Psalmen börjar med bön och tacksägelse. Den sista delen, vers 14-18, återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag i Ps 70.

Citeras:
Vers 7-9, citeras i Heb 10:5-7
Vers 18 i Matt 5:3

Författare: David

Struktur:
1. Lovsång – räddad ur gropen, vers 2-6
2. Offer och Guds vilja, vers 7-11
3. Bön om befrielse, vers 12-18

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].

Tacksägelse för befrielse
²Jag väntade tålmodigt på (sökande sökte jag ivrigt efter) Herren (Jahveh),
    och han böjde sig till mig
    och hörde mitt rop (rop på hjälp; nödanrop).

[I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah (som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta) genom att det upprepas och då kan uttryckas "sökande jag sökte". Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se Ps 39:13. Nu beskriver han sitt bönesvar:]

³Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn),
    ur lerans [djupa] dy.
Han ställde mina fötter på en klippa [en hög och ointaglig bergskam],
    han gjorde mina steg fasta.

[Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se Jer 38:6-7. Ordet för "fördärv" är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (Ps 17:5; 37:31; 44:19; 73:2) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.]

⁴Han lade i min mun en ny sång,
    en lovsång till vår Gud (Elohim).
Många ska se och frukta (vörda, ära),
    och förtrösta (lita) på Herren (Jahveh).

[Orden för att se (som det är böjt i verbformen här) är jiro och frukta är snarlika jirao och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]

⁵Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som valt att göra Herren (Jahveh) till sin trygghet,
    som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn [avgudar].

⁶Herre (Jahveh), min Gud (Elohim),
    du har gjort så många fantastiska under
    och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
    Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
    så går det inte, de är fler än man kan räkna.

[I denna vers skiftar psalmen första gången från "min" till "oss". Psalmisten är del av "den stora församlingen", ett uttryck som ramar in vers 10-11.]

⁷Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).
    Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
    du frågar inte efter brännoffer och syndoffer. [Hos 6:6]
⁸Därför säger jag:
    "Här är jag [jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig].
    I bokrullen står vad jag ska göra. ⁹Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
    Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta (ordagrant: buk – hebr. meeh)."

[Vers 7-9 citeras i Heb 10:5-7.]

¹⁰Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
    i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
    du Herre (Jahveh) vet att det är sant.

Tillbaka upp

---

Ords 10:11-12

¹¹En källa (ett ständigt flöde) till liv är den rättfärdiges mun (ord),
    men en syndares tal är en täckmantel för ondska (våld).

Kärlek i stället för hat
¹²Hat väcker (driver, eggar, rör upp) strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
    men kärlek täcker (skyler, gömmer) [genom förlåtelse och överseende] alla synder.

Tillbaka upp

---

Mark 6:30-56

Mat till 5 000

Vy över norra delen av Galileiska sjön, sedd från Korasin.

³⁰Apostlarna [som ordagrant betyder "de utsända missionärerna"] samlades hos Jesus [antagligen i Kapernaum] och berättade för honom om allt de hade gjort [hur de drivit ut orena andar och botat sjuka] och allt de undervisat om [vilka ämnen de tagit upp].

[Jesus hade för första gången sänt ut de tolv lärjungarna på egen hand. Två och två hade de gått runt i byarna och städerna i Galileen, se vers 7-13.]

³¹Han sa till dem: "Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!" Det var så många som kom och gick [i huset där de var] att de inte ens fick tid att äta. ³²Så de gav sig av i en större båt till en obebyggd plats där de kunde vara för sig själva. [De ror norrut längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden Betsaida, se Luk 9:10.] ³³Många såg dem fara i väg, och förstod [vart de var på väg], och från alla städer [längs med vägen från Kapernaum till Betsaida] sprang man tillsammans [landvägen] och kom fram före dem. ³⁴När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han att en stor skara väntade på honom. Han blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan herde. [Senare på dagen var de 5 000 män plus kvinnor och barn, se vers 44, så redan nu är kanske flera tusen samlade där.]
    Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden). ³⁵När dagen redan var långt gången [efter tre på eftermiddagen], kom hans lärjungar till honom och sa: "Den här platsen är obebyggd, och klockan är redan mycket. ³⁶Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan gå och köpa mat åt sig själva på gårdarna och i städerna här i trakten."
     ³⁷Men han svarade: "Ni kan ge dem något att äta!"
    De svarade: "Ska vi gå bort och köpa bröd för 200 denarer [dagslöner] och ge dem att äta?"

[En denar var en vanlig arbetares dagslön, se Matt 20:2. Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1 000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5 000 familjer samlade där.]

³⁸Han sa till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"
    När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar."
    

Plantering vid ingången till Jerusalems botaniska trädgård. På området finns en "biblisk stig" med många av de växter som nämns i Bibeln.

³⁹Sedan befallde han att alla skulle sätta sig ner i matlag [för att underlätta utdelningen] i det gröna gräset. ⁴⁰De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.

[I det annars bergiga området väljer Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på. Påsken är nära så det är vår och gräset är grönt, se Joh 6:4. Ordet "grupper" är ordagrant "trädgårdsrabatter" och ger en bild av en färgsprakande syn med människor med mantlar och huvudbonader i olika kulörer som sitter i välordnade grupper.]

⁴¹Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du, Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han bröden och gav dem [oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande] åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla, ⁴²och alla åt och blev mätta. ⁴³Sedan samlade de upp tolv flätade korgar med överblivna brödstycken och fiskar.

[Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. Nu fick man med sig mat för sin fortsatta resa.]

⁴⁴Det var 5 000 män [förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21] som hade ätit av bröden [och fiskarna den dagen när Jesus mättade den hungriga folkskaran.]

Jesus går på vattnet

Jesus går på vattnet. Målning av den ryske konstnären Ivan Aivazovskys.

⁴⁵Omedelbart därefter sa Jesus bestämt åt sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan, medan han sände i väg folket. [Betsaida var Filippus, Andreas och Petrus hemstad, se Joh 1:44.] ⁴⁶När han hade tagit avsked från dem [folket] gick han upp på berget för att be. ⁴⁷Det blev kväll och båten var mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. ⁴⁸När han såg hur de slet vid årorna, för vinden var emot dem, kom han gående på sjön till dem strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex). Han ville komma till deras sida [för att hjälpa dem]. ⁴⁹När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad (något magiskt fenomen), och de skrek till, ⁵⁰för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sa: "Ta det lugnt (var vid gott mod)! Jag Är (det är jag), var inte rädda!" [2 Mos 3:14; Job 9:8] ⁵¹Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De blev utom sig av häpnad, ⁵²för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade (hade ingen förmåga att förstå).

Sjuka bärs fram till Jesus
⁵³När de hade farit över sjön kom de till Gennesarets landområde [som var en bördig slätt söder om Kapernaum]. De kastade ankar en bit ut. ⁵⁴När de steg ur båten kände folket på en gång igen honom [som den som helar människor]. ⁵⁵De sprang runt till de sjuka i hela trakten och bar ut dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. ⁵⁶Och varthelst han kom, till byar, städer eller landsbygd, lade man de sjuka på torgen [de öppna marknadsplatserna i städerna och byarna] och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel [som kvinnan med blödningar hade gjort, se Mark 5:25-27]. Och alla som rörde vid honom blev botade.

Tillbaka upp