Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - söndag 15/2

3 Mos 8-10

3 Mos 8-10

ETT HELIGT PRÄSTERSKAP (kap 8-10)

Arons och hans söners prästvigning
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 2"Ta Aron tillsammans med hans söner,
    och kläderna
    och smörjelseoljan
    och en tjur som syndoffer [3 Mos 4:3]
    och två baggar
    och en korg med osyrat bröd,
3och samla hela församlingen tillsammans vid ingången till mötestältet."

4Och Mose gjorde som Herren (Jahveh) befallt och församlingen samlades tillsammans vid ingången till mötestältet.

5Och Mose sa till församlingen: "Detta är de ting som Herren (Jahveh) befallt till att göras. 6Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvättade dem i vatten. 7Och han satte på honom kläderna [2 Mos 28:39-41] och omgjordade honom med gördeln och klädde honom i ämbetsdräkten [2 Mos 28:39-41] och satte efoden [2 Mos 28:6-14] på honom och omgjordade honom med efodens praktfulla gördel och band fast den [efoden] på honom med den [den praktfulla gördeln]. 8Och han satte bröstskölden på honom [2 Mos 28:15-30], och i bröstskölden lade han ner Urim och Tummim.

[Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som troligtvis användes för att kasta lott, se 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42.]

9Och han satte huvudbonaden på hans huvud och på hans panna satte han den gyllene plåten, den heliga kronan, som Herren (Jahveh) befallt Mose. [2 Mos 28:36]

10Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde tabernaklet (hebr. miskan) och allt som fanns därinne och helgade det. 11Och han stänkte därav på altaret sju gånger, och smorde altaret [2 Mos 27:1-8] och alla dess redskap, både vattenkaret [2 Mos 30:17-21] och dess fundament, till att helga dem. 12Och han hällde ut smörjelseoljan över Arons huvud [Ps 133] och smorde honom, till att helga honom. 13Och Mose förde fram Arons söner och satte kläder på dem [2 Mos 28:39-41] och omgjordade dem med gördlar och satte huvudbonader på dem som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

14Och han förde fram tjuren för syndoffret [3 Mos 4:3], och Aron och hans söner lade sina händer på tjurens huvud för syndoffret. 15Och han slaktade den och Mose tog blodet och strök det med sitt finger på altarets horn [de fyra hörnen, se 2 Mos 27:2] runtom och renade altaret och hällde blodet vid altarets fot och helgade (avskilde) det till att bringa försoning (täcka över) på det. 16Och han tog allt det feta som täcker inälvorna, och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och Mose brände det på altaret. 17Men tjuren och dess skinn, dess kött och dess avskräde (slaktrester) brände han med eld utanför lägret, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose. [2 Mos 29:14]

18Och han förde fram baggen till brännoffret [3 Mos 1:1-17], och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 19Och han slaktade den och Mose stänkte blodet på altaret runtomkring. 20Och han delade baggen i bitar och Mose brände huvudet, bitarna och det feta. 21Och han tvättade inälvorna och benen i vatten, och Mose brände hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer med en söt doft och ett eldsoffer till Herren (Jahveh), som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

22Och han förde fram den andra baggen, baggen för invigning, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 23Och han slaktade den och Mose tog av dess blod och strök det på Arons högra örsnibb, och på tummen på hans högra hand, och på stortån på hans högra fot [2 Mos 29:20]. 24Och han förde fram Arons söner och Mose strök blod på deras högra örsnibbar, och på tummarna på deras högra hand, och på stortårna på deras högra fot. Och Mose stänkte blodet över altaret runtomkring. 25Och han tog det feta och länden och allt det feta som var på inälvorna och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och det högra låret, 26och från korgen med osyrat bröd som var inför Herrens (Jahvehs) ansikte [2 Mos 25:30], tog han en osyrad brödkaka och en kaka med inoljat bröd och en kaka och lade dem på det feta och på det högra låret. 27Och han lade allt på Arons händer och på hans söners händer och viftade dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 28Och Mose tog dem från deras händer och brände dem på altaret ovanpå brännoffret, det är invigningen som en söt doft, det är ett eldsoffer till Herren (Jahveh). 29Och Mose tog bröstet och viftade det som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, det var Moses del av prästvigningsbaggen – som Herren (Jahveh) befallt Mose.

30Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet som var på altaret och stänkte det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över hans söners kläder med honom, och helgade (avskilde) Aron och hans kläder och hans söner och hans söners kläder med honom.

31Och Mose sa till Aron och till hans söner: "Koka köttet vid ingången till mötestältet och ät det där med bröd som är i korgen för invigningen som jag har befallt och sagt, Aron och hans söner ska äta det. 32Och det som blir kvar av köttet och av brödet ska ni bränna i eld. 33Och ni ska inte gå ut genom ingången till mötestältet på sju dagar, till dess dagarna för er invigning tar slut, i sju dagar ska ni helga er. 34Som han har gjort denna dag, så har Herren (Jahveh) befallt att göra för att bringa försoning för (täcka över) er. 35Därför ska ni vistas vid ingången till mötestältet dag och natt sju dagar, och vakta (vaka över) det Herren (Jahveh) förordnat, så att ni inte dör, för så har jag blivit befalld. 36Så Aron och hans söner gjorde allt som Herren (Jahveh) befallt genom Moses hand.

Prästerna börjar sin tjänst
1Och det skedde på åttonde dagen att Mose kallade på Aron och hans söner och Israels äldste. 2Och han sa till Aron: "Ta dig en ung kalv, en tjurkalv (ordagrant: "son av boskap"), som syndoffer och en felfri (tamim, ren) bagge som brännoffer och offra dem inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 3Och till Israels söner ska du tala och säga: "Ta en killing från getterna som syndoffer, och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria (tamim, rena) som brännoffer, 4och en oxe och en bagge till shalomoffer, för att offra inför Herrens (Jahvehs) ansikte och matoffer ringlat med olja, för idag ska Herren (Jahveh) visa sig för er.
     5Och de förde fram det som Mose befallt till öppningen på mötestältet och hela menigheten kom nära och stod inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 6Och Mose sa: "Detta är det som Herren (Jahveh) befallt att göra och Herrens (Jahvehs) härlighet (tyngd) ska visa sig för er."
     7Och Mose sa till Aron: "Gå till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning (täck över) för dig själv och för folket, och offra folkets offer och bringa försoning (täck över) för dem, som Herren (Jahveh) befallt.
     8Och Aron gick till altaret och slaktade kalven för syndoffret som var för honom själv. 9Och Arons söner förde blodet till honom och han doppade sitt finger i blodet och strök det på altarets horn och hällde ut blodet vid foten av altaret. 10Men det feta och njurarna och hinnorna över levern på syndoffret brände han på altaret, som Herren (Jahveh) befallt Mose. 11Och köttet och huden brände han i eld utanför lägret.
     12Och han slaktade brännoffret och Arons söner bar fram blodet till honom som han stänkte runt omkring över altaret. 13Och de bar fram brännoffret till honom med dess delar och huvudet och han brände dem på altaret. 14Och han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
     15Och han förde fram folkets offer och tog geten som var folkets syndoffer och slaktade den och offrade den för synd, som det första (folkets första syndoffer).
     16Och han förde fram brännoffret och offrade det i enlighet med föreskrifterna. 17Och han förde fram matoffret och tog en handfull därav och brände det på altaret vid sidan av morgonens brännoffer.
     18Han slaktade oxen och baggen som shalomoffer som var för folket, och Arons söner förde fram blodet till honom som han stänkte över altaret runt omkring. 19Och det feta av oxen och baggen, länden och det som täcker inälvorna och njurarna och hinnorna över levern, 20och de lade det feta på bröststycket och han brände det feta ovanpå altaret. 21Och bröststycket och det högra låret viftade Aron som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som Mose hade befallt.
     22Och Aron lyfte upp sin hand mot folket och välsignade dem, och kom ner från syndoffret och brännoffret och shalomoffret. [Aron står kvar vid altaret, som är en upphöjd plats, när han välsignar folket.]
     23Och Mose och Aron gick in i mötestältet och kom ut och välsignade folket. Och Herrens (Jahvehs) härlighet (tyngd) visade sig för hela folket. 24Och det kom en eld från Herrens (Jahvehs) ansikte och slukade brännoffret och det feta på altaret, som när hela folket såg det, ropade och föll ner på sina ansikten.

Nadav och Avihos död
1Och Arons [två äldsta] söner Nadav [betyder "generös"] och Aviho [betyder "min far (är) han"] tog sina fyrfat och lade eld i dem och lade rökelse ovanpå och offrade främmande (otillåten – hebr. zarah) eld (hebr. esh) inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som han hade befallt dem att låta bli. 2Och eld gick ut från Herren (Jahveh) och slukade dem och de dog inför Herrens (Jahvehs) ansikte.

[Den exakta överträdelsen är inte specificerad, men 2 Mos 30:9 förbjuder att offra främmande rökelse (hebr. ketoret zarah). Det rörde sig om rökelse som inte var förberedd på rätt sätt, se 2 Mos 30:34-38. Ett annat förslag är att de offrade på fel tid, se 2 Mos 30:7-8. Denna händelse ligger säkert till grund för uttalandet i Heb 12:29.]

3Då sa Mose till Aron:
"Detta är vad Herren (Jahveh) talade och sa:

'Jag blir helgad
    i dem som kommer nära mig
    och över hela folkets ansikte ska jag förhärligas.' "
Aron var tyst (som förstelnad, rörde sig inte, väntade – hebr. damam). [Ordet används ofta vid katastrofer, se Hes 24:17.]
     4Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sa till dem: "Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret." 5De kom nära och bar bort dem i deras kläder, ut ur lägret som Mose talat.
     6Och Mose sa till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Låt inte era huvuden vara fria [ta inte av er huvudbonaden; låt inte håret vara ovårdat – visa inte yttre tecken på sorg] och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden [som dödade Nadav och Aviho] som Herren (Jahveh) tände. 7Ni ska inte lämna mötestältets ingång, för att inte dö, för Herrens (Jahvehs) smörjelseolja är över er. Och de gjorde enligt Moses ord."

8Och Herren (Jahveh) talade till Aron och sa:

9"Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte dö. Det ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt genom dina generationer,
     10för att ni ska skilja mellan heligt
        och oheligt
        och mellan orent
    och rent [här är en kiasm med heligt/rent och oheligt/orent]
11och för att ni ska undervisa Israels söner alla de förordningar (ordagrant 'saker inristat') som Herren (Jahveh) talat till dem genom Moses hand."

12Och Mose talade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner som var kvar: "Ta matoffret som återstår av Herrens (Jahvehs) eldsoffer och ät det utan jäst bredvid altaret, för det är högheligt. 13Och ni ska äta det på en helig plats eftersom det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del av Herrens (Jahvehs) eldsoffer, för så har jag befallt. 14Och bringan som viftats och låret som viftats ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och dina döttrar med dig, för det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del som är givet av offret från Israels söners shalomoffer (gemenskapsoffer). 15Låret och bröstet ska de föra fram med eldsoffren av fett, för att vifta det som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och det ska vara ditt och dina söners med dig, det är en evig förordning (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahveh) har befallt."

16Mose frågade noggrant efter (hebr. darash darash – ordagrant: "frågande frågade", vilket förstärker sökandet efter) syndoffersbocken [3 Mos 4:3; 9:15; 10:1], men se, den var uppbränd.

[Orden darash darash är den matematiska mittpunkten av alla hebreiska ord i Torah (de fem Moseböckerna). Det är intressant att det finns totalt 77 dubbelord i Torah som t.ex. "Abraham, Abraham" (1 Mos 25:19) och "Noa, Noa" (1 Mos 6:9). Av dessa 77 dubbelord finns det 39:e och mittersta darash, darash just här. Det är mer än en slump att i mitten av alla 304 805 ord i de fem Torah-rullarna är de två ord (ord nummer 152 402 och 152 403) också ett dubbelord som i sin tur är den mittersta av alla 77 dubbelord! Dessutom handlar denna vers om att Mose noggrant söker efter syndabocken vilket pekar på den centrala frågan – vem kan försona oss med Gud? Johannes Döparen (den störste profeten, se Matt 11:11) ger svaret: "Se, Guds Lamm, som utplånar världens synd", se Joh 1:29.]

Då blev Mose vred på Elazar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sa:
17"Varför har ni inte ätit syndoffret på en helig plats? Det är högheligt, och det har getts till er att bära församlingens överträdelser, att bringa försoning för (täcka över) dem inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 18Se blodet av det fördes inte in i den heliga platsen, ni skulle verkligen ha ätit det på en helig plats som jag befallde.
     19Och Aron talade till Mose: "Se, denna dag har de offrat sina syndoffer och sina brännoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och sådana saker har hänt [Nadav och Avihos förseelse] och om jag hade ätit syndoffret idag, skulle det ha blivit accepterat i Herrens (Jahvehs) ögon? 20När Mose hörde detta var han tillfreds.






Igår

Planer

Stäng  


Parallell