kamelen för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
⁵och klippgrävlingen [klippdassen, klipphyraxen – hebr. shafan], för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
⁶och harhonan (hebr. arnevet) för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
⁷och grisen, den har delade klövar men den drar inte in mat genom halsen (idisslar inte – hebr. gera lo jigar),
    den är oren för er.

[Identifieringen av shafan och arnevet som klippgrävling (klipphyrax) och haren är inte helt kartlagd. Det hebreiska ordet shafan kommer från ett verb som betyder att täcka och gömma. På beskrivningen är det ett skyggt djur som "gömmer sig" och bor i marken. Den maskulina formen är arnav har att göra med jord, och beskriver ett djur som rör sig på marken. Intressant nog används den feminina formen för honan. En tolkning är att vers 5-6 identifierar en och samma art – hanen och honan.
    Ett problem med identifieringen är att varken klipphyraxen eller haren idisslar, enligt Carl von Linnés definition. Dock har haren två typer av avföring. Den första typen är mjuk och har näring kvar. Den äts upp igen av haren och då skapas den andra typen av avföring som är de hårda kulorna som vi ser som harspillning. Klipphyraxens mage är uppdelad i tre avdelningar som processar maten i flera steg. Uttrycket ma´ale gera har använts fem ggr (vers 3, 4, 5, 6) och översätts med "idissla", men här den sjätte gången för grisen (vers 7) används en annan fras (hebr. gera lo jigar) som är mer generell att föra in mat genom halsen. Genom att Bibeln använder båda dessa två termer vidgas Bibelns definition av vad idissla är, vilket kan inkludera klippgrävlingens och harens beteende, även om de i modern klassificering av djur inte räknas som idisslare.]

Av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra, de är orena för er.

Rena och orena vattendjur
⁹Detta ska ni äta av allt som finns i vattnet. Allt som har fenor och fjäll i vattnet, i haven och i floderna, det ska ni äta.

¹⁰Och allt som inte har fenor och fjäll i haven och i floderna och allt som rör sig i vattnen, och av alla levande ting som finns i vattnen, de ska vara något avskyvärt (hebr. shiqats) för er. ¹¹De ska vara något avskyvärt för er, ni ska inte äta av dess kött utan ni ska se dess kadaver som något avskyvärt. ¹²Vad det än må vara som inte har fenor och fjäll i vattnet ska vara något avskyvärt för er.

Rena och orena flygande varelser
¹³[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 och här används hebr. of som beskriver något som flyger. (I parallellpassagen i 5 Mos 14:11 används tsipor som är ett ljudhärmande ord för det kvittrande lätet). Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 19) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.]

Och dessa är de som ni ska betrakta som något avskyvärt bland fåglarna, dem ska ni inte äta, de är något avskyvärt [20 sorters flygande varelser som är orena räknas nu upp]:

örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
¹⁴och slagfalken
och gladan (höken)
    enligt sitt slag (sin art; klassificering – hebr. min),

¹⁵alla korpar
    enligt sitt slag,
¹⁶och strutshonan [hebr. bat jaana]
och nattskärran
och måsen
och höken
    enligt sitt slag,

Härfågeln (Upupa epops) blev i maj 2008 utsedd till Israels nationalfågel. Den har ett distinkt högt läte och när den blir exalterad reser den en fjäderplym på huvudet.

¹⁷och minervaugglan [en liten uggla; hebreiska ordet delar rot med kopp/bägare]
och skarven
och ökenuven
¹⁸och ibisen
och pelikanen
och smutsgamen

¹⁹och storken
och hägern
    enligt sitt slag,
och härfågeln (hebr. dochifat)
och fladdermusen.

[Ordet för härfågel delar rot med ord som betyder stöts, slå eller krossa. Det kan syfta på härfågelns läte; ett stötvis upprepat trestavigt "oop-oop-oop". Härfågeln är en relativt liten och iögonfallande vacker fågel som i modern tid har utsetts till Israels nationalfågel! Ordet dochifat betyder än idag härfågel. Det är dock tveksamt om ordets betydelse passar på härfågeln, en relativt liten fågel som knappast förknippas med att stöta eller krossa på något sätt. Kanske det istället är hackspettar som avses? Dessa har ju beteendet att hacka i träd, vilket kan ses som en form av att stöta, slå och krossa. I så fall är den aktuella arten i området balkanspett.]

Rena och orena insekter
²⁰Alla bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter ska vara något avskyvärt för er. ²¹Men dessa bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter, som har två ben intill sina [fyra] fötter, som hoppar över jorden.

[Hebreiskan är väldigt exakt i sin beskrivning. Prepositionen "fram/på" används för de fyra insekternas fyra "fötter" (hebr. regel) i vers 21 och sedan beskrivs två kraftigare ben (hebr. kera) som den hoppar med. Totalt är det alltså sex fötter och två ben, vilket korrekt beskriver de sex gångbenen på denna grupp av insekter.]

²²Av dem kan ni äta dessa,

den svärmande gräshoppan
    enligt sitt slag,
den förtärande gräshoppan
    enligt sitt slag,
och skalbaggen
    enligt sitt slag,
och gräshoppan
    enligt sitt slag.

²³Men alla bevingade (flygande) småkryp som har fyra fötter [fram] ska vara något avskyvärt för er.

Orenhet från kadaver
²⁴Och för dessa ska ni vara orena, vemhelst som kommer i beröring med deras kadaver ska vara oren till kvällen. ²⁵Och den som bär ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.

²⁶Kadavret av varje djur som har delade klövar men inte idisslar är orena för dig, alla som berör dem ska vara orena. ²⁷Och vadhelst som går på sina tassar bland alla slags fyrbenta djur, dessa är orena för er, vemhelst som kommer i beröring med dess kadaver ska vara oren till kvällen. ²⁸Och han som lyfter (bär bort) ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, de är orena för er.

²⁹Dessa ska också vara orena för er bland de krypande tingen som kryper över jorden:

vesslan och musen och sköldpaddan
    enligt sitt slag,
³⁰och snoken och kameleonten och ödlan och snigeln och mullvaden.

³¹Dessa är orena för er bland allt som kryper, vemhelst som rör dem när de är döda ska vara oren till kvällen.

³²Och vad som helst som råkar ramla på dem när de är döda ska vara orent, om det är ett redskap av trä eller kläder eller skinn eller säcktyg, vilket redskap det må vara som man gör något arbete med, det måste läggas i vatten och ska vara orent till kvällen, så ska det bli rent. ³³Och alla lerkärl som de faller ner i, oavsett vad det innehåller, ska vara orent och ni ska krossa det. ³⁴Och allt kött som man kan äta varpå sådant vatten kommer ska vara orent, och all dryck som man kan dricka i varje sådant kärl ska vara oren. ³⁵Och varje ting varpå någon del av deras kadaver faller ska vara orent, oavsett om det är ugnen eller olika sorters krukor så ska de krossas, för de är orena och ska vara orena för dig. ³⁶Men en källa (ett friskt källflöde – hebr. majan) eller brunn (hebr. bor) med samlat (hebr. miqveh) vatten ska vara ren, bara det som kommer i beröring med kadavret ska vara orent.

[För första gången i kapitlet nämns nu något som ska vara rent! Ordet att orena (hebr. tame) har använts 19 ggr hittills i kapitlet, men här kommer det efterlängtade ordet ren (hebr. tahor). Reningen finns i ett flödande "levande" vatten. Det finns alltså hopp om att orenheten ska tvättas bort. Ordet miqveh används för den bassäng som kom att användas för rituella reningsdop. Samma ord miqveh översätts också med hopp, se Esra 10:2. Rotordet är qavah vars betydelse är att vänta och tvinna sig samman. Det finns hopp att orenheten ska bli ren, och profeten Jeremia använder uttrycket Israels hopp (hebr. Jisrael Miqveh) om Messias, se Jer 14:8; 17:13.]

³⁷Och om någon del av kadavret faller på något utsäde som ska sås så ska det vara rent. ³⁸Men om något vatten hälls över säden och någon del av kadavret faller på den då ska den vara oren för dig. [Anledningen kan vara att det blöta spannmålet var förberett för att användas i matlagning och bak, medan det torra inte var det.]

³⁹Och om något djur som man kan äta av dör, ska den som rör dess kadaver vara oren till kvällen. ⁴⁰Och den som äter av dess kadaver ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, också den som burit kadavret ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.

⁴¹Och alla krypande ting som kryper över jorden ska vara något avskyvärt, det ska inte ätas. ⁴²Vadhelst som går på buken och vadhelst som går på alla fyra eller vadhelst som har fler ben bland alla krypande ting som kryper över jorden, de ska ni inte äta, för de är något avskyvärt. ⁴³Ni ska inte göra er själva styggelser med något krypande ting som kryper, inte heller ska ni göra er själva orena med dem, så att ni blir orena. ⁴⁴För jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim), ni ska därför helga er själva och vara heliga, för jag är helig. Ni ska inte orena er själva på något sätt med något krypande ting som kryper över jorden. ⁴⁵För jag är Herren (Jahveh) som för er ut ur Egyptens land för att vara er Gud (Elohim). Ni ska därför vara heliga, för jag är helig.

Sammanfattning
⁴⁶Detta är undervisningen om:
    djur (boskap, fyrfotadjur) [vers 2-8]
    och om flygande varelser [vers 13-19]
    och om alla levande varelser som rör sig [i stora stim] i vattnen [vers 9-12]
    och om alla varelser som kryper på (svärmar över) jorden [insekter, vers 20-23]

⁴⁷För att göra åtskillnad mellan det orena
    och det rena
    och mellan djur som kan ätas
och djur som inte kan ätas.

[Primärt har denna distinktion att göra med att särskilja det judiska folket, se Rom 14:3-15; Apg 10:9-29. Jesus förklarar all mat ren, se Mark 7:19.]

Rituell orenhet från barnafödande
¹[Efter födseln är kvinnan oren i sju dagar, följt av en reningstid på flera veckor i hemmet. Är det en pojke är det drygt en månad (33 dagar) och en flicka är det den dubbla tiden drygt två månader (66 dagar). Det svenska ordet "oren" har en negativ klang, men ordet används i den judiska traditionen även positivt om Torah-rullen. Händerna på den som rör vid den "orenas". Betydelsen är alltså att den är så helig att den inte får vidröras. För en nybliven mor handlar orenheten och den långa reningstiden om att ge kvinnan tid att återhämta sig. Det är en tid för vila och ro. En av anledningarna till den rituella orenheten vid barnafödande är troligtvis kontakten med blod, se 3 Mos 15:19-24.]

Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

²Tala till Israels söner och säg: Om en kvinna har blivit gravid och föder (blivit befruktad och fött) en pojke, då ska hon vara oren i sju dagar enligt dagarna för avskiljning för hennes menstruation ska hon vara oren. ³Och på den åttonde dagen ska han omskäras (ordagrant: ´ska köttet på hans förhud omskäras´) [1 Mos 17:10-14]

⁴33 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.

Hon ska inte vidröra några heliga föremål
och inte komma till tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
⁵Men om hon föder en flicka ska hon vara oren två veckor som under sin menstruation

och 66 dagar ska hon fortsätta med sin blodrening.

Offer
⁶Och när dagarna för hennes rening är fullbordade, för en son eller för en dotter, ska hon föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer [3 Mos 1:1-17] och en ung duva eller turturduva som syndoffer [reningsoffer, se 3 Mos 4:3] vid ingången till mötestältet, till prästen ⁷som ska offra det inför Herrens (Jahvehs) ansikte och bringa försoning för henne. Och hon ska vara ren från sitt blod.

Sammanfattning

Detta är undervisningen om henne som har fött en pojke eller flicka. ⁸Om hon inte kan föra fram ett lamm ska hon föra fram två duvor eller två unga turturduvor, den ena som brännoffer, den andra som syndoffer och prästen ska bringa försoning för henne och hon ska vara ren.

[Det var detta offer Jesu mor Maria (Mirjam) offrade, se Luk 2:22-24.]

Tillbaka upp

---

Ps 38:1-23

Psalm 38 – Lidande och synd

Psalmisten är hårt ansatt. Han tillrättavisas av Gud på grund av personlig synd, och plågas av fiender. I detta mörka tillstånd ber han till Herren att befria honom. Hans hopp står till Herren som han bekänt sina felsteg inför. Den hebreiska konjunktionen ki, oftast översatt "för" eller "ty", finns sju gånger i psalmen. Den ger orsaken till bönen, se vers 3 och 8; orsaken till plågan, se vers 5 och 18; och orsaken till psalmistens respons, se vers 16, 17 och 19.
    De akrostiska psalmerna 34 och 37 ramade in fyra psalmer som handlade om oskyldigt lidande, se Psalm 34-37. Direkt efter dessa psalmer följer nu fyra psalmer om skyldigt lidande, se Psalm 38-41. Vetskap om denna uppdelning hjälper den som lider att kunna be och applicera "rätt" psalm beroende på om lidandet drabbats av omständigheter som personen inte kan rå över eller orsakats av egna medvetna felsteg.

Författare: David

Struktur:
1. Vädjan om hjälp, vers 2-3
2. Lidandet beskrivs, vers 4-9
3. Längtan, hjärtslag, vers 10-11
4. Utanförskap, vers 12-15
5. Önskningar till Gud, vers 16-21
6. Avslutande bön om hjälp, vers 22-23

¹En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, för att minnas (komma ihåg). [Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet.]

[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för sabbaten".]

²Herre (Jahveh), straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte i din vrede,
    disciplinera mig inte i din glöd!
³För dina pilar har trängt in i mig,
    din hand ligger tung på mig.

⁴Hela min kropp är sjuk (inget är friskt) på grund av din vrede [straff],
    inte ett ben är helt (hela mitt inre är trasigt) på grund av min synd (mina felsteg).
⁵För mina felsteg (synder, skulder) överväldigar mig (rör sig över mitt huvud)
    [som flodvågor som håller på att dränka mig];
    de är som en tung börda [omöjlig att bära].
⁶Mina sår stinker och varar (är infekterade, rinner),
    på grund av min dårskap (oförstånd, galenskap, otålighet).
⁷Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
    [Lidandet beskrivs med de yttre tecknen, krokig och böjd, och går vidare med ett inre känslomässigt tillstånd av sorg.]
⁸För mina höfter brinner av smärta (feber, skam),
    det finns inget helt i min kropp [allt är i obalans].
⁹Jag är kraftlös (förlamad, bortdomnad) och förkrossad – till det yttersta,
    jag jämrar mig (ropar – "ryter") [som ett lejon] i mitt hjärtas ångest.

¹⁰Herre (Adonai), inför dig [helt öppet] är all min längtan,
    min klagan (mitt suckande) är inte dold för dig.
    [Texten indikerar ett tydligt underförstått: "Nej, den är verkligen inte dold!"]
¹¹Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
    mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig.

[Ordet för "slår" är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se 1 Mos 23:16. Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
    Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se 1 Sam 3:2. Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se 1 Sam 14:27; Ps 13:4; Matt 6:22, och det finns även en koppling till sorg och gråt, se Ps 6:8; Job 17:7.]

¹²[Nu förändras fokus. Hittills har det bara handlat om psalmisten och Gud. Nu kommer även vänner och fiender in i bilden.]
Mina kära (de som älskar mig) och mina vänner (de som förknippas med mig) [mina nära och kära],
    håller sig undan för [håller sig borta när de ser] min plåga [det slag som har drabbat mig].
Mina närmaste håller sig på avstånd,
     ¹³och de som står efter mitt liv lägger ut snaror.
De som söker min olycka talar om undergång (schismer, skadligheter, ödeläggelser – i plural) [planerar sådant som bryter ner och slukar som ruiner],
    de mumlar (tänker på) bedrägligheter [de sviker och upprepar falska löften lågmält] dagen lång.

¹⁴[Nu beskrivs hur psalmisten hanterar dessa attacker:]
Men jag är som en döv, som inte kan höra,
    som en stum, som inte kan öppna sin mun.
¹⁵Jag har blivit som en man som inte hör,
    oförmögen att argumentera emot dem.

¹⁶För jag sätter mitt hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar min blick mot) Herren (Jahveh),
    du ska svara mig Herre (Adonai), min Gud (Elohim).
¹⁷För jag säger (tänker, ber): "Låt dem inte få glädja sig över mig,
    låt dem inte fira när min fot vacklar [på den smala vägen]."
¹⁸För jag är redo att falla [jag står på klippkanten],
    och min smärta (sorg, själsliga bedrövelse) är ständigt närvarande (framför mig).
¹⁹För jag berättar om (bekänner) min skuld (missgärning),
    jag är orolig (bekymrad, ängslig) på grund av min synd (mitt felsteg).

²⁰Mina fiender lever, och är många (mäktiga),
    de som utan orsak hatar mig ökar i antal.
²¹De som lönar gott med ont,
    anklagar (attackerar) mig, bara för att jag strävar efter (följer) det som är gott.

²²[Psalmen avslutas som den började med en bön. På samma sätt som i vers 2 är det två negationer. Den tredje raden och det sista verbet blir positivt, och ber inte bara om ett ingripande, utan ett ingripande nu, se vers 23.]

Överge (lämna) mig inte Herre (Jahveh),
    min Gud (Elohim), var inte långt borta (stanna inte borta) från mig.
²³Skynda till min hjälp [nu på en gång],
    min Herre (Jahveh), min frälsning.

[Psalmen avslutas med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Tillbaka upp

---

Ords 10:8-9

⁸Den som har ett vist hjärta tar emot (följer, accepterar) buden,
    men en pladdrande dåre faller framstupa (går under).
⁹Den som är rättfärdig vandrar säkert (tryggt),
    men den som viker av från [den rätta] vägen (medvetet går omvägar, förvränger sanningen, handlar omoraliskt och ohederligt) kommer att bli avslöjad.

Tillbaka upp

---

Mark 5:21-43

Jesus uppväcker Jairus dotter och botar en sjuk kvinna
²¹När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön [antagligen tillbaka till Kapernaum], samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön. ²²Då kom en av synagogföreståndarna som hette Jairus dit. När han fick se Jesus föll han ner vid hans fötter ²³och bad honom enträget: "Min lilla dotter [tolv år, se vers 42] ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så hon blir räddad och får leva."

I trängseln kring Jesus rör kvinnan vid Jesu manteltofs. Målningen som kallas "Encounter" (möte) finns i ett kapell i Magdala. Kapellet är utformat som en synagoga och finns i undervåningen på den stora kyrkan "Duc In Altum" (latin för "lägg ut på djupet", från Luk 5:4), byggd 2014. Golvet i kapellet är den stenbeläggning som grävts fram från den flera tusen år gamla stadens fiskmarknad.

²⁴Jesus gick med honom [Jesus är på väg hem till synagogföreståndaren Jairus, vars dotter låg för döden], och en stor mängd människor följde med Jesus och trängde på från alla håll (folkskaran pressar på). ²⁵Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. [Hon var ceremoniellt oren och ställd utanför samhället, se 3 Mos 15:25-27.] ²⁶Hon hade fått utstå mycket lidande [under operationer och behandlingar] hos många läkare. Det hade kostat henne allt hon ägde och ingenting hade hjälpt, i stället hade hon blivit sämre. ²⁷Hon hade fått höra om Jesus och närmade sig honom bakifrån i folkmassan och rörde vid hans kläder. [Hon rörde vid hans hörntofs, se Matt 9:20; Luk 8:44.] ²⁸Hon sa gång på gång [antingen till sig själv eller högt i folkskaran]: "Om jag bara får röra vid hans kläder så blir jag frälst (helad, räddad)." ²⁹På en gång slutade blödningen (blödningen stoppades från källan), och hon kände (visste) i sin kropp att hon var helad från sin plåga.
     ³⁰På samma gång som detta skedde visste Jesus att kraft hade gått ut ifrån honom, så han vände sig om mot folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
    

Bild på en man som ber vid Västra muren i Jerusalem, iklädd en bönesjal, tallit, med fyra hörntofsar.

³¹Hans lärjungar sa upprepade gånger till honom: "Du ser väl hur folkmassan tränger på från alla håll, och ändå frågar du: Vem rörde vid mig?" ³²Men Jesus [väntade och] fortsatte att titta sig omkring (från ena sidan till den andra sidan) för att se vem som hade gjort detta. [2 Krön 16:9] ³³Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom [till sist, se Luk 8:47] fram under fruktan och bävan och föll ned inför honom och berättade hela sanningen.
     ³⁴Då sa han till henne: "Min dotter [beskriver ett barnaskap, och att hon tillhör Guds familj], din tro har frälst (helat, räddat) dig! Gå i frid, och var helt helad (befriad för all framtid) från din plåga!" [Ordagrant, "gå in i frid", en dörr hade öppnats för kvinnan där hon kunde få leva i Guds frid.]

³⁵Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sa: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren?" ³⁶Men när Jesus hörde deras ord sa han till synagogföreståndaren: "Var inte rädd (sluta att känna fruktan och oro), fortsätt att tro (tro bara)!" [Jesus uppmanar Jairus att ha kvar samma tro som han hade från början när han kom till Jesus, se vers 23.]
     ³⁷Jesus lät ingen mer än Petrus, Jakob och hans bror Johannes följa med honom. ³⁸När de kom till synagogföreståndarens hus studerade han tumultet där (den förvirring som rådde utanför huset, människor som sprang fram och tillbaka) och de som grät högljutt och klagade.

[De som grät och klagade var troligtvis anställda gråterskor. Rabbi Juda, som levde ett århundrade efter Jesus, skriver att även den fattigaste i Israel bör anlita minst två flöjtspelare och en gråterska. Uttalandet gällde en makes ansvar vid hans hustrus begravning, men vi kan anta att liknande sed fanns när barn dog. I Matteus beskrivning nämns uttryckligen flöjtspelare, se Matt 9:23. Som synagogföreståndare var Jairus en känd och högt aktad person i samhället. Eftersom det var känt att dottern låg för döden, Mark 5:23, och begravningen skulle ske snabbt före solnedgången, är det troligt att gråterskorna och flöjtspelarna redan fanns på plats och var beredda att börja sin klagan direkt när flickan dog.]

³⁹När han gått in sa han till dem: "Varför denna uppståndelse och gråt? Den lilla flickan har inte dött, hon sover." ⁴⁰Då började de hånskratta åt honom (driva med honom).
    När han väl hade kört ut alla, tog han (under sin ledning) med sig barnets far och mor och sina lärjungar [Petrus, Jakob och Johannes] och gick in där barnet låg. ⁴¹Han tog ett stadigt grepp om hennes hand och sa till henne [på arameiska, det språk som Jesus och lärjungarna talade]: "Talitha koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, res dig upp!" ⁴²På en gång reste sig flickan upp och började gå omkring, hon var 12 år. Föräldrarna tappade genast fattningen (var helt utom sig; "i extas" – gr. ekstasis). ⁴³Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta vad som hänt. Sedan bad han dem att ge henne något att äta.

Tillbaka upp