"Detta är vad Herren (Jahveh) talade och sa:

'Jag blir helgad
    i dem som kommer nära mig
    och över hela folkets ansikte ska jag förhärligas.' "

Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sa till dem: "Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret." ⁵De kom nära och bar bort dem i deras kläder, ut ur lägret som Mose talat.
     ⁶Och Mose sa till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Låt inte era huvuden vara fria [ta inte av er huvudbonaden; låt inte håret vara ovårdat – visa inte yttre tecken på sorg] och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden [som dödade Nadav och Aviho] som Herren (Jahveh) tände. ⁷Ni ska inte lämna mötestältets ingång, för att inte dö, för Herrens (Jahvehs) smörjelseolja är över er. Och de gjorde enligt Moses ord."

⁸Och Herren (Jahveh) talade till Aron och sa:

⁹"Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte dö. Det ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt genom dina generationer,
     ¹⁰för att ni ska skilja mellan heligt
        och oheligt
        och mellan orent
    och rent [här är en kiasm med heligt/rent och oheligt/orent]
¹¹och för att ni ska undervisa Israels söner alla de förordningar (ordagrant 'saker inristat') som Herren (Jahveh) talat till dem genom Moses hand."

¹²Och Mose talade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner som var kvar: "Ta matoffret som återstår av Herrens (Jahvehs) eldsoffer och ät det utan jäst bredvid altaret, för det är högheligt. ¹³Och ni ska äta det på en helig plats eftersom det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del av Herrens (Jahvehs) eldsoffer, för så har jag befallt. ¹⁴Och bringan som viftats och låret som viftats ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och dina döttrar med dig, för det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del som är givet av offret från Israels söners shalomoffer (gemenskapsoffer). ¹⁵Låret och bröstet ska de föra fram med eldsoffren av fett, för att vifta det som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och det ska vara ditt och dina söners med dig, det är en evig förordning (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahveh) har befallt."

¹⁶Mose frågade noggrant efter (hebr. darash darash – ordagrant: "frågande frågade", vilket förstärker sökandet efter) syndoffersbocken [3 Mos 4:3; 9:15; 10:1], men se, den var uppbränd.

[Orden darash darash är den matematiska mittpunkten av alla hebreiska ord i Torah (de fem Moseböckerna). Det är intressant att det finns totalt 77 dubbelord i Torah som t.ex. "Abraham, Abraham" (1 Mos 25:19) och "Noa, Noa" (1 Mos 6:9). Av dessa 77 dubbelord finns det 39:e och mittersta darash, darash just här. Det är mer än en slump att i mitten av alla 304 805 ord i de fem Torah-rullarna är de två ord (ord nummer 152 402 och 152 403) också ett dubbelord som i sin tur är den mittersta av alla 77 dubbelord! Dessutom handlar denna vers om att Mose noggrant söker efter syndabocken vilket pekar på den centrala frågan – vem kan försona oss med Gud? Johannes Döparen (den störste profeten, se Matt 11:11) ger svaret: "Se, Guds Lamm, som utplånar världens synd", se Joh 1:29.]

Då blev Mose vred på Elazar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sa:
¹⁷"Varför har ni inte ätit syndoffret på en helig plats? Det är högheligt, och det har getts till er att bära församlingens överträdelser, att bringa försoning för (täcka över) dem inför Herrens (Jahvehs) ansikte. ¹⁸Se blodet av det fördes inte in i den heliga platsen, ni skulle verkligen ha ätit det på en helig plats som jag befallde.
     ¹⁹Och Aron talade till Mose: "Se, denna dag har de offrat sina syndoffer och sina brännoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och sådana saker har hänt [Nadav och Avihos förseelse] och om jag hade ätit syndoffret idag, skulle det ha blivit accepterat i Herrens (Jahvehs) ögon? ²⁰När Mose hörde detta var han tillfreds.

Tillbaka upp

---

Ps 37:30-40

פ – pe
³⁰Den rättfärdiges mun yttrar (hebr. hagah) vishet [lågmält upprepande],
    hans tunga talar det som är rätt [kan avgöra och ta rätta juridiska beslut].
³¹Hans Guds (Elohims) undervisning (hebr. Torah) finns i hans hjärta [Jer 31:33],
    hans steg vacklar inte (han tappar inte fotfästet – står fast).

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "mun" som börjar med den bokstaven, och förstärker hur stycket handlar om att tala.]

צ – tsade
³²Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) håller utkik (är som en vaktpost som aktivt spejar) på den rättfärdige,
    och söker ett tillfälle att döda honom,
³³Herren (Jahveh) överlämnar honom inte i hans [den orättfärdiges] hand (våld),
    och låter honom inte bli dömd när han ställs inför rätta.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska tzaddik. Ordet "håller utkik" börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Navot fälldes i en korrupt rättegång, se 1 Mos 4:8; 1 Kung 21:13; Heb 11:36-40. Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige "spejar" här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se 2 Kor 5:10.]

ק – qof
³⁴Vänta på (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahveh),
    håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
    du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade.

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]

ר – resh
³⁵Jag såg en gudlös (ogudaktig, medvetet ondskefull person), en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
    han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
³⁶Men jag gick förbi igen, och han var borta,
    jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i vers 34 fram till "och han var borta" i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]

ש – shin
³⁷Observera (betrakta noggrant) den oskyldige (den som är ren och vill leva rätt), se på den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg),
    för det finns en framtid för fredens (fridens) man.
³⁸Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås,
    de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) framtid skärs av (utplånas).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Observera" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]

ת – tav
³⁹Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahveh),
    han är deras värn (tillflykt, beskydd, försvar) i tider av brist (torka, nöd).
⁴⁰Och Herren (Jahveh) hjälper dem och befriar dem,
    räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem,
    eftersom de tar sin tillflykt i honom.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "frälsning" börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix "vav" som binder ihop med föregående vers, se vers 10-11. Huvudordet är det ovanliga tesua som börjar på tav. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Jeshua.]

Tillbaka upp

---

Ords 10:6-7

Rättfärdighetens överlägsenhet
⁶Välsignelser (gåvor och goda ord från både människor och Gud) kommer över den rättfärdiges huvud,
    men orden från en syndare gömmer (är en täckmantel för) våld (ondska).
⁷Den rättfärdiges minne välsignas (lovordas),
    medan syndarens namn (rykte) förmultnar bort.

Tillbaka upp

---

Mark 4:26-5:20

3 (av 4) Liknelsen om den växande sådden – Guds rike växer

Sädesfält moget för skörd.

²⁶Han [Jesus] sa också: "Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se vers 14.] ²⁷Han sover på natten och går upp på dagen, och under tiden gror säden och växer till i längd. Hur [och varför växer säden]? Det vet han inte. ²⁸Jorden bär frukt av sig själv (spontant, gr. automatos):
    först bladet (strået),
    sedan axet (som skyddar vetekornen),
    sedan det fullt utvecklade vetet i axet.
²⁹När skörden är mogen (ordagrant "när frukten tillåter det"), då låter han genast skäran gå [sänder han in skördearbetarna], för då är det skördetid."

4 (av 4) Liknelsen om senapsfröet – Guds rike börjar litet
³⁰Jesus sa: "Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.] ³¹Det är som ett senapsfrö. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna], ³²men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

[Huvudpoängen är den ringa begynnelsen av Guds rike och dess enorma växtkraft.]

Jesus förklarar liknelserna
³³Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. [Sista delen kan också översättas "så långt de kunde förstå".] ³⁴Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant "lösgjorde", gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga).

[Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. Matt 15:3-9; 19:3-12. Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.]

Jesu makt

Jesus stillar stormen

Vy över norra delen av Galileiska sjön, sedd från Golanhöjderna på den östra sidan.

³⁵[Jesus har undervisat om Guds rike, han sitter kvar i samma båt han klev i tidigare samma dag, se Mark 4:1. Markus nämner fyra liknelser, och fortsätter nu att beskriva fyra stora mirakler där Jesus på ett konkret sätt bekräftar sin undervisning, se Mark 4:35-5:43. Galileiska sjön ligger 200 meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog 3 meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm.]

Samma dag [som han gett liknelserna om Guds rike, se vers 1-34], när det blivit kväll, sa han [Jesus] till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." [Till den östra sidan av sjön.] ³⁶De lät folket gå och tog med sig honom i den stora båten som han redan satt i, och andra små båtar följde med honom. ³⁷Då blåste en våldsam storm (virvelvind, cyklon) upp. Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas, ³⁸men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa: "Lärare, bryr du dig inte om att vi går under?"
     ³⁹Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sa till sjön: "Tyst! Var stilla!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn).

[Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjö.]

⁴⁰Han sa till dem [lärjungarna]: "Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?" ⁴¹Då greps de av stor fruktan och sa till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."

Den besatte och svinhjorden

Klippgravar har hittats i Kursi på den östra sidan av Galileiska sjön. Det kan ha varit här Jesus mötte mannen som plågades svårt av mörkrets makter.

¹De [Jesus och de tolv lärjungarna] kom över till gerasenernas område på andra sidan sjön. ²Genast när han [Jesus] steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande i sig [var under den onda andens inflytande, se Matt 8:28]. ³Mannen höll till (bodde) bland gravarna och ingen kunde längre binda honom, inte ens med kedjor. ⁴Han hade ofta bundits med fotbojor och kedjor men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen kunde rå på honom. ⁵Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och skar sig med stenar.

[Markus beskriver med flest detaljer hur djupt plågad den här mannen är av de onda andarna, och hur brutalt han har behandlats av omgivningen. Mannens personlighet har blivit förvriden, men när han ser Jesus ser han den som kan befria honom. Markus och Lukas nämner bara en man, medan Matteus skriver att de var två, se Matt 8:28; Luk 8:27. Evangelierna är ögonvittnesskildringar och denna typ av skillnader är inte ovanliga eller konstiga. Troligtvis är det två eller flera män som bor här bland gravarna. En av dem är mer framträdande och den som för konversationen.]

⁶[Även om mannen är under demoners inflytande som har nästlat sig in i hans personlighet, har han en fri vilja. Han ser att hos Jesus finns hans befrielse.] När han på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom (i tillbedjan) ⁷och vrålade (skrek) med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? [Frasen som ordagrant är 'vad har jag med dig att göra' kan betyda 'lämna mig ifred' eller 'bry dig inte om mig'.] Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" ⁸För han [Jesus] hade just befallt honom: "Kom ut ur mannen, du orene ande!"
     ⁹Han [Jesus] frågade honom: "Vad är ditt namn?"
    Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många." [Legion betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av omkring 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.] ¹⁰Han bad enträget många gånger att Jesus inte skulle driva bort dem från området [gerasenernas område, se vers 1].
     ¹¹En stor svinhjord [på omkring 2 000 svin, se vers 13] betade där vid berget. [Svinet var ett orent djur för judarna.] ¹²Alla de orena andarna bad honom: "Sänd oss in i svinen, låt oss fara in i dem!" ¹³Han gav dem tillåtelse. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön. Det var omkring 2 000 svin som drunknade.
     ¹⁴De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden. Folket där kom då ut för att se vad som hade hänt. ¹⁵När de kom till Jesus och såg (betraktade noggrant) den besatte som haft legionen i sig sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. ¹⁶De som var ögonvittnen berättade i detalj för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. ¹⁷Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.

[Det ekonomiska värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att en plågad människa blivit helad.]

Dekapolis var ett område öster om Galileiska sjön.

¹⁸Medan Jesus steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. ¹⁹Men Jesus tillät det inte utan sa: "Gå hem till de dina [din familj, dina släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig." ²⁰Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis (området med de tio städerna) allt vad Jesus hade gjort med honom, och alla blev förundrade (förvånade, chockade).

[Den tidigare demoniserade mannen blir nu den första hedniska evangelisten som Markus omnämner. Dekapolis var en region bestående av tio löst sammansatta städer öster om Jordanfloden och Galileiska sjön. De hade blivit fria från judiskt styre 63 f.Kr. när den romerska generalen Pompejus intog området. Svin användes ibland som offerdjur i hedniska tempel. Det värsta exemplet i den judiska historien var när Epifanes vanhelgade templet i Jerusalem och offrade svin på ett altare till Zeus 167 f.Kr.]

Tillbaka upp