Helbibel - lördag 14/2
2 Mos 37:1-38:31, Ps 34:11-23, Ords 9:9-10, Matt 28:1-20
2 Mos 37:1-38:31
Arken1Och Betsalel gjorde arken av akaciaträ, 2,5 alnar [1,1 meter] var dess längd och 1,5 aln [0,7 meter] var dess bredd och 1,5 aln [0,7 meter] var dess höjd. 2Och han pläterade den med rent guld på insidan och utsidan och gjorde en krona av guld till den runtom. 3Och han göt 4 ringar av guld till den, till dess 4 fötter, 2 ringar på ena sidan och 2 ringar på andra sidan. 4Och han gjorde stänger av akaciaträ och pläterade dem med guld . 5Och han satte stängerna i ringarna på sidorna av arken för att bära arken.
6Och han gjorde ett lock av rent guld, 2,5 alnar [1,1 meter] var dess längd och 1,5 aln [0,7 meter] var dess bredd. 7Och han gjorde två keruber av guld, av drivet arbete gjorde han dem vid de två ändarna av locket, 8en kerub i den ena änden och en kerub i den andra änden. I ett stycke med locket gjorde han keruberna på dess två ändar. 9Och keruberna spred ut sina vingar på höjden, så att de täckte locket med sina vingar. Med ansikte vända mot varandra var kerubernas ansikten också vända mot locket.
Bordet
10Och han gjorde bordet av akaciaträ, 2 alnar var dess längd och 1 aln var dess bredd och 1,5 aln var dess höjd. 11Och han pläterade det med rent guld och gjorde en krona av guld till det runtom. 12Och han gjorde en handsbred [8-9 cm bred] kant till det runtom och gjorde en krona av guld på kanten runtom. 13Och han göt 4 ringar av guld till det, och satte ringarna i de 4 hörnen som var på dess 4 fötter. 14Ringarna satt nära bordet, hållare till stängerna för att bära bordet. 15Och han gjorde stänger av akaciaträ och pläterade dem med guld för att bära bordet. 16Och han gjorde redskapen som var på bordet, dess fat, dess krukor, dess skålar och dess kannor som används till att hälla ut (utgjutande), av rent guld.
Menoran
17Och han gjorde menoran [den sjuarmade ljusstaken] av rent guld. I drivet arbete gjorde han menoran med sin fot och sin stjälk, dess skålar, dess knoppar och dess blommor, allt var gjort i ett stycke. 18Och 6 grenar gick ut från dess sidor, 3 av menorans grenar gick ut på dess ena sida och 3 av menorans grenar gick ut på dess andra sida. 193 skålar gjorda som en mandelblomma på en gren, en knopp och en blomma, och 3 skålar gjorda som en mandelblomma på den andra grenen, en knopp och en blomma. Så var det på de 6 grenarna som gick ut från menoran. 20Och på menoran var 4 skålar som var gjorda som en mandelblomma, dess knoppar och dess blommor, 21och en knopp under 2 grenar i ett stycke med den, och en knopp under 2 grenar i ett stycke med den, och en knopp under 2 grenar i ett stycke med den, på de 6 grenarna som gick ut från den. 22Dess knoppar och dess grenar var gjorda i ett stycke med den. Det var gjort i ett stycke, hamrat arbete i rent guld.
23Och han gjorde dess lampor, 7 stycken, och dess tänger och dess vektrimmare av rent guld. 24Av en talent (hebr. kikar) [34 kilo, se 2 Mos 25:39] rent guld tillverkade han den och alla dess redskap.
Rökelsealtaret
25Och han gjorde rökelsealtaret av akaciaträ, 1 aln var dess längd och 1 aln var dess bredd [45 x 45 cm], kvadratiskt, och 2 alnar [90 cm] var dess höjd, dess horn var gjorda i ett stycke med det. 26Och han pläterade det med rent guld, dess ovansida och dess sidor runtom och hornen på det. Och han gjorde en krona av guld runtom. 27Och han gjorde till det 2 guldringar under dess krona, på dess två sidor, som hållare för stängerna som det ska bäras med. 28Och han gjorde stängerna av akaciaträ och pläterade dem med guld.
29Och han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena rökelsen av söta kryddor, som en parfymörs hantverk.
Brännofferaltaret och karet
1Och han gjorde brännofferaltaret av akaciaträ, 5 alnar var dess längd och 5 alnar var dess bredd [2,25 x 2,25 meter], kvadratiskt, och 3 alnar [1,35 meter] var dess höjd. 2Och han gjorde dess horn på dess 4 hörn, dess horn var gjorda i ett stycke med det, och han pläterade det med brons. 3Och han gjorde alla altarets redskap, kärlen och skovlarna och faten och köttkrokarna och fyrfaten, alla dess redskap gjorde han av brons. 4Och till altaret gjorde han ett galler av brons, under avsatsen runtom så att det nådde halvvägs upp. 5Och han gjorde 4 ringar för de 4 hörnen av bronsgallret, som hållare för stängerna. 6Och han gjorde stänger av akaciaträ och pläterade dem med brons. 7Och han satte stängerna i ringarna på altarets sidor, för att bära det, han gjorde det ihåligt med plankor.
8Och han gjorde vattenkaret av brons och dess fundament av brons, av speglarna från de kvinnor som gjorde tjänst vid mötestältets öppning.
Gården
9Och han gjorde gården. För södra sidan söderut var gårdens våder gjorda av fint tvinnat linne 100 alnar [45 meter]. 10Och stolparna var 20 stycken och deras socklar var 20 stycken av brons, krokarna på stolparna och deras hyskor var av silver. 11Och för den norra sidan 100 alnar [45 meter], dess stolpar 20 [stycken], och dess socklar 20 [stycken] av brons, krokarna och dess hyskor var av silver.
12Och till västra sidan var våderna 50 alnar [22,5 meter], dess pelare 10 och dess socklar 10, stolparnas krokar och dess hyskor var av silver. 13Och för den östra sidan 50 alnar [22,5 meter]. 14Våderna på den ena sidan var 15 alnar [7 meter], dess 3 stolpar och dess 3 socklar. 15Och för den andra sidan likadant, på den ena sidan och på den andra sidan om porten var våderna 15 alnar [7 meter], dess 3 stolpar och dess 3 socklar. 16Alla våder till gården runtom var av fint tvinnat linne. 17Och socklarna till pelarna var av brons, pelarnas krokar och deras hyskor var av silver, och överdraget på pelarhuvudena var av silver, och alla gårdens stolpar var dekorerade med silver.
18Och förhänget till gårdens port var en vävares arbete i färger, av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne. Och 20 alnar [9 meter] var dess längd och höjden var 5 alnar [2,25 meter], samma storlek som gårdens våder. 19Och dess pelare var 4 [stycken] och dess socklar 4 [stycken], av brons. Dess krokar av silver och överdraget på pelarhuvudena och dekorationerna av silver. 20Och alla tabernaklets tältpluggar och gårdens runtom var av brons.
Inventering av material och arbetet
21[Detta är det centrala stycket i kapitel 34-40.]
Detta är redovisningen (inventeringen, räkningen – hebr. pekodim) [en summering, inspektion och förteckning av allt material som använts] för tabernaklet – vittnesbördets tabernakel [tabernaklet där vittnesbördets tavlor (de tio budorden) förvarades, se 2 Mos 20]. Mose gav leviterna detta uppdrag (påbud) att göra denna redovisning under överseende (under handen) av Itamar, prästen Arons son. 22Betsalel, Oris son, Chors son av Juda stam, gjorde allt det som Herren (Jahveh) hade befallt Mose [enligt instruktionerna, se 2 Mos 25-30]. 23Och med honom var Oholiav, Achisamachs son från Dans stam, en hantverkare och en skicklig yrkesman och en vävare med färger, i blått och i purpur och i scharlakansrött och fint linne.
[Det var leviterna som ansvarade för att sätta upp, ta ner och transportera tabernaklet under ökenfärden, se 4 Mos 3-4. Genom att på nytt även nämna Betsalel (2 Mos 31:2; 35:30; 36:1-2; 37:1) och Oholiav (2 Mos 31:6; 35:34; 36:1-2) och att de var från Juda och Dans stam, blir det en påminnelse att tabernaklet var ett projekt som involverade hela folket. I följande verser blir det också tydligt att hantverkare från olika stammar hade arbetat tillsammans.]
1 ton guld
24Allt guld som användes till arbetet i hela arbetet med helgedomen, även guldet till offret var 29 talenter och 730 shekel [motsvarar 1/4 talent], efter helgedomens vikt [motsvarar 1 ton – 80 guldtackor som väger 12,5 kg].
[Uttrycket "helgedomens vikt" var antagligen en standardvikt som användes i mätvågen. Talenten (hebr. kikar) var den största viktenheten vid den här tiden. En talent motsvarade 3 000 shekel (hebr. sheqel), som var en viktenhet på 11,5 gram. Totala mängden guld här var alltså (29 x 3000 + 730) 87 730 shekel – motsvarar 1009 kg.]
3,5 ton silver
25Och silvret från dem som var räknade i församlingen var 100 talenter [3,45 ton] och 1 775 shekel [20 kg], efter helgedomens vikt [totalt 301 775 shekel – motsvarar 3,5 ton].
26En beka [silvermynt på 5,8 gram] per huvud, det är en halv shekel efter helgedomens vikt, för varje som gick över till dem som är räknade, från 20 års ålder och uppåt, 603 550 män. [Antalet är exakt samma som vid folkräkningen i 4 Mos 1:46.] 27De 100 talenterna silver [den största delen] användes till att gjuta helgedomens socklar och socklarna till draperiet (förhänget), 100 socklar av 100 talenter, 1 talent [34 kg] för varje sockel. 28Av de [återstående] 1 775 sheklarna [20 kg] silver gjorde han krokar till stolparna och pläterringar till deras huvuden och deras dekorationer.
2,4 ton brons
29Och bronset från viftoffret (det som hade donerats vid viftoffret – hebr. tenofah) var 70 talenter och 2 400 shekel [212 400 shekel – motsvarar 2,4 ton]. 30Med det gjorde han socklarna till mötestältets öppning och bronsaltaret och dess galler av brons och altarets alla redskap, 31och socklarna till gården runtom, och alla tabernaklets tältpluggar och hela gårdens tältpluggar runtom.
Ps 34:11-23
כ – kaf11Unga lejon [som vanligtvis är starka och kan skaffa föda] kan lida nöd och hungra,
men de som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahveh) saknar inte något gott.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "Unga lejon" med denna bokstav. Det förstärker att det inte är fysisk styrka och egen kraft som är avgörande för vår försörjning, utan om vi söker Guds rike först, se Matt 6:33; Jak 1:17.]
ל – lamed
12Kom, barn, lyssna på mig,
jag ska lära er vördnad (respekt – hebr. jirah) för Herren (Jahveh).
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "Kom" med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till "barn" understryker att det handlar om ödmjukhet, se Ords 4:1; Matt 18:3.]
מ – mem
13Vem är den människa, som älskar livet,
som önskar se många dagar och ha det gott?
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren (Jahveh). Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen till verklig glädje.]
נ – nun
14Vakta din tunga från ondska,
dina läppar från att tala falskhet (förtal, svek).
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "Vakta" med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt vårt tal är. Jakob uppmanar att vara snar att lyssna och sen att tala, se Jak 1:19. Tungan är en liten eld som kan sätta en stor skog i brand, se Jak 3:5.]
ס – samech
15Vänd dig bort från det som är ont och gör [istället] gott,
sök frid – sträva efter den (jaga den).
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på den bokstaven. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig bort från ondska, och även aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]
ע – ajin
16Herrens (Jahvehs) ögon är vända till de rättfärdiga,
och hans öron till deras ångestfyllda rop (i djup vånda).
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud ser de rättfärdiga. Att både "ser" och "hör" används parallellt förstärker att Gud är närvarande och aktivt involverad.]
פ – pe
17Herrens (Jahvehs) ansikte är emot [i vrede för att döma, se Ps 21:10] dem som gör det onda,
för att utplåna deras minne från jorden.
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "ansikte" som börjar med denna bokstav, och förstärker hur Gud vänder sig mot de onda.]
צ – tsade
18De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahveh) hör,
och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter).
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för "ropar" (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]
ק – qof
19Herren (Jahveh) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta,
han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad] ande.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet shavar (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i Ps 90:3 beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.]
ר – resh
20Många är de svårigheter (problem, elakheter, bedrövelser) den rättfärdige får möta,
men Herren (Jahveh) räddar (befriar; rycker bort) honom ur dem alla.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Det hebreiska ordet för "många" börjar på resh vilket förstärker insikten om att den rättfärdige måste gå igenom mycket lidande, men att Herren också ser allt och kommer med sin fullständiga frälsning, se Joh 16:33; Jak 1:2-4, 12; Rom 8:28; Fil 4:13.]
ש – shin
21Han [Herren] beskyddar alla hans [den rättfärdiges] ben,
inte ett enda av dem ska krossas.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. Ordet "beskyddar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att beskydda så att inte något av hans ben "krossas".]
ת – tav
22Ondska dödar den ondskefulle (gudlöse, ogudaktige),
och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dödar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.]
פ – pe (extra)
23Herren (Jahveh) återlöser (befriar, gång på gång) sina tjänares liv,
ingen som tar sin tillflykt till honom ska stå där med skuld.
[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten pe och den användes redan i vers 17 där de onda beskrevs. Det kopplar ihop dessa verser och att Gud en dag kommer att döma all ondska. Verbformen på ordet "återlöser", som börjar med denna bokstav, förstärker också att detta handlande är karaktäristiskt för Gud.]
Ords 9:9-10
9Ge [undervisning] till en vis man och han växer i vishet.Lär en rättfärdig man och han lär sig ännu mer.
10Början till (startpunkten; en grundförutsättning för) vishet är fruktan (vördnadsfull respekt) för Herren (Jahveh)
och kunskapen om (att intimt känna) den Helige är förstånd [ger förståelse, insikt, omdöme och mening].
[Versen liknar Ords 1:7, men har en annan ordföljd och ett annat hebreiskt ord för "början". Ordet techillah – som inleder meningen – betyder startpunkt eller grundförutsättning och kommer från verbet chalal (att falla, att bli vanärad/slagen eller att få ett dödligt sår). Det beskriver någon som nått botten och som är i behov av en nystart. Den Helige (hebr. Kedoshim) är i plural vilket förstärker Guds majestätiska natur, se Jes 6:3. Ett rätt perspektiv på Guds helighet ger en sund gudsfruktan, vilket i sin tur ger rätt utgångsläge till att inhämta förstånd och vishet.]
Matt 28:1-20
Jesus är uppstånden!
Maria undersöker den tomma graven.
©3D: Mikael Sundberg / Teckenpedagogerna.
2Plötsligt blev det en stor jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen och rullade bort stenen [framför graven där Jesus var begravd] och satte sig på den. [Jordbävningen orsakades av ängeln, men upplevdes troligen som ett efterskalv till den tidigare jordbävningen, se Matt 27:51-52.] 3Hans utseende (form, yttre) var som ett ljussken (en blixt, en lysande stjärna), och hans kläder vita som snö, 4och de som vaktade [4-16 vakter, kanske fler, se Matt 27:66] blev så förskräckta av att se honom att de skakade okontrollerat och blev som döda [och blev liggande orörliga på marken].
5Men ängeln sa till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst. 6Han är inte här, för han är uppstånden precis som han har sagt! [Verbet uppstånden är i passiv form vilket pekar på att Jesus var uppstånden av Gud!] Kom hit (följ med) och se platsen där han låg (var lagd)! 7Skynda er sedan att gå till lärjungarna och säg detta till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska gå före er till Galileen där ni ska få se honom.' Se, nu har jag berättat för er (nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)."
[Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i vers 6, "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar på det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]
8De lämnade snabbt graven, och fyllda av bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. [Att kvinnorna springer och visar både bävan och glädje visar att de trodde på ängelns ord om Jesus redan innan de mötte honom som uppstånden. Jämför med lärjungarnas reaktion som inte tog kvinnornas ord på allvar, se Luk 24:1.] 9Medan de var på väg mötte plötsligt Jesus dem och sa: "Var glada (var hälsade)!" [En vardaglig hälsningsfras.] De gick fram och grep tag om hans fötter och tillbad honom (böjde sig ner i ödmjukhet, föll på knä).
10Då sa Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig."
Vaktstyrkans rapport
11Medan de var på väg kom några av vakterna till staden och rapporterade för översteprästerna vad som hade hänt. 12Efter att de samlats tillsammans med de äldste och utformat en plan, gav de en stor summa pengar åt soldaterna, 13och sa: "Säg att hans lärjungar kom på natten och förde bort kroppen medan ni sov, 14och om ståthållaren får höra om det, tar vi hand om det och ser till att ni inte råkar illa ut." 15De tog emot pengarna och gjorde som de blivit instruerade, och detta rykte är spritt bland judarna ända till i dag.
[Det var förenat med dödsstraff för en romersk soldat att sova på sitt skift. Det krävdes en stor summa pengar och en säker garanti att inte råka illa ut om vakterna skulle gå med på detta erbjudande.]
AVSLUTNING
Jesus har all makt i himlen och på jorden
Sen eftermiddag på en av höjderna vid västra sidan av Galileiska sjön.
[Vissa av lärjungarna hade trott att Jesus skulle återupprätta staten Israel och befria dem från romarnas förtryck, men eftersom det inte skett så tvivlade de på om Jesus verkligen hade makt. Detta ord för tvivla används bara här och i Matt 14:31, där Petrus ser på de yttre omständigheterna i stället för att tro och lita på Jesu ord.]
18När Jesus kommit fram till dem talade han och sa:
"All auktoritet (all makt att regera) i himlen och på jorden har getts åt mig. 19När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]:
Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem
i Faderns och Sonens och den helige Andes
namn [singular]
20och lär (instruerar, undervisar) dem att hålla (bevara) [noggrant lyssna på] allt som jag har befallt er.
Och se (lägg märke till) [kom ihåg], jag är med er alla dagar till tidens slut (tidsålderns fullbordan)."
[Huvudbudet att "göra lärjungar" föregås av att först ha gått ut och följs sedan av uppdraget att döpa nya lärjungar och träna de troende. I Jesu uppmaning står alla verb i aktiv form, vilket visar att detta alltid är aktuellt – ända tills Jesus kommer åter.]
Vilket år och vilken veckodag dog Jesus?
Evangeliernas berättelser, typologin från GT, almanacka och traditioner kan hjälpa oss att bestämma vilket år och vilken veckodag Jesus dog.
Jesu ord och Bibelns texter är sanna. Det finns dock olika syn på vilken dag den sista måltiden äger rum, och följaktligen vilken nästa veckodag är då Jesus korsfästs. Kärnbibeln lutar sig mot Joh 13:1 och Matt 26:17 som indikerar att måltiden skedde före högtiden, se dock Mark 14:12; Luk 22:7-8. Det finns fyra vårhögtider som har uppfyllts exakt, det talar för att Jesus var påskalammet, se Kol 2:17. När det kommer till traditioner är det komplicerat. Över tid har kristna traditioner skapats och de judiska justerats, för att skilja den judiska och kristna påsken åt så att de aldrig sammanfaller.
Hur högtidernas datum infaller i almanackan måste också stämma med angivelsen att graven var tom den första dagen i veckan (vilket är en söndag). De tre vanligaste förslagen i ett möjligt intervall är år 27, 30 eller 33 e.Kr., alla andra år i denna period infaller 14:e nisan på en måndag eller lördag vilket inte går att få ihop med den tomma graven en söndag.
År 27 och 30 e.Kr. infaller 14:e nisan från onsdag kväll till torsdag eftermiddag och år 33 e.Kr. är det fredag kväll till lördag eftermiddag. Utifrån Matt 2:1; Luk 3:1-2, 23 är år 30 e.Kr. mest troligt. I Kärnbibelns tabell i Mark 11, och rubrikerna i Markus och Lukas evangelium följer dagarna år 30 e.Kr. Jesus åt då den sista måltiden onsdag kväll. Detta år offras påskalammet i templet klockan tre på torsdag eftermiddag, och i så fall samtidigt som Jesus dör på korset, vilket skuggbilderna talar för, se 1 Kor 5:7. Detta möjliggör också för exakt tre dagar (tor, fre och lör) och tre nätter (tor/fre, fre/lör och lör/sön) i graven.
Det finns olika traditioner och synsätt, men det gemensamma och viktigaste är att Jesus är uppstånden och lever idag!
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
