Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 1/3

3 Mos 24:1-25:46, Ps 44:9-27, Ords 10:20-21, Mark 10:13-31

3 Mos 24:1-25:46

Olja och bröd
1[Föregående kapitel handlade om årliga högtider, nu kommer en sektion som påminner om den pågående tjänsten i tabernaklet. Det finns även en koppling till oljan och säden som är produkter av skörden, som också är en del av firandet av högtiderna.]

Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2Befall Israels söner att de för fram till dig ren olivolja, slagen [syftar på metoden som man utvinner oljan med] till ljusbäraren (ljusstaken), så att lamporna kan brinna oavbrutet. 3Utanför vittnesbördets förhänge i mötestältet ska Aron ordna det från kväll till morgon inför Herrens (Jahvehs) ansikte oavbrutet. Det är en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt i era generationer. 4Han ska sköta den (rituellt) rena menorans lampor inför Herrens (Jahvehs) ansikte oavbrutet.

5Och du ska ta fint mjöl och baka 12 kakor av det, två tiondels efa [totalt 5-7 liter] i varje kaka. 6Och du ska lägga dem i två rader [staplar], 6 i varje rad på det (rituellt) rena bordet inför Herrens (Jahvehs) ansikte. [2 Mos 25:23-30] 7Och du ska lägga rökelse ovanpå varje rad [stapel] som ett minne (en åminnelse) så att det blir ett minnesbröd, ett eldsoffer till Herren (Jahveh). 8Varje sabbat ska han göra i ordning det inför Herrens (Jahvehs) ansikte oavbrutet. Det ska tas från Israels söner som ett evigt förbund. 9Och det ska vara Arons och hans söners, och de ska äta det på en helig plats, för det är det heligaste för honom av eldsoffren till Herren (Jahveh) som en evig förordning (ordagrant "saker inristat").

[Den judiske historikern Josefus skriver i sin bok "Judiska fornminnen" att de tolv brödkakorna bakades utan surdeg dagen före sabbaten och på sabbatsdagens morgon fördes in i templet där de placerades i två högar, i stället för i rader, på det heliga bordet.]

Ett fall av hädelse
10Och en son till en israelisk kvinna, vars far var egyptier, gick runt bland Israels söner, och denna son till en israelitisk kvinna och en israelisk man strövade tillsammans i lägret. 11Och den israelitiska kvinnans son hädade Herrens (Jahvehs) namn och förbannade. Och de förde honom till Mose. Och hans mors namn var Shelomit, dotter till Divri, från Dans stam. 12De satte honom i förvar, till dess (så att) Herrens (Jahvehs) vilja kunde bli uppenbarad för dem.

13Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

14För fram honom som har förbannat runtom i lägret, och låt alla som hört honom lägga sina händer på hans huvud, och låt hela församlingen stena honom. 15Och du ska tala till Israels söner och säga: "Varje man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) som förbannar (inte respekterar; ordagrant: "tar lätt på" – hebr. jekalel) sin Gud (Elohim) ska bära sin synd. 16Och han som hånar Herrens (Jahvehs) namn, han ska sannerligen bli dödad, och hela församlingen ska verkligen stena honom, både främlingen och han som är född i landet, när han hånar Herrens (Jahvehs) namn, ska han dödas.
     17Och den som slår ihjäl (dödar) en människa (helt utsläcker mänskligt liv – hebr. kol nefesh adam), ska döden dö. 18Och den som slår ihjäl (dödar) ett djur (utsläcker ett djurliv – hebr. nefesh behemah) ska gottgöra liv [djur] för liv [djur]. 19Och om en man orsakar en skada mot sin granne – som han har gjort ska det göras mot honom. 20Skada för skada, öga för öga, tand för tand, som han har orsakat en skada för någon, så ska det göras mot honom. 21Och den som slår ihjäl (dödar) ett djur, han ska återställa (ersätta) det och han som slår ihjäl (dödar) en människa ska dödas. 22Ni ska ha ett och samma påbud (bindande juridiska beslut) för främlingen som för era egna landsmän, för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). 23Och Mose talade till Israels söner att de skulle föra fram honom som hade förbannat runtom i lägret och stena honom med stenar. Och Israels söner gjorde som Herren (Jahveh) befallt Mose.

Regler för sabbatsåret – shmita
1Herren (Jahveh) talade till Mose på berget Sinai och sa:

2Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer till landet som jag ska ge er, då ska landet hålla en sabbat till Herren (Jahveh). 3Sex år ska ni beså era fält och sex år ska ni beskära era vinstockar och samla in dess frukt. 4Men det sjunde året ska vara en sabbatsvila för landet, en sabbat för Herren (Jahveh) [till Herrens ära], du ska inte beså ditt fält och du ska inte beskära din vinstock. 5Det som växer upp av självsådd ska du inte skörda och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte plocka. Detta är ett sabbatsår med vila för marken. 6Markens sabbatsvila ska vara mat för dig, för din tjänare och för din tjänstekvinna, och för dina inhyrda arbetare, och för främlingen som vistas hos dig. 7För din boskap och för vilddjuren i landet ska allt överflöd bli till mat.

Regler för jubelåret – jóvel
8Och du ska räkna sju sabbatsår åt dig, sju gånger sju år så att tiden blir sju sabbater av år, alltså 49 år. 9På den 10:e dagen i den 7:e månaden [tishri – sept/okt], på Yom Kippur (försoningsdagen), ska du blåsa i shofaren (bagghornet) över hela landet. 10Och ni ska helga det 50:e året och ropa ut frihet över hela landet till alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Och ni ska ge tillbaka till var och en deras egendom, och ni ska ge tillbaka var och en till hans familj. [Om någon tvingats sälja sig som slav och därigenom, eller möjligen på något annat sätt, blivit åtskild från sin familj ska han eller hon nu få återvända till sin egen familj.] 11Ett jubelår ska detta 50:e år vara för er. Ni ska inte så, inte heller skörda det som självgrott, inte heller plocka druvor från era obeskurna vinstockar. 12Detta är ett jubelår, det ska vara heligt för er. Ni ska äta överflödet från fälten (det som är kvar från tidigare år).

Återlösning av mark
13Under jubelåret ska var och en återvända till sin egen besittning. 14Och om du säljer något till din granne eller köper något från din grannes hand, ska ingen förtrycka sin broder. 15Efter antalet år efter jubelåret ska du köpa av din granne och efter antalet år med frukt ska han sälja till dig. 16Med många år ska du öka priset och med få år ska du sänka dess pris, för efter antalet år med frukt säljer han till dig. 17Ni ska inte förtrycka varandra med detta utan vörda er Gud (Elohim), för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). 18Därför ska ni göra mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och hålla mina påbud (bindande juridiska beslut) och göra dem och ni ska bo i landet i trygghet.
     19Och landet ska ge sin frukt och ni ska äta er mätta och bo där i trygghet.
     20Och om ni säger: "Vad ska vi äta det sjunde året? Se, vi ska inte så och inte samla in vår gröda." 21Då ska jag befalla min välsignelse över dig i det sjätte året och det ska bära frukt för tre år. 22Och ni ska så det åttonde året och fortfarande äta av den gamla frukten till det nionde året, till dess hennes frukt kommer in ska ni äta av det gamla förrådet. 23Landet ska inte säljas för alltid, för landet är mitt och ni är främlingar och gäster med mig. 24Och i hela landet för er besittning ska ni bevilja en återlösning för landet.

25Om din bror blir fattig och har sålt sin besittning och om hans återlösare kommer för att återlösa den, då ska han återlösa vad hans bror har sålt. 26Och om mannen inte har någon återlösare men själv får möjlighet att återlösa det, 27då ska du låta honom räkna åren som det varit sålt och betala mellanskillnaden till mannen som sålde det så att han kan återvända till sin besittning. 28Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.

Återlösning av hus
29Och om en man säljer ett boningshus i en stad med stadsmur, då ska han återlösa det ett helt år efter att det blev sålt. Efter ett fullt år ska han återlösa det. 30Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret. 31Men hus i byar som inte har någon stadsmur ska räknas som fält, de kan återlösas och de ska återlämnas vid jubelåret. 32Leviternas städer och husen i städerna som är deras besittning kan leviterna återlösa när som helst. 33Och om en man köper av leviterna, ska huset som såldes och staden för hans besittning återlämnas vid jubelåret, för husen i leviternas städer är deras besittning bland Israels söner. 34Men den öppna marken som tillhör deras städer får inte säljas, för det är deras eviga besittning.

Regler för lån och slavar
35Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig. 36Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig. 37Du ska inte ge honom dina pengar med ocker och inte låna ut till honom med ränta. 38Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land, för att ge dig Kanaans land och vara din Gud (Elohim).

39Och om din bror som bor hos dig blir fattig och blir såld till dig, ska du inte tvinga honom att tjäna dig som en slav, 40utan som en hyrd tjänare och som en kringresande ska han vara för dig, och ska tjäna dig fram till jubelåret [som inföll vart 50 år, se 3 Mos 25:10-12]. 41Och sedan ska han lämna dig, både han och hans barn med honom och ska återvända till sin egen familj och till sina fäders besittning ska han återvända. 42För de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egypten, de ska inte säljas som slavar. 43Du ska inte råda över honom med stränghet utan ska vörda din Gud (Elohim).

44Både din tjänare och din tjänarinna som du ska ha, ska vara från hednafolken som du har runt omkring dig, av dem ska du köpa tjänare och tjänarinnor. 45Och även från främlingarnas söner som vandrar omkring bland er, av dem ska ni köpa och från deras familjer som finns bland er, som de födde i ditt land, och de ska vara din egendom. 46Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.

Ps 44:9-27

9Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag,
    vi ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn för evigt!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Nutid
10[Vers 11-15 börjar alla med den hebreiska bokstaven "Tav". Bokstaven uttalas "t" och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10, 11, 12, 13, 14 och 15.]

Ändå har du föraktat och förnedrat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
    [Som du gjort tidigare, se 2 Mos 15:3; 2 Krön 20:20-21.]
11Du tvingar oss att vända tillbaka från fienden,
    de som hatar oss har tagit byte.
12Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se vers 23],
    du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
13Du säljer ditt folk för inget,
    du har inte satt ett högt pris på dem. [Jes 52:3; Amos 2:6]
14Du gör oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15Du gör oss till ett ordspråk (talesätt – hebr. mashal) bland hednafolken,
    en anledning till att de skakar på huvudet åt oss.

16Ständigt är min vanära (smärta, som ett öppet sår) inför mig,
    mitt ansikte är täckt i skam,
17från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet "att skära och såra"),
    från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren.

[Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven "e", kulminerar beskrivningen av fienden.]

18Allt detta har kommit över oss, och vi har inte glömt dig
    eller svikit (varit falska mot) ditt förbund.
19Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit av från din stig (välkända, upptrampade gångväg),
    [Hjärta och steg beskriver tillsammans hela personen, det inre livet och det yttre med handlingar.]
20Ändå har du krossat oss i schakalernas (ormens, sjömonstrets) plats [förvirring och tumult],
    och höljt oss i ett djupt mörker (mörkaste ravin, skuggor av död). [Ps 23:4]
21Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se Jer 23:27],
    och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (hebr. el),
22skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta),
    han som känner hjärtats alla hemligheter?
23På grund av dig (för din skull) dödas vi dagligen (alla dagar),
    vi räknas som får (lamm, småboskap) som ska slaktas. [Jes 53:7; Rom 8:36]

Framtid
24Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
    [Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
25Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro),
    och glömmer (ignorerar) vår svaghet och vårt förtryck?
26För vår själ (hela vår varelse, allt vad vi är – hebr. nefesh) har sjunkit ner i stoftet,
    vår kropp (ordagrant "buk, mage") ligger nedtryckt mot marken.
27Stå upp och hjälp oss!
    Återlös (befria, köp tillbaka) oss på grund av din nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)!

Ords 10:20-21

20Den rättfärdiges tunga är som utvalt silver,
    men en ond (ogudaktig) människas förstånd (inre människa, hjärta, tankar) är utan värde.
21Läpparna från en rättfärdig vallar (vägleder, lotsar) många [till goda betesmarker och rent vatten],
    men dårarna dör i brist på förstånd (vishet, medömkan).

Mark 10:13-31

Jesus och små barn

13Man bar fram små barn (2-11 år) till honom för att han kanske skulle röra vid dem, men lärjungarna tillrättavisade dem (gång på gång) utan resultat. 14När Jesus såg detta [inifrån huset där han befann sig, se Mark 10:10] blev han upprörd (kände en djup smärta och ilska därför att något orätt skedde), och sa till dem: "Hindra inte barnen att komma till mig, för Guds kungarike tillhör sådana som de. 15Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar på och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit." 16Han tog upp dem (en efter en) i famnen och välsignade dem passionerat (innerligt, ömt) genom att lägga sina händer på dem.

[Föräldrarna hade nog inte tänkt något så stort som att Jesus skulle välsigna dem utan bara ett hastigt vidrörande som vers 13 antyder, men Jesus går längre och tar upp dem en efter en i sin famn och välsignar dem innerligt.]

Den rike mannen

Stentavlorna med tio Guds budord i förbundsarken. Foto från modellen av tabernaklet i Timna park.

17När han [lämnade huset han gått in i, se Mark 10:10, och] gick ut på gatan, sprang en man fram och föll ner på knä för honom och frågade: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 18Jesus svarade honom:
"Varför kallar du mig god?
Det finns ingen god utom en,
    och det är Gud!

19Du känner till buden (instruktionerna):
    Du ska inte mörda.
    Du ska inte begå äktenskapsbrott.
    Du ska inte stjäla.
    Du ska inte vittna falskt (tala osanning).
    Du ska inte lura (fuska) till dig något genom oärlighet.
    Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor."

[Jesus citerar buden från den andra stentavlan, som har att göra med våra relationer med våra medmänniskor, se 2 Mos 20:12-16; 5 Mos 5:16-20. Två bud ges extra uppmärksamhet. I stället för att börja med budordet "att hedra sin far och mor", väljer Jesus att lägga detta sist. Budet att "inte ha begär till något som tillhör vår nästa" finns inte med; i stället nämns bedrägeri, fusk och oärlighet, som tydligt syftar på detta bud. Kanske ville Jesus lyfta fram dessa två bud och hjälpa den unge mannen att rannsaka sitt liv. Hur hade han behandlat sina föräldrar? Hade han varit helt ärlig i sina affärer?]
20Då svarade han honom: "Lärare, allt detta har jag helhjärtat hållit (vaktat över) sedan jag var ung."

[Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid bar mitsvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]

21Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sa: "Ett fattas dig (en sak återstår; gör att du inte når målet – gr. hustereo), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!" 22Vid de orden förmörkades mannens uppsyn [grekisk metafor för när ett oväder drar in, grundordet är också att känna hat], och han gick därifrån bedrövad, för han ägde mycket. [Ordet för "ägde mycket" användes ofta för att äga mark och fastigheter.]

Jesu liknelse att det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike, förbryllade lärjungarna.

23Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike!" 24Lärjungarna blev helt förvånade (förbryllade) över hans ord [rikedom var ju ett tecken på Guds favör enligt judisk tradition]. Jesus sa till dem igen: "Mina barn (familjemedlemmar), hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike [oavsett om man är rik eller inte]. 25Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike."

[Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i Guds rike, om inte Gud griper in, se vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]

26De blev ännu mer förvånade (förbryllade, tappade helt hakan) och sa till varandra: "Vem kan då bli frälst (räddad, bevarad, få evigt liv)?" 27Jesus tittade runt på dem och sa: "Mänskligt sett är det omöjligt, men tillsammans med (bredvid, i närvaro av) Gud kan det ske, för allt är möjligt tillsammans med Gud."

28Då började Petrus tala: "Men vi då, vi har lämnat allt [gett upp arbete och karriärer] och följt dig?" 29Jesus svarade:
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen):

Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat
    hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden
30ska få hundrafalt igen.

Redan nu i den här tiden ska han få
    hus [plural], bröder, systrar, mödrar, barn och landområden
mitt under förföljelse,
    och evigt liv i den kommande tidsåldern.

[I uppräkningen nämns allt i plural, även mödrar. Däremot nämns inte fäder vilket troligen pekar på att det finns bara en Fader som är i himlen, se Matt 23:9.]

31Många som [nu] är först ska [då] bli sist,
    och många som [nu] är sist ska [då] bli först."





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel