Helbibel - torsdag 19/2
3 Mos 7:28-9:6,
Ps 37:12-29,
Ords 10:5,
Mark 3:31-4:25
3 Mos 7:28-9:6
Prästernas del av gemenskapsoffret 28Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 29Tala till Israels söner och säg: Den som offrar ett shalomoffer (gemenskapsoffer) till Herren (Jahveh), ska föra fram sitt djuroffer till Herren (Jahveh) från sitt shalomoffer. 30Hans egna händer ska föra fram offret till Herren (Jahveh), gjort med eld. Det feta med bringan ska han föra fram så att bringan kan viftas som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 31Och prästen ska bränna det feta på altaret men bringan ska vara Arons och hans söners. 32Och det högra låret ska han ge till prästen som ett viftoffer från era shalomoffer (gemenskapsoffer). 33Den bland Arons söner som offrar blodet och det feta från shalomoffret, han ska ha det högra låret som sin del. 34Viftoffersbringan och viftofferslåret har jag tagit från Israels söner från deras shalomoffer (gemenskapsoffer), och gett det till Aron, prästen, och till hans söner som en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt bland Israels söner.
35Detta är delen av Arons smörjelse, och av hans söners smörjelse, från Herrens (Jahvehs) eldsoffer, den dag han ställde fram dem till tjänst inför Herrens (Jahvehs) ansikte för att tjänstgöra som präster, 36som Herren (Jahveh) befallt att ge dem från Israels söner den dag han smorde dem som en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för deras kommande generationer.
Sammanfattning
37[Nu sammanfattas offren i kapitel 1-7.]
Detta är undervisningen om
brännoffer [[3 Mos 1]],
matoffer [[3 Mos 2]]
och syndoffer [[3 Mos 4]]
och skuldoffer [[3 Mos 5]]
och invigningsoffer (fyllandet) [av handen, se [3 Mos 8:33]]
och shalomoffer (offer för helhet och gemenskap – hebr. shelem) [[3 Mos 3]],
38som Herren (Jahveh) befallde Mose på berget Sinai den dag då han befallde Israels söner att offra sina offer till Herren (Jahveh) i Sinais öken.
ETT HELIGT PRÄSTERSKAP (kap 8-10)
Arons och hans söners prästvigning
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 2"Ta Aron tillsammans med hans söner,
och kläderna
och smörjelseoljan
och en tjur som syndoffer [[3 Mos 4:3]]
och två baggar
och en korg med osyrat bröd,
3och samla hela församlingen tillsammans vid ingången till mötestältet."
4Och Mose gjorde som Herren (Jahveh) befallt och församlingen samlades tillsammans vid ingången till mötestältet.
5Och Mose sa till församlingen: "Detta är de ting som Herren (Jahveh) befallt till att göras. 6Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvättade dem i vatten. 7Och han satte på honom kläderna [[2 Mos 28:39-41]] och omgjordade honom med gördeln och klädde honom i ämbetsdräkten [[2 Mos 28:39-41]] och satte efoden [[2 Mos 28:6-14]] på honom och omgjordade honom med efodens praktfulla gördel och band fast den [efoden] på honom med den [den praktfulla gördeln]. 8Och han satte bröstskölden på honom [[2 Mos 28:15-30]], och i bröstskölden lade han ner Urim och Tummim.
[Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som troligtvis användes för att kasta lott, se [2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42].]
9Och han satte huvudbonaden på hans huvud och på hans panna satte han den gyllene plåten, den heliga kronan, som Herren (Jahveh) befallt Mose. [[2 Mos 28:36]]
10Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde tabernaklet (hebr. miskan) och allt som fanns därinne och helgade det. 11Och han stänkte därav på altaret sju gånger, och smorde altaret [[2 Mos 27:1-8]] och alla dess redskap, både vattenkaret [[2 Mos 30:17-21]] och dess fundament, till att helga dem. 12Och han hällde ut smörjelseoljan över Arons huvud [[Ps 133]] och smorde honom, till att helga honom. 13Och Mose förde fram Arons söner och satte kläder på dem [[2 Mos 28:39-41]] och omgjordade dem med gördlar och satte huvudbonader på dem som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
14Och han förde fram tjuren för syndoffret [[3 Mos 4:3]], och Aron och hans söner lade sina händer på tjurens huvud för syndoffret. 15Och han slaktade den och Mose tog blodet och strök det med sitt finger på altarets horn [de fyra hörnen, se [2 Mos 27:2]] runtom och renade altaret och hällde blodet vid altarets fot och helgade (avskilde) det till att bringa försoning (täcka över) på det. 16Och han tog allt det feta som täcker inälvorna, och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och Mose brände det på altaret. 17Men tjuren och dess skinn, dess kött och dess avskräde (slaktrester) brände han med eld utanför lägret, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose. [[2 Mos 29:14]]
18Och han förde fram baggen till brännoffret [[3 Mos 1:1-17]], och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 19Och han slaktade den och Mose stänkte blodet på altaret runtomkring. 20Och han delade baggen i bitar och Mose brände huvudet, bitarna och det feta. 21Och han tvättade inälvorna och benen i vatten, och Mose brände hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer med en söt doft och ett eldsoffer till Herren (Jahveh), som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
22Och han förde fram den andra baggen, baggen för invigning, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 23Och han slaktade den och Mose tog av dess blod och strök det på Arons högra örsnibb, och på tummen på hans högra hand, och på stortån på hans högra fot [[2 Mos 29:20]]. 24Och han förde fram Arons söner och Mose strök blod på deras högra örsnibbar, och på tummarna på deras högra hand, och på stortårna på deras högra fot. Och Mose stänkte blodet över altaret runtomkring. 25Och han tog det feta och länden och allt det feta som var på inälvorna och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och det högra låret, 26och från korgen med osyrat bröd som var inför Herrens (Jahvehs) ansikte [[2 Mos 25:30]], tog han en osyrad brödkaka och en kaka med inoljat bröd och en kaka och lade dem på det feta och på det högra låret. 27Och han lade allt på Arons händer och på hans söners händer och viftade dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 28Och Mose tog dem från deras händer och brände dem på altaret ovanpå brännoffret, det är invigningen som en söt doft, det är ett eldsoffer till Herren (Jahveh). 29Och Mose tog bröstet och viftade det som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, det var Moses del av prästvigningsbaggen – som Herren (Jahveh) befallt Mose.
30Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet som var på altaret och stänkte det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över hans söners kläder med honom, och helgade (avskilde) Aron och hans kläder och hans söner och hans söners kläder med honom.
31Och Mose sa till Aron och till hans söner: "Koka köttet vid ingången till mötestältet och ät det där med bröd som är i korgen för invigningen som jag har befallt och sagt, Aron och hans söner ska äta det. 32Och det som blir kvar av köttet och av brödet ska ni bränna i eld. 33Och ni ska inte gå ut genom ingången till mötestältet på sju dagar, till dess dagarna för er invigning tar slut, i sju dagar ska ni helga er. 34Som han har gjort denna dag, så har Herren (Jahveh) befallt att göra för att bringa försoning för (täcka över) er. 35Därför ska ni vistas vid ingången till mötestältet dag och natt sju dagar, och vakta (vaka över) det Herren (Jahveh) förordnat, så att ni inte dör, för så har jag blivit befalld. 36Så Aron och hans söner gjorde allt som Herren (Jahveh) befallt genom Moses hand.
Prästerna börjar sin tjänst
1Och det skedde på åttonde dagen att Mose kallade på Aron och hans söner och Israels äldste. 2Och han sa till Aron: "Ta dig en ung kalv, en tjurkalv (ordagrant: "son av boskap"), som syndoffer och en felfri (tamim, ren) bagge som brännoffer och offra dem inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 3Och till Israels söner ska du tala och säga: "Ta en killing från getterna som syndoffer, och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria (tamim, rena) som brännoffer, 4och en oxe och en bagge till shalomoffer, för att offra inför Herrens (Jahvehs) ansikte och matoffer ringlat med olja, för idag ska Herren (Jahveh) visa sig för er.
5Och de förde fram det som Mose befallt till öppningen på mötestältet och hela menigheten kom nära och stod inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 6Och Mose sa: "Detta är det som Herren (Jahveh) befallt att göra och Herrens (Jahvehs) härlighet (tyngd) ska visa sig för er."
Ps 37:12-29
ז – zajin
12Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) konspirerar (gör upp onda planer) mot den rättfärdige,
och de gnisslar tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot honom. [[Ps 35:16]]
13men Herren (Jahveh) [är inte förfärad, han] ler [[Ps 2:4]],
för han vet (ser) att hans dag kommer.
[Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.]
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "konspirerar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14-15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]
ח – chet
14De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) drar svärdet,
och spänner sin båge, för att fälla den som är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
för att slakta dem som går på rätta vägar (lever ett rättfärdigt liv).
15Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brytas sönder.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet "svärd" börjar med denna bokstav och återfinns både i vers 14 och 15. Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]
ט – tet
16Bättre det lilla den rättfärdige har,
än de många gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) överflöd (tumult, oväsen, turbulens).
17För de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) makt (kraft, ordagrant: "armar") ska smulas sönder,
men Herren (Jahveh) upprätthåller ständigt de rättfärdiga.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "Bättre" och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för "överflöd" har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, [Jer 47:3]. Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]
י – jod
18Herren (Jahveh) känner (vet) de uppriktigas dagar (han tar hand om de helhjärtade) [[Ps 18:24]],
deras arv består för evigt.
19De ska inte komma på skam i svåra (onda) tider,
i tider av hunger ska de bli mättade [[2 Mos 16:8]].
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Vers 18 börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen "känner", "Herren" och "dagar". Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se [Matt 6:11].]
כ – kaf
20För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
de som hatar Herren (Jahvehs fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
i rök försvinner de.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]
ל – lamed
21Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) lånar och betalar inte tillbaka,
den rättfärdige visar nåd (oförtjänt kärlek; favör) och ger [känner sympati och lånar ut frikostigt, se vers 26].
[Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.]
22För de som välsignas [av Herren] ska inta (ärva, äga) landet,
men de som förminskas (förringas, förbannas) ska utplånas.
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "lånar" med denna bokstav. Det finns två ord som översätts till förbanna. Det ord som används som motsats till välsigna är hebr. arar. Här används inte det ordet utan qalal som snarare berör effekten av att något förminskas. Välsignelsen adderar medan motsatsen är att förminska.]
מ – mem
23Med Herren (Jahveh) blir stegen hos en stark man (stridsman) [en man i sina bästa år] fasta (de är förberedda),
och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.
[Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."]
24Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad)
för Herren upprätthåller (stödjer) kontinuerligt hans hand. [[Ords 24:16]]
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I hebreiskan börjar de två första orden med mem. Först kommer "Med" Herren följt av ett ovanligt ord för "steg", det har nyansen av att marschera i takt eller en procession. Bland alla jordens folk ser Gud, och gläder sig över den som vandrar rättfärdigt, i takt med Guds vilja.]
נ – nun
25Jag har varit ung och nu är jag gammal,
men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
26Han visar alltid (alla dagar) oförtjänt nåd (är generös) och lånar ut [utan ränta],
och hans barn (avkomma) är välsignade.
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "ung" med denna bokstav. Användandet i detta stycke förstärker hur Gud är trofast i generation efter generation. Enligt lagen ska inte ränta tas ut för lån, se [Ps 15:5; 2 Mos 22:25]. Att låna ut pengar kan ses mindre generöst än att ge, men det är inte alltid sant. Ett lån ger större värdighet för mottagaren, se även [Matt 5:42; Luk 6:35].]
ס – samech
27Vänd dig bort från ondska och gör gott,
och du ska få bo kvar för alltid.
28För Herren (Jahveh) älskar det rätta,
han överger inte sina fromma.
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]
ע – Ajin
De blir bevarade för evigt (lång tid),
men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.
29De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet,
och för evigt bo där.
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "för evigt" som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, "le", men ordets rot börjar på ajin. Det första ordet som verkligen börjar på ajin är det sista ordet i vers 29, "där". Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]
Ords 10:5
5Den som samlar in [skörden] under sommaren är en vis son,
men den som sover under skördetiden är en skam [för sin far och för sig själv].
Mark 3:31-4:25
Jesu familj
31Nu kom Jesu bröder [Jakob, Joses, Judas och Simon, se [Mark 6:3]] och hans mor. De stannade utanför [Petrus hus där Jesus undervisade] och skickade bud efter honom. 32En stor mängd människor satt i en cirkel runt Jesus, och de sa till honom: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." [Jesu familj hade beslutat sig för att hämta och föra med sig honom med våld eftersom de ansåg att han blivit galen, se [Mark 3:21].]
33Då svarade han dem: "Vem är min mor och mina bröder?" 34När han hade fört blicken runt dem som satt omkring honom sa han: "Se, här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."
Jesus talar i liknelser
1 (av 4) Liknelsen om jordmånerna – hjärtats inställning

Ett nyligen plöjt fält nära Galileiska sjön.
1Sedan började han undervisa vid sjön igen. [Jesus hade undervisat där tidigare, se [Mark 3:7-9].] En stor skara samlades kring honom, därför steg han i båten [som de hade redo, se [Mark 3:9]] och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. 2Han undervisade dem i många liknelser (jämförelser).
[Ordet liknelse är ordagrant "att kasta vid sidan om". Jesu liknelser använder ofta praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara andliga sanningar.]
När han undervisade dem sa han: 3"Lyssna!
[Jesus både börjar och avslutar den första liknelsen med uppmaningen att "lyssna", se vers 9. Det inbjuder de samlade att vara delaktiga, avsluta pågående samtal och lyssna på följande budskap som är viktigt.]
En såningsman gick ut för att så. 4När han sådde föll en del vid vägen,
och fåglarna kom och åt upp det.
5Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
6Men när solen steg upp förbrändes de,
och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
7Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
och törnena växte upp och kvävde dem,
och det bar ingen frukt.
8Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav (gång på gång, kontinuerligt) frukt,
en del upp till trettio gånger (mer än vad som var sått),
andra upp till sextio gånger mer,
och några upp till hundra gånger mer."
9Han sa: "Den som har öron att höra med, han ska lyssna (ta till sig och förstå min undervisning)."
[Jesus förklarar liknelsen i vers 13-20. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]
Varför Jesus berättar liknelser
10Så fort han var ensam, började de som var omkring honom tillsammans med de tolv att fråga honom om liknelserna. 11Han sa till dem: "Till er har Guds rikes mysterium (hemlighet, dolda plan) blivit given (ni har fått gåvan att förstå), men för dessa som står utanför är allt bara liknelser. 12Detta för att [profetian i [Jes 6:9-10] skulle gå i uppfyllelse]: de ska se med sina ögon
utan att uppfatta
och höra med sina öron
utan att förstå,
så att de inte vänder om (återvänder)
och får förlåtelse."
Förklaringen av liknelsen med jordmånerna
13[Liknelsen om såningsmannen och detta citat från Jesaja gjorde lärjungarna konfunderade. Ville Jesus dölja sanningen medvetet för vissa genom att bara tala i liknelser?]
Sedan sa han till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur kan ni då tyda (kunna vara i en process av att förstå) några andra liknelser? 14Såningsmannen sår Ordet. [Ordet kan syfta på budskapet som Jesus predikade eller på Jesus själv. Liknelsen handlar om hur människor gensvarar på budskapet och Jesus.]
15De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet "väg" kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
16På samma sätt är det med dem [de människor som liknas vid det utsäde] som såddes på stenig mark, det är de som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 17men inte har något rotfäste inom sig. De står fast en tid, men så fort lidande (problem, hård press) och förföljelse (förtryck) kommer för ordets skull faller de genast bort (tar de anstöt, ordet blir till en stötesten).
18De som har blivit sådda bland törnen är de som hör ordet, 19men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. [Grundordet för "törne" är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se [Matt 7:15-17].]
20De som såtts i den goda jorden är de som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettio gånger det som såtts, sextio gånger och hundra gånger så mycket."
2 (av 4) Liknelsen med oljelampan – budskapet ska inte förbli dolt

Oljelampor av lera var den vanliga ljuskällan på Jesu tid.
21[Jesus är världens ljus. Hans undervisning ska inte döljas av Jesu lärjungar, utan förmedlas vidare till andra. Jesus illustrerar detta med några vanliga föremål som fanns i varje hem. Oljelampan användes för att lysa upp hemmet och sädesmåttet (gr. modius) på cirka åtta liter användes för att mäta upp mjöl, men kunde också ställas upp och ner och fungera som ett lampställ.]
Han sa till dem: "Inte tas väl en lampa fram för att bli ställd under sädesmåttet eller under bädden? Nej, man placerar den på hållaren! [Högt och centralt så det ger ljus i huset.] 22För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.] 23Om någon har öron för att höra med, då ska han höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)."
24Han sa till dem: "Var uppmärksamma på vad ni hör. Det mått ni ger [av energi och studier till den sanning ni hör], ska bli det mått [av kunskap] som kommer tillbaka till er, och ännu mer [förutom det] ska ges till er som lyssnar. 25För den som har [förståelse] ska få mer, och från den som inte har någonting [inget intresse av liknelserna och Jesu undervisning], ska även det han har tas bort."
[Utifrån sammanhanget syftar "den som har" på en önskan och vilja att förstå Jesu undervisning, se vers 11.]