Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret." ⁷²Han förnekade det på nytt och svor en ed [vilket innebar att han inför Guds namn lovade att det han nu sa var sanning]: "Jag känner inte den mannen."
     ⁷³En stund senare [en timme, se Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sa: "Visst är du också en av dem. Det hörs på dialekten (talet)." [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.] ⁷⁴Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud, om det han sa inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sa sedan]: "Jag känner inte den mannen." I samma ögonblick gol en tupp. ⁷⁵Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt [i vers 34]: "Innan en [enda] tupp gal ska du ha förnekat mig tre gånger", och han gick ut och grät bittert.

Jesus inför Pilatus

Längst upp till vänster i anslutning till tempelområdet syns Antoniaborgen. En möjlig plats för Golgata är just utanför muren, till vänster på bilden.

©Tony Larsdal

¹Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus. [För en dödsdom krävdes två rättegångar med en dags mellanrum, så detta var ett kort men nödvändigt möte.] ²De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren.

[Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judeen och Samarien, och han bodde i Caesarea vid Medelhavskusten. Eftersom Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet. Under högtiden fanns även den romerske ståthållaren Herodes Antipas i Jerusalem. Han ansvarade för Galileen och Pereen.]

Judas död
³Men när Judas – förrädaren (den som har för vana att förråda/utlämna) – såg att Jesus var dömd, ångrade han sig (kände sig illa till mods – gr. metamelomai) och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste.

[Ordet för "ångrade sig" som används här är inte det vanliga ordet metanoia som används för omvändelse och sinnesändring (Matt 3:8). Judas kände djup sorg och ånger, men det i sig betyder inte att det var en verklig omvändelse. Petrus sorg ledde till upprättelse, Judas sorg till självmord.]

⁴Han sa: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod."
    De svarade: "Vad angår det oss? Det är din sak."
    

Judasträd (Cercis siliquastrum). Enligt tradition var det ett sådant träd som Judas Iskariot hängde sig i.

⁵Då kastade han in pengarna i templet [antagligen in på den inre förgården dit bara prästerna hade tillträde] och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig.
     ⁶Översteprästerna tog pengarna och sa: " [Vad ska vi göra?] Det är inte tillåtet att lägga dem i [den heliga] offerkistan, eftersom det är blodspengar." ⁷Sedan de överlagt tillsammans köpte de Krukmakaråkern till att bli en begravningsplats för främlingar (icke-judar). ⁸Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern.

[De trettio silvermynten hade ursprungligen kommit från offrade medel i templet. Trots att det var de religiösa ledarna som gett pengarna till Judas för att förråda en oskyldig man, var de helt blinda för sin egen synd och upptagna av detaljer när det gällde hanteringen av de återlämnade blodspengarna, se 5 Mos 23:18. Eftersom pengarna inte kunde användas för religiösa syften, och skulle lämnas tillbaka till ägaren, köpte de det fält där Judas hängt sig och lät platsen bli en begravningsplats för främlingar. Rent juridiskt sett var det Judas som köpt fältet, vilket stämmer överens med Apg 1:18.]

⁹Då uppfylldes det som sagts av profeten Jeremia:

"De tog de trettio silvermynten,
    det pris som var satt på honom,
    det pris som några israeliter hade värderat honom till,
¹⁰och gav dem i betalning för Krukmakaråkern,
    så som Herren hade befallt mig."

[Matteus som är noga med att visa hur Jesus uppfyller Gamla testamentets profetior, citerar fritt från Jer 19:1-13 som omnämner Hinnomdalen söder om Jerusalem. Han tar även med delar från Sak 11:12-13 där trettio silvermynt kastas in i templet åt Herren, som liknas vid krukmakaren. Matteus nämner endast den större profeten, Jeremia, som huvudkälla.]

Förhöret hos Pontius Pilatus
¹¹[Matteus återvänder nu i sin berättelse till Jesus som står inför Pontius Pilatus i Antoniaborgen precis norr om tempelområdet. Hans huvudsakliga mål med förhöret är att se om Jesus har brutit mot romersk lag, dvs. om han försökt erövra makten från kejsaren.]

Jesus ställdes nu inför ståthållaren [Pontius Pilatus]. Ståthållaren frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det (det är dina ord, inte mina)." ¹²Men när han anklagades av översteprästerna och de äldste [som var där och antagligen läste upp en lång lista med anklagelser hur han brutit mot både judisk och romersk lag, att han var en farlig förrädare mot romerska riket, en rebell, falsk messiasfigur osv.] svarade han inte. ¹³Då sa Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket (vilka allvarliga anklagelser) de beskyller dig för?" ¹⁴Men han svarade honom inte, han sa inte ett ord. Detta gjorde ståthållaren [Pontius Pilatus] mycket förvånad. [I normala fall brukade den anklagade försvara sig med österländsk iver.]

[Under förhöret med Pontius Pilatus framkommer det att Jesus är från Galileen. Pilatus skickar då Jesus till Herodes Antipas, eftersom Jesus hade varit mest aktiv på hans territorium. Där förhörs Jesus och skickas sedan igen tillbaka till Pontius Pilatus, se Luk 23:1-12.]

Tillbaka upp