Parallell - lördag 28/2
4 Mos 14-15
Folket gör uppror1Och hela församlingen höjde sina röster och ropade och folket grät den natten. 2Och alla Israels söner knotade mot Mose och mot Aron och hela församlingen sa till dem: "Vi kunde ha dött i Egyptens land, eller vi kunde ha dött i öknen! 3Och varför har Herren (Jahveh) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett byte [krigsbyte], är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?" 4Så de sa till varandra (en man till sin bror): "Låt oss utse (ge oss) en ledare (ett huvud – hebr. rosh) och låt oss återvända till Egypten."
5Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten framför hela Israels söners församling. 6Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var bland dem som utforskat (undersökt – hebr. tor) landet, rev sönder sina kläder. 7Och de talade till hela Israels söners församling och sa: "Landet som vi har vandrat genom för att utforska (undersöka), är ett mycket gott land. 8Om Herren (Jahveh) har sitt behag i (lutar sig mot, klänger sig fast vid) oss, då ska han föra oss till detta land och ge det till oss som ett land som flyter av mjölk och honung [2 Mos 3:8]. 9Gör inte uppror mot Herren (Jahveh), frukta inte heller för folket i landet, för de är bröd (som brödsmulor) för oss, deras försvar är avlägsnat från dem och Herren (Jahveh) är med oss. Frukta inte för dem."
10Men hela församlingen talade om att stena dem med stenar, när Herrens (Jahvehs) härlighet visade sig i mötestältet för alla Israels söner. 11Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de låta bli att tro på mig, trots alla tecken som jag har gjort bland dem? 12Jag ska slå dem med pest [grekiska översättningarna har ´död´] och fördärva (utrota) dem, och jag ska göra dig till ett större och mäktigare folk än dem." [2 Mos 32:10]
13Och Mose sa till Herren (Jahveh): "När egyptierna får höra, [och det kommer dom att göra] för du förde upp detta folk med din makt från dem [2 Mos 12-15], 14ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahveh) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahveh) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [2 Mos 13:20-22]. 15Om du nu dödar detta folk (hebr. am) som en man, då kommer hednafolken (hebr. goj) som har hört om din ryktbarhet, att säga: 16Eftersom Herren (Jahveh) inte förmådde att föra detta folk in i landet som han med ed lovat dem, därför har han slaktat dem i öknen.
17Och nu, jag ber dig, Herrens (Adonais) makt, i enlighet med vad du har talat och sagt: 18Herren (Jahveh) är sen (långsam) till vrede [ordagrant: näsor – det vanligaste uttrycket för vrede är "brinnande näsa", men här står det bara näsor i plural] och rik på nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed), förlåter (lyfter bort) synd och överträdelse, men frikänner inte från skuld, men fastställer fädernas synd över deras söner, över tredje och över fjärde [led]. [2 Mos 20:5-6] 19Förlåt, jag ber dig, detta folks synd efter din stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed), så som du har förlåtit detta folk från Egypten och till nu."
20Och Herren (Jahveh) svarade. "Jag har förlåtit i enlighet med ditt ord. 21Och likväl (så sant som) jag lever och hela jorden är full av Herrens (Jahvehs) härlighet, 22sannerligen, alla dessa män som har sett min härlighet och mina tecken som jag gjorde i Egypten och i öknen, men likväl har prövat mig dessa tio gånger, och inte lyssnat till min röst.
[Talet tio är ett fullhetstal och kan här ses som att nu är deras överträdelser fullständiga, syndens mått är rågat, därför kommer nu domen som gör att den vuxna generation som lämnade Egypten inte får komma in i löfteslandet.]
23Med säkerhet ska de inte se landet som jag med ed lovade till deras fäder, inte någon av dem som föraktat mig ska se det. 24Men min tjänare Kaleb, eftersom en annan ande är i honom och han har följt mig helhjärtat, honom ska jag föra in i landet som han vandrade i, och hans säd ska besätta det. [Jos 15:13-19; Dom 1:9-15] 25Nu vistas amalekiterna och kanaanéerna i dalen. Vänd i morgon och gå in i öknen på vägen mot Vasshavet (Röda havet)."
26Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa: 27"Hur länge ska jag stå ut med denna onda församling, som fortsätter att knota (klaga) mot mig? Jag har hört Israels söners knot (klagan) som de fortsätter att knota (klaga) mot mig." 28Säg till dem: "Så sant jag lever", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), "med säkerhet, som ni har talat (det ni har sagt) i mina öron, så ska jag göra mot er (agera i enlighet med era egna ord). 29Era döda kroppar ska falla i denna öken, och alla de av er som blev räknade, efter hela ert antal, från 20 års ålder och uppåt, ni som har knotat (klagat) mot mig, 30ni ska sannerligen inte komma in i landet, för vilket jag lyfte upp min hand så att jag skulle låta er bo där, förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 31Men era små, om vilka ni sa att de skulle bli ett byte, dem ska jag föra in och de ska känna landet som ni har förkastat. 32Men för er ska era kroppar falla i denna öken. 33Och era söner ska bli ökenvandrare i 40 år och ska bära er vilsenhet till dess era kroppar är förtärda i öknen. 34Efter antalet som ni utforskat (hebr. tor) landet, 40 dagar – en dag för ett år – ska ni bära era synder, 40 år, och ni ska känna (vara intimt förtrogna med) mitt avståndstagande (min ovilja, hur jag hindrar och håller tillbaka er – hebr. tenoa). [Denna konsekvens handlar om en öppen rebelliskhet mot Gud, ordet tenoa används bara här och i Job 33:10 och kommer från hebreiska verbet no som betyder att hindra, förbjuda och hålla tillbaka.] 35Jag Herren (Jahveh) har talat. Med säkerhet ska jag göra detta mot denna onda församling som har samlat ihop sig mot mig. I denna öken ska de förtäras och där ska de dö."
36Och männen som Mose sänt att utforska landet [för att visa på allt gott som Gud gett, se 4 Mos 13:2] och som, när de återvände, fick hela församlingen att knota (klaga) mot honom, genom att avlämna en ond rapport mot landet, 37dessa män som avlämnade en ond rapport om landet, dog av pesten inför Herren (Jahveh). 38Men Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son, förblev levande av dessa män som hade gått och utforskat landet.
39Och Mose talade dessa ord till Israels söner men folket sörjde mycket. 40Och de steg upp tidigt på morgonen och gick upp på bergets topp och sa: "Här är vi och ska gå upp till platsen som Herren (Jahveh) har lovat, för vi har syndat."
41Men Mose sa: "Varför överträder ni nu Herrens (Jahvehs) befallning? Det kommer inte att lyckas (ni får ingen framgång). 42Gå inte upp för Herren (Jahveh) är inte bland er, så att ni inte slås ner framför era fiender. 43Det finns amalekiter och kanaanéer framför er och ni kommer att falla för svärd. Eftersom ni har vänt er bort från att följa (vänt ryggen till) Herren (Jahveh) ska Herren (Jahveh) inte vara med er."
44Men de dristade sig till (oöverlagt och högmodigt beslutade de sig; ordagrant "de svällde" – hebr. afal) att gå upp på bergets topp, likväl lämnade inte Herrens (Jahvehs) förbundsark och Mose lägret. 45Amalekiterna och kanaanéerna som bodde i bergsbygden kom ner och slog dem och slog ner dem ända till Chorma.
Matoffer och dryckesoffer
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
2"Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer in i landet som ni ska bo i (ert hemland), som jag ger till er, 3och ska göra ett offer med eld till Herren (Jahveh), ett brännoffer [3 Mos 1:1-17] eller ett offer för att fullfölja ett löfte eller ett frivilligt offer eller vid de bestämda tiderna [Herrens högtider], för att göra en söt arom till Herren (Jahveh) av er boskap eller er hjord, 4då ska han som för fram sitt offer bära fram inför Herren (Jahveh) ett matoffer av en tiondels efa [2,2 liter] fint mjöl blandat med en fjärdedels hin [0,9 liter] olja, 5och vin som drickoffer, en fjärdedels hin [0,9 liter] ska du göra i ordning med brännoffret eller för offret, för varje lamm. 6Eller för en bagge ska du göra i ordning ett matoffer med två tiondelar av en efa av fint mjöl blandat med en tredjedels hin olja [1,3 liter], 7och som drickoffer ska du bära fram en tredjedels hin [1,3 liter] av vin, en söt arom inför Herren (Jahveh). 8Och när du gör i ordning en ung tjur som brännoffer eller som ett offer för att fullgöra ett löfte eller som shalomoffer till Herren (Jahveh) [3 Mos 3:1], 9då ska du föra fram med den unga tjuren ett matoffer [3 Mos 2:1] av tre tiondelar av en efa [omkring 7 liter] fint mjöl blandat med en halv hin [1,8 liter] olja. 10Och du ska föra fram som drickoffer en halv hin [1,8 liter] vin som ett eldsoffer, en söt arom till Herren (Jahveh).
11Så ska det göras för varje tjur eller för varje bagge eller för varje lamm av hankön eller lamm av honkön. 12Enligt antalet som de gör i ordning ska de göra för var och en efter deras antal. 13Alla infödda ska göra på detta sätt när de bär fram ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahveh). 14Men om en främling vistas hos dig – eller vemhelst som är [bor] bland er i kommande släkten (generationer) – och han vill offra ett eldsoffer, en söt arom till Herren (Jahveh), som ni gör, så ska han göra [likadant, på samma sätt som ni]. 15Som för församlingen ska det vara samma förordningar (ordagrant "saker inristat") både för er och för främlingen som vistas hos er, en förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. Som ni är ska främlingen vara inför Herrens (Jahvehs) ansikte. [Här är ett av alla de tillfällen då det görs klart att det inte ska vara någon skillnad mellan människor inför Gud, se Gal 3:28.] 16Samma (en) undervisning (hebr. Torah) och samma (ett) påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) ska gälla för er och för främlingen som vistas hos er."
Förstlingsfrukt
17Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
18Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni kommer in i landet dit jag för er, 19då ska det vara så att när ni äter av landets bröd, ska ni avskilja en del som en gåva till Herren (Jahveh). 20Av er första deg ska ni ta undan en kaka som en gåva, som det ni tar undan från tröskplatsen, så ska ni avskilja en del. 21Av det första av din deg ska du ge en del till Herren (Jahveh) som en gåva genom era generationer. [Rom 11:16]
Ouppsåtliga synder
22Och när ni av misstag inte gör alla dessa budord (tydliga befallningar) som Herren (Jahveh) har talat till Mose, 23allt det som Herren (Jahveh) har befallt er genom Moses hand, från den dag då Herren (Jahveh) gav befallningar och vidare genom era generationer, 24då ska det ske, om det görs av misstag av församlingen, det är dolt för deras ögon, att hela församlingen ska offra en ung tjur som brännoffer, som en söt arom till Herren (Jahveh) med dess matoffer och dess drickoffer enligt påbuden och en get av hankön som syndoffer. 25Och prästen ska bringa försoning över hela Israels söners församling, och de ska bli förlåtna eftersom det var ett misstag och de har fört fram sitt offer, ett eldsoffer till Herren (Jahveh) och sitt syndoffer [3 Mos 4:3] inför Herrens (Jahvehs) ansikte, för sitt misstag. 26Och hela Israels församling ska bli förlåten och främlingen som vistas ibland dem, eftersom hela folket gjorde det av missförstånd.
27Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar av misstag, då ska han offra en ettårig get av honkön som syndoffer. 28Och prästen ska bringa försoning för den individ som har felat när han syndade med (genom) misstaget, inför Herrens (Jahvehs) ansikte för att bringa försoning för honom, och han ska bli förlåten. 29Både den som är infödd bland Israels söner och främlingen som vistas bland dem ska ha samma (en) instruktion (hebr. Torah) för honom som begår ett misstag.
30Men den person (själ) som gör något med en upplyft hand (avsiktligt), oavsett om han är infödd eller en främling, den hädar Herren (Jahveh), och den personen (själen) ska utrotas (huggas av) från sitt folk. 31Eftersom han har föraktat Herrens (Jahvehs) ord och har brutit hans budord (tydliga befallningar) ska han (den själen) med säkerhet utrotas (huggas av), hans synd är över honom."
Sabbaten
32[Vers 30-31 illustreras nu här i vers 32-36 med ett exempel.]
Och medan Israels söner var i öknen fann de en man som samlade ved på sabbatsdagen. [1 Mos 2:2-3; 2 Mos 20:8-11; 35:2; 4 Mos 5:13-15] 33Och de som fann honom förde honom till Mose och Aron och till hela församlingen. 34De höll honom häktad eftersom det inte var klart vad de skulle göra med honom. 35Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Mannen ska döden dö, hela församlingen ska stena honom med stenar utanför lägret." 36Och hela församlingen förde ut honom utanför lägret och stenade honom med stenar och han dog som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
Hörntofsar
37Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
38"Tala till Israels söner och säg till dem att de ska göra sig hörntofsar (tsitsit) i hörnen (vingarna) på sina kläder genom generationerna, och att de ska sätta en blå snodd (flätad tråd) i varje hörntofs (tsitsit). 39För er ska det vara en hörntofs som när ni ser på den ska komma ihåg alla Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) och göra (följa, efterleva) dem och inte utforska (undersöka – hebr. tor) ert eget hjärta [som är bedrägligt, se Pred 2:3; Jer 17:9-10; Ords 3:5-7; Matt 15:19] och era egna ögon som får er att vandra vilse, 40för att ni ska komma ihåg och göra alla mina budord (tydliga befallningar) och vara heliga till er Gud (Elohim).
[Den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i Torah (de fem Moseböckerna). Av den anledningen består hörntofsarna av totalt 613 knutar, en för varje bud.]
41Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim)
som förde dig ut ur Egyptens land för att vara din Gud. [2 Mos 12-15]
Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim)."
Ps 90
FJÄRDE BOKEN (Psalm 90-106)Den fjärde boken i Psaltaren består av 17 psalmer, Psalm 90-106.
Psalm 90 – Människans bräcklighet och Guds evighet
1
Frågan "Hur länge?" binder ihop bok tre och fyra, se Ps 89:47 och Ps 90:14. Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Moses sång finns nämnd i 5 Mos 31:30-32:43. Titeln gudsman används om Elia, Elisha och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahveh) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17.
Författare: Mose
Citeras: Vers 5 citeras i 2 Pet 3:8
Struktur:
1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1-2
2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3-6
3. Guds vrede, vers 7-12
4. En upprättad relation, vers 13-17
från generation till generation.är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).2Innan bergen föddes,från evighet till evighet
eller du ens hade format jorden
och världen (marken, den bebodda delen),
3Du vände människan till förkrosselse (hebr. daka) [stoft i graven (1 Mos 3:19) eller bildligt till ånger] och sa:
"Människobarn, vänd om (kom tillbaka)."
4För tusen år i dina ögon är som gårdagen som gick förbi,
och som en nattväkt. [2 Pet 3:8]
5Du sveper bort dem som med en flod, medan de sover.
På morgonen är de som spirande gräs.
6På morgonen blomstrar det och växer upp,
på kvällen vissnar det och torkar bort.
7Vi är förtärda av din vrede,
av ditt raseri blir vi förskräckta.
8Du har ställt våra överträdelser inför dig,
våra dolda synder i ljuset (utstrålningen – hebr. maor) av ditt ansikte.
9Alla våra dagar är borta i din vrede,
våra år kommer till ett slut som en suck.
10Våra år varar i 70 år,
eller med styrka, 80 år.
Likväl är deras stolthet [bästa år som en passerande storm] möda (hårt arbete) och fåfänga (tomhet, smärta, olycka);
de är snabbt förbi och vi flyger bort.
[Hebreiska ordet stolthet rohav är ovanligt, det kommer från verbet "att storma" och har betydelsen av att vara högmodig och arrogant uppblåst. Här finns också liknelsen att livet är som oväder som snabbt drar in och hastigt försvinner. Se även Pred 1:2. Mose levde 120 år (5 Mos 31:2) och Kaleb 110 år (Jos 24:29). Intervallet 70-80 år syftar troligtvis på israeliterna som inte lyssnade till Kaleb och Josua (4 Mos 13:31-32; 14:29-30) och dog i öknen, se vers 8-9.]
11Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede,
så att man ger dig vederbörlig vördnad?
12Lär oss antalet av våra dagar
så att vi kan få visa hjärtan.
13Kom tillbaka, Herre (Jahveh), hur länge… [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad.]
trösta din tjänare (vänd min sorg till hopp).
14Gör oss tillfredsställda (mätta oss) på morgonen med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
så att vi kan jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och vara glada alla våra dagar.
15Gör oss glada för alla de dagar som du har plågat oss,
för alla de år som vi har sett ondska.
16Låt ditt verk (det du gör) bli synligt för dina tjänare,
och din härlighet över dina söner (barn).
17Låt din nåd (ditt välbehag, din favör), Herre (Adonai), vår Gud (Elohim), komma över oss.
Upprätta över oss våra händers arbete,
ja, våra händers arbete, må du upprätta det.
[Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
