Parallell - lördag 21/2

3 Mos 24-25

---

3 Mos 24-25

Olja och bröd
¹[Föregående kapitel handlade om årliga högtider, nu kommer en sektion som påminner om den pågående tjänsten i tabernaklet. Det finns även en koppling till oljan och säden som är produkter av skörden, som också är en del av firandet av högtiderna.]

Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

²Befall Israels söner att de för fram till dig ren olivolja, slagen [syftar på metoden som man utvinner oljan med] till ljusbäraren (ljusstaken), så att lamporna kan brinna oavbrutet. ³Utanför vittnesbördets förhänge i mötestältet ska Aron ordna det från kväll till morgon inför Herrens (Jahvehs) ansikte oavbrutet. Det är en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt i era generationer. ⁴Han ska sköta den (rituellt) rena menorans lampor inför Herrens (Jahvehs) ansikte oavbrutet.

⁵Och du ska ta fint mjöl och baka 12 kakor av det, två tiondels efa [totalt 5-7 liter] i varje kaka. ⁶Och du ska lägga dem i två rader [staplar], 6 i varje rad på det (rituellt) rena bordet inför Herrens (Jahvehs) ansikte. [2 Mos 25:23-30] ⁷Och du ska lägga rökelse ovanpå varje rad [stapel] som ett minne (en åminnelse) så att det blir ett minnesbröd, ett eldsoffer till Herren (Jahveh). ⁸Varje sabbat ska han göra i ordning det inför Herrens (Jahvehs) ansikte oavbrutet. Det ska tas från Israels söner som ett evigt förbund. ⁹Och det ska vara Arons och hans söners, och de ska äta det på en helig plats, för det är det heligaste för honom av eldsoffren till Herren (Jahveh) som en evig förordning (ordagrant "saker inristat").

[Den judiske historikern Josefus skriver i sin bok "Judiska fornminnen" att de tolv brödkakorna bakades utan surdeg dagen före sabbaten och på sabbatsdagens morgon fördes in i templet där de placerades i två högar, i stället för i rader, på det heliga bordet.]

Ett fall av hädelse
¹⁰Och en son till en israelisk kvinna, vars far var egyptier, gick runt bland Israels söner, och denna son till en israelitisk kvinna och en israelisk man strövade tillsammans i lägret. ¹¹Och den israelitiska kvinnans son hädade Herrens (Jahvehs) namn och förbannade. Och de förde honom till Mose. Och hans mors namn var Shelomit, dotter till Divri, från Dans stam. ¹²De satte honom i förvar, till dess (så att) Herrens (Jahvehs) vilja kunde bli uppenbarad för dem.

¹³Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

¹⁴För fram honom som har förbannat runtom i lägret, och låt alla som hört honom lägga sina händer på hans huvud, och låt hela församlingen stena honom. ¹⁵Och du ska tala till Israels söner och säga: "Varje man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) som förbannar (inte respekterar; ordagrant: "tar lätt på" – hebr. jekalel) sin Gud (Elohim) ska bära sin synd. ¹⁶Och han som hånar Herrens (Jahvehs) namn, han ska sannerligen bli dödad, och hela församlingen ska verkligen stena honom, både främlingen och han som är född i landet, när han hånar Herrens (Jahvehs) namn, ska han dödas.
     ¹⁷Och den som slår ihjäl (dödar) en människa (helt utsläcker mänskligt liv – hebr. kol nefesh adam), ska döden dö. ¹⁸Och den som slår ihjäl (dödar) ett djur (utsläcker ett djurliv – hebr. nefesh behemah) ska gottgöra liv [djur] för liv [djur]. ¹⁹Och om en man orsakar en skada mot sin granne – som han har gjort ska det göras mot honom. ²⁰Skada för skada, öga för öga, tand för tand, som han har orsakat en skada för någon, så ska det göras mot honom. ²¹Och den som slår ihjäl (dödar) ett djur, han ska återställa (ersätta) det och han som slår ihjäl (dödar) en människa ska dödas. ²²Ni ska ha ett och samma påbud (bindande juridiska beslut) för främlingen som för era egna landsmän, för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). ²³Och Mose talade till Israels söner att de skulle föra fram honom som hade förbannat runtom i lägret och stena honom med stenar. Och Israels söner gjorde som Herren (Jahveh) befallt Mose.

Regler för sabbatsåret – shmita
¹Herren (Jahveh) talade till Mose på berget Sinai och sa:

²Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer till landet som jag ska ge er, då ska landet hålla en sabbat till Herren (Jahveh). ³Sex år ska ni beså era fält och sex år ska ni beskära era vinstockar och samla in dess frukt. ⁴Men det sjunde året ska vara en sabbatsvila för landet, en sabbat för Herren (Jahveh) [till Herrens ära], du ska inte beså ditt fält och du ska inte beskära din vinstock. ⁵Det som växer upp av självsådd ska du inte skörda och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte plocka. Detta är ett sabbatsår med vila för marken. ⁶Markens sabbatsvila ska vara mat för dig, för din tjänare och för din tjänstekvinna, och för dina inhyrda arbetare, och för främlingen som vistas hos dig. ⁷För din boskap och för vilddjuren i landet ska allt överflöd bli till mat.

Regler för jubelåret – jóvel
⁸Och du ska räkna sju sabbatsår åt dig, sju gånger sju år så att tiden blir sju sabbater av år, alltså 49 år. ⁹På den 10:e dagen i den 7:e månaden [tishri – sept/okt], på Yom Kippur (försoningsdagen), ska du blåsa i shofaren (bagghornet) över hela landet. ¹⁰Och ni ska helga det 50:e året och ropa ut frihet över hela landet till alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Och ni ska ge tillbaka till var och en deras egendom, och ni ska ge tillbaka var och en till hans familj. [Om någon tvingats sälja sig som slav och därigenom, eller möjligen på något annat sätt, blivit åtskild från sin familj ska han eller hon nu få återvända till sin egen familj.] ¹¹Ett jubelår ska detta 50:e år vara för er. Ni ska inte så, inte heller skörda det som självgrott, inte heller plocka druvor från era obeskurna vinstockar. ¹²Detta är ett jubelår, det ska vara heligt för er. Ni ska äta överflödet från fälten (det som är kvar från tidigare år).

Återlösning av mark
¹³Under jubelåret ska var och en återvända till sin egen besittning. ¹⁴Och om du säljer något till din granne eller köper något från din grannes hand, ska ingen förtrycka sin broder. ¹⁵Efter antalet år efter jubelåret ska du köpa av din granne och efter antalet år med frukt ska han sälja till dig. ¹⁶Med många år ska du öka priset och med få år ska du sänka dess pris, för efter antalet år med frukt säljer han till dig. ¹⁷Ni ska inte förtrycka varandra med detta utan vörda er Gud (Elohim), för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). ¹⁸Därför ska ni göra mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och hålla mina påbud (bindande juridiska beslut) och göra dem och ni ska bo i landet i trygghet.
     ¹⁹Och landet ska ge sin frukt och ni ska äta er mätta och bo där i trygghet.
     ²⁰Och om ni säger: "Vad ska vi äta det sjunde året? Se, vi ska inte så och inte samla in vår gröda." ²¹Då ska jag befalla min välsignelse över dig i det sjätte året och det ska bära frukt för tre år. ²²Och ni ska så det åttonde året och fortfarande äta av den gamla frukten till det nionde året, till dess hennes frukt kommer in ska ni äta av det gamla förrådet. ²³Landet ska inte säljas för alltid, för landet är mitt och ni är främlingar och gäster med mig. ²⁴Och i hela landet för er besittning ska ni bevilja en återlösning för landet.

²⁵Om din bror blir fattig och har sålt sin besittning och om hans återlösare kommer för att återlösa den, då ska han återlösa vad hans bror har sålt. ²⁶Och om mannen inte har någon återlösare men själv får möjlighet att återlösa det, ²⁷då ska du låta honom räkna åren som det varit sålt och betala mellanskillnaden till mannen som sålde det så att han kan återvända till sin besittning. ²⁸Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.

Återlösning av hus
²⁹Och om en man säljer ett boningshus i en stad med stadsmur, då ska han återlösa det ett helt år efter att det blev sålt. Efter ett fullt år ska han återlösa det. ³⁰Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret. ³¹Men hus i byar som inte har någon stadsmur ska räknas som fält, de kan återlösas och de ska återlämnas vid jubelåret. ³²Leviternas städer och husen i städerna som är deras besittning kan leviterna återlösa när som helst. ³³Och om en man köper av leviterna, ska huset som såldes och staden för hans besittning återlämnas vid jubelåret, för husen i leviternas städer är deras besittning bland Israels söner. ³⁴Men den öppna marken som tillhör deras städer får inte säljas, för det är deras eviga besittning.

Regler för lån och slavar
³⁵Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig. ³⁶Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig. ³⁷Du ska inte ge honom dina pengar med ocker och inte låna ut till honom med ränta. ³⁸Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land, för att ge dig Kanaans land och vara din Gud (Elohim).

³⁹Och om din bror som bor hos dig blir fattig och blir såld till dig, ska du inte tvinga honom att tjäna dig som en slav, ⁴⁰utan som en hyrd tjänare och som en kringresande ska han vara för dig, och ska tjäna dig fram till jubelåret [som inföll vart 50 år, se 3 Mos 25:10-12]. ⁴¹Och sedan ska han lämna dig, både han och hans barn med honom och ska återvända till sin egen familj och till sina fäders besittning ska han återvända. ⁴²För de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egypten, de ska inte säljas som slavar. ⁴³Du ska inte råda över honom med stränghet utan ska vörda din Gud (Elohim).

⁴⁴Både din tjänare och din tjänarinna som du ska ha, ska vara från hednafolken som du har runt omkring dig, av dem ska du köpa tjänare och tjänarinnor. ⁴⁵Och även från främlingarnas söner som vandrar omkring bland er, av dem ska ni köpa och från deras familjer som finns bland er, som de födde i ditt land, och de ska vara din egendom. ⁴⁶Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.
     ⁴⁷Om en inflyttad eller besökare (gästarbetare) blir rik genom dig och din bror som bor hos honom blir fattig och säljer sig själv till den inflyttade eller besökaren hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, ⁴⁸ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. ⁴⁹Antingen hans farbror eller hans kusin (farbrors son) ska återlösa honom eller någon som är nära släkting till honom från hans familj ska återlösa honom, eller om han har möjlighet ska han återlösa sig själv. ⁵⁰Och han ska beräkna med honom som köpte honom från året som han såldes till honom till jubelåret, och priset för hans försäljning ska vara efter antalet år. Som dagarna för en inhyrd arbetare ska det bli för honom. ⁵¹Om det är många år efter ska han ersätta priset för hans återlösning från hans köpeskilling. ⁵²Om det bara återstår några år till jubelåret, då ska han räkna med honom och efter antalet år ska han ge honom priset för hans återlösning. ⁵³Och som en inhyrd arbetare år för år ska han vara mot honom och den andre ska inte råda över honom med stränghet i dina ögon. ⁵⁴Och om han inte blir återlöst under dessa år då ska han lämna vid jubelåret, både han och hans barn med honom. ⁵⁵För till mig är Israels söner tjänare, de är mina tjänare som jag fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim).

Tillbaka upp

---