Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - onsdag 25/2

4 Mos 5-6

4 Mos 5-6

Renheten i lägret
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2"Befall Israels söner att de ska skicka ut från lägret alla som lider av en svår hudsjukdom (hebr. tsara, se 3 Mos 13-14) och alla som är sjuka och alla som är orena genom kontakt med någon död, 3både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor." 4Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahveh) hade talat till Mose, så gjorde Israels söner.

Upprättelse
5Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

6"Tala till Israels söner: En man eller en kvinna som ska bekänna någon synd som människor brukar bekänna, som bekänner en överträdelse mot Herren (Jahveh) och denna själ är skyldig, 7då ska de bekänna sina synder som de har begått, och de ska återbetala för sin skuld fullt ut och lägga till en femtedel av värdet, och ge det till honom som de står i skuld till. 8Men om mannen saknar en återlösare till vilken betalningen för skulden kan ges, då ska återbetalningen vara Herrens (Jahvehs), ja, prästens, vid sidan av baggen för försoning, med vilken försoning ska göras för honom. 9Och varje offer av Israels söners alla heliga ting, som bärs fram till prästen ska vara hans. 10Och varje mans helgade ting ska vara hans (prästens), vad det än är som någon man ger till prästen, är det hans."

Test för otrohet
11Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

12"Tala till Israels söner och säg till dem: Om en mans hustru går åt sidan och agerar otroget mot honom, 13och en man ligger med henne, och det är dolt från hennes mans ögon, blir hon hemligt orenad, och där finns inga vittnen mot henne, inte heller blir hon påkommen i akten. 14Men om han drabbas av avundsjukans ande, och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om avundsjukans ande kommer över honom, och han misstänker sin hustru, fastän hon inte blivit orenad, 15då ska mannen ta sin hustru till prästen och bära fram ett offer för henne [eftersom hon är misstänkt för synd kan hon inte bära fram det själv, se 4 Mos 15:30], tiondelen av en efa [22 liter] av kornmjöl, han ska inte hälla någon olja på det och inte lägga någon rökelse på det, för det är ett matoffer för misstanke (avundsjuka) [misstankeoffer], ett matoffer för åminnelse som gör att synden blir ihågkommen. [Olja och rökelse förknippas ofta med fest, och detta var inte ett festligt tillfälle. Det är troligen anledningen att de inte ska med i detta offer, jfr 3 Mos 2:1.]

16Och prästen ska föra henne nära och sätta henne inför Herren (Jahveh). 17Och prästen ska ta heligt vatten i ett lerkärl, och av jorden som är på marken i tabernaklet ska prästen ta och lägga det i vattnet. 18Och prästen ska sätta kvinnan inför Herren (Jahveh) och släppa ut kvinnans huvudhår [kanske för att indikera att hon är rituellt oren, se 3 Mos 13:45] och lägga matoffret till åminnelse i hennes hand, det som är matoffret för avundsjuka [3 Mos 2:1], och prästen ska ha bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen i sin hand. 19Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse, 20men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man' 21– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan – 'Herren (Jahveh) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahveh) låter din höft falla [inte kunna bli gravid; höften kan vara en omskrivning (eufemism) för livmodern, kanske beskrivs ett livmoderframfall eller missfall av ett utomäktenskapligt barn] och din mage svälla upp, 22och detta vatten som förorsakar förbannelsen ska vara i dina tarmar och få din mage att svälla upp och din höft att falla [inte kunna bli gravid]',
    och kvinnan ska säga: 'Amen, amen.' [Dvs. instämma och hålla med.]

23Och prästen ska skriva denna förbannelse i en bok (bokrulle), och han ska tvätta den i bitterhetens vatten. 24Och han ska låta kvinnan dricka bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen, och vattnet som orsakar förbannelsen ska gå in i henne och bli bittert. 25Och prästen ska ta misstankens (avundsjukans) matoffer [misstankeoffret] ur kvinnans hand och ska vifta matoffret inför Herren (Jahveh) och ta det till altaret. 26Och prästen ska ta en handfull av matoffret, som påminnelse (minnesdelen) av det, och göra det till rök på altaret, och därefter ska han låta kvinnan dricka av vattnet. 27Och när han har låtit henne dricka vattnet, då ska det visa sig om hon är orenad och har agerat otroget mot sin man, genom att vattnet som orsakar förbannelsen kommer in i henne och blir bittert och hennes mage sväller upp och hennes höft faller [hon kan inte bli gravid; kanske beskrivs livmoderframfall eller missfall av ett utomäktenskapligt barn, se vers 21], och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28Men om kvinnan inte är orenad, utan ren, då ska hon bli rentvådd och ska bära säd. [Märkligt nog används ordet säd här, trots att det är mannens säd som befruktar kvinnans ägg.]
     29Detta är undervisningen om avundsjuka, när en kvinna går åt sidan, medan hon är under sin man, och blir orenad, 30eller när avundsjukans ande kommer över mannen och han är avundsjuk över sin hustru, då ska han sätta hustrun inför Herren (Jahveh) och prästen ska verkställa denna instruktion (undervisning, Torah) över henne. 31Mannen ska vara ren från sin synd och den kvinnan ska bära sin egen synd."

Nasirlöften
1[Nasirlöften handlar om när någon vill tjäna Herren på ett speciellt sätt. Det hebreiska ordet nazir betyder "hängiven" och "överlåten". Löftet var tidsbegränsat, se vers 4. När det gäller Samuel (1 Sam 1:11) och Simson (Dom 13:2-7) gav deras mödrar dem ett livslångt nasirskap. Johannes Döparen omnämns i liknande termer, se Luk 1:13-17. Utombibliska källor visar att nasirlöften var vanliga och fungerade som tacksamhetsoffer. Löftestiden var 30 dagar. Det var troligen ett sådant nasirlöfte Paulus gjorde i Korint, se Apg 18:18; 21:23-26. Stycket följer en kiastisk uppställning:

A. Introduktion, vers 1-2
  B. Förbud, vers 3-8
    C. Orening, vers 9-12
  B´ Fullbordan, vers 13-20
A´ Summering, vers 21]

Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2"Tala till Israels söner och säg till dem: När en man eller kvinna vill avlägga ett löfte (en ed), ett nasirlöfte för att avskilja (helga) sig själv inför Herren (Jahveh). [Här betonas speciellt att även kvinnor kan avge dessa löften. Några exempel är Hannah och Manoas hustru, se 1 Sam 1:21-28; Dom 13:2.]
3Han ska avhålla sig från vin och starka drycker, han ska inte dricka något från vinstocken, varken vinäger eller stark dryck, inte heller ska han dricka någon saft från vindruvorna eller äta färska druvor eller russin. 4Alla dagar som hans nasirskap varar ska han låta bli att äta allt som är gjort av vindruvor, från pressade druvor och även (det som är gjort av) druvskalet.

5Under hela löftesperioden ska ingen rakkniv komma på hans huvud förrän dagarna är fullföljda som han har avskilt (helgat) sig själv inför Herren (Jahveh). Han ska vara helig, han ska låta hårlockarna växa sig långa. [Håret var den yttre symbolen på att han var en nasir] 6Så länge han är avskild (helgad) åt Herren (Jahveh) ska han inte komma nära en död kropp. [Kan vara en symbol på synd, eftersom syndens lön är döden.]
7Han ska inte göra sig själv oren genom sin far eller sin mor, på grund av sin bror eller sin syster när (om) de dör, eftersom hans avskiljning (helgelse) inför Herren (Jahveh) är över hans huvud. [Avser det långa håret som är nasirtecknet.] 8Alla dagar under hans nasirskap ska han vara avskild (helgad) för Herren (Jahveh).

9Om någon människa dör plötsligt vid hans sida och han orenar sitt avskilda huvud, ska han raka sitt huvud samma dag som han renar sig, på den sjunde dagen ska han raka det. [Han blir oren i en vecka innan han kan börja om sitt nasirlöfte. Se vers 12.] 10Och på den åttonde dagen ska han bära fram två turturduvor eller två duvor till prästen, till dörren på mötestältet (tabernaklet). 11Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag. 12Och han ska avskilja för Herren (Jahveh) dagen för sitt nasirskap och ska föra fram ett årsgammalt lamm av hankön som skuldoffer, men hans tidigare nasirdagar ska inte räknas eftersom hans avskiljning blev orenad (vanhelgad, befläckad).

13Detta är undervisningen (instruktionerna) om att vara nasir. När dagarna för hans avskiljning är fullbordade ska han föras fram till mötestältets (tabernaklets) dörr 14och han ska visa sitt offer inför Herren (Jahveh): ett årsgammalt felfritt lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön som syndoffer, och en felfri bagge som shalomoffer, 15och en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandat med olja och osyrat bröd ringlat med olja och tillhörande matoffer och drickoffer.

16Och prästen ska föra fram dem inför Herren (Jahveh) och ska offra hans syndoffer och hans brännoffer. 17Och han ska offra baggen som ett shalomoffer (gemenskapsoffer) inför Herren (Jahveh) tillsammans med korgen med osyrat bröd. Prästen ska också offra det tillhörande matoffret och det tillhörande drickoffret.

18Och nasiren ska raka sitt avskilda huvud vid dörren till mötestältet (tabernaklet) och ska ta håret från sitt avskilda huvud och lägga det på elden som är under shalomoffret. 19Och prästen ska ta baggens skuldra när den är genomstekt och en osyrad brödkaka från korgen och en ringlad brödkaka och ska lägga dem i händerna på nasiren efter att han har rakat sitt avskilda huvud. 20Och prästen ska vifta dem som ett viftoffer inför Herren (Jahveh), detta är helgat (avskilt) till prästen, tillsammans med viftofferstycket (bröstet från baggen) och låret, och därefter kan nasiren dricka vin.

21Detta är undervisningen (instruktionen) om nasiren som avlägger en ed (ett löfte) och om hans offer till Herren (Jahveh) för hans nasirskap, förutom det som han frivilligt vill ge i enlighet med det löfte som han avlägger. Detta måste han göra enligt undervisningen (instruktionen) om hans nasirskap."

Arons välsignelsebön
22Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

23Tala till Aron och hans söner, så här ska ni välsigna israeliterna, säg till dem:
24
-
Må Herren (Jahveh) välsigna dig
    och bevara (beskydda) dig.

25Må Herren (Jahveh) låta sitt ansikte lysa över (mot) dig [komma med sin närvaro]
    och visa dig sin nåd (välvilja; trösta dig och ge dig sin oförtjänta kärlek).

26Må Herren (Jahveh) vända (upplyfta) sitt ansikte till dig
    och ge dig frid (fred; fullständig harmoni; helhet – hebr. shalom).
-
27Så ska de [prästerna] uttala (lägga) mitt namn över israeliterna och jag ska välsigna dem.

[På hebreiska lyder välsignelsen (enligt judisk tradition byts JHVH ut till Adonai):
jevarechecha Adonai vejishmerecha
jaer Adonai panav elecha vichuneka
jisa Adonai panav elecha vejasem lecha shalom

Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln:
  • 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar).
  • 5 står för nåd (Herren visar nåd).
  • 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den helige Ande (Herren ger frid).
Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis:
  1. välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa.
  2. bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt.
  3. lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända.
  4. visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position.
  5. vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända.
  6. ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera.
Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (Jes 52:13-53:12). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i vers 26. Se även 1 Mos 12:3; Rom 11:17-24.
    Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]






Igår

Planer

Stäng  


Parallell