Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 15/2

2 Mos 39:1-40:38, Ps 35:1-16, Ords 9:11-12, Mark 1:1-28


2 Mos 39:1-40:38

Arbetet utförs
1[Nu beskrivs prästens klädnad. Stycket verkar vara uppdelat i sju sektioner.]

Och från blått och purpur och scharlakansrött gjorde de broderade kläder för tjänst i det heliga och gjorde heliga kläder till Aron som Herren (Jahveh) befallt Mose.

Efoden
2Och han [Betsalel, se 2 Mos 38:22] gjorde efoden av guld, blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne. 3Och de [hantverkarna eller specifikt Betsalel och Oholiav, se 2 Mos 36:1-2; 38:23] hamrade ut guldet till tunna plattor och skar det till trådar (tunna guldtrådar – hebr. patil) för att arbeta in det i det blå [garnet] och i det purpurfärgade [garnet] och i det scharlakansröda [garnet] och i det fina linnet, en skicklig hantverkares arbete. 4De gjorde axelstycken för den, sammanfogade, i de två ändarna var den sammanfogad. 5Och de skickligt vävda banden som var på den, som man fäster den med, var av samma stycke och likadant arbete, av guld, av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne, som Herren (Jahveh) befallt Mose.
     6Och de bearbetade onyxstenarna och infattade dem i guld och graverade dem som man gör med en signetring, efter namnen på Israels söner. 7Och han satte dem på efodens axelstycken, för att vara minnesstenar till Israels söner, som Herren (Jahveh) befallt Mose.

Bröstskölden
8[Vers 8-21 är en repris av 2 Mos 28:15-28 nästan ordagrant, förutom lite verbformer och vers 16 (jfr med 2 Mos 28:23) som nämner de två infattningar av guld och avslutningen i vers 21 som nämner "som Herren befallt Mose".]

Och han gjorde bröstskölden, en skicklig hantverkares arbete, på samma sätt som arbetet med efoden, av guld, av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne. 9Den var kvadratisk, de gjorde bröstskölden dubbel, 1 spann var dess längd och 1 spann var dess bredd [23 x 23 cm] – dubbel.

10Och de satte på den fyra rader med stenar.
En rad med
    [1] karneol [röd sten – hebr. odem],
    [2] topas [olivgrön, gulaktig]
    [3] och smaragd [hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); ordet används bara här och i 2 Mos 28:17],
den första raden.

11Och den andra raden,
    [4] en karbunkel,
    [5] en safir ["en blå sten"; himmelsblå]
    [6] och en kalcedon.

12Och den tredje raden,
    [7] en hyacint [mörkröd, lila – hebr. leshem förekommer bara här och i 2 Mos 28:19],
    [8] en agat [hebr. shevo förekommer bara här och i 2 Mos 28:19]
    [9] och en ametist [purpur och violett – hebr. achlama förekommer bara här och i 2 Mos 28:19].

13Och den fjärde raden,
    [10] en krysolit [hebr. tarsis, troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll],
    [11] en onyx [hebr. shoham; troligtvis från ordet att bleka]
    [12] och en jaspis [hebr. jashfe; från ordet att polera; under antiken användes ordet främst för gröna (delvis genomskinliga) stenar, men idag används termen även för andra färger].

[I Johannes syn ser han den sista och första ädelstenen i översteprästens bröstsköld, se Upp 4:3. Jaspis, den sista stenen, är också den första grundstenen i det nya Jerusalems stadsmur, se Upp 21:18-20.]
De var ditsatta med infattningar av guld. 14Och stenarna var, efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna.

Guldkedjor och ringar
15Och de gjorde på bröstskölden flätade kedjor, ett kransarbete av rent guld. 16Och de gjorde två infattningar av guld och två guldringar och satte de två ringarna på de två sidorna av bröstskölden. 17Och de satte de två flätade kedjorna av guld på de två ringarna på bröstsköldens sidor. 18Och de två andra ändarna på de två tvinnade kedjorna satte de på de två infattningarna och satte dem på efodens två axelstycken, på dess främre del. 19Och de gjorde två ringar av guld och satte dem på de två ändarna av bröstskölden, på dess kant som var vända mot sidan på efodens insida. 20Och de gjorde två ringar av guld och satte dem på efodens två axelstycken undertill, i dess framkant, nära dess sammankoppling ovanför efodens skickligt vävda band. 21Och de band fast bröstskölden med dess ringar till efodens ringar med en blå snodd (flätad tråd), så att den ska vara på efodens skickligt vävda band, så att bröstskölden inte lossnar från efoden, som Herren (Jahveh) befallt Mose.

Dräkten
22Och han gjorde efodens rock (ämbetsdräkt) av vävt arbete, helt i blått. 23Och hålet i rockens mitt som hålet på en pansarskjorta, med en snörning runt dess hål, så att det inte kan repas upp. [Hålet är tänkt för att man ska kunna trä den över huvudet när man tar den av och på sig. Den är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning. Den blir som en hellång poncho.] 24Och på fållen [längst ner på den blå klädnaden, se vers 22] gjorde de granatäpplen av blått och purpur och scharlakansrött och tvinnat linne. 25Och de gjorde klockor (bjällror) av rent guld och satte klockorna mellan granatäpplena runt klädnadens fåll [nertill], mellan granatäpplena, 26en klocka och ett granatäpple, en klocka och ett granatäpple runt klädnadens fåll, till ämbetsdräkt, som Herren (Jahveh) befallt Mose.

Tunikor
27Och de gjorde tunikor av fint linne, av vävt arbete, till Aron och till hans söner.

Turban, underkläder
28Och turbaner av fint linne och bekväma huvudbonader av fint linne och underkläder av fint tvinnat linne, 29och gördeln av fint tvinnat linne och blått och purpur och scharlakansrött, en vävares arbete i färger, som Herren (Jahveh) befallt Mose.

Diadem för turbanen
30Och de gjorde den heliga plattan, en krona av rent guld och skrev en text på den som man graverar en signetring: "Helgad till Herren (Jahveh)." 31Och de knöt en blå snodd (flätad tråd) i den för att fästa den ovanpå turbanen, som Herren (Jahveh) befallt Mose.

Invigning
32Så avslutades allt arbete med mötestältets tabernakel och Israels söner gjorde allt i enlighet med det som Herren (Jahveh) befallt Mose, så gjorde de.

Mose inspekterar arbetet
33Och de förde tabernaklet till Mose:
Tältet och alla dess möbler,
    dess spännen, dess brädor, dess tvärstänger
    och dess stolpar och dess socklar,
34och överdraget av rödfärgat getskinn
    och överdraget av sälskinn
    och avskärmningens draperi (förhänge),
35vittnesbördets ark med dess stänger och locket (nådastolen),
36bordet och alla dess redskap och skådebröden,
37den rena menoran [syftar både på att den sjuarmade ljusstaken är rituellt ren – hebr. tahar, men också på att den är tillverkad av enbart rent guld],
    dess lampor, lamporna som ska sättas i ordning och oljan till ljusbäraren (ljusstaken)
38och guldaltaret
    och smörjelseoljan
    och den söta rökelsen
och förhänget till tältets öppning,
39bronsaltaret
    och dess galler av brons,
    dess stänger och alla dess redskap, vattenkaret och dess fundament,
40gårdens våder,
    dess stolpar och dess socklar
    och förhänget till gårdens öppning,
    dess linor och dess tältpluggar
    och alla redskap till tjänstgöringen i mötestältets tabernakel,
41de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen,
    de heliga kläderna till prästen Aron
    och kläderna till hans söner för att tjänstgöra i prästämbetet.
42I enlighet med allt det som Herren (Jahveh) befallt Mose, så gjorde Israels söner hela arbetet. 43Och Mose såg allt arbete, och se, de hade gjort det som Herren (Jahveh) hade befallt, precis så hade de gjort det. Och Mose välsignade dem.

[Herren var mycket noggrann med att allt skulle göras exakt efter ritningarna och mönstren som Mose hade fått när han var uppe på berget Sinai, se 2 Mos 25:9, 40 m.fl.]

Instruktioner för uppsättning
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2"På den första dagen i den första månaden [aviv/nisan] ska du sätta upp mötestältets tabernakel. 3Där ska du ställa in vittnesbördets ark och du ska skärma av (dölja) arken med förhänget (draperiet). 4Du ska föra in bordet och lägga i ordning brödet på det, och du ska föra in menoran [den sjuarmade ljusstaken] och tända dess lampor. 5Du ska ställa altaret av guld, för rökelse, framför vittnesbördets ark och sätta upp öppningens förhänge (draperi) till tabernaklet.
     6Du ska ställa brännofferaltaret framför öppningen till mötestältets tabernakel. 7Du ska ställa vattenkaret mellan mötestältet och altaret och hälla vatten i det. 8Du ska sätta upp inhägnaden runtomkring och hänga upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port.
     9Du ska ta smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt som är i det och ska helga (avskilja) det och alla dess möbler, och det ska vara heligt. 10Du ska smörja brännofferaltaret och alla dess redskap och helga altaret och altaret ska vara högheligt. 11Du ska smörja vattenkaret och dess fundament och helga det.
     12Du ska föra Aron och hans söner till mötestältets dörr och tvätta dem med vatten. 13Du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet. 14Du ska föra fram hans söner och sätta på dem prästkläder. 15Du ska smörja dem som du smorde deras far så att de kan göra tjänst för mig i prästämbetet. Och deras smörjelse ska för dem vara ett evigt prästerskap genom deras generationer."

16Och Mose gjorde i enlighet med allt som Herren (Jahveh) befallt honom, så gjorde han.

Mose sätter upp tabernaklet
17Och det skedde i den första månaden [Aviv], på det andra året [efter uttåget ur Egypten] på den första dagen i månaden, att tabernaklet restes. [Det är denna månad den 14:e dagen som pesach firas följt av det osyrade brödets högtid den 15:e dagen och sju dagar.] 18Mose reste tabernaklet och lade dess socklar och satte upp brädorna på dem och satte dit tvärstängerna och reste upp dess stolpar. 19Han bredde ut tältet över tabernaklet och lade tältets överdrag ovanpå det, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
     20Han tog och lade vittnesbördet i arken och satte stängerna på arken och lade arkens täckning (nådastolen, locket) ovanpå arken. 21Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förhänget (draperiet) och skärmade av vittnesbördets ark, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
     22Han satte bordet i mötestältet på sidan i tabernaklet norrut, utanför förhänget 23och gjorde i ordning en rad med bröd på det inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
     24Han [Mose] ställde ljusstaken i mötestältet mittemot bordet på tabernaklets södra sida 25och tände lamporna inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
     26Han ställde det gyllene altaret i mötestältet framför förhänget (draperiet) 27och brände rökelse av söta kryddor på det, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose. 28Sedan satte han upp förhänget (draperiet) till tabernaklets öppning.
     29Brännofferaltaret ställde han vid öppningen till mötestältets tabernakel och offrade på det brännoffer och shalomoffer, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
     30Han ställde vattenkaret mellan mötestältet och altaret och hällde vatten i det för att tvätta sig, 31så att Mose och Aron och hans söner kunde tvätta sina händer och sina fötter i det. 32När de gick in i mötestältet och när de kom nära altaret skulle de tvätta sig, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
     33Sedan reste han inhägnaden runt om tabernaklet och altaret och satte upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port. Så fullbordade Mose arbetet.

Guds härlighet
34[Nu kommer själva finalen – Herrens härlighet kommer och fyller platsen med en stark gudsnärvaro.]

Sedan täckte molnet mötestältet och Herrens härlighet fyllde tabernaklet. 35Mose kunde inte gå in i mötestältet, eftersom molnet vilade över det och Herrens härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) fyllde tabernaklet. 36Varje gång molnet höjde sig från tabernaklet bröt israeliterna upp och fortsatte sina vandringar. 37Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp, de vandrade inte framåt förrän den dag det höjde sig. 38Herrens moln vilade över tabernaklet om dagen, och om natten lyste en eld i molnet inför israeliternas ögon under alla deras vandringar.

[Oavsett ljus eller mörker, dag eller natt var molnet som är Guds närvaro alltid där, synligt för Guds folk. Ordet "vandringar" (vers 36 och 38) är i plural och beskriver "uppbrott och delsträckor". Totalt namnges 42 platser som israeliterna slår läger på under sin vandring till Kanaans land.]


Ps 35:1-16

Psalm 35 – Låt inte fienden glädja sig över mig

Psalmen är en bön om att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. Språket är ett av de mest emotionella av alla psalmer. Ibland har kristenheten haft svårt att hantera dessa texter. Det är dock bra att komma ihåg att Jesus själv citerade från denna psalm och hade inte något problem med den.

Författare: David

Citeras: Vers 19 citeras av Jesus i Joh 15:25

Struktur:
Psalmen har tre delar som alla avslutas med lovprisning, se vers 9-10, 18 och 28:

Del 1, vers 1-10
Del 2, vers 11-18
Del 3, vers 19-28

1Av David.
-


Del 1
Herre (Jahveh), kämpa mot (anklaga) dem som kämpar mot (anklagar) mig,
    strid mot (attackera) dem som strider mot (attackerar) mig.
2Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld,
    res dig upp till min hjälp;
3dra svärd och spjut,
    för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
    "Jag är din frälsning (räddning)."

[Gud liknas vid en stridsman. Vers 1-3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4-6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]

4Låt dem som är ute efter mitt liv,
    bli förödmjukade och vanärade!
Låt dem som vill mig ont,
    vända om förnedrade.
5Låt dem bli som agnar för vinden,
    när Herrens (Jahvehs) ängel (utsände budbärare) driver bort dem.
6Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal,
    när Herrens (Jahvehs) ängel förföljer (jagar) dem.

[David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se vers 3. Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i vers 5-6 och Ps 34:8. Det är en Guds representant, se Jes 63:9; 2 Mos 23:20. Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]

7Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig,
    utan orsak har de grävt [en grop, snara, grav] för mitt liv [Ps 7:16].
    [Att frasen "utan orsak" upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i vers 19.]
8Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det),
    låt det nät han själv gömt fånga honom,
    låt honom själv falla i den katastrofen (förintelsen).

[Hebreiska ordet shoah beskriver en katastrof och förintelse. I modern hebreiska används ordet för "förintelsen" under andra världskriget, då nazisterna försökte utrota judarna.]

9Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (dansa, fröjda sig) i Herren (Jahveh),
    glädja mig i hans frälsning (räddning).
    [Det hebreiska ordet för jubla innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
10Alla mina ben ska säga:
    "Herre (Jahveh), vem är som du?
Du som räddar (rycker bort) den svage från den som är starkare än honom,
    ja, den svage och fattige från den som plundrar honom."

[Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben (hebr. etsem) i vers 10 kompletterar hebreiska nefesh, översatt "hela min varelse" i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.]

Del 2
11Laglösa (falska, våldsamma – hebr. chamas) vittnen träder fram,
    de frågar mig om saker jag inte vet.
12De lönar gott med ont [Saul erkände att han behandlat David så, se 1 Sam 24:17],
    hela min inre varelse är övergiven (barnlös, i förtvivlan som en som förlorat sitt barn).
13När de var sjuka,
    klädde jag mig i sorgdräkt (säckklädnad) [Ps 30:12],
visade min sorg genom att fasta,
    men min bön återvände till mitt knä (besvarades inte).
14Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
    jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se Ps 38:7) i sorg (nattsvart mörker) som en mor
    [i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se vers 12].
15Men när jag stapplade, gladde de sig och samlades,
    de samlade (gaddade ihop) sig mot mig,
angripare som jag inte kände,
    de rev mig [som vilddjur som attackerar], utan uppehåll.
16Som gudsfientliga gycklare vid fester,
    gnisslar de tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot mig. [Ps 37:12]

Ords 9:11-12

11För genom mig [visheten från Gud] förökas (multipliceras) dina dagar,
    och år läggs till ditt liv.
12Om du är vis, hjälper visheten dig,
    men om du hädar (föraktar, hånar) får du själv bära straffet [ensam bära konsekvenserna].

Mark 1:1-28

MARKUSEVANGELIET

Markus är det kortaste evangeliet med sina sexton kapitel. Det är skrivet till romare och har få referenser till Gamla testamentet. Berättelsen rör sig snabbt framåt likt ett actiondrama. Det grekiska ordet euthys som översätts "på en gång", "strax" eller "genast" används hela 47 gånger och kännetecknar detta evangelium. Ett annat särdrag är att alla episoder hör samman och binds ihop med ordet "och". Av alla 678 verser börjar 410 med det grekiska kai som ofta översätts till "och", "nu" eller "då".

Struktur:
Det grekiska ordet schizo – "dela sig" och "öppnas", används två gånger. I inledningen vid Jesu dop "delade sig himlen" och i slutet av evangeliet vid hans död "delades förlåten" i templet i två delar, se Mark 1:10; 15:38. Frasen "Guds Son" nämns tre gånger Mark 1:1; 3:11; 15:39. En enkel struktur baserad på geografin skulle kunna vara:

1. Introduktion, 1:1-13.
2. Jesus verkar i Galileen, 1:14-7:23.
3. Jesus verkar i vidare kretsar, 7:24-10:52.
4. I Jerusalem – sista veckan, 11-16.

Genre: Evangelium.

Skrivet: Omkring år 60 e.Kr.

Författare: Enligt tidig tradition Markus. Innehållet är troligen mycket av Petrus ögonvittnesskildring nedskrivet under deras gemensamma vistelse i Rom, se 1 Pet 5:13. Några exempel där Petrus perspektiv framträder tydligt är: Mark 1:35-37; 2:1-5; 11:20-21; 13:1-4. Markus mor hörde också till den första kretsen av kristna och i Markus barndomshem i Jerusalem möttes de troende ofta, se Apg 12:12.



Jesu förberedelse

Johannes Döparen banar väg

Jordanfloden rinner från norr till söder genom Israel. Det var vid den här floden Johannes döpte och även Jesus blev döpt.

1Detta är begynnelsen [utgångspunkten för min redogörelse] av evangeliet (det glada budskapet, segerbudskapet) om Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son.

[De fyra evangelierna har alla olika utgångspunkter – begynnelser. Matteus utgår från Jesu släkttavla från Abraham. Johannes går tillbaka till det eviga Ordet som fanns i begynnelsen. Markus och Lukas börjar med Johannes Döparen. Lukas startar med hans födelse medan Markus utgår från hans tjänst.]

2Så står det skrivet hos profeten Jesaja [om Johannes Döparen, se vers 4]:
Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
    han ska bereda vägen för dig. [Mal 3:1]

3En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
    gör stigarna raka för honom!

[Det sista citatet kommer från Jes 40:3. Som brukligt var på den här tiden nämns endast den störste profeten Jesaja som huvudkälla, även om också Malaki refereras först.]
4Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken på hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse. 5Hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom (i en ständig ström), och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. 6Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet [vilket ger associationer till tidigare profeter som t.ex. Elia, se 2 Kung 1:8]. Han levde av gräshoppor och vildhonung.

[Johannes Döparens livsstil stod i stark kontrast till många av de religiösa ledarna som levde i lyx. Gräshoppor och vildhonung var vanlig mat i ökenmarken.]

7Han predikade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar [som var en slavs syssla]. 8Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig Ande."

Jesus döps

Jordandalen nära Betania. I bakgrunden syns de judeiska bergen.

9Nu, vid den tiden, kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i [floden] Jordan av Johannes. 10På en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlarna dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom]. 11Då kom en röst från himlen: "Du är min Son – min Älskade, jag har min glädje i dig (du är den utvalde, ende)." [Jes 42:1]

Jesus prövas av Satan
12På en gång förde (drev) Anden honom ut i öknen (obebodda trakter). 13Han var i öknen under 40 dagar och prövades (frestades, testades, utvärderades ständigt, gång på gång) av Satan (motståndaren). Han levde bland de vilda djuren [schakaler, vargar, hyenor, leoparder], och änglarna betjänade honom (ständigt, gång på gång).

[Det hebreiska ordet för öken är midbar och det betyder bokstavligt översatt "ordets plats". I Matt 4:1-11 och Luk 4:1-13 beskrivs hur Jesus frestas att förvandla stenar till bröd, kasta sig ner från templet och tillbe djävulen. Vid varje tillfälle svarar Jesus med det skrivna ordet.]

Jesus till Galileen
14Nu, efter det att Johannes hade blivit fängslad [i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet av den romerske ståthållaren Herodes Antipas som ansvarade för Galileen och Pereen], kom Jesus till Galileen och predikade evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike 15och sa:
"Tiden är inne (fylld, fullbordad)! Guds rike är nära!
    [En tidsepok är fullbordad. Nu börjar en ny tid då Guds rike är nära.]

Omvänd er (förändra ert sätt att tänka och agera)
    och tro (lita på, ha förtröstan på) evangeliet (de glada nyheterna, segerbudskapet)!"

[Ordet evangelium betyder "glädjebud" eller "segerbudskap". Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]
Lärjungarna kallas

Än i dag är det vanligt att fiska med kastnät.

16När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon [som senare kallas Petrus, se Mark 3:16] och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.

[Ordet "kasta sina nät" beskriver hur de i full aktivitet kastar näten först på ena sidan och sedan på andra. I Lukas mer detaljerade skildring beskrivs också hur de fiskat hela natten utan något resultat, se Luk 5:5. Kanske försökte de få någon fångst genom att fiska längs med stranden efter den misslyckade natten.]

17Jesus sa till dem: "Kom och följ mig. Jag ska göra er till [lära er att bli] människofiskare!" 18Genast lämnade de sina nät och följde honom. 19Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt. 20Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans anställda fiskare i båten och följde efter honom.

[Petrus, Jakob och Johannes följde Jesus redan sedan tidigare, se Joh 1:40-42. Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. De två brödraparen var kompanjoner. Lukas beskriver också hur Simon lånat ut sin båt till Jesus som fick använda den som en predikstol. På Jesu uppmaning lägger sedan Simon ut näten på djupt vatten, se Luk 5:1-10. Den stora fångsten visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer som får tid på sig att anställa nya fiskare som kan ersätta sönernas plats.]

Jesus undervisar och helar i synagogan

Ruinerna av staden Kapernaum är ett välbesökt turistmål. Bilden är tagen inifrån återstoden av en synagoga från 300-talet som antas vara byggd ovanpå den synagoga som fanns på Jesu tid.

21De gick in till Kapernaum, och så fort (ordagrant "genast när") det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa. 22De häpnade (blev helt överväldigade, förvånade) över hans undervisning, för han undervisade med auktoritet (makt) och inte som de skriftlärda [som mestadels bara citerade andra tidigare rabbiner].
     23Just då i synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och på en gång började han skrika: 24"Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är – Guds helige!" 25Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): "Var tyst! Kom ut ur honom!" 26Efter att den orena anden våldsamt slitit och ryckt i mannen, for den ut ur honom under ett högt rop.

[Detta är den första av fyra andeutdrivningar som skildras i Markusevangeliet, se Mark 5:1-20; 7:25-30; 9:17-29.]

27De blev alla förfärade (på gränsen till skräckslagna) och började fråga varandra (begära svar av varandra): "Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." 28Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel