Helbibel - tisdag 6/1
1 Mos 13:5-15:21, Ps 6:1-11, Ords 1:29-33, Matt 5:27-48
1 Mos 13:5-15:21
5Även Lot, som gick med Abram, hade småboskap och boskapshjordar och tält. 6Men landet kunde inte försörja (bära, lyfta – hebr. nasa) dem så att de kunde bo tillsammans. Ja, det var så att deras egendomar var så väldiga att de inte kunde bo tillsammans.7Det uppstod en dispyt mellan herdarna över Abrams hjordar och herdarna över Lots hjordar – kanaanéerna och perisséerna bodde också i landet. 8Abram sa till Lot: "Låt det nu inte råda någon osämja mellan dig och mig eller mellan mina herdar och dina herdar – vi är ju bröder. 9Ligger inte hela landet framför dig? Separera dig från mig nu. Om du väljer vänster [går norrut], då tar jag höger [då går jag söderut], och om du tar höger, då tar jag vänster."
10Lot lyfte upp sina ögon. Och han betraktade hela Jordanslätten [öster om Betel, se 1 Mos 12:8]. Ja, hela slätten (dess helhet) var rik på vatten överallt innan Herren ödelade Sodom och Gomorra – som en Herrens trädgård, som Egyptens land, hela vägen ner till Tsoar.
[Tsoar var en av de fem städerna i detta område. Det var hit Lot flydde från Sodom och Gomorra (1 Mos 19:22-23). Namnet betyder "obetydlighet", och den hette tidigare Bela som betyder "förstörelse". Namnen verkar indikera att det var en mindre stad.]
11Så Lot valde hela Jordanslätten åt sig. Och Lot bröt upp (begav sig av) österut. Och de skiljdes åt, [som en] man från sin bror. 12Abram slog sig ner i Kanaans land medan Lot slog sig ned vid städerna på slätten. [Fem städer nämns vid Jordanslätten, se 1 Mos 14:2, 8.] Ja, han [Lot] satte upp sitt tält invid Sodom. 13Men männen i Sodom var väldigt onda [plural] och stora (fruktansvärda) syndare inför Herren (Jahveh).
[Onda (hebr. raim) står i plural vilket förstärker att de var "väldigt onda". Tankarna förs tillbaka till Noas tid, se 1 Mos 6:5; 8:2. Detta är första gången substantivet syndare (hebr. chata) används. Ordet kommer från verbet chata vars bokstavliga betydelse är "att missa målet", se Dom 20:16. Hesekiel beskriver Sodoms sexuella synder, men också deras högmod och skamlösa behandlande av den fattige och nödställde, se Hes 16:49-50.]
14Efter att Lot hade skilt sig från honom, sa Herren (Jahveh) till Abram:
"Lyft nu dina ögon! Och blicka ut från platsen där du är18Och Abram slog ihop sitt tält, och han for i väg, och han slog sig ner vid Mamres terebintlund (stora träd – hebr. elon) som ligger vid (i) Hebron, och där byggde han ett altare åt Herren (Jahveh).
– mot norr och mot söder [längden]
och mot öster och mot väster [bredden].
15Ja, allt (hela) det land som du ser, åt dig ska jag ge det och åt din säd [alla dina efterkommande barn], till evig tid.1617Stå upp! Vandra genom landet [Jos 1:3]Jag ska göra din säd som stoftet på jorden;då ska din säd också [kunna] räknas.
kan någon räkna stoftet på jorden,
– i hela dess längd och dess bredd.
Ja, till dig ska jag ge det!"
[Vers 14b-17 formar en inclusio som ramas in av två parallella satser i vers 14b-15a och vers 17. Uppmaningen att lyfta upp ögonen och blicka ut över landet hör ihop med att stå upp och vandra genom landet, som båda avslutas med ett löfte att det ska ges. Centralt i vers 16 finns en kiasm som ramas in av ordet säd (hebr. zera) som jämförs med "stoftet på jorden" som är ett uttryck som beskriver allt finfördelat material (som sand, jord och grus) över hela jorden! Poängen är att lika oräkneliga ska Abrams efterkommande bli!]
[Den hebreiska texten har flera verb i tät följd, vilket indikerar en hastig rörelse och visar på Abrams omedelbara handling och övertygelse om att löftet kommer att uppfyllas snabbt! Hebron (hebr. Chevron) ligger tre mil söder om Jerusalem och är knutpunkten för vägen från öst (med städer som Lachish) och söder (området i Negev). Den exakta positionen av Mamre ges inte, men det är en eklund i eller nära Hebron (intill finns även en grotta, se 1 Mos 25:9). Omnämnande av ett fält (1 Mos 23:17; 23:19) gör att det kan ha varit strax utanför Hebron.]
Lot tillfångatas
Fyra kungar från norr och öst attackerar Sodom och Gomorra och tre intilliggande städer.
Amrafel var kung i Shinar [Babylon],
Arjoch var kung i Ellasar [troligtvis i Mesopotamien],
Kedarlaomer var kung i Elam [nuvarande Iran]
och Tidal var kung i Gojim [pluralformen av gojim används generellt för hednanationer].
2De [fyra kungarna] gick till krig mot [fem andra kungar]:
Bera ["ondskans son"], kung i [staden] Sodom,3Alla dessa kom samman i dalen Siddim, som nu (numera) är Salthavet (Döda havet). [Här antyds att Döda havet inte existerade vid detta tillfälle utan bildades senare, troligtvis då Sodom och Gomorra förstördes, se 1 Mos 13:10; 19:24-25.]
och med Birsha ["med ondska"], kung i [staden] Gomorra,
Shinav ["faderns prakt/glans"], kung i [staden] Admah,
och Shemevel ["storslagen vinge/flykt"], kung i [staden] Tsevoim,
och kungen i [staden] Bela – det är [nuvarande] Tsoar.
[Exakt var dessa städer låg är inte känt, men det är troligt att alla dessa fem allierade kungar och deras städer låg nära varandra i området kring nuvarande Döda havet.]
4I 12 år tjänade de Kedarlaomer [kungen i Elam], men i det 13:e året gjorde de uppror. 5Och i det 14:e året kom Kedarlaomer och de kungar, som var med honom, och de slog rafaéerna i Asterot-Karnaim och suséerna ["de rovlystna vilddjuren"] i Ham [troligtvis Tell Ham i närheten av Irbid i nuvarande Jordanien] och eméerna ["skräck-folket"; ett resligt folkslag (jättar) i Moab, se 5 Mos 2:10-11] i Save-Kirjataim 6och horéerna (ordagrant: "grottinvånare" – hebr. chori) på deras berg Seir [sydöst om Döda havet i Edom], intill El-Paran, som är vid öknen. 7Sedan vände de om och kom till Ein-Mishpat [betyder: "rättvisans källa"], det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
8Sodoms kung drog då ut tillsammans med Gomorras kung, Admahs kung, Tsevojims kung och kungen i Bela, det vill säga Tsoar. De ställde upp sig till strid mot dem i dalen Siddim, 9mot Elams kung Kedarlaomer, Gojims kung Tidal, Shinars kung Amrafel och Ellasars kung Arjoch – fyra kungar mot fem.
Gravyr av David Martin (1639-1721) som illustrerar hur Lot tillfångatas.
Abram räddar Lot
14När Abram hörde att hans broder [släktingen Lot] var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, 318 män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan [i norr]. 15Den natten delade han upp sitt folk [i grupper] och överföll dem med sina tjänare, slog dem och förföljde dem ända till Hoba, norr om Damaskus [i Syrien] 16och tog tillbaka all egendom. Sin broder [släkting] Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
17När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedarlaomer och kungarna som var med honom, gick Sodoms kung ut för att möta honom i Shavedalen, det vill säga Kungadalen [alldeles i närheten av Jerusalem]. 18Melkisedek, kungen i Salem [Jerusalem; hebr. shalem betyder frid och helhet], bar ut bröd och vin. Han var präst åt den Högste Guden (El Elion).
[Det hebreiska namnet Malki-zedek betyder: "Min kung är rättfärdig". Se även Ps 110; Heb 5:6-10; 6:20-7:28. Kopplingen mellan hans namn och staden finns också i orden "rättfärdighet" och "frid". Dessa två ord återfinns ofta tillsammans, se Ps 85:11; Jes 9:7; 32:17; 48:18; 60:17.]
19Och han välsignade honom och sa:
"Välsignad är Abram av Gud den Högste (El Elion),Och han [Abram] gav honom [Melkisedek] tionde av allt [som han fört tillbaka som krigsbyte från slaget]. [Heb 7:4-11]
Skapare av himlarna och jorden,
20och välsignad är Gud den Högste (El Elion)
som har gett dina fiender i din hand."
21Och Sodoms kung sa till Abram: "Ge mig folket och ta godset för dig själv."
22Men Abram sa till Sodoms kung: "Jag har lyft upp min hand till Herren (Jahveh) Gud den Högste (El Elion), skapare av himlarna och jorden, 23att jag inte ska ta en tråd, inte ens en rem till en sandal, eller något som är ditt, för att du inte ska säga: 'Jag har gjort Abram rik.' 24Jag ska inte behålla något förutom det som ynglingarna (tonåringarna – hebr. naar) har ätit. När det gäller männen (hebr. enósh) som gick med mig – Aner, Eshkol och Mamre – låt dem ta sin del."
Guds förbund med Abram
1En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn:
"Var inte rädd, Abram (Avram)!2Abram sa: "Herre Herre (Adonai Jahveh), vad ska du ge mig? Du ser att jag går bort barnlös och han som ska ta över ägodelarna i mitt hus är Eliezer från Damaskus." 3Abram sa vidare: "Se, till mig har du inte gett någon säd (arvinge, eget barn) och en som är född i mitt hushåll ska bli min arvinge"
Jag är din sköld,
din belöning,
mycket stor."
[Den sista delen kan tolkas som att Abrams belöning ska bli stor eller att Herren är hans stora belöning. Utifrån sammanhanget verkar det till en början syfta på en materiell belöning, men det kan vara en medveten dubbeltydighet i den hebreiska texten. Abram hade nyligen avböjt erbjudandet från Sodoms kung att behålla ett krigsbyte och han har gett tionde till Melkisedek. Utifrån svaret i nästa vers, verkar det som att Abram tolkar det som en materiell belöning, men undrar vad detta spelar för roll när han inte har någon arvinge. Gud har däremot något mycket större än bara rikedom för Abram – han ska bli Abraham och kallas "trons far" och få Herren som sin belöning.]
[Tjänarna i ett hushåll på denna tid kunde räknas som "tillhörigheter" i hushållet eftersom de hade en form av slavstatus. Att Abram har för avsikt att låta en av dessa ärva honom i brist på egna barn säger ganska mycket om hans sätt att se på dessa människor. Abram var en god herre för sina tjänare.]
4Men Herrens (Jahvehs) ord kom till honom, han sa: "Denne man ska inte bli din arvinge, utan den som kommer från din egen kropp [mage, tarm – hebr. meeh; syftar på nedre regionen av kroppen, inte enbart genitalierna, men de är inkluderade i uttrycket] ska bli din arvinge."
Stjärnhimmel från Negev.
6Abram trodde (litade, förtröstade) på Herren (Jahveh), och Herren (Jahveh) räknade honom som rättfärdig (tillskrevs rättfärdighet – han gjordes fri från synd och skuld, fick det rätt ställt med Gud).
[Abram trodde på löftet om ett barn, och talrika ättlingar, han trodde att Messias skulle komma genom hans säd och han trodde på honom som sin Frälsare, se Joh 8:56. I både GT och NT finns det bara ett sätt att bli rättfärdig på, nämligen av nåd genom tro, se Rom 4:3.]
7Han sa till honom: "Jag är Herren (Jahveh) som har fört dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som arv." [2 Mos 12:1-3] 8Han sa: "Herre Herre (Adonai Jahveh), hur ska jag veta (kunna känna till) att jag ska ärva det?" 9Han sa till honom: "Ta till mig en tre år gammal kviga, och en tre år gammal get av honkön, och en tre år gammal bagge, och en turturduva och en ung duva." 10Han tog allt detta till honom och delade dem på mitten och lade varje halva mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte. 11Och rovfåglarna kom ner på kadavren men Abram drev bort dem.
12Och det hände när solen hade gått ner att en djup sömn föll över Abram och även fruktan och stort mörker föll över honom. 13Han sa till Abram: "Du ska veta (känna väl till) att din säd (dina arvingar, efterkommande) ska bli främlingar i ett land som inte är deras, och ska tjäna dem och de ska vara plågade av dem i 400 år, 14och även det folk [egyptierna], som de ska tjäna [som slavar], ska jag döma. Efteråt ska de komma ut med stora rikedomar. [2 Mos 12:33-36] 15Men du ska gå till dina fäder i frid. Du ska bli begraven vid en god (hög) ålder. 16I den fjärde generationen ska de [dina efterkommande] komma tillbaka hit, för amoréernas missgärning är inte full (hebr. shalem) än."
[Deras synders mått har inte uppnått mängden som krävs för dom, se 3 Mos 18:24-25; 20:23-24. De fyra generationenerna är (1) Levi, (2) Kehat, (3) Amram, (4) Mose (2 Mos. 6:16–20).]
17Och det hände när solen gick ner och där var ett tjockt mörker, att då syntes en rykande ugn och en flammande fackla som passerade mellan styckena (de delade djuren). [Här beskrivs en del av den ritual som hör till när man ingår ett blodsförbund med varandra] 18Den dagen skar Herren ett förbund med Abram (ingick ett blodsförbund) och sa: "Till din säd (din avkomma, dina arvingar) har jag gett detta land, från Egyptens flod (bäck, wadi) [syftar troligtvis på Wadi el-Arish på Sinaihalvön] till den stora floden, floden Eufrat, 19keniterna och keniziterna och kadmoneerna 20och hettiterna och perisséerna och rafaeerna 21och amoréerna och kanaanéerna och girgashéerna och jevusiterna." [Namnen på de folkslag som levde i Kanaan innan israeliterna kom dit.]
[Det unika med förbundet som ingås mellan Gud och Abram är att det ingås ensidigt. Gud bär det fullständiga och hela ansvaret för detta förbund! Ritualerna som ingår i ett blodsförbund är:
1. Byta mantel – iklä sig den andra personen.
2. Byta bälte – vapen/redskap.
3. Skära – dela djur i halvor. Vandra mellan dem. Ett blodsförbund skärs alltid.
4. Byta/ta varandras namn.
5. Göra ett ärr (Blanda blod – handflatorna mot varandra).
6. Ge förbundslöften.
7. Äta minnesmåltid – dela bröd och vin.
8. Plantera ett minnesträd/vårdträd bestänkt med blod från djuren.
När Gud säger till Abram "Jag är din sköld" (se vers 1) tar Gud initiativet till att ge Abram sin mantel och sitt bälte. Manteln är inte fysisk i det här sammanhanget men den representerar personen, så det Gud säger är att han ger sig själv till Abram. Ärret som ska göras blir i Abrams fall omskärelsen. Eftersom ett blodsförbund kan gå i arv så måste varje ny son som föds själv välja om han vill vara kvar i förbundet. Detta sker varje gång en judisk son blir omskuren (för icke-judar motsvaras det av hjärtats omskärelse). Förbundslöftet är sonen, Isak, och att avkomman ska bli som stjärnorna och sandkornen och att alla folk ska bli välsignade genom honom. Det sker ett namnbyte när Abram blir Abraham, se 1 Mos 17:5. Han får också Guds eget namn tillagt i sitt eget och Gud kallas i fortsättningen för Abrahams Gud, vilket senare när förbundet förnyas med Isak och Jakob får tilläggen Isaks Gud och Jakobs Gud. Förbundsmåltiden sker när Abraham möter Melkisedek och de delar bröd och vin, se 1 Mos 14:18. Melkisedek (som betyder rättfärdighetens kung) är sannolikt Jesus själv som kommer till Abram vid detta tillfälle.]
Ps 6:1-11
Psalm 6 – En daglig bönPsalmen är en individuell bön om hjälp. Psalmisten upplever det som om Gud har lämnat honom. Känslor av förkastelse, sorg och svaghet beskrivs i starka ord. Den inre smärtan och känslomässiga stormen kombineras också med yttre hot. Allt detta kan sammanfattas i frågan i vers 4: "Hur länge?" David har kommit till slutet av sig själv. Ingen specifik bakgrund anges, något som gör att bönen kan appliceras i många olika situationer i en troendes liv när Gud upplevs långt borta. Psalmen ingår i den dagliga morgon- och eftermiddagsbönen för ortodoxa judar. Gudstjänstdeltagarna läser denna psalm tyst med nedböjt huvud sedan 2 Sam 24:14 har citerats.
Författare: David
Citeras:
Vers 4a citeras i Joh 12:27
Vers 9 citeras i Matt 7:23; Luk 13:27
Struktur: Det går att se tre sektioner:
1. Inledande bön till Gud, vers 2-4
2. Upprepad bön till Gud, vers 5-8
3. Avslutande tilltal till fienderna, vers 9-11
Sjusträngad harpa vid ingången till Davids stad i Jerusalem.
Med stränginstrument till den åttonde. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
[Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används sheminit i kontrast till alamot. Ordet alamot kommer från hebr. almah, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan sheminit då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.
Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till B är det sju toner, den åttonde tonen är nästa C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan "den åttonde" förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se Ps 12:1.]
Inledande bön om nåd
2Herre (Jahveh),
i din vrede – straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte,
i din glöd – disciplinera mig inte!
[Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]
3Ge mig nåd (oförtjänt kärlek), Herre (Jahveh),
för jag tynar bort (är svag) [som en planta som vissnar].
Hela mig, Herre (Jahveh),
för mina ben skakar.
[Uttrycket kan bildligt beskriva känslor och hur någon är förskräckt in i det innersta, i Hes 7:27 beskrivs hur händer skakar av fruktan. Uttrycket kan också rent fysiskt beskriva hur någon skakar av feberfrossa.]4Min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh) är djupt oroad,
men du Herre (Jahveh) ... hur länge ...
[Versen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott.]
Upprepad bön
5Vänd tillbaka, Herre (Jahveh),
rädda mitt liv (min själ, mitt innersta – hebr. nefesh),
rädda mig på grund av din nåd (omsorg, trofasta kärlek).
6För de döda tänker inte på dig [hebr. zecher – kan inte åberopa ditt namn, se Ps 30:5; 97:12].
Vem i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) tackar (prisar) dig?
7Jag är alldeles utmattad av min klagan (mitt suckande).
Min bädd flyter i väg (flödar) varje natt,
mina tårar dränker min säng.
8Mitt öga [singular – syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
det har åldrats (blivit svagt) på grund av alla mina fiender.
Avslutande tilltal till de onda
9[Nu sker ett skifte i psalmen och de onda tilltalas direkt.]
Ge er i väg, alla ni som gör det onda (planerar ondska och svårigheter; bereder sorg),
för Herren (Jahveh) har hört mina tårars dropp (gråt).
10Herren (Jahveh) har hört
min åkallan (mitt rop på hjälp),
min bön har
Herren (Jahveh) tagit emot.
[Verben hört och tagit emot fungerar som ett inclusio och ramar in substantiven åkallan och bön.]
11Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade).
[De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade – i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är "plötsligt" och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan "hur länge" i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt, se vers 11.]
Ords 1:29-33
29Därför att de hatade kunskapoch valde att inte frukta (att inte i vördnad tillbe) Herren (Jahveh),
30eftersom de vägrade att följa mina råd,
och avslog alla tillfällen då jag ville tillrättavisa (lära) dem,
31därför ska de äta [den bittra] frukten av sin egen väg (beslut, handlingar)
och mättas av sina onda planer.
32För de oförståndigas avfällighet blir deras död,
och framgången (välgången) hos de [självsäkra] dårarna blir deras undergång (död).
33Men den som hör (lyssnar, lyder, håller med, uttalar och säger samma sak som) mig [visheten]
kan vara lugn och trygg utan rädsla för olycka (fara)."
Matt 5:27-48
2 (av 7) Orena blickar jämställs med otrohet27"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:14]:
'Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).'28Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som medvetet ser på en kvinna med åtrå (begär, föder orena sexuella motiv), har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29Så därför: [Vad ska man göra om man blir frestad på det sexuella området?] Om ditt högra öga förleder dig, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet). 30Om din högra hand förleder dig, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet)."
[Detta talesätt är inte bokstavligt utan en hyperbol, dvs. en överdrift. Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en man med en arm, kan ha orena sexuella tankar. Slutsatsen är att med alla medel motverka synden: utsätt dig inte för frestande situationer, kasta bort sådant som förleder till sexuell synd osv. Lösningen är inte att skuldbelägga kvinnan och tvinga bort henne från gudstjänstlokalen. Det är inte kvinnans skönhet, utan mannens brist på självbehärskning som är problemet. Jesus säger till mannen: "det är ditt öga", ta ansvar för det.]
3 (av 7) Äktenskapet är viktigt
31"Det har sagts [ni har hört fariséernas utläggning av budet i 5 Mos 24:1]:
'Den som vill skilja sig från sin hustru måste ge henne ett skilsmässobrev.'32Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som skiljer sig från sin hustru – av något annat skäl än otrohet – orsakar att hon begår äktenskapsbrott. Den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott."
[Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se Rom 7:1-3; 1 Kor 7:39. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig; då kan man inte hindra det, se 1 Kor 7:15. Gud hatar skilsmässa, se Mal 2:16, för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se Jer 3:8. Ämnet återkommer i Matteusevangeliet, se Matt 19:3-12.]
4 (av 7) Ärlighet och integritet i vårt tal
33"Ni har också hört det sägas till de gamla (förfäderna) [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:12]:
'Du ska inte bära falsk ed (svära falskt), utan fullfölja ditt löfte inför Herren.'34Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: bind er inte alls vid ett löfte. Inte vid himlen, för den är Guds tron; 35inte vid jorden, för den är hans fotpall; inte vid Jerusalem, för det är den store Konungens stad. 36Ge inte heller en ed vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hår vitt eller svart. 37Låt ert ja vara ett ja och ert nej ett nej! Allt utöver detta är av ondo (kommer från den onde)."
[Fariséerna hade utvecklat avancerade system för att skydda sin integritet när man gav religiösa löften. I stället för att lova något inför Guds namn, svor man en ed inför jorden, Jerusalem osv. På så sätt hade man rent tekniskt inte svurit vid Guds namn och kunde därför, trodde man, bryta sitt löfte utan att bryta mot Guds bud.]
5 (av 7) Hämnas inte
38"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 21:23-27]:
'Öga för öga, tand för tand.'39Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.]
[Denna lag gällde ursprungligen ägodelar och reglerade domstolens straff så det inte överträffade brottet. Fariséerna missbrukade denna vers för att rättfärdiga personlig hämnd utan juridisk prövning.]
Om någon slår (daskar till – gr. rhapizo) dig på den högra kinden,42Ge till den som ber dig om något, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig."
vänd också den andra mot honom.[Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att "daska till" någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se Rom 12:17. Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se Joh 18:23. Johannes använder även ett annat grekiskt ord (gr. dero) för att slå än här.]40Om någon vill stämma dig och ta din tunika (skjortliknande långt underklädesplagg),
så låt honom också ta din mantel (ditt ytterplagg).
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men var tvungen att lämnas tillbaka före solnedgången, se 2 Mos 22:26-27. Att då inte bara ge manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenheten var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se 1 Mos 9:20-27.]
41Om någon tvingar dig att gå [med honom och bära hans bagage och utrustning] en romersk mil [1,5 km],
så gå med honom två [3 km].
[Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km. Ett exempel är Simon från Kyrene som tvingades bära Jesu kors, se Matt 27:32.]
[I 5 Mos 15:7-11 uppmanas den som kan att låna till sin nästa. Budet gäller att inte stänga sitt hjärta för den fattige. Ingenstans uppmanar dock Bibeln någon att skuldsätta sig själv för att hjälpa någon annan. Både den som ber om hjälp och den som tillfrågas och säger nej, måste se till att det inte finns girighet som motiv, se Luk 12:13-15.
I Moseböckerna finns både marknadsekonomi och planekonomi i en fin kombination. Vart 7:e år upplöstes lån och marken fick ligga i träda (3 Mos 25:3-4). Det 50:e året var jubelår och släkten fick tillbaka sin mark (3 Mos 25:10). Detta system säkerställde att även om föräldragenerationen misslyckats ekonomiskt, så skedde en återställning. Barn och barnbarn blev inte lidande på grund av den tidigare generationens misstag. När det närmade sig det sjunde året var därför få villiga att låna ut, eftersom risken var stor att man inte fick tillbaka sina pengar. Detta är bakgrunden till Jesu uttalande som visar att girighet inte får ligga bakom ett beslut att neka någon ett lån eller hjälp.]
6 (av 7) Älska inte bara dina vänner utan även dina fiender
43"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:18]:
'Du ska älska din nästa (din medmänniska) och hata din fiende.'44Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek] och be för dem som förföljer er. [Ords 25:21; Luk 6:27; Rom 12:14, 20] 45Då visar ni att ni är er himmelske Faders barn, för han låter sin sol gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga.
[Den sista delen, 'hata din fiende', finns inte med i Tredje Moseboken. Detta var ett tillägg av de striktare fariséerna inom Shammaiskolan. Man antog att budet 'älska din nästa som dig själv' automatiskt innebar att man skulle hata sin fiende.]
467 (av 7) Bli fullkomligaOm ni älskar dem som älskar er, ska det ge er en belöning?
Gör inte tullindrivarna (publikanerna) likadant?
[De judar som allierat sig med romarna för att driva in skatt och tull av sina landsmän var bland de mest föraktade. De utnyttjade också ofta sin position för egen vinning.]
47Om ni bara hälsar på era bröder (med respekt och vördnad), vad är det som är speciellt med det?
Gör inte hedningar likadant?
48Ni ska därför bli fullkomliga (helhjärtade, göras fullkomliga, mogna), på samma sätt som er himmelske Fader är fullkomlig." [3 Mos 19:2; 5 Mos 18:13]
[Denna sista mening sammanfattar alla tidigare sex punkter. Gud är fullkomlig och han kräver fullkomlighet. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd. Författaren C. S. Lewis sammanfattar detta fint i boken "Kan man vara kristen?" där han skriver: "Ingen människa vet hur dålig hon är, förrän hon gjort mycket allvarliga försök att bli god."]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
